Ideologisk kontinentaldrift skapar jordbävning på den politiska ytan

Det råder turbulens i politiken. Valresultat skapar kaos i många länder. Märkliga presidenter, partier och regeringskonstellationer uppträder. Partier byter åsikt.

Vad är det som händer?
Låt oss granska politiken utifrån de grundläggande ideologiska strömningarna.

Vad är det som de politiska ideologierna - konservatism, nyliberalism och socialliberalism - är oense om?
Jo de är oense om hur den rådande ekonomiska, sociala och kulturella världsordningen är förskaffad och hur samhällena bäst ska ordnas i förhållande till den.
Jag kallar denna världsordning för ”kapitalismen”.
Kapitalismen är den rådande ekonomiska, sociala och kulturella världsordning som vuxit fram genom historien och som alla politiska ideologier har att förhålla sig till.
Liberalismens bägge riktningar – nyliberalismen och socialliberalismen – har endast ett gemensamt: tron på att individens frihet maximerar samhällets resurser. Men hur denna frihet ska uppnås, och till vilket pris, är de djupt oense om.
Konservatismen låtsas inte om att kapitalismen alls existerar. Den sätter nationen främst. Men kapitalismen är den påtagliga verkligheten och den är global.

Och socialismen då?
Socialismen ansåg sig kunna avskaffa och ersätta kapitalismen. Socialisterna ville ”krossa kapitalismen” och upprätta ”socialismen”.  Utvecklingen visade dock att detta var en omöjlighet eftersom kapitalismen var en världsordning som vuxit fram under årtusenden medan socialismen bara var en ideologi och en utopi. Vi som i vår ungdom såg socialismen som en frihetsrörelse är idag besvikna och vilsna. Vi måste söka oss till andra ideologier.
De storskaliga experiment i socialismens och kommunismen namn som genomförts efter 1917 har
visat sig omöjliga att förverkliga.
Socialismen har i hela den industrialiserade västvärlden förlorat sin lyskraft som politisk ideologi.
Efter realsocialismens fall började de övriga politiska ideologierna likt en kontinentalförskjutning röra på sig i folkdjupet.

Just nu upplever vi de politiska konvulsioner som är resultatet av socialismens försvinnande.
Socialistiska partier har blivit socialliberala. Den svenska socialdemokratin var det i realiteten redan på 50-talet.
Konservatismen rullar åter upp som populism och socialliberalismen blir alltmer antagonistisk till nyliberalismen.
Socialliberaler och nyliberaler finns spridda på samtliga politiska partiers medlemmar och sympatisörer i Sverige. De flesta socialliberaler finns inom socialdemokratin.
Socialliberalernas liberala grund framhäver individens frihet, organisationsfriheten och den enskilda äganderätten och värnar samtidigt om jämlikhet, solidaritet mellan samhällsmedborgarna för att ge den enskilde möjligheter att förverkliga sina individuella förmågor och anlag. Socialliberaler slår vakt om det civila samhället.
Därför anser socialliberalen att politiken vid behov bör korrigera kapitalismens brister i dessa friheter och rättigheter bland annat genom skatte- och bidragspolitik.
Nyliberaler däremot anser att staten inte ska lägga sig i individens liv. De vill låta kapitalismen sköta samhällsbygget utan all politisk inblandning. Kapitalismen kommer att ordna allt till det bästa.

De politiska partierna är ännu formade efter gårdagens landskap där socialismen utgjorde en framträdande bild, men tvingas nu sakta att anpassa sina kartor till det nya landskapet.
Det sker inte utan vånda. Det skapar mycken förvirring.

DN Debatt

Nyliberalism

Nytt liberalt frihetsparti

Från min gode vän Kosmo Elefterianasis har jag erhållit ett partiprogram för ett nytt svenskt parti.

Frihetsliberalerna Populisterna (FP) som han nyligen startat.

Han är trött på de etablerade liberala partiernas ”såsseri och kryptosocialism” och önskar nu jobba för en verklig frihet för svenska folket.

Som den socialliberal jag är kan jag inte neka honom att publicera detta även om jag inte i alla delar försvarar hans program. Absolut inte avskaffandet av Systembolaget.

Här är programpunkterna:

-         Släpp alla marknader fria!

-         Avskaffa trafikreglerna. Gör trafiken mer flexibel. Avskaffa trafikljus, parkeringsböter, fartbegränsningar och andra hämmande trafikregler. Slopa alla hindrande regler i trafiken så slipper vi trafikstockningar och köer. Avskaffa körkortskravet. Låt individen använda sitt förnuft för att avgöra om hen vill utveckla sin kreativitet i trafiken.

-         Slopa alla skatter. Skatt är stöld. Låt statens inkomster bygga på frivilliga bidrag från folket.

-         Slopa det kommunala tvånget. Låt människor själva skapa sina samhörigheter. Avskaffa kommunerna!

-         Avskaffa alla subventioner inom den s.k. välfärden. Privatisera och befria skola, vård och omsorg. Inga statliga bidrag till mediciner. Låt marknaden styra sjukvården. Avskaffa den kommunalstyrda skolan och skoltvånget. Privatisera all äldrevård.

-         Avskaffa jantelagen. Krav på ”rättvisa” är bara avundsjuka. Individen kan själv avgöra om hen vill vara rik eller fattig, obildad eller bildad.

-         Avskaffa naturlagarna!

-         Fram för nytänkande!

-         Folkomrösta om allt! Folkets vilja vår enda lag!

-         Avskaffa alla myndigheter. Ersätt dem med privata entreprenörer.

-         Privatisera polis, militär, fångvård och kungahus.

-         Valfrihet. Till exempel rätt att välja butik, skola, vård m.m.. Man ska inte vara hänvisad till närmaste butik. Bor man i Säffle och vill handla potatis i Höör ska man få göra det.

-         Släpp all handel fri. Slopa marknadsbegränsningar. Vill man köpa knark i Anderssons Livs ska man få göra det. Vill man sälja egentillverkat brännvin i foajén till kvartersbion ska man få göra det.

-         Ta bort sexköpslagen. Låt bordeller öppna fritt där behovet finns.

-         Avskaffa Public Service och Systembolaget och liknande kommunistiska påhitt.

-         Avskaffa alla hinder för kopiering av bild, ljud, tal, skrift m.m.. Skrota kopieringslagarna.

-         Avskaffa allt som är kollektivt: Kollektivtrafik, kollektivavtal, kollektivboende är smygkommunism.  På arbetsmarknaden bör varje anställd skriva ett personligt och enskilt arbetsavtal med ägaren eller de enskilda aktieägarna.

-         Uppmuntra delningsekonomin.

-         Avskaffa allt dåligt, stöd allt som är bra.

-         Frihet åt alla!

Hela programmet är naturligtvis mer omfattande och utförligt. Jag har här återgivit det kortfattat.

Till minne

Nej han är inte mannen som stoppade vänstervågen på 70-talet. Den hade nog ebbat ut ändå.

Men med hjälp av resurser från näringslivet byggde han upp en samlande och tydlig ideologi och världsbild för det svenska näringslivet, bäddade för nyliberalismen i Sverige och gav Svenska Arbetsgivareföreningen en politisk roll. 4-oktoberrörelsen var hans verk.

Sture Eskilsson (1930 – 2016) var en grå eminens i SAF och en ideolog. Precis en sådan som arbetsgivarna behövde i den politiska kampen mot vänstern, löntagarfonderna, och fackföreningsrörelsen. Han begrep att klasskampen är en realitet och dirigerade sina styrkor till framgång.

En sådan kraft skulle Arbetarrörelsen behöva i dag.

Hans gärning hyllas i dag av hans adepter på Svenska Dagbladet.   

Svensk socialdemokrati kan lära av grekisk vänster

Katrine Marçal är en av socialdemokratins bästa och klokaste skribenter.

Till skillnad från socialistdogmatiska vänsteralibin som Greider och Suhonen är Katrine Marçal öppen för de politiska förutsättningarnas dialektiska förändring.

I Aftonbladet den 8 februari uppmanar hon sossarna att lära av vänstern närmare bestämt av det grekiska Syriza och spanska Podemos.

Hon konstaterar att socialdemokratin i bägge länderna närapå har utraderats.

Katrine Marçal räknar upp sex punkter som hon anser sossarna har något att lära av.
Du kan läsa punkterna här.

Jag anser att det inte är konstigt att socialdemokratin i de bägge länderna har tappat det politiska förtroendet hos löntagarna. I bägge länderna har socialdemokratin applicerats i politiken uppifrån av delar av en gammal politisk elit. Partierna har saknat grund i folkrörelser och har inte sprungit fram ur dessa vitala folkliga rörelser.
En socialdemokrati utan organisk kontakt med fackföreningsrörelsen och andra folkrörelser skiljer sig inte från borgerliga partier.

I Sverige finns fortfarande det starka bandet med fackföreningsrörelsen och partiet hävdar löntagarintressen, men risken är att den nya politiska eliten – bortsett från den nuvarande partiledaren – fjärmar sig från löntagarna. Den risken löper också Vänsterpartiet, kanske i än högre grad.

Nummer fyra på Katrine Marçals lista är att hon uppmanar socialdemokraterna ”att hitta en tydlig yttre fiende (som inte är ett annat parti). En fiende som inte bara är Moderaterna”.

En sådan ”fiende”, eller hellre motpart, är nyliberalismen och dess låtgåpolitik gentemot kapitalismen. Kampen mot kapitalismens orättvisor, paradoxer, destruktivitet och för en humanisering och modernisering av det ekonomiska, sociala och kulturella samhället måste vara vägledande för socialdemokratin. En sådan kamp kan också attrahera socialliberaler.

Katrine Marçal avslutar sin text med att säga:
”Transparens, öppenhet och att låta medlemmarna bestämma är vad som verkar känneteckna de nya framgångsrika vänster­partierna i Europa.
Det är inte vad som kännetecknar de svenska socialdemokraterna.”

Håller med. Partiet måste hitta former som aktiverer medlemmar och sympatisörer nedifrån och upp. Inte uppifrån i form av enkäter och styrande rådslag, uppmaningar till dörrknackning inför val och penningbidrag. Den nya informationstekniken ger möjligheter till tvåvägskommunikation mellan gräsrötter och elit.
Tycker fortfarande att socialdemokratin inte utnyttjar denna möjlighet fullt ut.

Har vänstern äntligen upptäckt kapitalismen?

Kajsa Ekis Ekman påstår, på DN Kultur den 10 februari, att ”Nyliberalismen är en fantasi, en feberdröm utan koppling till verkligheten”. 

Kanske som socialismen? Bägge ismerna har sedan länge stelnat i dogmer och slutna idésystem.
Bägge förhåller sig till kapitalismen.

Nyliberalerna gör anspråk på att vara ett ”försvar för kapitalismen” medan socialismen anser att den kan skapa ett alternativ till den.

Problemet är att kapitalismen varken kan försvaras eller ersättas. Kapitalismen är ett globalt historiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt samhällstillstånd som vuxit fram under årtusenden. De historiska stegen gick genom medeltidens handelskapitalism, kolonialismen för fyrahundra år sedan och industrialismen på 1700-talet.

Alla försök att ersätta kapitalismen har misslyckats. De kinesiska kommunisterna har insett detta och utnyttjar i stället dess potential.

Därmed inte sagt att kapitalismen är evig och oförändrad. 

Nyliberalernas dröm om en självfungerande marknad och en ekonomi utan staten saknar emellertid kontakt med verkligheten. Försvaret för kapitalismen krockar ständigt med kapitalismens verklighet som skapar monopol på marknaderna och gör näringslivet och produktionen alltmer beroende av staten.
Däri ligger nyliberalismens misslyckande.

Kajsa Ekis Ekman slutar in artikel på följande sätt:

”Delar av vänstern har tyvärr inte kunnat genomskåda detta, utan rusat som tjuren på det röda skynket och argumenterat frenetiskt emot ägande och konkurrens och för staten i största allmänhet.
-- Istället borde vi ägna oss åt att analysera den riktiga kapitalismen. Som inte bara är skamlös, utan helt och hållet ideologilös. Ideologin reserverar den för massorna.”

Med andra ord:
Kapitalismen är ingen ideologi utan den verklighet till vilken ideologierna förhåller sig.
Dags för vänstern att inse detta.

DN

Till programkommissionen Förslaget till partiprogram I

Partiprogrammet bör

·         * medverka till att ge socialdemokratin en tydligare identitet i samklang med dagens politiska verklighet

·       *  ta tydligare ställning mot å ena sidan de dogmatiska nyliberala idéerna och å andra sidan mot statssocialism och gammal dogmatisk socialism

·        *   markera att socialdemokratin i dag är ett socialliberalt parti med socialistisk idégrund och frihetligt ideal

·         * markera att socialdemokratin är en del av arbetarrörelsen varav den andra är den fackliga rörelsen

Mitt förslag till skrivning

Dagens socialdemokrati bygger på en liberal och demokratiskt socialistisk idétradition.
De frihetliga och demokratiska idéerna, som föddes ur upplysningstiden, har i socialdemokratin fördjupats till att också omfatta idéer om jämlikhet och solidaritet mellan människorna.
Socialdemokratin är ett socialliberalt parti i motsats till den dogmatiska nyliberalismen som låter ekonomiska teorier styra före människors behov. Socialdemokraterna tar också avstånd från en statssocialism som dirigerar och begränsar människans fria utveckling.

Socialdemokratin är frihetsrörelse för de människor som saknar social-, kulturell och ekonomisk makt.

Socialdemokratin är en del av arbetarrörelsen och samverkar med alla demokratiska organisationer och rörelser som verkar för ekonomisk, social och kulturell frihet och jämlikhet.

Fler förslag följer.

DN Debatt
DN Ledare
Folkbladet