Nyliberal dogmatism om Greklands ekonomiska problem

2004 hade Grekland EU:s största budgetunderskott på 6,1 procent mot det ”tillåtna” 3 procent. Den konservativa regeringen, med Ny demokrati , tvingades höja skatterna på alkohol och tobak och höjde momsen från 18 till 19 procent. Dessutom sänkte man de statsanställdas löner. 2006 påstod den borgerliga regeringen att att man därmed fått ner budgetunderskottet till 2,6 procent. EU undersökte saken och fann att den borgerliga regeringen lyckats få ner underskottet till under 3 procent 2007.
Under hela tiden jobbade den borgerliga regeringen med att sänka statliga löner och privatisera statlig egndom med generalstrejker och våldsamma protester som följd.
Men även med att frisera statsbudgeten, vilket få kände till.
Ny demokratis premiärminister, Karamanlis, försökte skaffa sig en starkare ställning i parlamentet genom att utlysa nyval 2009. Men väljarna röstade i stället fram socialdemokratiska PASOK. Även kommunisterna och det nationalistiska partiet LAOS gick starkt framåt. Ny Demokrati hade gått till val på att genomföra nedskärningar medan PASOK lovat att jaga skattefuskare. Fredliga protestdemonstrationer pågick hela tiden men extrema grupper ställde till våldsamheter på gatorna. Människor dödades i våldsamma kravaller.
Samtidigt härjades landet av skogsbränder och en enorm flyktingström välde in.
När PASOK fått hand om rodret upptäckte den nya regeringen att den gamla borgerliga regeringen fuskat med siffrorna i statsbudgeten. Budgetunderskottet visade sig vara 12,7 procent. Världens tre största kreditvärderingsinstitut sänkte landets kreditbetyg. Den nya regeringen tvingades till omfattande nedskärningar av socialbidrag, sänkning av statsanställdas löner och skattehöjningar.
Men det var faktiskt värre än så. En EU-granskning av ekonomin visade att det verkliga budgetunderskottet låg på 15,4 procent av BNP.
Spekulanterna som lånade ut pengar till Greland höjde räntorna vilket ytterliga ökade utgifterna.
Det var då IMF gick in och krävde ännu hårdare åtsramningar för att bevilja lån. För de offentliganställda noterades en frysning av lönerna inom den offentliga sektorn till 2014, pensionsåldern höjdes över hela linjen, neddragningar genomfördes inom sjukvården, skatterna höjdes, staten sålde 49 procent av järnvägarna, statliga kasinon såldes ut, momsen höjdes.
Kort sagt, lönerna sänktes och priserna gick upp. Inte konstigt att folk protesterar, att politikerföraktet ökar och extrema grupper försöker utnyttja läget.
Besparingar till ett värde av 19 miljader euro i grekiska banker flyttades utomlands.
Det finns också finansspekulanter som kommer att tjäna pengar på en grekisk konkurs och därför försöker driva utvecklingen åt det hållet.
Ett problem är att de politiska partierna har en svag folklig förankring i folkrörelser och medborgarorganisationer som partierna i Sverige. Den relativt svaga fackföreningsrörelsen har ingen eller lös koppling till PASOK. Kommunisterna är starka inom facket. Om parterna inom en bransch eller företag inte kommer överens tvingas facket att ta till strejk och andra militanta medel eftersom det inte fungerar med kollektivavtal och samordnade avtalsförhandlingar.
En omfattande korruption och svart ekonomi försvårar läget ytterligare.
Det stora problemet är att höjda skattesatser och minskade utgifter inte har särskilt stor effekt på statsbudgeten så länge som skattesystemet inte fungerar. Och det gör det inte I Grekland.
Inget annat land i euroområdet får in så lite pengar i skattemedel.
De politiska ledarna i landet måste se till att skatterna kommer in och att folk betalar sin skatt. I annat fall kan man fortsätta tt sänka lönerna, och försämra folks levnadsvillkor utan andra effekter att den inhemska konsumtionen sjunker och landet blir ännu fattigare.
Grekisk ekonomi domineras, utöver en stor offentlig verksamhet, av en stor tjänstesektor framför allt handel, turism och sjöfart. Jämfört med i andra EU-länder har även jordbruket stor ekonomisk betydelse, medan industrisektorn är liten med europeiska mått mätt. Importen är mycket större än exporten, handelsbalans och bytersbalansen ligger på minus.
En jämförelse med Sverige, eller Baltikum som Anders Åslund och Mats Johansson gör i DN den 30 juni, är alltså inte relevant.
Den överlägsna svenska attityden gentemot Greklands problem som somliga visar, t.ex. genom att hänvisa till det är överbetalda arbetare med lyxiga arbetsförhållanden som orsakar krisen, är därför tämligen okunnig eller rent av grundfalsk. Läs t.ex. Therese Larsson I SvD 2 juli.

Löntagare väljer mellan pest och kolera

Löntagarna på Fiats fabrik i Mirafiori utanför Turin har, med 54 procent av rösterna, röstat för försämring av arbetsvillkoren. De hade inget annat val.
Alternativet, enligt Fiatchefen Sergio Marchionne, var att fabriken måste stängas och produktionen flytta till Serbien.
Fiatchefens bud till löntagrna var: Jobba för sämre villkor eller bli arbetslösa!

Av de drygt 200 som varslades från Saab Automobile AB före jul får endast 55 personer stanna i fabriken.

Bilindustrin i Europa och USA konkurreras ut av industrin i Asien, främst Japan, Kina och Korea.
En kinesisk bilarbetare kostar kapitalägarna bara tiondelen av en europeisk.

Samtidigt pågår en global skattedumping. Länderna tävlar om att erbjuda kapitalet så låga skatter som möjligt.
Teorin som politiskt ska försvara skattesänkningspolitiken går ut på att sänkta skatter leder till högre skatteinkomster. Eller som Carl B Hamilton skriver i dagens SvD:
”Det viktigaste sättet att trygga välfärden är att trygga skattebaserna. Med lägre skattesatser blir det fler i jobb och då ökar skatteintäkterna samtidigt som kraven på bidragssystemen minskar. Jobbskatteavdraget är bara ett exempel på hur lägre skattesatser kunnat bidra till ökade skatteintäkter.”

Vilket borde bevisas. Erfarenheterna talar mot teorin. Ta USA som exempel.
Någonstans upphör inkomsteffekten av sänkta skatter.
Var går skärningspunkten mellan skattesänkning och den påstådda ökningen av skatteintäkter?
Någon?

Oavsett hur man teoretiskt försöker motivera skattesänkningarna så är det ett faktum att de på sikt leder till social nedrustning och en urgröpning av välfärden. Allt medan välfärden kräver allt större resurser.
Vad är alternativet till skattesänkningar?
Skattehöjning eller välfärdsminskning.

Men frågan är om löntagare med sämre arbetsvillkor och lägre reallöner kan förmås att betala högre skatt. Och högre beskattning av det rörliga kapitalet gör att kapitalet söker sig mer lönsamma marknader.
Man har arslet bak hur man än vänder sig.

Det bästa vore om våra politiker kan se pragmatiskt och realistiskt på utvecklingen och inte sköta ekonomin utifrån ekonomiska dogmer och teorier. Men har vi sådana?

Omänskliga arbetsvillkor

Omänskliga arbetsvillkor på Amazon

Nu till jul är det många som handlar böcker via nätet genom Brittiska Amazon.
Men det kan kanske vara bra att veta att arbetsförhållandena på företaget liknar dem som fanns på Dickens tid. Det rapporterar TimesOnline under rubriken: Anställda straffas när de blir sjuka.
En reporter på The Sunday Times har arbetat som extraanställd i sju dagar på ett av företagets lager och kunde berätta att företaget inte följer några fackliga avtal.
De anställda på Amazon arbetar sju dagar i veckan med två korta raster på 15- 20 minuter vardera. Är de sjuka blir de prickade även om de har ett läkarintyg, sex prickar ger avsked. För att gå på toaletten måste de få särskilt tillstånd. Lönen för ett kvällsskift är 75 kronor i timmen.

En representant från Amazon bekräftar uppgifterna men säger ”att accepterar man inte förhållandena ska man inte ta ett jobb hos oss”.

Förra året hade företaget en vinst på 2,2 miljarder pund.