Vi förflyttar oss 20 år framåt i tiden. Det är lördagen den 28 juli 2032.
Några gamla och åldriga vänner har, som vanligt, träffats för att diskutera olika spörsmål. Värden har påmint om att temat för träffen, lördagen den 24 mars 2012 för 20 år sedan, hade varit ”Så blir framtiden, vi blickar 20 år framåt”.
Nu, lördagen den 28 juli 2032, är temat ”Hur stämde våra framtidsbilder med verkligheten?”.
Efter en del prat om hur tiden går, så gamla vi har blivit och om olika krämpor når samtalet fram till temat för kvällen.
Det visar sig tämligen snart att alla haft fel i sina profetior.
För vem hade t.ex. kunnat ana att det skulle finnas medborgare som, efter flera år av effektivt medborgarstyre, ville återinföra det politiska käbblet i riksdagen? Och dessutom under ledning av den förre statsministern Göran Persson! Något sådant kunde väl ingen ana!
Men låt oss ta allt från början och gå tillbaka i tiden och granska vad som hänt sedan 2012!
Det fanns de som sa att eländet började då, redan efter valet 2014, men det är bara gamla övervintrande politiska dinosaurier som påstod något sådant.
Sedan de borgerliga partierna åter fått väljarnas stöd blev nämligen allt mycket bättre i landet.
Skatterna sänktes, näringslivet blomstrade, folk fick mer egna pengar att disponera. Alla osunda bidrag avskaffades till förmån för medborgarnas egen kraft och kreativitet. Alla fick frihet att verka inom alla områden.
Tack vare privata initiativ inom skola, vård och omsorg hade dessa utvecklats i frihet och flesta problem inom dessa områden hade löst sig.
Särskilt de privata konkurrerande poliskårerna visade sig synnerligen effektiva.
Och fängelserna byggdes ideligen ut och gav ägarna hyggliga vinster.
Statsminister Reinfeldt hade dessutom visat sig vara en god landsfader och en handlingskraftig politiker som arbetade för att radera ut de konstlade motsättningarna mellan vänster och höger. Reinfeldt var en folkets man.
Vid valet år 2018 hade sossarna reducerats till ett parti som endast fick 16 procent av väljarnas röster.
Reinfeldt hade redan före det valet 2018 gjort sig av med sina gamla samarbetspartners och i stället lanserat ett ”opolitiskt” regeringsalternativ med sig själv som ”Political Coach”.
I den nya regeringen, kallat ”Medborgarnas Råd”, hade antalet ledamöter utökats till 51 och där fanns företrädare för näringsliv och stat och där fanns advokater, forskare, vetenskapsmän, ekonomer, journalister, professorer, kulturpersonligheter, nobelpristagare och andra kompetenta människor. Den hos medborgarna så omåttligt populära drottningen, Viktoria, hade fått en mer presidentliknande uppgift som ordförande i ”Medborgarnas Råd”.
Allt politiskt käbbel, alla halvdana politiska kompromisser och långhalningar var borta. Nu fattade ”Medborgarnas Råd” alla beslut snabbt och efter hur vettiga lösningarna var och inte, som tidigare, efter partitaktiska linjer eller efter kohandel.
Visserligen bråkade och käbblade de odugliga och lata politikerna ännu i riksdagen. Men ett lagförslag, som innebar att den otympliga och dyra riksdagen avskaffades, skulle så småningom gå igenom. Folket skulle i stället få rösta fram ”Medborgarnas Råd” genom personval av dokumenterat kompetenta personer med utstrålning och karisma.
I stället för de gamla kommunerna inrättades medborgarföreningar och medborgarklubbar dit vem som helst kunde gå och säga sin mening och lägga förslag. Motsättningarna mellan arbetsgivare och fackföreningar hade upphört i och med att ett Nationellt Näringsråd inrättats där både arbetsgivare och anställda fanns representerade.
Alla beslut i de regionala näringsråden måste fattas i samförstånd och enighet. Den som saboterade enigheten kunde straffas med uteslutning eller böter. Överklagande av beslut gick omedelbart till avgörande i ”Medborgarnas Råd”. Om den som överklagat fick fel i rådet straffades vederbörande med uteslutning eller böter.
(Det begränsade utrymme jag här har till förfogande gör att jag inte närmare kan gå in på den internationella situationen.)
Hur som helst, någon gång kring 2016, skakades Sverige, på grund av världskonjunkturen, av en ekonomisk kris. Krisen berodde bl.a. på Kinas uppköp av svenska och internationella företag, det uppblossade nordamerikanska inbördeskriget, den islamska terrorismen, oljebristen i världen, finanssystemets kollaps och andra yttre orsaker.
Sverige drabbades av hyperinflation, kronans värde föll hastigt och en dagstidning, liksom en dagsranson hasch, kunde kosta 2000 kronor.
För att rädda landet, i denna ytterst svåra situation, erbjöd Reinfeldt och ”Medborgarnas Råd” svenska folket det verkliga medborgarstyret – ”Medborgarnas Kontrakt för Sveriges Framtid”. Det innebar att partiväsendet helt avskaffades och att medborgarna, i folkomröstning, fick ge Reinfeldt och Rådet fria händer att under en period av sju år lotsa landet ur krisen.
”Fredrik vid rodret” var ett populärt tema i underhållningsprogram, populärmusik, medier m.m. under den tiden.
90 procent av de röstande godkände ”Medborgarnas Kontrakt”. I medierna spekulerades en del över vilka de tio avvikande procenten representerade.
Det fanns oduglingar till gamla politiker som yrade om ”diktatur” men eftersom det var medborgarnas styre som de kritiserade föll deras argument av sig självt tungt till marken. För övrigt kunde medierna alltid avslöja skumheter i de gamla politikernas bakgrund.
På TV kunde man dessutom se dokumentärfilmer om hur det hade käbblats i den gamla riksdagen, hur Reinfeldt talat till tomma bänkar och sovande riksdagsledamöter i riksdagssalen.
Eftersom statstelevision och statsradio hade avskaffats innehöll TV i övrigt bara sådan underhållning som folk ville ha.
Även Reinfeldts starkaste kritiker tvingades efter hand att erkänna att han var en god landsfader och han fick mandat för ännu en sjuårsperiod.
Trots att ”Medborgarnas Sverige” var världens bästa region att leva i fanns det de som ännu 2031 odlat sitt missnöje. Det hade bildats hemliga terrorgrupper som på olika sätt sökte infiltrera och bedriva skamlös opinion. Terroristernas syfte var att riva sönder ”Medborgarnas Kontrakt” återinföra riksdagen och politisera det folkliga styret. Samordnare för denna medborgarfientliga rörelse visade sig vara godsägaren och före detta statsministern Göran Persson.
Vi äldre minns hans och hans partis maktfullkomlighet, hans inkompetens och dryga uppenbarelse. Sedan han förlorat makten vid valet 2006 hade han tydligen bara gjort sken av att ha dragit sig tillbaka till sitt gods i Sörmland och lämnat politiken. I själva verket hade han bara ruvat på hämnd och i hemlighet arbetat på sin återkomst. Hans makthunger hade åter vaknat och nu försökte han få ungdomen med sig i en revolt mot folket och ”Medborgarnas Fredrik”.
– Nä, något sådant hade man aldrig kunnat ana! Det var vännerna helt överens om på sitt möte lördagen den 28 juli 2032.
– Och tänk hur svårt det är att sia om framtiden! sa vännerna till varandra när de satte sig ner vid det som vanligt överdådigt dukade middagsbordet.
Några gamla och åldriga vänner har, som vanligt, träffats för att diskutera olika spörsmål. Värden har påmint om att temat för träffen, lördagen den 24 mars 2012 för 20 år sedan, hade varit ”Så blir framtiden, vi blickar 20 år framåt”.
Nu, lördagen den 28 juli 2032, är temat ”Hur stämde våra framtidsbilder med verkligheten?”.
Efter en del prat om hur tiden går, så gamla vi har blivit och om olika krämpor når samtalet fram till temat för kvällen.
Det visar sig tämligen snart att alla haft fel i sina profetior.
För vem hade t.ex. kunnat ana att det skulle finnas medborgare som, efter flera år av effektivt medborgarstyre, ville återinföra det politiska käbblet i riksdagen? Och dessutom under ledning av den förre statsministern Göran Persson! Något sådant kunde väl ingen ana!
Men låt oss ta allt från början och gå tillbaka i tiden och granska vad som hänt sedan 2012!
Det fanns de som sa att eländet började då, redan efter valet 2014, men det är bara gamla övervintrande politiska dinosaurier som påstod något sådant.
Sedan de borgerliga partierna åter fått väljarnas stöd blev nämligen allt mycket bättre i landet.
Skatterna sänktes, näringslivet blomstrade, folk fick mer egna pengar att disponera. Alla osunda bidrag avskaffades till förmån för medborgarnas egen kraft och kreativitet. Alla fick frihet att verka inom alla områden.
Tack vare privata initiativ inom skola, vård och omsorg hade dessa utvecklats i frihet och flesta problem inom dessa områden hade löst sig.
Särskilt de privata konkurrerande poliskårerna visade sig synnerligen effektiva.
Och fängelserna byggdes ideligen ut och gav ägarna hyggliga vinster.
Statsminister Reinfeldt hade dessutom visat sig vara en god landsfader och en handlingskraftig politiker som arbetade för att radera ut de konstlade motsättningarna mellan vänster och höger. Reinfeldt var en folkets man.
Vid valet år 2018 hade sossarna reducerats till ett parti som endast fick 16 procent av väljarnas röster.
Reinfeldt hade redan före det valet 2018 gjort sig av med sina gamla samarbetspartners och i stället lanserat ett ”opolitiskt” regeringsalternativ med sig själv som ”Political Coach”.
I den nya regeringen, kallat ”Medborgarnas Råd”, hade antalet ledamöter utökats till 51 och där fanns företrädare för näringsliv och stat och där fanns advokater, forskare, vetenskapsmän, ekonomer, journalister, professorer, kulturpersonligheter, nobelpristagare och andra kompetenta människor. Den hos medborgarna så omåttligt populära drottningen, Viktoria, hade fått en mer presidentliknande uppgift som ordförande i ”Medborgarnas Råd”.
Allt politiskt käbbel, alla halvdana politiska kompromisser och långhalningar var borta. Nu fattade ”Medborgarnas Råd” alla beslut snabbt och efter hur vettiga lösningarna var och inte, som tidigare, efter partitaktiska linjer eller efter kohandel.
Visserligen bråkade och käbblade de odugliga och lata politikerna ännu i riksdagen. Men ett lagförslag, som innebar att den otympliga och dyra riksdagen avskaffades, skulle så småningom gå igenom. Folket skulle i stället få rösta fram ”Medborgarnas Råd” genom personval av dokumenterat kompetenta personer med utstrålning och karisma.
I stället för de gamla kommunerna inrättades medborgarföreningar och medborgarklubbar dit vem som helst kunde gå och säga sin mening och lägga förslag. Motsättningarna mellan arbetsgivare och fackföreningar hade upphört i och med att ett Nationellt Näringsråd inrättats där både arbetsgivare och anställda fanns representerade.
Alla beslut i de regionala näringsråden måste fattas i samförstånd och enighet. Den som saboterade enigheten kunde straffas med uteslutning eller böter. Överklagande av beslut gick omedelbart till avgörande i ”Medborgarnas Råd”. Om den som överklagat fick fel i rådet straffades vederbörande med uteslutning eller böter.
(Det begränsade utrymme jag här har till förfogande gör att jag inte närmare kan gå in på den internationella situationen.)
Hur som helst, någon gång kring 2016, skakades Sverige, på grund av världskonjunkturen, av en ekonomisk kris. Krisen berodde bl.a. på Kinas uppköp av svenska och internationella företag, det uppblossade nordamerikanska inbördeskriget, den islamska terrorismen, oljebristen i världen, finanssystemets kollaps och andra yttre orsaker.
Sverige drabbades av hyperinflation, kronans värde föll hastigt och en dagstidning, liksom en dagsranson hasch, kunde kosta 2000 kronor.
För att rädda landet, i denna ytterst svåra situation, erbjöd Reinfeldt och ”Medborgarnas Råd” svenska folket det verkliga medborgarstyret – ”Medborgarnas Kontrakt för Sveriges Framtid”. Det innebar att partiväsendet helt avskaffades och att medborgarna, i folkomröstning, fick ge Reinfeldt och Rådet fria händer att under en period av sju år lotsa landet ur krisen.
”Fredrik vid rodret” var ett populärt tema i underhållningsprogram, populärmusik, medier m.m. under den tiden.
90 procent av de röstande godkände ”Medborgarnas Kontrakt”. I medierna spekulerades en del över vilka de tio avvikande procenten representerade.
Det fanns oduglingar till gamla politiker som yrade om ”diktatur” men eftersom det var medborgarnas styre som de kritiserade föll deras argument av sig självt tungt till marken. För övrigt kunde medierna alltid avslöja skumheter i de gamla politikernas bakgrund.
På TV kunde man dessutom se dokumentärfilmer om hur det hade käbblats i den gamla riksdagen, hur Reinfeldt talat till tomma bänkar och sovande riksdagsledamöter i riksdagssalen.
Eftersom statstelevision och statsradio hade avskaffats innehöll TV i övrigt bara sådan underhållning som folk ville ha.
Även Reinfeldts starkaste kritiker tvingades efter hand att erkänna att han var en god landsfader och han fick mandat för ännu en sjuårsperiod.
Trots att ”Medborgarnas Sverige” var världens bästa region att leva i fanns det de som ännu 2031 odlat sitt missnöje. Det hade bildats hemliga terrorgrupper som på olika sätt sökte infiltrera och bedriva skamlös opinion. Terroristernas syfte var att riva sönder ”Medborgarnas Kontrakt” återinföra riksdagen och politisera det folkliga styret. Samordnare för denna medborgarfientliga rörelse visade sig vara godsägaren och före detta statsministern Göran Persson.
Vi äldre minns hans och hans partis maktfullkomlighet, hans inkompetens och dryga uppenbarelse. Sedan han förlorat makten vid valet 2006 hade han tydligen bara gjort sken av att ha dragit sig tillbaka till sitt gods i Sörmland och lämnat politiken. I själva verket hade han bara ruvat på hämnd och i hemlighet arbetat på sin återkomst. Hans makthunger hade åter vaknat och nu försökte han få ungdomen med sig i en revolt mot folket och ”Medborgarnas Fredrik”.
– Nä, något sådant hade man aldrig kunnat ana! Det var vännerna helt överens om på sitt möte lördagen den 28 juli 2032.
– Och tänk hur svårt det är att sia om framtiden! sa vännerna till varandra när de satte sig ner vid det som vanligt överdådigt dukade middagsbordet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar