Enögd ledarskribent kliver på en trumpmina

Maria Ludvigsson trampar på i sin nyliberala dogmatism. I dagens ledare i SvD skriver hon om att ”En Trump är en Trump oavsett land” 

Hon manar oss till självbesinning genom att be oss se den Donald Trump som vi alla bär inom oss.

Därvid jämför hon Trumps protektionism och USA-administrationens hårdare tag mot invandrare med svenska Migrationsverkets fyrkantiga behandling av några arbetskraftsinvandrare.

Och naturligtvis kan Ludvigsson inte låta bli att skylla på arbetarrörelsen, särskilt facket, som särskilt trumpna.

Ludvigsson ser Migrationsverkets regeltolkning som ett ”resultat av svensk protektionism och av idén att svenska jobb ska gå till svenskar.”

”Jag vet, facket rasar varje gång marknads-liberaler påtalar Byggnads ”Go home!”- attityd mot utländska byggjobbare i Vaxholm 2004–2005. Men det gör konflikten än viktigare att påminna om.” skriver hon.

Ludvigsson avslutar sin text med följande:
”Vår allmänna Trumpförskräckelse skulle med lite god vilja kunna leda till bättre självkännedom. Se oss själva i spegeln rent av. Så mycket som vi föraktar vad Trump står för, borde vi åtminstone kunna ”dissa” liknande drag hos oss själva.”

Jag håller med om att Migrationsverkets behandling av bland andra Tayyab Shabab är ett tragiskt exempel på petig byråkrati. Det bör finnas andra sätt att behandla arbetskraft på än den som verket tolkat lagen.

Men jag måste erkänna min fascination över Ludvigssons barocka och dogmatiska fundamentalism som tvingar henne att göra hisnande makabra jämförelser och märkliga påståenden.

Hon anser att ”det ligger i fackförbundens natur att skydda dem som redan har mot dem som står utanför.” Särskilt gentemot utländska löntagare.

Visst finns den attityden bland många medlemmar i facket och det är en av anledningarna till att de röstar på SD.

Men Ludvigsson borde veta att arbetarrörelsen alltid har hävdat löntagarnas internationella solidaritet. Och dessutom att Lavalkonflikten ytterst handlade om huruvida utländska löntagare ska arbeta enligt svenska avtal eller efter utländska regler. Att hävda det förstnämnda är inte protektionism lika litet som att hävda att svenska lagar och regler i övrigt gäller i Sverige.

Vad gäller ”Go home” var det en upphetsad ombudsman som, för över tio år sedan, i upphetsningen ropade det till det lettiska företaget. Det var aldrig Byggnadsarbetareförbundets hållning.

Vad protektionisten, storföretagaren, miljardären och USA.s valde president Donald Trump har med saken att göra förstår jag dock inte.

Själv är jag emot protektionism och för frihandel även när det gäller arbetskraft.

Om Migrationsverkets idiotiska behandling av arbetskraftsinvandrare.

DN:s ledare ” En tragisk och onödig historia”

Centrum för rättvisa om Tayyab Shabab 

Om Lavalaffären
En fyllig genomgång av den s.k. Lavalaffären kan du läsa i ”Vitbok Laval – Vad hände egentligen i Vaxholm?””Vaxholmskonflikten och innebörden av solidaritet – En argumentationsanalys av den svenska pressdebatten” Tina Halldén, Södertörns Högskola

Lifvendahl blandar bort korten

Tove Lifvendahl skriver i dag i sin ledare i SvD om ”den svenska modellen”.

Tror hon.
Men det hon angriper är något helt annat.

Först gör hon en häpnadsväckande upptäckt. ”De som försvarar den svenska modellen talar i egen sak!”
Och då Lifvendahl, som hon tror, angriper den svenska modellen talar hon naturligtvis inte i egen sak utan i någon sorts allmänintresse eller vetenskapligt baserad sanning. Som dogmatiska nyliberaler alltid gör.
Jag som fått uppfattningen att Lifvendahl tillhör de klokare på SvD:s ledarredaktion får se ännu en illusion gå förlorad.
Men kanske använder Lifvendahl den nya upptäckten som ett retoriskt grepp, fast i så fall en smula klumpigt.

Vad jag förstår menar hon att de som försvarar den svenska modellen därmed försvarar sin privilegierade situation på arbetsmarknaden mot dem som inte har jobb.
Ett mantra som allianspartierna alltid drar utan att ha bevis för det.
Således en åsikt.

Men så drar Lifvendahl fram en del avskräckande exempel på hur illa den svenska modellen behandlar dem som vill komma in på den svenska arbetsmarknaden.
Tror hon.

Problemet för hennes argumentation är att samtliga exempel är tagna från Migrationsverkets behandling av invandrare.
Lifvendahl avslutar sin exempelsamling med att säga:
”När driftiga och ambitiösa personer som är beredda att jobba hårt och hederligt i vårt land tvingas iväg, är det effekten av en migrationspolitik som behöver förändras.”
Det håller jag med om.

Men vad i hela världen har Migrationsverkets tillämpning av regelverket och migrationslagstiftningen med den svenska modellen att göra?

Vad kostar mest - invandring eller skattesmitning?

Jag har en granne, vi är goda vänner, som bestämt hävdar att vi i Sverige skulle ha råd med en god välfärd om vi inte tvingades att betala för en massa invandrare.
På senare tid har jag som motargument – utan att veta varken det ena eller andra - hävdat att svenska skattesmitare kostar oss skattebetalare betydligt mer, och att grannen borde ge sig på skattesmitarna i stället för stackars flyktingar.
Jag måste nu ta reda på hur det egentligen förhåller sig genom att söka fakta på nätet.

Veckans Affärer har en artikel om de tio största skattesmitarna.
Största skattesmitaren är Berth Milton som sysslar med en så samhällsnyttig verksamhet som porr. Han ensam är skyldig oss skattebetalare 933 miljoner kronor. Sveriges tio mest skuldsatta personer är skyldiga 4 miljarder kronor. De 30 mest skuldsatta är sammanlagt skyldiga drygt 6,6 miljarder kronor. Huvuddelen är skatteskulder, kommenterar Dagens Industri 2013-11-05

Till detta kommer den skattesmittning som kalla skatteplanering. Här är det stora bolag t.ex. Wallenbergarnas Investor, riskkapitaliser och multinationella företag som agerar.

Denna näringslivets skatteplanering har blivit alltmer ifrågasatt. Nyligen gick miljardären Gustaf Douglas ut och kritiserade riskkapitalbolagens metoder för att undvika bolagsskatt

Enligt Skatteverkets bedömning försvinner varje år minst 46 miljarder kronor i skatt som borde ha betalats på internationella transaktioner.

Men det är skillnad mellan skattsmitning och skattefusk. Det allmänna skattefusket – som småföretagare och vi enskilda sysslar med - kostar enligt Skatteverket 133 miljarder per år.

Vad kostar då invandringen totalt de svenska skattebetalarna? Här finns inte mycket information på nätet.

Och det är omöjligt att få veta vad flyktingmottagningen kostar i relation till invandringen.

En som har forskat kring vad invandringen har kostat Sverige är Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid Växjö universitet.

Sedan sjuttiotalet har han forskat om invandrarnas ställning på arbetsmarknaden, hur den har förändrats över tid samt hur den offentliga sektorn har fördelat kostnaden mellan infödda och invandrare.
Invandrarnas ålderssammansättning och det faktum att de inte får jobb gör att en kostnad för de infödda i form av skatter och socialförsäkringsavgifter. Den mellanskillnaden på årsbasis är cirka 40 miljarder kronor.
Även barn till invandrare, det vill säga andra generationen finns med i statistiken.

Många frågor återstår att besvara.
På min vårdcentral i Eskilstuna är alla läkare födda utomlands. Räknas de in som kostnad? Om detta finns inga uppgifter.
Vad kostar infödda svenskar om man räknar på samma sätt som för invandrare?
Jag har vuxit upp med invandrare från Italien. Ingen grupp i samhället som jag vet har arbetat så hårt och så mycket som de. De bidrog till att bygga det svenska samhället. Vad kostade de? Hur mycket bidrog de med?

Men siffror och pengar är inte de enda värdena i samhället.
Medan skattesmitning är en asocial handling är flyktingmottagning en humanitär handling.
Vanlig mänsklighet säger oss att vi bör ta emot dem som flyr undan krig, katastrofer och arbetslöshet. Men ska vi acceptera skattesmitarnas stöld av skattemedel?

Expressen

Vanligapåståenden om invandring/ Regeringen

Hur mycket pengar får flyktingar?/Migrationsverket