Vill Rankka trumpifiera svensk politik?

Maria Rankka är sedan oktober 2010 vd för Stockholms handelskammare och har varit förste vice ordförande i Moderata ungdomsförbundet och medarbetare till Carl Bildt vilket dock inte helt förklarar hennes okunnighet om dagens politiska situation.

I en krönika SvD 170528 ”Enbart åsikter gör inte politikern” efterlyser hon det politiska ledarskapet.

Rankka tar två exempel på politikernas usla ledarskap: Politikerna (läs regeringen) försöker driva på om flygskatten trots att de vet att den är kontraproduktiv. Ren populism och resultat av kohandel konstaterar hon.

Det andra exemplet hon anger är Reepalus förslag om begränsning av vinster i välfärden Alla anser att förslaget är orealistisk, slår Rankka fast.

Men hennes huvudpoint är att politikerna för fram förslagen trots att de inser att förslaget saknar stöd i riksdagen.
”Det är dåligt ledarskap att argumentera för förslag som inte går att genomföra” skriver hon.
Och minsann vet hon vad ledarskap är ty hon har läst Percy Barneviks bok ”Ledarskap – 200 råd”.
Där skriver den store ledaren att genomförandeförmågan, snabbheten och flexibiliteten är 90 procent av framgången. Strategi och analys – det som man i första hand lär sig på topputbildningarna för ledare i näringslivet – är enligt Barnevik överskattat. Det behövs, men förklarar en mindre del av framgången. ”Möjligtvis är det en sanning som inte bara är giltig i näringslivet.” skriver Rankka.

”Det räcker inte för politiker att ha en massa åsikter, utan det krävs också ledarskap och förmåga att få människor med sig, förklara komplexa samband och allt som oftast leverera obekväma budskap. Dessutom blir idéerna onekligen mindre värda om kapaciteten och stödet för att genomföra dem saknas.”

Är det en trumpifiering av svensk politik Rankka längtar efter?

Regeringens förslag till flygskatt 

Percy Barneviks bok ”Ledarskap – 200 råd” i tidningen Chef
Alice Teodorescu i GP "Inga gratisluncher i politiken"

                                                                                                     

Många frågor kring välfärdsutredningen

Välfärdsutredningen presenterades den 8 november 2016.

Utredningen, som leddes av Ilmar Reepalu, hade till uppgift att se över verksamhet inom skolväsendet, äldreomsorgen och hälso- och sjukvård, hem för vård och boende (HVB) och all verksamhet inom socialtjänsten som bedrivs i privat regi samt att ta fram förslag som skulle ”säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för, och att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått.”

Utgångspunkten är att en del företag gjort stora vinstuttag så att resurser förts bort från välfärden. I utredningen föreslås därför bland annat att högsta tillåtna rörelseresultat bör motsvara statslåneräntan med ett tillägg på 7 procent av det operativa kapitalet (normalt ca 10 procent). Detta innebär, räknar man med, att huvuddelen av pengarna kommer att stanna i verksamheten.
Ett räkneexempel visar att ungefär 4,5-5 miljarder kronor skulle återgått till verksamheten 2014.
De pengarna skulle t.ex. ha kunna givit mer resurser till löner, ökad personaltäthet, utbildning och andra kvalitetshöjande åtgärder.

De privata välfärdsföretagen samt ett stort antal remissinstanser är kritiska till förslaget.

Allianspartierna och SD är emot vilket innebär att förslaget inte kan röstas igenom i Sveriges riksdag med nuvarande sammansättning.
Risken är stor att Alliansen med hjälp av SD kommer att stoppa förslaget, vilket samtidigt skulle kunna fälla den rödgröna regeringen.

Trots det vill Daniel Suhonen enligt en artikel i gårdagens GP att regeringen ska lägga fram förslaget för riksdagen.
Suhonen är medveten om risken men vill att regeringen ändå försöker driva igenom förslaget utifrån förvissningen att det finns ett kompakt väljarstöd för att förbjuda vinster i välfärden.  Om förslaget faller i riksdagen har ”de borgerliga partierna tvingats bekänna färg” menar han.

Det är inte lätt för en vanlig medborgare att ta ställning i denna komplicerade fråga.
Och många frågor blir det ju.

Är Reepalus förslag att begränsa vinstnivån för privata företag inom välfärden ett bra förslag om man nu vill säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för, och att eventuella överskott ska återföras till den verksamhet där de uppstått?

Skulle det vara rätt av regeringen att driva igenom förslaget mot en riksdagsmajoritet?

Vilka följder skulle det ha om det i stället infördes ett allmänt förbud mot privata företag inom välfärden?
Skulle de företag som finns på ”marknaden” kunna begära enorma ersättningar från staten och skulle staten dessutom kunna bli tvungen att investera massor av skattepengar i nyetableringar?

Är det möjligt att staten exempelvis sänker den skattefinansierade skolpengen, med låt oss säga 25 procent, för de privata skolbolagen och att begära av alla företag som lever av skattepengar att ha samma redovisningsregler och öppenhet som offentliga företag?
Skulle konkurrenslagstiftningen sätta stopp för en sådan åtgärd?
Har denna möjlighet utretts?

Om utredningen

Välfärdsutredningen, Ilmar Reepalu

Reepalu på SvD Debatt 7 nov, 2016 Så skapar vi ordning och reda i välfärden

Välfärdsutredningen

Emot utredningen

Remissvar från Vårdföretagarna 

Inkomna remissvar, enligt ”Svara Reepalu”

SvD 7 feb, 2017 Storm av kritik mot Reepalusvälfärdsutredning

 

För utredningen

Sten Svensson och Daniel Suhonen, Katalys ”Vilkensamhällsnytta gör skolföretagen?”

LO står bakom utredning om vinstbegränsning i välfärden

LOs yttrande över Ordning och reda i välfärden (SOU2016:78) 

Tidningen Arbetet Vinster i välfärden – det du behöverveta

Katalys

Mot vinster i välfäden

Vinster i välfärden är ett feltänk.
Förre moderatriksdagskvinnan Anne Marie Pålsson håller en föreläsning 2015 på Rådet för kommunalekonomisk forskning och utbildning

”Problemet är aktiebolagens närvaro.” Anne-MariePålsson i Sydsvenskan 18 september 2016