Är krig, katastrofer, kriser och farsoter nödvändiga?

Min första anställning var som lärling hos en målarmästare Bohlin. Det var 1951 och jag var fjorton år.

Bohlin försökte inte bara lära mig måleri utan ansträngde sig ofta och gärna med att förklara världsläget, livet och dess mening för mig. Han ansåg bland annat att det hade varit bättre om tyskarna vunnit kriget i stället för judarna, amerikanerna och kommunisterna.

Inte för att jag begrep mig på politik så värst men jag kände ändå obehag inför hans filosofiska och politiska utläggningar.
En av hans teorier var att krig och farsoter är nödvändiga för att återställa mänsklighetens brist på jämvikt och för att avhjälpa överbefolkning. Ungefär som berättelserna om fjällämmeln som i massor störtar sig över avgrunden då de blivit för många. Krigen och farsoterna är en regulator, förklarade han.

Jag tänker idag på finansbörsen som tycks självsanera när den blivit övervärderad.
I dag ser vi hur coronavirusets framfart tvingar fram vissa nödvändiga omstruktureringar i samhället.

Jag blev aldrig målare och har aldrig antagit Bohlins visdomar men bakom både krig, pandemier och börskrascher finns naturligtvis vissa orsaker.
I dag värjer jag mig från Bolins tankar av flera skäl.
En är att  konsekvensen kan bli att man accepterar krig och katastrofer som oundvikliga.

Men kan Bolin haft rätt när det gällde befolkningsökningen och regleringsmekanismer?
Jag värjer mig mot frågeställningen, men den återkommer envist.

Jag tvingas tänka så här: Krig och kriser har alltid förekommit i människans historia. Folkvandringar har alltid förekommit. Liksom farsoter.
Och ända tills för två hundra år sedan kunde den europeiska befolkningen fly från fattigdom i Europa till andra kontinenter. Det skedde ofta genom att urbefolkningar utrotades antingen genom våld eller smittor. Kolonisationen var ett sätt att lätta på befolkningstrycket i Europa.

I dag är den vägen stängd. Det finns ingenstans att flytta i vår globaliserade värld.

Samtidigt har de senaste tvåhundra åren inneburit en teknisk utveckling som skapat ökade försörjningsmöjligheter men i vissa delar av världen svälter folk ihjäl.

Varken Thomas Robert Malthus (1766 -1834) med sin överbefolkningsteori eller
Joseph Alois Schumpeter (1883 -1950 ) med sin teori om den kreativa förstörelsen är än så länge tillämpbara som förklaring.
Inte heller i Naomi Kleins (1970 - ) förklaringar i boken ”Chockdoktrinen -Katastrofkapitalismens genombrott” hittar jag övertygande förklaringar.

Jag får nog i min inre dialog fortsätta att käfta mot min gamle målarmästare utan att ha någon riktigt bra förklaring till varför krig, katastrofer och farsoter ständigt uppkommer och reducerar vad människor byggt.

Krig 

Farsoter 

Kriser 

Katastrofer

Finanskriser 

Studera kapitalismen!

Alla de stora banbrytande nationalekonomerna under 1800-talet grubblade över kapitalismen.

Adam Smith, David Ricardo, Thomas Malthus och John Stuart Mill som gav upphov till liberalismens politiska ideologi och Pierre-Joseph Proudhon och Karl Marx som blev socialismens förgrundsgestalter.
Ett hade de alla gemensamt: De försökte komma underfund med vad kapitalismen innebar för samhället.
De utgick i sina studier från den existerande kapitalismen som de definierade, beskrev, analyserade och försökte skapa verktyg för att bemästra.

När det gäller Smith, som ofta brukar räknas till liberalisens fader, och Marx som påstås vara upphov till marxismen, blev de bägge slarvigt lästa och grundligt missförstådda.
Bägges tankar förgrovades av enfaldiga teoretiker, smiddes om av fanatiska politiska aktivister, utnyttjades som argument av illvilliga motståndare och höjdes till skyarna av dogmatiska anhängare.
De både älskades och hatades ihjäl.

I den processen försvann Smiths och Marx geniala iakttagelser och kokades ner till politisk fundamentalism.

Deras tankar absurdiserades av å ena sidan av sådana ”nyliberaler” som Ayn Rand, Friedman m,fl. och å andra sidan ”marxister” som Lenin, Stalin och andra.

Nationalekonomin flydde in i matematikens och prisbildningsmodellernas molekylära värld och började plottra med detaljer i marknadsekonomin. De lämnade studierna av kapitalismen till sociologer, politiker och filosofer som inte var intresserade av de historiska sammanhangen och dess ekonomiska drivkrafter.
Visserligen hade somliga nationalekonomer pekat på ekonomins samband med andra viktiga samhällsområden och hur allt påverkade vartannat ömsesidigt men studiet av kapitalismen lämnades därhän.
Många sociologer har bidragit till belysningen av kapitalismen utan att explicit ha studerat just kapitalismen.

Hos liberalerna blev ”kapitalism” synonymt med ”marknadsekonomi” som måste försvaras och hos socialisterna ett skällsord för orsaken till snart sagt allt jävelskap som måste krossas.
Under tiden har kapitalismen, som allt annat här i världen, förändrats och ändrat karaktär medan samhällsvetarna går vilse i akademisk närsynthet.
Det finns ingen anledning att återgå till Smith och Marx, men vad som idag krävs är förutsättningslösa studier och analyser av kapitalismen.
Det kommer att bli svårt att skaka av sig allt propagandistiskt, utopiskt, infantilt och ideologiskt påhäng och att avgränsa och definiera studieämnet från alla missuppfattningar.

Men det kan gå och det måste gå!

Till världskapitalismens försvar, Johan Norberg, Timbro 2004 är i själva verket ett försvar för marknadsekonomin.

”Rädda jordklotet, krossa kapitalismen” Lars O. Nilsson Flamman 8 oktober, 2014 Frågan är vad som ska krossas och vad kapitalismen ska ersättas med.