Icketrosbekännelse

Människan skapade Gud efter sin avbild.

Mäktig, dömande och straffande från sin höga himmel.
En sträng fader med budord, blixt och dunder.
Människan föll darrande på knä och bad om nåd och hjälp.

Människan uppfann också Djävulen efter sin dåliga avbild.
Den Onde fick ta på sig allt jävelskap.
Det fanns i alla fall sånt som var värre än helvetet på jorden. Helvetet i Helvetet.
Därtill i ett helvete i evighet.

Människan skrev berättelsen om Jesus, Guds son, som tog på sig alla människans synder och lät sig korsfästas för att frälsa människan från ondo. Tack Jesus!

Människan började hitta på olika berättelser om Gud och Jesus
och blev osams om vilka historier som var de rätta.
Kristna, muslimer, judar, katoliker, protestanter, shiiter, sunniter, hinduer, buddister tvistade och slogs med varandra om detta.
Utan Djävulens inblandning.
Alla slogs med varandra om vem som var godast och bäst.

Mitt i alltsammans gick fromma människor omkring och bad för fred.
De blev sällan bönhörda.

Om jag skulle bli religiös skulle jag anamma min barnatro och tro på en god fader i himlen, inte så olik jultomten eller min egen farsa. Jag skulle vilja tro på den heliga ömma modern och den helige anden som sprider ljus och kunskap.
Närmast jag kommer den visionen i jordelivet är min hustru och ABF. Det är i alla fall ganska nära.

Och så alla själar som blivit änglar med vingar
som bland molnen sig svingar!

Men ingen i min himmel spelar tråkig harpa utan njuter i evigheten och äter av de söta frukterna i paradiset.
Där återser jag alla vänner som dött och vi kan sitta där på små mjuka moln med fötterna i en ystert porlande paradisbäck i värmande sol bland yppig grönska och snacka om vad som hänt sen sist vi sågs.
Som en evig retreat i södern.
Ni kommer alla efter och ansluter er.
Och om Ormen dyker upp och försöker fresta oss så vet vi ju hur det går så den lyssnar vi inte på.

Men tyvärr kommer jag inte dit. Min tro räcker inte till utan är mera krass.
Det finns ingen Gudfader i himlen som styr och ställer. Vi människor har oss själva att skylla för både gott och ont. Ingen hjälper oss ur ondo. Vi måste lita till oss själva.
Jorden är Aniara i vilken vi är fångade och som färdas genom rymden utan mål.

Då mitt liv är slut återvänder jag till samma eviga mörker som rådde innan jag föddes. Livet var en kort parentes. Allt mitt medvetande är slut och för evigt förlorat.
Amen.

Bibeln 

Koranen
Aniara

Om att alltid ha rätt

Det finns ingen eller något i världen som alltid har rätt.
Den som påstår att ”marknaden” alltid har rätt har alltså fel.

Påståendet faller på att det som är rätt för den ene kan vara fel för en annan.
Rätt i ett sammanhang kan vara fel i ett annat.
Vad som är rätt kan diskuteras och ifrågasättas.
Ingenting är statiskt. ”Alltid” finns således inte.

Däremot är det vanligt med påståenden om att X alltid har rätt.
Vanligen är det dogmatiska fundamentalister som påstår det för att rättfärdiga sina egna handlingar.

De eller det som påstås alltid ha rätt är bl.a
Påven, gud, Allah, bibeln, koranen, Stalin, fürern, il Duce, marknaden, folket, naturen…

Skulle du köpa en bil av en maskerad man?

Vem anställer en man som uppträder maskerad?
Vad händer om ett par maskerade män kliver in på banken strax före stängning?
Bankrånaren, som i sin yrkesutövning brukar vara ytterst mån om sin personliga integritet, döljer sitt ansikte medan han eller hon jobbar.

Men om det inte är en maskerad man utan en maskerad kvinna det handlar om, gör det någon skillnad?
En kvinna som bär burka eller niqab är maskerad.

I ett fritt liberalt samhälle tillåts varje människa att tro, tycka och uttrycka vad som helst. Men det måste vara en frihet inom vissa gränser.
Sålunda är religonsfriheten inte fullständig i något land. En muslimsk man i Sverige kan t.ex. inte ta sig flera hustrur, som Koranen rekommenderar. Vi har ett förbud mot månggifte.
Inte heller straffas en muslimsk kvinna som begått äktenskapsbrott till livstids inlåsning, som Koranens Al-Nisa påbjuder.
Koranen skrevs på 600-talet i ett samhälle som inte var demokratiskt. I dag står det var och en fritt att följa dess regler mer eller mindre bokstavligt. Men då den enskildes religiösa övertygelse kommer i konflikt med allmänna demokratiska lagar blir det en konflikt som måste lösas mellan den enskilde och samhället.

Det gäller naturligtvis också kristenhetens Bibel, minst tusen år äldre än Koranen, och som inte står Koranen efter i märkliga påbud och bestämmelser.
Ingen kristen man, som idag gift sig med en kvinna, och på bröllopsnatten funnit att hon inte är oskuld kräver att kvinnan ska stenas av stadens män, vilket dock varmt rekommenderas i femte Mosebok 22:21.

Att Koranens Al-Nur slår fast att kvinna ska ”dölja sina behag” för andra än för sina närmaste kan tolkas som att hon, på offentlig plats, måste bära burka eller niqab. Men större delen av jordens 360 miljoner muhammedaner tolkar inte påbudet så nitiskt och dogmatiskt.
Burka- och niqabförespråkarna är en minoritet även i den muslimska världen. Bara i diktaturer, där islam är en del av det politiska statsförtrycket, förekommer detta bruk allmänt.
Om det är för att befria kvinnan eller för att förtrycka henne får man själv bilda sig en uppfattning om.

Respekten för var och ens frihet att tro på vad som helst måste inte innebära att alla stolligheter upphöjs till allmän norm. Om vi anser att religionen är vars och ens ensak följer inte att samhället ska upphöja vars och ens uppfattning till lag eller att dessa ska hindra lagstiftning.
Stolligheterna i Bibeln och Koranen blir inte mindre stolliga av att de kallas religiösa.

Jag anser att ett öppet demokratiskt samhälle inte ska tillåta att människor uppträder maskerade gentemot varandra. Inte ens av religiösa skäl. Alltså: Inget burkaförbud men ett generellt maskeringsförbud!

DN

SR
SvD
DN