SvD:s ledarredaktion byter sida i klasskampen?

Dogmatiska nyliberala SvD:s ledarredaktion ställer plötsligt upp för de anställda mot en stor arbetsgivare! 

Man anar till och med en kämparglöd på reaktionen.

Har nyliberalerna månne klivit över gränsen i klasskampen och ställt sig på löntagarnas sida?
Dagens ledare av Anna Charlotta Johansson: ”Det grå guldet” skulle kunna få en att tro det.

Men de berörda löntagarna är inte vilka som helst. De är uppburna journalister.
Inte heller arbetsgivaren är vilken som helst utan statliga Sveriges Television.

Journalisterna är den politiska kommentatorn Margit Silberstein som tvingats avgå i pension från SVT fast hon inte ville det.
Tidigare var det s.k. nyhetsankaret Marianne Rundström som inte heller ville gå vid sin pension och blev så förbannad att hon skrev boken ”Passé − de ofrivilliga pensionärerna”.


Det finns ingen lagstadgad pensionsålder men enligt pensionsbestämmelserna har löntagare rätt att arbeta fram till 67 års ålder. Efter det krävs samtycke från arbetsgivaren.

Det märkliga är att de dogmatiska liberalerna plötsligt kritiserar ett företags rätt att leda och fördela arbetet, en princip som de annars skulle kunna offra sitt liv för. Eller åtminstone skriva en ledare om.
Samma nyliberaler som vill skapa enkla underbetalda och otrygga arbeten i samhället kämpar här för en priviligierad yrkegrupps rätt att få klamra sig fast vid jobbet efter pensionsåldern.

De nämnda relativt välbetalda journalisterna, som uppnått 67 års ålder, kan fortsätta att arbeta som frilansare om de vill. De kan som frilansare behålla medlemskapet i Journalistförbundet, behålla sina presskort och vara egna företagare. De kan skriva böcker. Därför är de ytterst privilegierade. Eller som jag, bli bloggare.

Å andra sidan finns det tusentals löntagare som ser pensioneringen som en befrielse. Efter pensionen är de fria från arbetets tvång, ofrihet, dåliga arbetsmiljöer, krävande eller tråkiga arbetsuppgifter. De kanske skulle vilja ta ut sin pension redan vid 62 års ålder. Men ofta har de inte råd till det.

Naturligtvis borde pensionsåldern vara flexibel och utgå från löntagarens egen arbetsförmåga.

Kan SvD:s ledarredaktion fundera över detta dilemma?

Pensionsmyndigheten, ”Pensionsåldernsbetydelse” 

Expressen 

SVT, politik, ekonomi och mångfald

Går det att dra en gräns mellan vad som är politik och vad som är ekonomi? 

En sak är klar, gränsdragningen blir knivig emedan de flesta politiska frågor handlar om ekonomi och eftersom samhällsekonomin inte är fri från ideologi.

Så när Timbro i en ny rapport, som publicerades dagen före midsommarafton, granskar och kritiserar vilka ämnesval SVT:s ekonomireportrar gjort under ett år så handlar det naturligtvis om politik.

Timbrorapporten har författats av mediegranskaren Mats Olin som är VD för Second Opinion och tidigare chef för Timbro Medieinstitut. Timbro står Svenskt Näringsliv nära.

Olin slår fast att SVT:s reportrar har missat de viktigaste ekonomifrågorna och i stället fokuserat på tre ämnen: skattefusk/skatteplanering, välfärdsföretag och storföretag.

 Olin menar att SVT enligt sitt folkbildningsuppdrag borde ha haft en mer allsidig rapportering och behandlat ämnen som t.ex. hushållens skuldsättning, stigande bostadspriser, bristen på bostäder till rimliga priser, ojämlikheten och rörligheten på arbetsmarknaden, den höga arbetslösheten bland utrikes födda samt personer med låg utbildning.
Det är för övrigt områden som bland andra OECD, EU-kommissionen, Konjunkturinstitutet och IMF nämner i sina bedömningar av svensk ekonomi, påpekar Olin.

Att just dessa frågor tas upp i SVT:s övriga politiskt granskande och samhällskommenterande program har mediegranskaren Olin inte upptäckt. Varför skriver han inte om det?
Olin vill ha större mångfald i TV. Varför skriver han inte om de kommersiella TV-kanalernas ensidighet och enfald? Litet ensidigt att bara skälla på SVT.
Han hänvisar till hur OECD, EU-kommissionen, Konjunkturinstitutet och IMF kommenterar svensk ekonomisk och politisk utveckling. Jovisst, de använder ju samma nyliberala dogmer och stereotyper för vad som är samhällsekonomi som Svenskt Näringsliv.

Olin skriver inte en vetenskaplig rapport, om nu någon tror det, utan en politisk inlaga som riktar sig mot alternativa sätt att tackla ekonomin och samtidigt vill han racka ner på SVT som publik service.
Han vill att alla ska betrakta samhällsekonomin på samma sätt som han själv, Timbro, Svenskt Näringsliv och nyliberalerna gör.
Han vill med andra ord likrikta den ekonomiska rapporteringen i TV.

Jag känner därför stor sympati för SVT och SVT:s fyra ekonomireportrar Kristina Lagerström, Knut Kainz Rognerud, Jan Nylander och Johan Zachrisson Winberg för att de, genom sina val av ämnen och reportage i TV, bidrar till större mångfald.

Ledare i SvD 22 juni ”Tänk om mångfalden i SVT kunde bli mindre ensidig” 

SVT bemöter Mats Olin om mångfalden i SVT 

Medierna bidrar till fördumning

Det ligger en hel del överkörda styrelser utefter vägen mot demokratiska beslut.

I varje fall om man ska tro mediernas bild av hur demokratin fungerar.

Miljöpartiets årliga kongress 26-28 maj 2017 avslutades i går.
Under den råkade styrelsen ”köras över” av kongressen, enligt både Sveriges Radios Ekoredaktion och Sveriges Television.
I SvD 170528 rapporterades: "Göran Eriksson: MP-ledningen överkörd om ensamkommande."

Lugn, styrelsen, som för övrigt är en del av kongressen, överlevde.

Bakgrunden var att Miljöpartiets styrelse inför omröstningen hade föreslagit att alla ensamkommande unga som anlände till Sverige under 2015 ska få en ny prövning, men där fanns inget löfte om att de ensamkommande ska få stanna för gott.
Men Grön Ungdom ville ha ett tillägg om att de ensamkommande ska få permanenta uppehållstillstånd. Ett krav som ombuden röstade ja till med 128 röster mot 121.

Även LO:s styrelse blev, för ett år sedan, enlig DN, överkörd på LO-kongressen.
LO-styrelsen, blev ”överkörd” av 259 av de 400 kongressombuden.
Hur det gick för de 141 ombuden som inte röstade med majoriteten framgår inte. Men även de torde ha blivit överkörda.

På den kongressen gällde frågan om regering och riksdag i lag bör avskaffa arbetsgivarnas möjligheter till de så kallade sms-jobben, och andra tillfälliga anställningar som inte är vikariat. 

Nu är det så att kongresser är en demokratisk process där olika frågor diskuteras och beslutas.
Vanligen går det till så att medlemmarna före kongressen sänder in förslag till vad de anser att kongressen ska besluta om och att styrelsen föreslår kongresser hur de vill att kongressen ska ta ställning. Om en grupp kongressledamöter vill ha ett annat beslut än det som styrelsen föreslår så diskuteras de olika förslagen av kongressen. Så småningom, ibland efter en kompromiss, fattar kongressen ett beslut. Så fungerar kongressdemokratin.
Det betyder inte att den ene eller andre blir ”överkörd”.

Men de okunniga politiska journalisterna vill spetsa till det hela och använder därför begreppet ”överkörd”.
Därmed överför de sin okunnighet till de läsare som behöver mer kunskap om demokratin och dess villkor.

I sin ledare i SvD 170528 ”Vi som ombeds skälla på kommando”
beskriver Tove Lifvendahl mediernas kåthet att dramatisera politiken i stället för att förklara den.

Om politik, medier och politisk kommunikation Jesper Strömbäck, 

Vad berättar skattesmitningen om samhällsstrukturen?

Många upprörs av att de nyligen avslöjade skattesmitarna är giriga, osolidariska, saknar samhällsansvar och är allmänt omoraliska.

Men är de det i större grad än du själv?
Och är inte girighet en rätt allmänmänsklig egenskap?

Visserligen är girigheten en av katolska kyrkans medeltida sju dödssynder. Men den försvann som dödssynd med protestantismen och kapitalismen då girigheten snarare blev en gud i behaglig produktiv kraft.

Det handlar inte heller om dålig moral. Vi människor anpassar vår moral efter vad som är bäst för oss själva. Människan är fortfarande densamma som då pengarna började användas för mer än 4000 år sedan.
Nej, jag tror att skattesmitning är ett symtom på något som ligger djupare i samhällsstrukturen.

En av de grundläggande strukturerna i kapitalismen är det enskilda ägandet av kapital och den enskildes rätt att placera kapitalet där det ger bäst utdelning för ägaren.
Det är ju den strukturella grunden för det som driver samhället framåt och skapar tillväxt.
Det enskilda ägandet är en viktig rättsprincip för oss alla men med kapitalismen kom den att omfatta inte bara enskild egendom utan även sådant som andra skapat.
Denna produktiva princip var samhällsnyttig så länge som företagen ännu var relativt begränsade och produktionen stod i relation till företagets överblickbara omfattning.
Det var brukens, handelsskeppens, manufakturernas och hantverkets tid.
Det var på den tiden som Adam Smith betraktade världen.

Då som nu är det människors arbete som skapar värden, tillväxt och överskott. Så har det varit allt sedan mänskligheten blev bofast och började odla sin föda.
Då näringslivet delade mänskligheten i två klasser – de som äger produktionsmedlen och de som bara äger sin arbetskraft och bjuder ut den till försäljning – skapades en motsättning mellan kapital och arbete. Samhällsekonomin delades i en allmän politisk och i en privat sfär.
Det här beskriver bl.a. Adam Smith i sina böcker.
Men samhällsekonomin i dag är helt annan än den var på Adam Smiths tid. Den privata och offentliga sfären har vävts samman.

 I dag är företagen multinationella, sammanvävda med varandra i komplicerade globala nätverk, ägandet är otydligt och ofta uppdelat på många händer. Företagen idag kan ha 100 000-tals anställda i olika länder och vara avgörande för många samhällens möjligheter att existera och utvecklas. Aktieägandet är delat på miljoner händer. Kapitalen är rörliga och vinstmaximeringen beroende av valutarörelser, finansmarknader och spekulation på internationella kapitalmarknaden.

Kort sagt: Alla samhällen är idag mer beroende av kapitalet än någonsin tidigare och tvärt om. Kapitalbildningen och produktionen påverkar samhällen och människor oerhört mycket mer än för hundra år sedan.
Banker, fonder och finansinstitut är navet i denna fantastiska produktionsprocess.
Det enskilda ägandet kan inte längre gälla det produktiva kapitalet, avkastningen av det kan inte längre komma en enskild ägare tillgodo. I produktionen finns inte längre något privat kapital. Allt kapital är gemensam egendom

Trots det har enskilda företag fortfarande en enorm makt över människor och samhällen. Vi läser dagligen om hur storföretag permitterar människor, flyttar sin produktion till andra länder, förändrar förutsättningarna för konsumtionen, lämnar före detta anställda arbetslösa och sjuka till samhället att ta hand om.
Då ekonomin kraschar och bankernas skulder hotar hela samhällsekonomin tvingas medborgarna att gå in med stöd för att inte fullständigt kaos ska utbryta.
Det ömsesidiga beroendet mellan kapital och samhälle har blivit oerhört mycket starkare.
Trots det är det enskilda ägandet av kapital och rätten till profit för ägaren, fortfarande en viktig ekonomisk, social och kulturell princip. Den gamla strukturen med enskilt kapitalägande och avkastning hänger kvar trots att förutsättningarna för produktionen radikalt har förändrats. Makten över kapitalplaceringarna ligger hos ett fåtal personer men påverkar praktiskt taget alla. Utan att de som påverkas kan påverka.
Ägarna till kapital och produktionsmedel styr inte direkt. Det är en armé av direktörer som administrerar kapitalet. Deras enda uppdrag är: Gör vinster! Se till att ägarnas kapital växer!

Politiken och demokratin är ett medel för samhällena att påverka utvecklingen men politiken måste förlita sig till skatteinkomster från arbetet och produktionen.
Då samhällena blir mer komplexa och kraven på samhällena blir allt större räcker skattepengarna inte till i förhållande till de ökande behoven.
Politikerna får allt mindre makt att hävda samhällsintressena och tvingas antingen att ge upp eller att höja skatterna. Bägge åtgärderna är kontraproduktiva i den rådande samhällsordningen.
Sänkta eller inga skattehöjningar utarmar samhällsekonomin. Höjda skatter skapar motstånd från medborgare och kapitalägare.
Alltså: Den ålderdomliga principen om det enskilda ägandet av produktionen som stelnat till en dogm kommer i konflikt med samhällsutvecklingen.  I dag kräver symbiosen mellan kapital och arbete, mellan företagande och samhälle andra lösningar än de som gällde på Adam Smiths tid.
De privata kapitalägarna försöker så gott de kan, rädda avkastningen på kapitalet som de betraktar som sitt. Samhället försöker nosa upp det eftersom det även tillhör folket.

Att kräva att kapitalägarna ska känna solidaritet med löntagarna är att begära det omöjliga.

Det kan f.ö.vara intressant att se hur Skattebetalarnas förening, bildad av den svenske bankdirektören Marcus Wallenberg, kommenterar den globala skattesmitarhärvan.

De borde ju vara skitförbannade men deras hemsida har föreningen inte ett ord om den enorma skatteflykten som kostar oss skattebetalare miljardtals kronor.

SVT Uppdrag granskning avsnitt 10

Uppdrag granskning

Expressen ledare om skattesmitarna 

AB ledare om skattesmitarna 

Kent Werne presenterar en skattesmitare i ETC 2014 

”Elitstyrka sätts in mot skattesmitare” SvD 2013
Spotifygrundarna hotar att flytta
DN Ledare 160415

Joris Luyendijk. ”Läget i finansvärlden är mycket värre än vad folk tror”

DN Publicerad 2016-01-29

Kläm åt skattetjuvarna!

Det som vi misstänkt har visat sig vara sant.
Ett par hundra tusen personer, företag och fonder har gömt skattepengar i ett tjugotal olika skatteparadis. Skattesmitarna kommer från fler än 200 länder.
Bland personerna finns tolv nuvarande eller före detta stats- och regeringschefer, och ännu fler av deras anhöriga.

Presidenter, diktatorer och knarkmaffior uppges gömma undan enorma summor pengar i skatteparadis. Tidningen The Guardian publicerar uppgifter om att personer ur president Vladimir Putins närmaste krets varit delaktiga i upplägget. Också Fifas etikkommitté har kopplingar till skattefusket, enligt tidningen.
Även den isländske statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson kopplas till skatteflykten. Enligt läckan har hans fru pengar i ett bolag på brittiska Jungfruöarna, rapporterar Sveriges radios Ekot.
Avslöjandena är en av historiens största läckor där journalister från flera länder samarbetat under lång tid. Och det var SVT som var först i Sverige med att rapportera om Nordeas inblandning.
Läckan kom först till tyska Süddeutsche Zeitung, som sedan delade dokumenten med ICIJ, en internationell organisation för grävande journalister. Därifrån har sedan över än 100 medieorganisationer världen över arbetat med materialet i över ett års tid. De senaste tolv månaderna har omkring 400 journalister från över 80 länder gått igenom dokumenten.
Sammanlagt rör det sig om 11,5 miljoner dokument, enligt Süddeutsche Zeitung.

Dokumenten kallas Panamadokumenten och det är advokatfirman Mossack Fonesca som hjälpt skattesmitare som står i centrum för den internationella skatteskandalen.


Hur mycket pengar har undanhållits svenska skattebetalare? Nu bör skatteverket ges resurser att klämma åt skattetjuvarna.
AB om Mossack Fonesca 

The InternationalConsortium of Investigative Journalists, ICIJ 

AB

SvD 

SR

Dagens Industri

DN Ledare 160405

Min blogg
2013 om vad skattesmitare kostar oss skattebetalare 

”De rika snuvar skattebetalarna på pengar”