Historiska bortförklaringar

Man behöver inte vara ekonomisk journalist för att ha upptäckt att Grekland länge levt över sina tillgångar.
Grekland är ett utpräglat lågskatteland med usel skattemoral. Korruptionen är utbredd liksom den svarta ekonomin. Arbetslösheten är hög. Miljöproblemen skjuts på framtiden, de statsanställda har haft förmåner som inte täcks av statens finanser, andelen egenföretagare är större än andelen löneanställda varför fackföreningsrörelsen är svag.
Situationen har blivit ohållbar sedan den tidigare grekiska regeringen fifflat med nationalräkenskaperna och den nationella statistiken. När sanningen nu på ett smärtsamt sätt uppenbaras måste omvärldens godtrogenhet förklaras. Varför har omvärlden, främst EU och ekonomijournalister, inte genomskådat den grekiska regeringens bluff?

I dagens P1 ”God morgon världen” försöker några journalister förklara detta på ett något märkligt sätt.
De vanligtvis mycket duktiga journalisterna menar att vi förblindats av arvet från den stora ädla grekiska antiken. Vi har helt enkelt sett varenda grek som en reikarnerad Sokrates eller Aristoteles. Vår idealiserande hellenism skulle alltså ha hindrat oss från att se dagens ekonomiska och politiska sanning.
Nu råkar det ligga 2400 år mellan antikens Athén och dagens Grekland. Under mer än tusen år har Grekland varit ett ockuperat efterblivet land av fåraherdar, klanstrider, vendettor och inbördeskrig.
Varför skulle vi betrakta dagens greker med idealiserade antikfärgade glasögon? Händer det med andra än med greker?
Många inflytelserika journalister hyllade, för inte så länge sedan, Island som ett ekonomiskt föredöme. Berodde deras ekonomiska blindhet på att de såg islänningarna som ättlingar till vikingarna? Vikingatiden ligger ju bara hälften så långt bort i tiden som den antika demokratiska tiden i Athén. Kan Berlosconis Italien förklaras med vår syn på kejsartidens Rom?
Nä, nån måtta får det vara på historiska bortförklaringar. Även när det gäller Grekland.

Grekland i siffror
AB
Expressen
SvD