Se upp för den enda sanningen, konspirationsteorier och förnekelser!

I lördags, den 6 mars, genomfördes en demonstration ”För frihet och sanning” på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm.

Det verkar som om anarkister, libertarianer och högerextremister samlats i en gemensam demonstration mot den etablerade makthierarkins konspiration mot folket.
Enligt rapporterna deltog högextrema grupper i protesterna. Demonstrationen vände sig mot den globala konspirationen av politiker och andra makthavare som ljugit fram Coronapandemin för att kunna upprätta undantagstillstånd i syfte att behålla makten över individerna.

Det är en förnekelse.
Förnekare kan hävda att förintelsen (och andra folkmord) aldrig hände, att mänskliga orsakade klimatförändringar är en myt, att aids antingen inte existerar eller inte är relaterat till hiv, att evolution är en vetenskaplig omöjlighet och att alla slags vetenskapliga och historiska förklaringar måste avvisas.

Bakom varje förnekelse finns en konspirationsteori.
Konspirationsidéer existerar tyvärr både till höger och vänster.

Vi vet det, inte minst för att vi upplevt bolsjevismens, nazismens och fascismens uppgång och fall. De påstod sig alla vilja införa en bättre mer äkta och folklig demokrati än den liberala. Lenin ville utrota kapitalisterna och den liberala demokratin. Hitler föraktade liberalismen och ville förinta de konspiratoriska judarna och göra Tyskland stort igen. Mussolini försökte eliminera de olika intressena på arbetsmarknaden i en korporativ nationell stat. Han eliminerade därför all opposition.

Alla tre diktatorerna talade om en verklig frihet och om den enda sanningen.
Rörelser som har funnit den enda sanningen och som kämpar mot en konspiration bör därför betraktas med misstänksamhet och skepsis.

Men förnekelser kan ju vara rätt. Historiskt finns det många exempel på det. En gång var den etablerade sanningen att jorden är universums medelpunkt eftersom gud skapat det så. Copernicus (1473–1543) och Galilei (1564-1642) uppfattades som förnekare då de hävdade att jorden bara var en av solens planeter.

Konspirationer har för det mesta handlat om mindre grupper av människor som konspirerat mot makten. I gamla Rom mördades de revolutionära folktribunerna Tiberius och Gaius Gracchus av en grupp konspirerande konservativa senatorer år 133 f.kr.
Ett annat exempel är adelns konspiration som ledde till att kung Gustav III mördades 1792.

Dagens konspirationsteorier handlat inte sällan om spektakulära händelser såsom månlandningen 1969 och om elfte september-attackerna i New York 2001. Det handlar ofta om påståenden om så kallade "false flag operations", som iscensätts av regeringar eller andra ledare för att kunna inleda krig och skylla på den tilltänkta fienden.

Och det är inte första gången som vaccineringar ingår i konspirationsteorier.

Men är inte demonstrationen ”För frihet och sanning”, ett sunt uttryck i en demokrati? Ska man inte ifrågasätta auktoriteter? Bör man inte tvivla på allt? Ska man inte kunna hävda vilken åsikt som helst i en demokrati?
Jovisst.

Men det finns komplikationer.
Som forskaren Henri Poincare (1854-1912) uttryckte saken:
”Att tvivla på allt och att tro på allt är två lika bekväma lösningar, eftersom båda befriar oss från behovet att reflektera”

Så låt oss reflektera mera.

Expo 
SvD

Varför gör politikerna ingenting?

Vi – folket – har till skillnad mot politikerna förstått allvaret i den globala uppvärmningen. Så därför måste det till en folkopinion som kan väcka de styrande. 

En variant på denna uppfattning är att politikerna vet, men inte vågar göra något för att de då riskerar att förlora väljare. Men varför skulle inte politikerna veta det som alla ”vi” andra vet? Frågan är vad politikerna kan göra.

Klimatförändringarna liksom många andra, ekonomiska, sociala och kulturella problem, eller som det heter utmaningar, är globala.
Som sådana måste de lösas globalt.

FN räknar med att det finns 201 självständiga länder i världen. Alla med olika politiska system. Alla med regeringar av skilda ideologier. Alla med olika ekonomiska intressen och med större eller mindre global makt. Om de är demokratiska stater finns det olika partier med skilda åsikter om vad som bör göras. Alla har olika förutsättningar för att lösa sina energiproblem. Några eldar med kol eller olja, andra kör med kärnkraft, en del har resurser för vattenkraft o.s.v.

Utvecklingsländernas ledare anser att det är industriländerna som exploaterat naturresurserna under flera hundra år så varför ska nu de, när de ska komma ifatt, hindras av inskränkningar.
Skilda ekonomiska intressen - ägare av multinationella företag, producenter, investerare, fondspekulanter m.fl. - står bakom de olika energislagen.
Vi, folket, är alltså inte en enhetlig hop utan splittrade i oändligt många intressefraktioner med ofta motsatta föreställningar om vad som bör göras. Vi är inordnade i olika ekonomiska, sociala och kulturella nivåer i samhällshierarkin.
Låt oss säga att de flesta människor har förstått vad vetenskapen kommit fram till, nämligen att klimatförändringarna starkt påverkats av mänsklighetens överanvändning av fossila bränslen. Ändå fortsätter ”vi” att som aldrig förr att köra bensindrivna fordon. Vi flyger mer än någonsin. Använder kolkraft som aldrig tidigare. Regnskogar skövlas, arter decimeras, hav skitas ner, luft försämras. Kan det vara för att det är mest rationellt för ”oss”?
”Lösningarna” på problemen t.ex. elbilar skapar nya klimatproblem. Elbatterierna kräver exploatering av nya naturresurser och kemiska produkter.
Och vad betyder "folkmeningen"?
En stor majoritet av världens befolkning – vi - vill inte ha krig. Ändå krigas det ständigt. Ett tredje världskrig hotar att bryta ut. Ett upptrappat handelskrig mellan världens största ekonomier, strid om oljeresurser och andra intressekonflikter triggar statsledningar att använda sina militära resurser. Upprustningen är i full gång. Vapenindustrin ser gärna att de kan sälja mer och bli av med sina lager.
Ingen nationell regering rår på de ekonomiska, sociala och kulturella strukturer som styr utvecklingen. Och så länge kapitalismen samtidigt levererar välstånd vill ingen göra någon förändring.

FN är väl bäst lämpad för att göra något, men FN är beroende av att de 193 medlemsländerna kommer överens. FN har satt upp 17 globala mål för att göra världen bättre.

Allmänheten om klimatet 2018 En kvantitativ undersökning omden svenska allmänhetens syn på lösningar för klimatet, Naturvårdsverket 

SvD Därför blundar du för klimathotet 

Ett demokratiskt dilemma

Medborgarnas, folkets eller väljarnas, krav på politiken eller politikerna kan aldrig vara populistiska.

De kan vara orimliga, okunniga eller orealistiska. Men aldrig populistiska.
Väljarnas åsikter spretar åt olika håll, hävdar skilda intressen, är mer eller mindre välformulerade som på debattsidor, inläggen på insändarsidor och SR P1s ”Ring P1”.

Kraven kan vara uttryck för missnöje med regeringens politik, med riksdagens beslut och med det ekonomiska läget. Kraven kan uppstå genom allmänt missnöje eller med missnöje över den egna ekonomiska, sociala eller kulturella situationen. De kan var utryck för dålig mage eller annan sjukdom.
Väljarnas krav på politikerna kan vara mer eller mindre berättigade eller mer eller mindre rimliga.
Väljaren, medborgaren eller folket kan vara mer eller mindre insatt i ekonomiska, sociala och kulturella sammanhang och samband och vilka möjligheter det finns att politiskt göra något åt problemen.
Men väljarna har alltid rätt.

Politiska partiers uppgift är att föreslå väljarna en helhetslösning för ekonomiska, sociala och kulturella samhällsproblem. Alla samhällsfrågor hänger samman.
Möjligheterna att politiskt påverka alla de ekonomiska, sociala och kulturella problemen är dock begränsade.
Det finns t.ex. inte hur mycket skattepengar som helst. Politiker har inte fullkomlig makt som Gud fader.
Politikerna måste därför presentera på vilket sätt de vill att de begränsade resurserna ska användas för helheten. Utifrån sina olika ideologiska utgångspunkter gör de olika prioriteringar.

Politiska partier är populistiska när de påstår sig kunna tillgodose väljarnas krav oavsett om kraven är orimliga, okunniga eller orealistiska och mindre berättigade.
Enfrågepartier är alltid populistiska eftersom de bortser från helheten.

Ett s.k. ”vallöfte” kan inte vara ett löfte. Politiker kan inte lova att deras vision om samhällsförändring ska kunna genomföras eftersom verkligheten alltid förändras. Motståndare och förändrade villkor i omvärlden kan hindra partierna att genomföra sina ambitioner.
På samma sätt som ett fotbollslag inte i förväg kan lova sina supportrar att vinna en match med 5-1. De kan bara ha den ambitionen.
En börsmäklare kan inte lova aktieköparen en viss vinst på aktierna. Bara spekulera.
Samhällsekonomer kan inte förutse ekonomiska kriser utan bara teoretiskt beräkna dess sannolikhet.
”Vallöften” borde heta valambitioner.

Ändå älskar politiker att påpeka svikna vallöften hos sina motståndare. Medierna hakar gärna på.
Medborgarna, folket eller väljarna uppfattar de ouppfyllda ambitionerna som mer eller mindre medvetna svek. Politikerföraktet ökar.
Politikerföraktet skapar utrymme för enfrågepartier och populistpartier.
Politikerföraktet leder till politikförakt, vilket leder till demokratiförakt.

Detta demokratiska dilemma skapar grogrund för antidemokratiska åsikter.
Men demokratin är ändå det hittills bästa politiska systemet.
Om du inte delar den uppfattningen nämn något bättre!

SvD Debatt söndag 

Om att alltid ha rätt

Det finns ingen eller något i världen som alltid har rätt.
Den som påstår att ”marknaden” alltid har rätt har alltså fel.

Påståendet faller på att det som är rätt för den ene kan vara fel för en annan.
Rätt i ett sammanhang kan vara fel i ett annat.
Vad som är rätt kan diskuteras och ifrågasättas.
Ingenting är statiskt. ”Alltid” finns således inte.

Däremot är det vanligt med påståenden om att X alltid har rätt.
Vanligen är det dogmatiska fundamentalister som påstår det för att rättfärdiga sina egna handlingar.

De eller det som påstås alltid ha rätt är bl.a
Påven, gud, Allah, bibeln, koranen, Stalin, fürern, il Duce, marknaden, folket, naturen…