Nationalekonomi är ingen objektiv vetenskap

Staffan Sonning, SR:s korrespondent i London, intervjuade i dag på morgonen ekonomen  Klas Eklund som är författare till läroboken Vår Ekonomi. Vår Ekonomi är Sveriges mest sålda lärobok i ämnet och boken har hittills kommit ut i 13 upplagor. Eklund håller nu på att arbeta på en 14:e upplaga.

Verkligheten ändrar sig ständigt mot vad som lärs ut i ekonomiläroböckerna.
Den här gången handlar det om inflationen som var ett spöke för samhällsekonomerna för 20 år sedan men som idag är ett eftersträvansvärt mål. Åtminstone en inflation upp till 2 procent.

I fjärde upplagan av Vår Ekonomi, tryckt 1993, beskrivs kampen mot inflationen som en av de viktigaste uppgifterna för regeringar under slutet av 80-talet. Inför avtalsförhandlingarna skrämdes kapitalägarna alltid med att högre löner skulle vara inflationsdrivande.
Ekonomer tvistar om orsakerna till inflation och vad som bör göras och tvistefrågorna inom det som kallas för nationalekonomi är många.

Det finns de som menar att nationalekonomi inte är en "objektiv" vetenskap bland annat för att det knappast går att tala om nationalekonomin som värderingsfri.  Ekonomiska modeller bygger med nödvändighet på förenklade antaganden som varierar beroende på vad man anser vara viktigt att ta hänsyn till och att även själva tolkningen av forskningsresultaten beror på vilka värderingar uttolkaren har.
Gunnar Myrdal var inne på sådana tankar. Den indiske ekonomen Amartya Sen har kritiserat idealet om en nationalekonomi utan moraliska värderingar. Sen har argumenterat för att denna ståndpunkt är ohållbar och skadlig, både för nationalekonomin och för moralfilosofin, som skulle tjäna på att befatta sig med ekonomiska frågor i högre grad. Sen har lagt ned mycket arbete på att visa hur moraliska värderingar ofrånkomligen är inbyggda i ekonomins matematiska modeller.

Problemet är att många politiker utgår från ekonomiska teorier som om de vore oomkullrunkeliga fakta.

Om inflation

Wikipedia

Näringslivets ekonomifakta

Sveriges Riksbank

LO 

Studera kapitalismen!

Alla de stora banbrytande nationalekonomerna under 1800-talet grubblade över kapitalismen.

Adam Smith, David Ricardo, Thomas Malthus och John Stuart Mill som gav upphov till liberalismens politiska ideologi och Pierre-Joseph Proudhon och Karl Marx som blev socialismens förgrundsgestalter.
Ett hade de alla gemensamt: De försökte komma underfund med vad kapitalismen innebar för samhället.
De utgick i sina studier från den existerande kapitalismen som de definierade, beskrev, analyserade och försökte skapa verktyg för att bemästra.

När det gäller Smith, som ofta brukar räknas till liberalisens fader, och Marx som påstås vara upphov till marxismen, blev de bägge slarvigt lästa och grundligt missförstådda.
Bägges tankar förgrovades av enfaldiga teoretiker, smiddes om av fanatiska politiska aktivister, utnyttjades som argument av illvilliga motståndare och höjdes till skyarna av dogmatiska anhängare.
De både älskades och hatades ihjäl.

I den processen försvann Smiths och Marx geniala iakttagelser och kokades ner till politisk fundamentalism.

Deras tankar absurdiserades av å ena sidan av sådana ”nyliberaler” som Ayn Rand, Friedman m,fl. och å andra sidan ”marxister” som Lenin, Stalin och andra.

Nationalekonomin flydde in i matematikens och prisbildningsmodellernas molekylära värld och började plottra med detaljer i marknadsekonomin. De lämnade studierna av kapitalismen till sociologer, politiker och filosofer som inte var intresserade av de historiska sammanhangen och dess ekonomiska drivkrafter.
Visserligen hade somliga nationalekonomer pekat på ekonomins samband med andra viktiga samhällsområden och hur allt påverkade vartannat ömsesidigt men studiet av kapitalismen lämnades därhän.
Många sociologer har bidragit till belysningen av kapitalismen utan att explicit ha studerat just kapitalismen.

Hos liberalerna blev ”kapitalism” synonymt med ”marknadsekonomi” som måste försvaras och hos socialisterna ett skällsord för orsaken till snart sagt allt jävelskap som måste krossas.
Under tiden har kapitalismen, som allt annat här i världen, förändrats och ändrat karaktär medan samhällsvetarna går vilse i akademisk närsynthet.
Det finns ingen anledning att återgå till Smith och Marx, men vad som idag krävs är förutsättningslösa studier och analyser av kapitalismen.
Det kommer att bli svårt att skaka av sig allt propagandistiskt, utopiskt, infantilt och ideologiskt påhäng och att avgränsa och definiera studieämnet från alla missuppfattningar.

Men det kan gå och det måste gå!

Till världskapitalismens försvar, Johan Norberg, Timbro 2004 är i själva verket ett försvar för marknadsekonomin.

”Rädda jordklotet, krossa kapitalismen” Lars O. Nilsson Flamman 8 oktober, 2014 Frågan är vad som ska krossas och vad kapitalismen ska ersättas med.

Svenskt Näringsliv med förlegade ekonomiska teorier

När finansmarknaden ”går bra” blåses marknaden upp av imaginära värden, och priserna på papperskapital når så småningom fantasibelopp. Det blir inflation på kapitalmarknaden.
Orsaken till uppblåsningen är att handeln på värdepapper skenar under ”uppgången” och att varje transaktion höjer priserna på papperen utan att de verkliga värdena ökar.
När klyftan mellan uppblåsta värden och verkliga värden blir för stor måste bubblan spricka.
Ett annat problem är att skillnaden mellan skuld och tillgång, som vi till vardags väl känner till, inte gäller på finansmarknaden. Skulder räknas här som tillgångar.
I produktionen däremot krävs verkliga värden som står i relation till de faktiska produktionsresurserna.
Statskassorna är involverad i denna lånemarknad som skapar stora hål i statens ekonomi när marknaden slutligen synas.

Eftersom finansmarknaden ska förse produktionen med kapital blir kapitalmarknaden impotent då finansbubblan brister eller pyser ur. Det har uppstått en kapitalinflation och kapitalförsörjningen till produktionen stryps.
Sådan är den nuvarande krisbilden i världsekonomin.

Den nyliberala ekonomiska ”vetenskapen” har inte begrepp eller instrument för att ta itu med problemet. Nationaekonomerna står handfallna. Som rådgivare till politiker är de fullständigt värdelösa. Finansaktörerna tvingas spela med i uppgång och se till att rädda sina egna värden vid nedgång.

Därför finns det stor anledning att vara skeptisk till den framtida utvecklingen.

Svenkt Näringsliv vill nu i avtalsförhandlingarna utnyttja krisen för att återigen vädja till löntagarna att visa återhållsamhet i sina lönekrav. Det är ju alltid samma visa från Svenskt Näringsliv.
Bortsett från att direktörena inte visat återhållsamhet,när det gäller deras egna ersättningar, så är kravet på att löntagrna ska hålla igen på lönekraven ett trick eller grundat på okunskap.
Rimliga löneökningar påverkar nämligen inte krisen negativt och krisen påverkar inte företagens förmåga att fördela produktionsöverskottet till de producerande löntagarna.
Sanningen är ju att flertalet svenska företag går bra och säljer bra både här hemma och utomlands.
Att spara sig ur krisen är kontraproduktivt. I stället gäller att investera i reella samhällsbehov och reell kapitaltillväxt. Ett medel är att investera bl.a. i arbetskraften.
Lönepengarna stimulerar det levande kapitalet och går i huvudsak till konsumtionen. Konsumtionen håller den inhemska produktionen igång och genererar arbete.
Men Svenskt Näringsliv är fången i sina gammalmodiga ekonomiska teorier och handlar därefter.

DN

DN Ekonomi

E24

Affärsvärlden

Affärsvärlden2

LO-Tidningen

Svenskt Näringsliv