Hur uppkommer arbetslöshet?

När jag läser Kungliga Vetenskapsakademiens motivering (populärvetenskaplig information) för årets ekonomipris kommer jag att tänka på Eric Westerberg som har konstruerat och byggt en egen miniubåt. När han sjösatte och provkörde ubåten i Sikeå hamn i Robertsfors, september 2007, var medierna där för att rapportera.
Jag minns det hela för Erics kommentar efter en lyckad provtur:
¬– Nu har jag bevisat att den fungerar i praktiken, återstår bara att bevisa det i teorin.

Enligt Vetenskapsakademien har de tre forskarna förädlat den klassiska ekonomins syn på marknaden där köpare och säljare finner varandra omedelbart utan kostnader.
Forskarna har visat att det är mer komplicerat än så och att det ofta är svårigheter för köpare att finna säljare och vice versa.

Denna upptäckt kan kanske vara en bragd i teorin men knappast i det praktiska livet.
Den klassiska teorin om köpare och säljare på marknaden härrör från Adam Smith, som levde samtidigt med Gustav III och Bellman. Något måsta väl ha förändrats i teorin fram till 1970.
Under de två hundra åren har åtskilliga arbetsköpare och arbetskraftssäljare, i praktiken, erfarit att det finns åtskilliga brister i marknadens effektivitet.
Den vanligaste slutsatsen har därvid varit att det har funnits för mycket arbetskraft i förhållande till lönearbeten.

Vetenskapsakademien säger att ”De tre pristagarnas insatser hjälper oss att förstå --- uppkomsten och utvecklingen av arbetslöshet.”
Jag läser och läser men begriper inte hur.

Kanske är problemet med ekonomiska matematiska modeller att de inte tar hänsyn till sociologiska, politiska och kulturella faktorer i sammanhanget.
Frågan är hur mycket av mänskliga relationer man kan beskriva med hjälp av matematik.
De matematiska modellerna verkar utgöra ett slutet system liknande cirkelresonemang.
Enligt akademien handlar det om ”grundforskning” vilket får en att misstänka att forskningen sker i en kontext som innebär att den ekonomiska vetenskapen är lika exakt som naturvetenskaperna. Men är den det?

Ett angränsande problem är att modellerna i sig, även om de lyckats beskriva komplicerade sammanhang, är tämligen statiska. I verkligheten uppstår, i mänskliga relationer, ständigt nya faktorer och variabler som påverkar skeendet och skapar nya tendenser. De nya tendenserna möts av motkrafter, eftersom den mänskliga tillvaron är dialektisk med ständigt motverkande och växelverkande krafter.
Verkligheten är dynamisk. Teorin är statisk.

Tar modellerna hänsyn till att tillgången på kapital kan variera i tid och rum?
Att krediter kan vara tomma? Att skuldkriser plötsligt uppstår?
Kan modellen tillämpas på arbetsmarknader i tredje världen där barnarbete är vanligt?
Är teorin generell och lika tillämpbar på marknader för byggarbetskraft i Nepal som för bankpersonal i NewYork? Eller för typiska kvinnobranscher som vården?

När det gäller valet av pristagare vore det också intressant att få veta vilka alternativa teorier som bedömts av priskommittén.
Jag fortsätter att försöka förstå vilken prisvärd insats de tre forskarna belönats för.
Den kan ju vara bra fastän jag inte förstår. Men jag vill gärna begripa en så fin teori som förklarar arbetslösheten.