Sju fundamentala tankar om tillvaron

Även du har antagligen inställningar till tillvaron och verkligheten som ligger till grund för din världsuppfattning. 

Jag har fyllt åttio och det kan därför vara läge att summera den grundinställning som vuxit fram under åren.
Min grunduppfattning om tillvaron vilar på sju fundament som jag anser gäller för all natur, all samhällsbildning, allt mänskligt liv.
De är på inget sätt nya eller märkvärdiga utan tänktes redan av antikens greker.

I. Ingenting i tillvaron är isolerat i sig självt eller ensamt.
Allt är en del av ett större sammanhang eller en helhet där allt är ömsesidigt beroende av vartannat.
Allt har en bakgrund och ett upphov. Ingenting sker av sig självt. Allt har en orsak i något annat.
Allt är beroende av sin omgivning och påverkar omgivningen. Varje detalj ingår i en helhet.

En atom existerar till exempel inte ensamt, utan är alltid en del av hela universum där atomer ständigt påverkar varandra och är ömsesidigt beroende av varandra. Inte ens universum är en enskildhet utan del av ett större sammanhang.
Allt är ömsesidigt beroende.

II. Allt förändras ständigt.
Allt är i ständig rörelse och förändring. Ingenting är statiskt.
Inom biologogin t.ex. sker än ständig förändring där levande organismers ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till generation genom olika processer. Denna evolution är ursprunget till den stora variation som finns i den biologiska världen: de nu förekommande arterna är alla besläktade genom ett gemensamt ursprung, och med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, en produkt av små successiva förändringar över stora tidsrymder. Genom denna förändringsprocess har bland annat den mänskliga hjärnan utvecklats.

III. Allt växelverkar.
Allt växelverkar med andra företeelser och rörelser där en rörelse möter en motrörelse eller en motkraft och där de bägge attraherar eller repellerar varandra, där företeelserna smälter samman till nya företeelser, där olika företeelser påverkar eller påverkas av varandra.
Vatten förvandlas till is vid en viss temperatur och till ånga vid en annan.

Trots allt har vår hjärna vissa begränsningar. För att orientera oss i tillvaron måste vi människor först betrakta och studera enskildheten.  Vi måste analysera detaljen för att sedan kunna sätta in detaljen i sitt övergripande sammanhang och helheter.
Vi kommer visserligen aldrig att förstå den totala helheten i tillvaron men vi kan sträva mot en sådan förståelse. Våra hjärnor är byggda just för detta.

Om vi glömmer att sätta in enskildheterna i sina sammanhang kan vi aldrig uppnå kunskap om varken den studerade enskildheten eller tillvaron.

Den gravt autistiske individen, för att ta ett exempel, är handikappad i tillvaron på grund av att hen har nedsättningar inom helhetsförståelse, socialt samspel/kommunikation, planerings- och organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga, minnesfunktioner, beteenden och känslor.
Autism är inget unikt eller avskilt. Alla människor är mer eller mindre autistiska.
Och det finns mer eller mindre autistiska kulturer.

IV. En enda sanning, eller en sanning som förklarar allt, kan inte finnas.
En sanning som gäller för alla och allt existerar inte. Det finns hypotetiska sanningar som kan gälla som rättesnören ända tills en ny sanning bevisas eller visar sig riktigare.
Den ”sanning” som du just nu tar del av kan inte göra anspråk att vara den enda riktiga eller ens riktig. Den kan och bör ifrågasättas.
Men för mig gäller den till dess att jag blir övertygad om en annan.
Alla förklaringar om tillvaron är tillfälliga, ingen är slutgiltig.
Helt enkelt för att alltet hela tiden förändras och innehåller en oändlig oöverblickbar mångfald. Ingen förklaring av tillvaron är helt sann eftersom det finns ett oändligt antal aspekter på allt.

Visserligen finns en objektiv verklighet bortom människans medvetande men den verkligheten filtrerars genom våra hjärnor och sinnen och blir därför bara en projektion.

V. Ingen gud, högre makt eller okänd intelligens styr vår tillvaro.
Inget förutbestämt öde präglar våra liv. Ingenting är förutbestämt. Det finns ingen mening med livet annat än livet självt. Det finns inget slutmål för historien.
Livet är en parentes i evigheten. Individens liv, där den enda meningen är att leva och fortplanta sig, är en kort avbrott i ett icketillstånd. Efter döden återgår individen till samma tillstånd som före sin födsel.
Även mänsklighetens liv är ändligt. Om några miljoner år finns kanske inte människan längre.  Bakterier och andra organismer har tagit över vår planet.

VI. Slumpen och tillfälligheterna avgör.
Eftersom ingenting i världens eller universum är organiserat av en höge intelligens med ett bestämt mål finns inte heller någon bestämd ordning eller logik i det som händer. Det finns inget slutmål. Tillfälligheter kan spela stor roll i förändringsprocesser.
Vi kallar det slumpen.
Med hjälp av vetenskap, planering och prognoser söker vi upphäva slumpens makt, men kommer inte att lyckas helt.
Ständiga mutationer och omkombinationer av gener formade livet. Och till och med i universums grundvalar, i dess mikrokosmos av obestämbara partiklar, ja i själva skapelsen i Big Bang, ser fysiker och kosmologer slumpens spel.
Din egen födelse är, med största sannolikhet, en slump.

VII. Det finns inget centrum

I världsalltet finns inget centrum eller, rättare sagt, det finns ett otal centra.
Visserligen är varje människoindivid centrum i sitt liv men det gäller alla världens cirka 8 miljarder människor. Du har huvudrollen i ditt liv och alla andra är statister även om vissa människor har större betydelse för just dig än andra.
För att kunna orientera oss i vår tillvaro tvingas vi att tänka som om det fanns enskilda centra.
En gång betraktades jorden som universums medelpunkt, därefter solen. Nu vet vi att det finns hur många solar som helst i ett universum utan ände. Antagligen finns det också andra universa.

Vi lever således med en massa paradoxer i förhållande till den nu kända världsbilden.
Människan tvingas, för att överleva, att tänka statiskt, i smått, en sak i taget, slå fast lagar och sanningar, tro på en högre mening och se sig själv som världens centrum.

Sammanfattning:
Allt hänger samman,
Allt förändras ständigt
Allt växelverkar
Det finns ingen ensam, absolut eller övergripande sanning
Inga högre makter styr över människan
Slumpen kan påverka allt
Det finns inget centrum

Det kan verka överflödigt att redogöra för dessa, för många självklara, ”sanningar”. Men faktum är att många människor handlar som om de inte omfattar min ”sanning” om tillvaron.
Vi har därför svårt att förstå varandra.