Carl B Hamilton, du missade en sak!

Med anledning av händelserna inom Kommunal skriver professor Carl B Hamilton i dagens SvD Debatt, att det är dags att gå från snabba fördömanden, till genomtänkta analyser av principer för hur man gör rätt från början. Han hänvisar till en rapport som lades fram efter ett antal skandaler i Storbritannien. Kommissionen som arbetade fram rapporten hade en hög jurist som ordförande, Lord Nolan.

De principer och nya rutiner och institutioner som Nolanrapporten resulterade i har blivit vägledande för såväl parlamentet som den offentliga sektorn i Storbritannien.

”Osjälviskhet. Integritet. Objektivitet. Ansvarighet. Öppenhet. Ärlighet. Ledarskap. ”Den som innehar ett ämbete [eller förtroendeuppdrag] åligger det att främja och stödja dessa principer genom ledarskap och exempel.”, skriver professorn.

Han räknar upp för vilka principerna bör gälla: personer som är statsråd, riksdagsledamöter eller har andra typer av förtroendeposter, som kommunpolitiker och fackföreningsledare.

Jag är gärna med på att principerna bör gälla alla förtroendevalda men varför inte också för företagsledare i storföretag?

Jag begriper att Hamilton som nyliberal anser att statlig och privat verksamhet ska hållas strikt isär.

Men storföretagens verksamhet är i dag inte en privat utan en allmän angelägenhet.
1. Företagen har hundratusentals anställda ur allmänheten som är beroende av dem, 

2. Företagsledningarnas beslut och handlingar påverkar alla medborgare.
3. Företagen är beroende av det allmänna genom att de får skattesubventioner, utnyttjar infrastruktur och andra viktiga samhälleliga skattefinansierade institutioner och har andra stöd från staten.
4. Ägandet av företagen är inte längre enbart privat utan fördelat på aktier och fonder som ägs av våra gemensamma pensioner.

Företagen och näringslivet är idag integrerade i samhällslivet på ett helt annat sätt än under Adam Smiths tid.
Det ömsesidiga beroendet mellan företag och samhälle är oerhört mycket större än då de liberala principerna spikades på 1700-talet.

Så, gärna en diskussion om vilka principer som bör gälla för förtroendevalda, men då bör vi också ta med storföretagens ledningar i diskussionen.

Löntagare väljer mellan pest och kolera

Löntagarna på Fiats fabrik i Mirafiori utanför Turin har, med 54 procent av rösterna, röstat för försämring av arbetsvillkoren. De hade inget annat val.
Alternativet, enligt Fiatchefen Sergio Marchionne, var att fabriken måste stängas och produktionen flytta till Serbien.
Fiatchefens bud till löntagrna var: Jobba för sämre villkor eller bli arbetslösa!

Av de drygt 200 som varslades från Saab Automobile AB före jul får endast 55 personer stanna i fabriken.

Bilindustrin i Europa och USA konkurreras ut av industrin i Asien, främst Japan, Kina och Korea.
En kinesisk bilarbetare kostar kapitalägarna bara tiondelen av en europeisk.

Samtidigt pågår en global skattedumping. Länderna tävlar om att erbjuda kapitalet så låga skatter som möjligt.
Teorin som politiskt ska försvara skattesänkningspolitiken går ut på att sänkta skatter leder till högre skatteinkomster. Eller som Carl B Hamilton skriver i dagens SvD:
”Det viktigaste sättet att trygga välfärden är att trygga skattebaserna. Med lägre skattesatser blir det fler i jobb och då ökar skatteintäkterna samtidigt som kraven på bidragssystemen minskar. Jobbskatteavdraget är bara ett exempel på hur lägre skattesatser kunnat bidra till ökade skatteintäkter.”

Vilket borde bevisas. Erfarenheterna talar mot teorin. Ta USA som exempel.
Någonstans upphör inkomsteffekten av sänkta skatter.
Var går skärningspunkten mellan skattesänkning och den påstådda ökningen av skatteintäkter?
Någon?

Oavsett hur man teoretiskt försöker motivera skattesänkningarna så är det ett faktum att de på sikt leder till social nedrustning och en urgröpning av välfärden. Allt medan välfärden kräver allt större resurser.
Vad är alternativet till skattesänkningar?
Skattehöjning eller välfärdsminskning.

Men frågan är om löntagare med sämre arbetsvillkor och lägre reallöner kan förmås att betala högre skatt. Och högre beskattning av det rörliga kapitalet gör att kapitalet söker sig mer lönsamma marknader.
Man har arslet bak hur man än vänder sig.

Det bästa vore om våra politiker kan se pragmatiskt och realistiskt på utvecklingen och inte sköta ekonomin utifrån ekonomiska dogmer och teorier. Men har vi sådana?