Enögd ledarskribent kliver på en trumpmina

Maria Ludvigsson trampar på i sin nyliberala dogmatism. I dagens ledare i SvD skriver hon om att ”En Trump är en Trump oavsett land” 

Hon manar oss till självbesinning genom att be oss se den Donald Trump som vi alla bär inom oss.

Därvid jämför hon Trumps protektionism och USA-administrationens hårdare tag mot invandrare med svenska Migrationsverkets fyrkantiga behandling av några arbetskraftsinvandrare.

Och naturligtvis kan Ludvigsson inte låta bli att skylla på arbetarrörelsen, särskilt facket, som särskilt trumpna.

Ludvigsson ser Migrationsverkets regeltolkning som ett ”resultat av svensk protektionism och av idén att svenska jobb ska gå till svenskar.”

”Jag vet, facket rasar varje gång marknads-liberaler påtalar Byggnads ”Go home!”- attityd mot utländska byggjobbare i Vaxholm 2004–2005. Men det gör konflikten än viktigare att påminna om.” skriver hon.

Ludvigsson avslutar sin text med följande:
”Vår allmänna Trumpförskräckelse skulle med lite god vilja kunna leda till bättre självkännedom. Se oss själva i spegeln rent av. Så mycket som vi föraktar vad Trump står för, borde vi åtminstone kunna ”dissa” liknande drag hos oss själva.”

Jag håller med om att Migrationsverkets behandling av bland andra Tayyab Shabab är ett tragiskt exempel på petig byråkrati. Det bör finnas andra sätt att behandla arbetskraft på än den som verket tolkat lagen.

Men jag måste erkänna min fascination över Ludvigssons barocka och dogmatiska fundamentalism som tvingar henne att göra hisnande makabra jämförelser och märkliga påståenden.

Hon anser att ”det ligger i fackförbundens natur att skydda dem som redan har mot dem som står utanför.” Särskilt gentemot utländska löntagare.

Visst finns den attityden bland många medlemmar i facket och det är en av anledningarna till att de röstar på SD.

Men Ludvigsson borde veta att arbetarrörelsen alltid har hävdat löntagarnas internationella solidaritet. Och dessutom att Lavalkonflikten ytterst handlade om huruvida utländska löntagare ska arbeta enligt svenska avtal eller efter utländska regler. Att hävda det förstnämnda är inte protektionism lika litet som att hävda att svenska lagar och regler i övrigt gäller i Sverige.

Vad gäller ”Go home” var det en upphetsad ombudsman som, för över tio år sedan, i upphetsningen ropade det till det lettiska företaget. Det var aldrig Byggnadsarbetareförbundets hållning.

Vad protektionisten, storföretagaren, miljardären och USA.s valde president Donald Trump har med saken att göra förstår jag dock inte.

Själv är jag emot protektionism och för frihandel även när det gäller arbetskraft.

Om Migrationsverkets idiotiska behandling av arbetskraftsinvandrare.

DN:s ledare ” En tragisk och onödig historia”

Centrum för rättvisa om Tayyab Shabab 

Om Lavalaffären
En fyllig genomgång av den s.k. Lavalaffären kan du läsa i ”Vitbok Laval – Vad hände egentligen i Vaxholm?””Vaxholmskonflikten och innebörden av solidaritet – En argumentationsanalys av den svenska pressdebatten” Tina Halldén, Södertörns Högskola

Därför går sossarna tillbaka

Skadeglädjen sägs vara den enda sanna glädjen.

Om det nu är skadeglädje eller något annat, men uppsluppenheten hos de borgerliga ledarredaktionerna är inte att ta miste på efter valresultatet från Holland. De nederländska socialdemokraterna tappar nämligen från 25 procent av rösterna i förra valet till 5,7 procent i onsdagens val. Inte nog med det. Sedan 2008 har socialdemokratiska partier i Europa tappat en tredjedel av sin röstandel och ligger nu på så låga nivåer som man inte sett på 70 år.

I Grekland och Polen är socialdemokraterna närmast utraderade. I Storbritannien har Labour tappat och i Frankrike är det som liknar socialdemokrati chanslöst i presidentvalet.

Tyskland, där sossarna enligt opinionsmätningarna kommer att vinna, är undantaget som bekräftar regeln.

Tänkbara orsaker till att sossarna går tillbaka är många:

S har suttit i regeringsställning. Partier som suttit i regeringen, oftast minoritetsregeringar, och som tvingats ta hand om sviter efter ekonomiska kriser, har straffats av väljarna.

Partiet är alltför pragmatiskt. S-partier i regeringar har tvingats kompromissa och anpassa sin politik efter koalitionspartnerna och väljaropinioner. I opposition har kampen om väljare tvingat partiet åt mitten.

De traditionella arbetsväljarna minskar på grund av strukturförändringar i samhället. IT-samhället och servicenäringar tar över efter industrin. Allt färre industriarbetare och allt fler tjänstemän.

Populistiska partier snor väljare. Många arbetarväljare som drabbas av globaliseringens negativa effekter blir besvikna över att politikerna inte gör något och går till populistpartierna. Socialdemokratin tillhör det politiska etablissemanget.

Socialismen som politisk praktik och trovärdig ideologi är kaputt efter murens fall. En del väljare drömmer om ”socialism” som alternativ till kapitalismen men upptäcker att socialdemokraterna inte är socialistiskt.

En del socialdemokratiska väljare drar därvid slutsatsen att partiet har övergivit sin ideologi och förlorat sin själ.

En tänkbar orsak till sossarnas allt mindre stöd kan vara att väljarna inte lägre tilltalas av sossarnas  värderingar om jämlikhet, solidaritet och jämställdhet och/eller inte tror på politikens styrning över näringsliv och finans. De ser jämlikhet som nivellering och utslätning. Solidaritet som skatteslöseri o.s.v.
Kapital, handel och ekonomisk makt är globala och rör sig över nationsgränserna. Politiken är nationell och därför maktlös mot de ekonomiska krafterna. Politiken måste därför internationaliseras.
I den europeiska politiska pastejen kan det alltså finnas spår av alla ovanstående ämnen.

Men om man ser till huvudingrediensen i socialdemokratin så är det i praktiken socialliberalt. De socialliberala värderingarna är på väg att ersätta de nyliberala som komprometterat sig lika mycket som ”socialismen”.

 Tanken på ett öppet demokratiskt samhälle, där politiken kan skydda människor och miljö från att exploateras, ett levande civilt samhälle som vilar på folkrörelser och frihet, där jämlikhet och solidaritet är mål och medel. De idéerna finns i många politiska konstellationer.
I dag är det viktigare än någonsin att bilda en samling kring dessa idéer om ekonomisk, social och kulturell frihet och jämlikhet. I dag är en av de viktigaste politiska uppgifterna att upphöra med det småkäbblet och bilda en rörelse en rörelse i kamp mot de antidemokratiska krafterna som växer inom politik och näringsliv.
Kampen gäller inte enbart att bekämpa Sverigedemokraterna utan främst att skapa en bred och samlande vision om världens ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter, problem och förutsättningar för människans överlevnad i en fri och demokratisk värld.

De borgerliga ledarredaktionerna borde sluta hånflina, socialdemokratin borde komma ut som socialliberaler och ta ledningen för en sådan rörelse.

Läs min blogg ”Lever socialdemokratin?”

Expressen ledare publicerad 16 mars 2017

Närikes Allehanda 

Clarté

Göran Färm i Dagens Arena 

Aftonbladet debatt

Åsa Linderborg i AB 170321

Terrorismen är global och inte enstaka händelser

Jag förstår att människor vill uttrycka sin sorg över och sin avsky mot terrorattacken  i Paris.

Men en del uttryck för detta, bland annat på Facebook, ger mig tankar som jag knappast törs yppa eftersom det kan uppfattas som att jag nedvärderar andra människors känslor och uttryck för dem.

Men jag måste åtminstone få säga att jag blir fundersam över att vi sveper oss i trikoloren för att visa vår sympati med … ja, med vad? Den franska nationen? Det franska folket? Den franska friheten?

Men är terrorattacken i Paris nationell? Är terrordådet inte ett brott mot hela mänskligheten? Mot demokratin? Mot världsfreden?

Varför sveper sig då inte folk i FN-symbolen?
Ingen svepte sig här i kenyanska flaggan i april i år då 147 människor dödades i en terroristattack mot ett kenyanskt universitet.
Och hur var det då hundra personer dödades i ett terrorattentat mot en fredsdemonstration i den turkiska huvudstaden Ankara?
Eller då Boko Haram mördade två tusen människor i år?

Jo, jag förstår, den senaste terroristattacken i Paris drabbade ju Paris och Frankrike, Europa. Vi känner mer för våra europeiska grannar än för andra folk, vilket är mänskligt. Eller?

Jag begriper också att det är den journalistiska närhetsprincipen som säger att ju närmare geografiskt  eller kulturellt en nyhetshändelse är desto större är nyhetsvärdet.

Men trots allt är det inte vi i väst som är värst drabbade. Hela 82 procent av alla döda i terrorangrepp finns i fem länder: Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien - länder med stor andel muslimsk befolkning. Det framgår av den årliga «Global Terrorism Index» som görs av ansedda Institute for Economics and Peace.

Enligt den rapporten skedde nära 10 000 terroristattacker i världen under förra året. Nära 18 000 människor dödades i dåden, 14 722 av dem i de fem muslimskdominerade länderna. Irak var värst drabbat med 6 362 döda i terrorangrepp. Därefter kommer andra länder långt från västvärlden: Indien, Somalia, Filippinerna, Yemen, Thailand, Kenya, Egypten och Libanon.

Bakom 66 procent av terrordåden i världen under förra året låg fyra extremistiska islamiska grupper. Det är al-Qaida, talibanerna, Islamiska staten och Boko Haram, enligt rapporten.

Antalet terrordåd och dödsoffren har exploderat under det senaste året. Antalet attacker ökade med 44 procent jämfört med året innan, och antalet ökade med hela 61 procent.

Vi måste även i situationer som den i Paris försöka förstå, och uttrycka, att terrorismen är global och inte en enstaka händelse riktad mot endast oss.

Facket - en global demokratisk rättighet

Antalet löntagare blir allt fler i världen, men också antalet kränkningar av de anställda, arbetsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar.

Stora grupper löntagare utesluts från inkomster på grund av arbetslöshet och många fattiga människor tvingas till barnarbete och slavliknande arbetsförhållanden.

Miljontals löntagare drabbas av arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Tusentals löntagare i världen dör varje dag på sin arbetsplats. I Sverige minskar arbetsolyckorna men arbetssjukdomarna ökar.

Löntagarnas möjligheter att förbättra sina villkor är att de kan organisera sig i fria fackföreningar.

Att organisera sig i fria fackföreningar hör till de grundläggande demokratiska rättigheterna i moderna samhällen.
Det första en diktatur brukar göra är följaktligen att förbjuda fri fackföreningar eller kraftigt begränsa dess möjligheter. Det visar den moderna historien från fascismen i Italien på 1920-talet, den Tyska nazismen på 1930-talet och den sovjetiska kommunismen mellan 1924- 1990.

I länder som Kina, Saudiarabien, Pakistan, Bangladesh, Qatar m.fl. håller inte de fackliga rättigheterna demokratisk standard. Löntagarna har därmed svårt att hävda sina intressen och skydda sig mot överexploatering.

I många länder är det förenat med livsfara att arbeta fackligt. Det framgår av den rapport om kränkningar av fackliga rättigheter som Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS, publicerar årligen.

Men även i många demokratiska länder, till exempel USA, begränsas fackets möjligheter genom lagstiftning till förmån för kapitalägarna.

I Europa är det bland annat i Storbritannien, Ungern, Spanien, Polen och Rumänien som arbetare fått det tuffare.

Svenska borgerliga politiker brukar anse att den svenska fackföreningsrörelsen har för stor makt. Men maktbalansen mellan kapitalägare och löntagare har utvecklats efter hundra år av demokratisk maktkamp och förhandlingar.  En statlig reglering av maktförhållandena skulle vara ett steg tillbaka för demokratin.

Och i dag kan inte heller fackföreningarna, lika litet som kapitalet, ses som enbart nationella angelägenheter. Även facket är globalt.

Här är några länkar till webbplatser som visar fackets ställning i olika länder

Union-to-union 

Human Rights Watch 

Worker Fatalities& Catastrophes 2015, Map 

Labour Start 

LO Kränkningar av fackliga rättigheter 

Unicef, om barnarbete 

Amnesty om gästarbetarna i Qatar 

InternationalTrade Union Confederation  

ILO 

DN om facket i USA (Svante Nycander) 

1:a maj, internationell festdag som blivit inkrökt nationell

Första maj är den internationella arbetarrörelsens högtidsdag.

Dagen firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till påminnelse av Haymarketmassakern i Chicago 1886 där flera demonstranter dödades då de krävde åttatimmars arbetsdag och då polisen försökte stoppa demonstrationen. 

Första maj firas runt om i världen av olika vänsterorganisationer, partier och fackföreningar med demonstrationer och möten. 

Vad nynazisterna firar är svårare att förstå. Antagligen är deras uppträdande på den internationella arbetardagen bara en provokation. Där nazister fått makten har de alltid skyndat sig att förbjuda fackföreningar och förstamajfirandet.

Men vad mer anmärkningsvärt är att på olika håll i världen första maj tycks ha blivit en dag för nationella inrikespolitiska manifestationer. Det internationella inslaget är klent eller obefintligt.
Samtidigt har antalet deltagande i demonstrationstågen minskat.  I Stockholm var det bara cirka 5000 som deltog för att demonstrera för statliga bostadsubventioner och mot ungdomsarbetslöshet. 

I Moskva har förstamaj sedan Stalintiden varit en manifestation för Sovjetunionen och Ryssland, och i år för Putin.
Där har till och med det ryska kommunistparitets ordförande Gennadij Zjuganov - som vanligen är kritisk till Putin - berömt Putin för hans nationella, för att inte säga nationalistiska, politik.

I Sverige kan den nationella partipolitiska retoriken på första maj förklaras av att det är valår. Men tyvärr har förstamajfirandet även här under många år alltmer gått åt det partipolitiska inhemska hållet.

Det finns emellertid anledning att göra första maj till en internationell manifestation mot orättvisor och förtryck i världen. Här är några: Kapitalets globalisering, att fackliga företrädare världen över mördas och förföljs, att löntagare i hela världen exploateras av hänsynslösa kapitalägare, att människor dör av svält och miljontals flyktingar tvingas bort från sina hem, att barn föds och lever sitt hela liv i flyktingläger, att social, ekonomisk och kulturell frihet förtrycks, att de ekonomiska klyftorna ökar, att kapitalintressen förstör vår planet. 

Jag tror att deltagandet i förstamajfirandet skulle öka med ett starkare internationellt engagemang.

International TradeUnion Confederation (ITUC)  

The World Federation of Trade Unions (WFTU)

Bangladesh workers

Amnesty

WorldWatch

ILO

Swedewatsh

Fair Trade Center

Rättvisemärkt

Unric

Unicef

Palmecentret

För ett nytt 1:a maj!

Förstamajfirandet har de senaste decennierna allt mer plottrat ner sig i nationell partipolitik i stället för att vara den internationella arbetarrörelsens stora manifestation.
Vad beror det på?
Existerar inte längre den internationella arbetarrörelsen i den globala kapitalismens tid?
Eller smyger den bara omkring som tjänstemän i EU:s och FN.s luftkonditionerade korridorer och sammanträdesrum?
I så fall är det illa.

I dag är arbetarrörelsens internationella sammanhållning och gemensamma kamp mer nödvändig än någonsin. Samtidigt har Internet och andra sociala media gjort det möjligt för människor att upprätthålla kontakt över hela världen. Internationalen kan även stavas Internetionalen.
Hur tas dessa nya möjligheter till vara av arbetarrörelsen?

Retoriken mot den borgerliga regeringen kan den svenska arbetarrörelsen ta alla andra dagar om året.
Låt 1:a maj vara den dag då arbetarrörelsen demonstrerar mot den globala fattigdomen och miljöförstörelsen, för människovärde och fred.
Socialdemokratiska partier och fackliga organisationer över hela världen kan den dagen visa att internationell solidaritet är nödvändig för att lösa nationella problem. Att arbetslöshet och nedmonteringen av välfärd i Sverige har samband den ekonomiska utvecklingen i den övriga världen. Att finanskriser och bankkrascher alltid måste betalas av oss som inte äger kapitalet. Att den kapitalistiska världsordningens maktstrukturer kan balanseras av en internationell arbetarrörelse. Att en annan värld är möjlig.

Det är redan idag dags att börja förbereda nästa års stora internationella manifestation.

DN

Arbetarbladet, ledare

Arbetarbladet, nyheter

Dalademokraten
Dalademokraten
Länstidningen Östersund, ledare

Länstidningen, nyhter

Piteåtidningen

Sydöstran
Folkbladet
Dagbladet, ledare

Dagbladet, nyheter

Östran
Folkbladet

Folket
AB

Expressen

SvD

NSD