Svensk socialdemokrati kan lära av grekisk vänster

Katrine Marçal är en av socialdemokratins bästa och klokaste skribenter.

Till skillnad från socialistdogmatiska vänsteralibin som Greider och Suhonen är Katrine Marçal öppen för de politiska förutsättningarnas dialektiska förändring.

I Aftonbladet den 8 februari uppmanar hon sossarna att lära av vänstern närmare bestämt av det grekiska Syriza och spanska Podemos.

Hon konstaterar att socialdemokratin i bägge länderna närapå har utraderats.

Katrine Marçal räknar upp sex punkter som hon anser sossarna har något att lära av.
Du kan läsa punkterna här.

Jag anser att det inte är konstigt att socialdemokratin i de bägge länderna har tappat det politiska förtroendet hos löntagarna. I bägge länderna har socialdemokratin applicerats i politiken uppifrån av delar av en gammal politisk elit. Partierna har saknat grund i folkrörelser och har inte sprungit fram ur dessa vitala folkliga rörelser.
En socialdemokrati utan organisk kontakt med fackföreningsrörelsen och andra folkrörelser skiljer sig inte från borgerliga partier.

I Sverige finns fortfarande det starka bandet med fackföreningsrörelsen och partiet hävdar löntagarintressen, men risken är att den nya politiska eliten – bortsett från den nuvarande partiledaren – fjärmar sig från löntagarna. Den risken löper också Vänsterpartiet, kanske i än högre grad.

Nummer fyra på Katrine Marçals lista är att hon uppmanar socialdemokraterna ”att hitta en tydlig yttre fiende (som inte är ett annat parti). En fiende som inte bara är Moderaterna”.

En sådan ”fiende”, eller hellre motpart, är nyliberalismen och dess låtgåpolitik gentemot kapitalismen. Kampen mot kapitalismens orättvisor, paradoxer, destruktivitet och för en humanisering och modernisering av det ekonomiska, sociala och kulturella samhället måste vara vägledande för socialdemokratin. En sådan kamp kan också attrahera socialliberaler.

Katrine Marçal avslutar sin text med att säga:
”Transparens, öppenhet och att låta medlemmarna bestämma är vad som verkar känneteckna de nya framgångsrika vänster­partierna i Europa.
Det är inte vad som kännetecknar de svenska socialdemokraterna.”

Håller med. Partiet måste hitta former som aktiverer medlemmar och sympatisörer nedifrån och upp. Inte uppifrån i form av enkäter och styrande rådslag, uppmaningar till dörrknackning inför val och penningbidrag. Den nya informationstekniken ger möjligheter till tvåvägskommunikation mellan gräsrötter och elit.
Tycker fortfarande att socialdemokratin inte utnyttjar denna möjlighet fullt ut.

Dagens vänster är borgerlig

Katrine Marçal, tidigre Kielos, publicerar en intressant ledarkrönika i dagens Aftonblad  - ”Marxisten i mig vrålar i protest”.

Texten handlar bland annat om hur den ekonomiska makteliten är ett relativt litet och slutet nätverk. Men den handlar också om vänstern.

Katrine Marçal refererar till den engelske vänsterjournalisten Owen Jones bok om den brittiska eliten, ”The establishment”.

Men hon vänder sig emot att Owen Jones definierar eliten som "dom som tror på avreglering av marknader". De som skyddar varandra och i hög grad personligen har tjänat på de reformer som de drivit igenom.

Hon skriver att Owen Jones inte gillar privatiseringar, därför definierar han alla som tror på sådana automatiskt som ”elit”.  ”Detta leder honom i sin tur till den märkliga slutsatsen att en privilegierad person som inte är höger inte heller behöver räknas till etablissemanget.”

Katrine Marçal skriver att ”Etablissemanget inte bara är ett ord för ”folk med makt som jag inte gillar”. Det finns på riktigt. Även i Sverige. Och någon borde studera det.”

Hon sätter därmed fingret på dagens vänsters, i grunden borgerliga, syn på hierarkierna i det kapitalistiska samhället som om de vore idéstrukturer. En vänster som tror att det är politiska idéer som formar kapitalismens hierarkier. Somliga tror till och med att kapitalismen är en politisk ideologi.

Dagens vänster är borgerlig eftersom den saknar marxistisk bildning och blir på sin höjd en rörelse för rättvisa inom ramen för den hierarkiska ordningen. En socialliberal vänster mot den nyliberala högern. För att inte tala om den vänster som ofta hemfaller till konspirationsteorier som t.ex. Naomi Klein.

Tyvärr kom den s.k. 68-vänstern, precis som öststatstatskommunisterna, att göra marxismen till dogmer och regelverk. Klasskampen definierades som ett slagsmål mellan folket och kapitalet. Knytnävsvänstern vulgariserade marxismen ytterligare.

Att marxisten i Katrine Marçal vrålar i protest beror på att hon är klar över att hierakierna i grund och botten skapas utifrån historiskt betingade, kulturella, ekonomiska och sociala strukturer.

Hierakier har funnits i över åtta tusen år men dagens vänster, även de som kallar sig socialistisk,  antar att dagens hierarkier bara är en orättvisa.

Faktum är att det är inom delar av socialdemokratin som det ännu finns en levande marxistisk ådra.

Katrine Marçal tycks vara ett barn av denna marxistsikt bildade vänster.

Det gläder en gammal stofil som jag.

Medan jag skrivit detta blogginlägg har rubriken till ledarkommentaren ändrats på webbplatsen till "Nya eliten bygger på den gamla"