Om Epoch Times och Kinas ambassadör

Jag läser en ledare i Epoch Times.
Ledaren kommenterar Anders Holmbergs 30-minuters intervju med den kinesiske ambassadören Gui Congyou.

Texten är avfattad på ett språk som man mest finner hos fanatiska sekter som talar om sina fiender.
Så här skriver ledaren bland annat:
”Den som följt Guis framfart sedan han blev ambassadör i Sverige har kunnat konstatera att han är en okultiverad, brutal politruk av ett slag som det finns tusentals av, om inte miljoner, inom KKP.”
”För det finns nämligen ingenting normalt, ingenting mänskligt med varken Guis beteende eller KKP:s ideologi.”

Nu har jag sett intervjun och måste säga att jag inte förstår ledarskribenternas onyanserade och ensidiga omdömen.

Visserligen är Gui Congyou ingen charmknutte precis. Under intervjun verkar han stel och spänd. Anders Holmberg för fram en rak och hård kritik mot Kinas kommunistparti och begär att ambassadören ska svara uppriktigt på frågorna.

Jag håller med om att Kina är en diktatur och att Xinjiangs uigurer är utsatta för en hård ”omskolning”.
Ändå tycker jag att ambassadören Gui Congyou levererar svar på Holmbergs frågor.
Svaren går ut på att rapporteringen om Kinas kommunistparti är lögner spridda av Kinas fiender.
”Omskolningen” av uigurer är en slags välvillig AMS-utbildning, KKP samarbetar med sex andra demokratiska partier, den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai blev inte kidnappad i Taiwan och 1,5 miljarder kineser gillar kommunistpartiet.

Uppgift står mot uppgift.
Medierna borde så kritiskt och objektivt som möjligt granska uppgifterna från båda sidor.

Tyvärr tror jag inte att Epoch Times är rätt forum för en sådan redovisning.

EpochTimes ledare 

30 minutersintervjun 

Provokation som leder till mord är en demokratisk rättighet

Det finns extrema intressen inom kristenheten och judendomen som vill provocera lika extrema muslimer i syfte att destabilisera Mellanöstern.

Nu senast har den israelisk-amerikanska byggmästaren Sam Bacile tillsammans med den amerikanska avgrundshögerns lyckats att reta Libyer och Egyptier.

Sam Bacile har producerat en video som han har lagt upp på YouTube.  Filmen framställer Mohammed som en vidrig och liderlig typ.

I en intervju har Sam Bacile, sagt att han samlat in $ 5.000.000 från judiska donatorer för att på film kunna visa upp sin syn på islam som en förhatlig religion. "Islam är en cancer", sade han i en telefonintervju. "Filmen är en politisk film. Det är inte en religiös film."

Politikerna i den demokratiska västvärlden kan inte hindra extremister som Sam Baciles att provocera fram våldshandlingar i länder som saknar demokratisk tradition. De extrema islamisterna uppfattar en film av det här slaget som en attack från väst eller från Israel, inte som ett inlägg från en enskild person.

Det hela blir en kollision mellan den sekulära demokratiska individualismen och den religiösa auktoritära kollektivismen.

I det här fallet fick provokationen till följd att muslimska extremister mördade amerikanska ambassadtjänstemän i Libyen.

Paradoxalt och smärtsamt nog är enskilda människors provokationer, som i förlängningen leder till mord, en demokratisk rättighet.

 DN

SR P1

DN

SvD
AB
AB

SvD
SvD Under strecket