Nyliberal dogmatism om Greklands ekonomiska problem

2004 hade Grekland EU:s största budgetunderskott på 6,1 procent mot det ”tillåtna” 3 procent. Den konservativa regeringen, med Ny demokrati , tvingades höja skatterna på alkohol och tobak och höjde momsen från 18 till 19 procent. Dessutom sänkte man de statsanställdas löner. 2006 påstod den borgerliga regeringen att att man därmed fått ner budgetunderskottet till 2,6 procent. EU undersökte saken och fann att den borgerliga regeringen lyckats få ner underskottet till under 3 procent 2007.
Under hela tiden jobbade den borgerliga regeringen med att sänka statliga löner och privatisera statlig egndom med generalstrejker och våldsamma protester som följd.
Men även med att frisera statsbudgeten, vilket få kände till.
Ny demokratis premiärminister, Karamanlis, försökte skaffa sig en starkare ställning i parlamentet genom att utlysa nyval 2009. Men väljarna röstade i stället fram socialdemokratiska PASOK. Även kommunisterna och det nationalistiska partiet LAOS gick starkt framåt. Ny Demokrati hade gått till val på att genomföra nedskärningar medan PASOK lovat att jaga skattefuskare. Fredliga protestdemonstrationer pågick hela tiden men extrema grupper ställde till våldsamheter på gatorna. Människor dödades i våldsamma kravaller.
Samtidigt härjades landet av skogsbränder och en enorm flyktingström välde in.
När PASOK fått hand om rodret upptäckte den nya regeringen att den gamla borgerliga regeringen fuskat med siffrorna i statsbudgeten. Budgetunderskottet visade sig vara 12,7 procent. Världens tre största kreditvärderingsinstitut sänkte landets kreditbetyg. Den nya regeringen tvingades till omfattande nedskärningar av socialbidrag, sänkning av statsanställdas löner och skattehöjningar.
Men det var faktiskt värre än så. En EU-granskning av ekonomin visade att det verkliga budgetunderskottet låg på 15,4 procent av BNP.
Spekulanterna som lånade ut pengar till Greland höjde räntorna vilket ytterliga ökade utgifterna.
Det var då IMF gick in och krävde ännu hårdare åtsramningar för att bevilja lån. För de offentliganställda noterades en frysning av lönerna inom den offentliga sektorn till 2014, pensionsåldern höjdes över hela linjen, neddragningar genomfördes inom sjukvården, skatterna höjdes, staten sålde 49 procent av järnvägarna, statliga kasinon såldes ut, momsen höjdes.
Kort sagt, lönerna sänktes och priserna gick upp. Inte konstigt att folk protesterar, att politikerföraktet ökar och extrema grupper försöker utnyttja läget.
Besparingar till ett värde av 19 miljader euro i grekiska banker flyttades utomlands.
Det finns också finansspekulanter som kommer att tjäna pengar på en grekisk konkurs och därför försöker driva utvecklingen åt det hållet.
Ett problem är att de politiska partierna har en svag folklig förankring i folkrörelser och medborgarorganisationer som partierna i Sverige. Den relativt svaga fackföreningsrörelsen har ingen eller lös koppling till PASOK. Kommunisterna är starka inom facket. Om parterna inom en bransch eller företag inte kommer överens tvingas facket att ta till strejk och andra militanta medel eftersom det inte fungerar med kollektivavtal och samordnade avtalsförhandlingar.
En omfattande korruption och svart ekonomi försvårar läget ytterligare.
Det stora problemet är att höjda skattesatser och minskade utgifter inte har särskilt stor effekt på statsbudgeten så länge som skattesystemet inte fungerar. Och det gör det inte I Grekland.
Inget annat land i euroområdet får in så lite pengar i skattemedel.
De politiska ledarna i landet måste se till att skatterna kommer in och att folk betalar sin skatt. I annat fall kan man fortsätta tt sänka lönerna, och försämra folks levnadsvillkor utan andra effekter att den inhemska konsumtionen sjunker och landet blir ännu fattigare.
Grekisk ekonomi domineras, utöver en stor offentlig verksamhet, av en stor tjänstesektor framför allt handel, turism och sjöfart. Jämfört med i andra EU-länder har även jordbruket stor ekonomisk betydelse, medan industrisektorn är liten med europeiska mått mätt. Importen är mycket större än exporten, handelsbalans och bytersbalansen ligger på minus.
En jämförelse med Sverige, eller Baltikum som Anders Åslund och Mats Johansson gör i DN den 30 juni, är alltså inte relevant.
Den överlägsna svenska attityden gentemot Greklands problem som somliga visar, t.ex. genom att hänvisa till det är överbetalda arbetare med lyxiga arbetsförhållanden som orsakar krisen, är därför tämligen okunnig eller rent av grundfalsk. Läs t.ex. Therese Larsson I SvD 2 juli.