Studera kapitalismen!

Alla de stora banbrytande nationalekonomerna under 1800-talet grubblade över kapitalismen.

Adam Smith, David Ricardo, Thomas Malthus och John Stuart Mill som gav upphov till liberalismens politiska ideologi och Pierre-Joseph Proudhon och Karl Marx som blev socialismens förgrundsgestalter.
Ett hade de alla gemensamt: De försökte komma underfund med vad kapitalismen innebar för samhället.
De utgick i sina studier från den existerande kapitalismen som de definierade, beskrev, analyserade och försökte skapa verktyg för att bemästra.

När det gäller Smith, som ofta brukar räknas till liberalisens fader, och Marx som påstås vara upphov till marxismen, blev de bägge slarvigt lästa och grundligt missförstådda.
Bägges tankar förgrovades av enfaldiga teoretiker, smiddes om av fanatiska politiska aktivister, utnyttjades som argument av illvilliga motståndare och höjdes till skyarna av dogmatiska anhängare.
De både älskades och hatades ihjäl.

I den processen försvann Smiths och Marx geniala iakttagelser och kokades ner till politisk fundamentalism.

Deras tankar absurdiserades av å ena sidan av sådana ”nyliberaler” som Ayn Rand, Friedman m,fl. och å andra sidan ”marxister” som Lenin, Stalin och andra.

Nationalekonomin flydde in i matematikens och prisbildningsmodellernas molekylära värld och började plottra med detaljer i marknadsekonomin. De lämnade studierna av kapitalismen till sociologer, politiker och filosofer som inte var intresserade av de historiska sammanhangen och dess ekonomiska drivkrafter.
Visserligen hade somliga nationalekonomer pekat på ekonomins samband med andra viktiga samhällsområden och hur allt påverkade vartannat ömsesidigt men studiet av kapitalismen lämnades därhän.
Många sociologer har bidragit till belysningen av kapitalismen utan att explicit ha studerat just kapitalismen.

Hos liberalerna blev ”kapitalism” synonymt med ”marknadsekonomi” som måste försvaras och hos socialisterna ett skällsord för orsaken till snart sagt allt jävelskap som måste krossas.
Under tiden har kapitalismen, som allt annat här i världen, förändrats och ändrat karaktär medan samhällsvetarna går vilse i akademisk närsynthet.
Det finns ingen anledning att återgå till Smith och Marx, men vad som idag krävs är förutsättningslösa studier och analyser av kapitalismen.
Det kommer att bli svårt att skaka av sig allt propagandistiskt, utopiskt, infantilt och ideologiskt påhäng och att avgränsa och definiera studieämnet från alla missuppfattningar.

Men det kan gå och det måste gå!

Till världskapitalismens försvar, Johan Norberg, Timbro 2004 är i själva verket ett försvar för marknadsekonomin.

”Rädda jordklotet, krossa kapitalismen” Lars O. Nilsson Flamman 8 oktober, 2014 Frågan är vad som ska krossas och vad kapitalismen ska ersättas med.

Sven Melandersyndromet

Det är män som våldtar och det är inte är kvinnors fel att de blir våldtagna.

En sanning som de flesta redan känner till och håller med om.

Men då skådespelaren SvenMelander säger just det på Youtube så delas inlägget på Facebook flera hundra gånger och han betraktas som en sanningssägare.

I Expressen blir det en artikel.

Jag läser där att en annan kändis, popsångerskan Zara Larsson, från sin estrad har manifesterat mot dessa manliga beteenden och därefter fått mängder av hatbrev från män.

”Sven Melander säger ifrån, väl talat!” kommenterar en klok vän på Facebook. Flera andra vänner gör detsamma. Flera hundra facebookanvändare har gjort tummen upp för kommentaren.

Klart att det är som Sven Melander säger. Håller naturligtvis med. Men varför hyllas hans inlägg som ett ord i rättan tid då alla utom våldtäktsmännen håller med och då hundratals andra redan uttryckt samma sak?
Det är som att hylla någon som säger att vi inte borde ha krig på jorden.
Vem riktar sig Melander till och varför får hans självklara inlägg sådan uppmärksamhet?

Jag frågar mina vänner om detta och de anser mig mer korkad än vanligt som inte förstår att en kändis ord väger tungt i opinionsbildningen. Vad kändisar säger är viktigt och påverkar andra människors attityd.

Men det är just det som skrämmer mig.
Vad som förvånar mig är att en skådis åsikt om ett samhällsproblem har större effekt på den allmänna åsiktsbildningen än om en annan människa uttrycker den. Eller om en politiker uttrycker samma sak.
Visst inser jag att idoliseringen av skådisar, atleter, popsångare, partyfixare fyller någon sorts mänskliga behov. Förr var det helgon och mytiska figurer som fyllde behovet och kyrkan som backade upp dem.
Dagens kändisdyrkan är upptrissad av marknadskrafter och media. Och nu har s.k. sociala medier kommit till.

Tänker på hur idoliseringen av politiker, för inte så länge sedan, samlade hänförda skrikande massor framför Mussolinis, Hitlers och Stalins estrader.
Ibland påminner popkonserter om dessa massmöten med sina heilrop.
Och se på hur den lojala massan backar upp kandidaterna i de amerikanska presidentvalskampanjerna.
Ingen tillfällighet att en del f.d. kändisar blir politiker på grund av politikerförakt.
Det är idoliseringen i växelverkan med massdyrkan som inger mig olust.

Tycker mig se att Facebook förstärker ett konsesustyckande och ryggdunkande och att kändisars åsikter idoliseras. Det är inget nytt, men med Facebook blir det mer uppenbart och förstärks.

Kommer mäns våld att minska efter Melanders inlägg? Kommer en massa missanpassade individer att sluta skicka hatbrev?
Jag tvivlar. Problemet ligger djupare än så.

Om att alltid ha rätt

Det finns ingen eller något i världen som alltid har rätt.
Den som påstår att ”marknaden” alltid har rätt har alltså fel.

Påståendet faller på att det som är rätt för den ene kan vara fel för en annan.
Rätt i ett sammanhang kan vara fel i ett annat.
Vad som är rätt kan diskuteras och ifrågasättas.
Ingenting är statiskt. ”Alltid” finns således inte.

Däremot är det vanligt med påståenden om att X alltid har rätt.
Vanligen är det dogmatiska fundamentalister som påstår det för att rättfärdiga sina egna handlingar.

De eller det som påstås alltid ha rätt är bl.a
Påven, gud, Allah, bibeln, koranen, Stalin, fürern, il Duce, marknaden, folket, naturen…