Centern skrämmer väljarna med en zombie

Centern plockar upp ett gammal lik ur dess grav och försöker använda det i valkampen.

De vill skrämma väljarna med zombifrågan, LAS, lagen om anställningsskydd, och med spöket turordningsregeln (sist in, först ut).
C påstår att LAS är ett hinder för svenska företags konkurrenskraft, att lagen drabbar de svaga på arbetsmarknaden och att LAS leder till stelhet i näringslivet.
Ingenting talar för det.

LAS skyddar löntagare
Lagen om anställningsskydd kom till 1974 som ett skydd för löntagarna. Arbetsgivarna kunde innan dess tämligen godtyckligt avskeda löntagare.
Det är den tryggheten som Annie Lööf nu vill skippa utan att vinna något annat.

Sedan lagen kom till har dess praxis modifierats avsevärt. Så här funkar det i praktiken:

Gäller endast vid arbetsbrist
En uppsägning från arbetsgivarens sida måste alltid ha saklig grund. Saklig grund kan vara av två slag; personliga skäl eller arbetsbrist. Det är vid arbetsbrist som LAS gäller.
Arbetsbrist uppstår när exempelvis ett företag går med förlust och antalet anställda måste minskas. Det är i princip arbetsgivaren som avgör när arbetsbrist uppstår. Arbetsgivaren måste överväga alla möjligheter som står till buds för att undvika uppsägningar på grund av arbetsbrist och förhandla med facket om förändringar i verksamheten.

Gäller för dem som saknar kollektivavtal
Arbetsgivaren får inte säga upp vem som helst på grund av arbetsbrist. Om inget kollektivavtal finns, är det LAS regler om turordning som gäller. De går ut på att de anställda rangordnas i förhållande till vars och ens anställningstid - sist in, först ut.

Lagen är förhandlingsbar
Där kollektivavtal gäller är det mycket vanligt att arbetsgivaren och facket förhandlar fram ett avtal om turordning, som helt och hållet ersätter LAS-reglerna och som tar hänsyn till de anställdas särskilda kvalifikationer.

Särskild regel för småföretag
Om företaget har färre än tio personer anställda får arbetsgivaren göra avvikelser från turordningslistan genom att undanta högst två.

Gäller inte hela företaget
Finns det flera driftsenheter gäller principen sist in, först ut på varje driftsenhet för sig. Man gör också en turordningslista för varje avtalsområde på arbetsplatsen – alltså olika för olika fack.

Avsteg från LAS är vanliga
Arbetsmarknadens parter har rätt att genom kollektivavtalsreglering göra avsteg från LAS turordningsregler, vilket ofta görs. Facket inser vanligen att företaget kan behöva behålla specialkompetenser.

Avskedanden betyder alltid kompetensförlust
Man får väl utgå från att de flesta företag har anställt kompetent personal. Varje avskedande betyder alltså en kompetensförlust, oavsett LAS.

När nu Annie Lööf håller fram liket håller moderaterna för näsan och vänder sig bort. Liberalerna hukar brända som de är på frågan sedan förra valrörelsen.
LAS är inte ett problem ens för arbetsgivarna.
Centern måste vara dåligt informerad om att frågan är död och att det är andra större frågor som skapar problem på arbets- och kapitalmarknaderna.
Varför tar de till exempel inte itu med frågan om bristen på investeringar och bristen på realkapital?

Se mina bloggar om LAS
”Björklunds lögn var typisk”  

”Lögnen om LAS får ännu en törn” 

”Björklund ljög för landsmötet”
"LAS i verkligheten"

LAS, Lagen nu

Turordningsreglerna, Lagen nu
Medlingsinstitutet om LAS 

”Undantagen av LAS? En redogörelse för omfattningen avundantagskretsen och dess centrala konsekvenser”, Kandidatuppsats i arbetsrätt av Mattias Hjalmarsson,Lunds Universitet 2016 

Var finns fakta om privatiseringen av välfärden?

Utredningen om reglering av offentlig finansiering av privatutförda välfärdstjänster kommer att presenteras den 1 november 2016. Ett regeringsförslag blir aktuellt under våren 2017.

Enligt direktiven ska utredningen bland annat:

”Föreslå vilka krav som bör ställas på privata utförare av välfärdstjänster för att uppnå målet att överskott som huvudregel ska återinvesteras i den verksamhet som de är avsedda för.
Undersöka hur regelverket som styr upphandling av bl.a. sociala tjänster kan förenklas och göras mer flexibelt och lämna förslag på hur förutsättningarna för den idéburna sektorn kan förbättras.
Utvärdera de regler som gäller tillfälliga asylboenden och lämna förslag på åtgärder som innebär krav på att privata aktörer ska kunna visa hur offentliga medel ska användas i verksamheten och komma brukarna till godo.
Förslagen ska enligt direktiven utformas så att de säkrar likvärdighet, kvalitet, samhällsekonomisk effektivitet, behovsstyrning och öppenhet.”

Då Ilmar Reepalus rapport blir offentlig kommer debatten om vinsterna i välfärden åter bli det stora debattämnet.
Man kan betrakta de tjugo åren av privatisering av välfärden som ett fullskaleförsök som kan utvärderas. Frågan är varför detta inte skett och att det saknas många fakta i debatten.
Alla debattörer driver sina egna ståndpunkter och åsikter utifrån ideologiska utgångspunkter med ganska tunna fakta som grund.

De olika ståndpunkterna är:

1.      Rör inte privatiseringen av välfärden! Privatiseringen gynnar, valfrihet, effektivitet och kvalitet.

2.      Begränsa vinsterna i välfärden! Skattepengar ska gå till välfärd inte till kapitalägarna. Vinsterna måste återinvesteras i välfärden. Bestäm en högsta nivå till vilka välfärdsföretagens vinster får uppgå.

3.      Förbjud vinsterna i välfärden. = Förstatliga och kommunalisera välfärden.

Fakta som jag saknar i debatten är uppgifter om:
a) hur viktiga de privata företagens investeringar är för välfärden. Hur mycket bidrar privat kapital till välfärdssatsningarna?. Vad skulle hända om de privata investeringarna drogs tillbaka? Hur mycket pengar skulle staten behöva skjuta till om de privata investeringarna förbjöds eller försvann?
Bara på ett ungeför.

b) Hur fördelar sig statens respektive de privata företagens investeringar inom olika sektorer av välfärden?
Skola, vård och omsorg?

c) Hur mycket har valfriheten ökat sedan privatiseringen? För vilka grupper i samhällshierarkin har valfriheten ökat? Vilka valfriheter? Har några valfriheter försvunnit? d) Är det möjligt att införa samma öppna redovisning som gäller för offentlig verksamhet för privata företag som verkar inom välfärdssektorn?
Läs mer:

Utredningsdirektiven om reglering av offentlig finansieringav privat utförda välfärdstjänster   Välfärdsutredningens tilläggsdirektiv

DN debatt Laura Hartman m.fl. ”Konkurrensens konsekvenser” SNS Laura Hartman m.fl.

Kent Werne ”Miljarder i vinst när välfärden privatiseras” 

SCB ”Statistiska bilder av privatiseringen avvälfärdstjänster”

SNS Rapport ”Välfärdstjänster i privat regi framväxt ochdrivkrafter”, 2013, Henrik Jordahl, m.fl.   Lars Bryntesson, Lars Pettersson och Anders Wijkman på DNDebatt ”Satsa på den tredje vägen i välfärden – idéburna bolag”

Institutet för näringslivsforskning ”Rapport omprivatisering i välfärden” 2013

Emma von Essen, forskare i Nationalekonomi, Aarhus Universitet, SvD

”Marknadens logik fungerar inte för vård och skola”

Bo Rothstein, professor istatsvetenskap ”Kvalitet sätts på spel med vinst i välfärden” SvD

Inge Axelsson, professor,överläkare, Mittuniversitetet och Östersunds sjukhus ” Vinstkrav försämrar ochfördyrar vården” Läkartidningen

Politiker som jobbskapare

”Är det då så enkelt att det är vinsterna och överskottet från den privata sektorn som utgör grunden för samhällets rikedomar? Jag misstänker att åtskilliga, även på vänsterkanten, ibland faktiskt tror att det är så. Men det stämmer inte. Tankefiguren bygger på att först sparar man ihop pengar i det privata – och sedan kan litet av det användas i det offentliga. Men exempelvis Ikea skulle aldrig blivit ett stort företag om inte politikerna först beslutat sig för ett omfattande bostadsbyggande som skapade efterfrågan på billiga möbler.”

”Politiker kan skapa jobb. De kan göra det i en mycket bokstavlig mening, genom att driva statliga företag, anställa fler i en offentlig sektor som ropar efter folk eller investera i byggande av bostäder och infrastruktur. Och de kan göra det mer indirekt genom en mycket mer aktiv ekonomisk politik.”

Så skrev Göran Greider i tidningen ETCs ledare i går.

Enligt min mening förenklar Greider resonemanget så att det blir vilseledande och så att det blir lätt för nyliberaler och s.k. ekonomer att vederlägga.

En sak tror jag vi är överens om:

Grunden för all ekonomisk utveckling är människors arbete. Utan arbete ingen tillväxt, ingen välfärd, ingen kapitalbildning och ingen mänsklig utveckling alls. Detta var både Adam Smith och Karl Marx överens om.
Även den svenska regeringen, näringslivet, flertalet partier och fackföreningsrörelsen tycks omfatta den ståndpunkten. I varje fall talar de alla samma språk om tillväxt, d.v.s. överskott av arbete och produktion.

Arbetet och produktionen skapar överskott som kan användas för konsumtion och för investeringar.
Även om gränserna mellan konsumtion och investeringar flyter in i varandra konsumerar vi mat, bostad, fritid, vård, utbildning, trygghet, kultur.
De överskott som används för investeringar finns bland annat i näringslivet, hos staten, i det allmänna sparandet.
Det handlar alltså inte om närande och tärande verksamheter.
Det handlar om överskottets fördelning mellan konsumtion och investering. Statens och näringslivets kapital växelverkar med varandra i ett modernt samhälle.

Ett annat problem med Greiders resonemang är att ”Att skapa jobb” inte är så entydigt som det låter.

”Att skapa jobb” kan betyda flera saker. Bland andra att skapa

1. arbetstillfällen, även meningslöst arbete.

2. meningsfulla arbeten som skapar överskott och som ökar samhällets välstånd

3. Fler avlönade tjänster inom redan etablerade områden som t.ex. välfärden.

Att skapa arbetstillfällen enligt 1. är enkelt. Låt arbetslösa gräva en grop och därefter fylla igen den. Ett evighetsjobb. Det skapar onekligen sysselsättning.
Staten betalar lönerna i stället för a-kassebidrag.
Bankrånare och andra brottslingar skapar sysselsättning genom att engagera polis, glasmästare, försäkringstjänstemän, jurister, kriminalvårdare med flera.
Men sådana jobb kan vi, om vi kunde välja, vara utan.

Att skapa jobb som ökar samhällets välstånd enligt punkt 2 är svårare.
För att skapa sådana jobb, i dagens läge, krävs vanligen investeringskapital (pengar, maskiner, lokaler, idéer, administrativa resurser, energiförsörjning m.m.), driftiga företagsledare, en bärande idé om vilka samhällsbehov som behöver tillfredsställas, en marknad som efterfrågar företagets produkter, marknadsföringsåtgärder, distributionsresurser, konkurrenskraft (även internationellt), en politisk majoritet för att investera, och en hel del annat.
Naturligtvis kan staten och politikerna (eller ”samhället”) skapa den typen av jobb men det kräver ju att skattebetalarna är med på det och vill betala för investeringarna och eventuella risker.

Vi behöver onekligen fler människor som arbetar inom sjukvård, skola och omsorg. Vi behöver resurser för att bygga ut vägar och för att rusta upp järnvägarna. Det krävs nya och fler arbetande för att skapa ett mer hållbart samhälle genom att bygga ut förnyelsebar energi, utveckla forskning, bygga ut bredbandsnätet och annan kommunikation. Vi behöver bygga samhällen som inte skapar bankrånare och andra brottslingar. Välfärden kräver allt mer och större resurser.
Allt detta är sådant som politiker kan besluta om.

Men om vi (enligt punkt 3) ska satsa på fler avlönade tjänster inom t.ex. välfärden måste lönepengarna tas någonstans ifrån, t.ex. skatterna. D.v.s .det överskott som staten förfogar över.

Med obegränsade resurser kan man naturligtvis bara ösa ut pengar på olika offentliga verksamheter, både konsumtion och investeringar, men vi har inte obegränsade resurser.

Då statens överskott minskar i förhållande till behoven kan staten visserligen låna men helst inte till konsumtion utan till investeringar som skapar överskott.

Oavsett om den jobbskapande verksamheten är ordnad i privat eller offentlig regi krävs att verksamheten är sådan att den ger ett överskott som kan täcka kommande utgifter, ge skattebetalarna (investerarna) återbäring på satsade pengar, betala löpande utgifter, skapa nya innovationer som utvecklar företaget.


Visst kan politiker skapa jobb. Men hur skaffar de fram investeringskapital?


Se även min bloggkommentar "Tolv orsaker till arbetslöshet"

Det impotenta kapitalet

Aktiekurserna och aktieutdelningarna ökar medan investeringarna i näringslivet minskar.
Tvärtemot vad som lärs ut i traditionella ekonomiska läroböcker som säger att högt sparande och höga aktievärden leder till höga investeringar.
Den här märkliga antikapitalistiska utvecklingen sker inte bara i Sverige utan också i resten av Europa och i USA.

AndreasCervenka skriver i dagens SvD Näringsliv att ”…industrins investeringar inte ens är i närheten av nivåerna 2007 och 2008, alltså före finanskrisen. Då låg den årliga siffran på som mest cirka 70 miljarder kronor.
Och trots en viss återhämtning är summan faktiskt fortfarande lägre än vid millennieskiftet.
Eftersom Sveriges BNP under samma tid har stigit med cirka 30 procent handlar det i praktiken om en brant nedgång.”
---
”Sedan år 2000 har det index som visar Stockholmsbörsens utveckling inklusive företagens utdelningar, SIX Return Index, stigit med nära 100 procent.”
---
”Som av en händelse kom SCB i veckan även med siffror över hur mycket näringslivet lånat genom att ge ut värdepapper. Där noterades nytt all-time-high: totalt 6 171 miljarder kronor. Bankerna ökade sin upplåning med 24 miljarder och övriga företag med 12 miljarder, bara under oktober månad. Vad dessa pengar används till vore intressant att veta, men de tycks alltså inte plöjas ned i nya maskiner eller fabriker.”
---
” Organisationen Svenskt Näringsliv skrev i våras att summan av Sveriges underinvesteringar i infrastruktur uppgår till 300 miljarder kronor, som en slags osynlig skuld. Tankesmedjan Global utmanings ordförande Kristina Persson, tidigare vice riksbankschef, har uppskattat investeringsbehovet till 800 miljarder kronor.”

Vad den här utvecklingen beror på har ekonomer inte kunnat förklara. Men det förefaller som om aktiebörsen har förlorat sin funktion att finansiera företagen och att kortsiktiga vinster premieras på bekostnad av långsiktighet. Möjligen har investeringarna sökt sig till utvecklingsekonomierna i Asien, Sydamerika och Afrika och övergivit väst.

Kapitalbildningen inom det kapitalistiska systemet i vår ekonomi har drabbats av impotens. Vilket är allvarligt eftersom kapitalismen har byggt på förmågan att skapa och koncentrera kapital för investeringar.
Och investeringar är det enda som kan minska arbetslösheten och skapa tillväxt i ekonomin.

En viagrakur med statliga investeringar skulle kanske få fart på det som slakar men inte heller de statliga investeringarna har ökat utan minskat.

Men att räkna ut kapitalismen är antagligen för tidigt. Däremot gäller det att vara uppmärksam på sjukdomssymtomen.

Vänsterekonomerna
SCB Näringslivets investeringar 

SvD Näringsliv

SvD Näringsliv

Global Utmaning, Offentliga investeringar

Kristina Persson i SvD

Regeringen ”Den offentliga sektorns investeringar ochkapitalstock”

Kapital dubbelmoral

Kapitalägarnas investeringar i Kina blir lönsamma tack vare att arbetskraften är billig där. Arbetskraften är billig i Kina så länge som de kinesiska arbetarna inte kan organisera sig i fria fackföreningar. De fackföreningar som får finnas i Kina är sådana som godkänts av regimen och som kan kontrolleras av den. Regimen, hur kommunistisk den än kallar sig, sätter kapitalet före arbetarnas intressen.

Men hur många svenska kapitalägare. som etablerat företag i Kina, har krävt att få förhandla med en fri fackförening om löne- och anställningsvillkor för arbetskraften?

I dag möter den svenska regeringen representanter för den kinesiska. Kommer Reinfeldt och hans alliansregering ställa krav på den kinesiska om att svenska företag, för att de ska etablera sig i Kina, ska ha fria fackföreningar att förhandla med, annars ingen etablering?

Jo, jag vet att dogmen säger att det ska vara vattentäta skott mellan politik och företagsamhet. Och jag ställer helhjärtat upp på idéerna om global handels- och näringsfrihet.

Men borde inte fri handel och fri etableringsrätt också innebära rätten för arbetskraften att få bilda fria självständiga fackföreningar?

En fri fackföreningsrörelse är en viktig del av demokratin.
Hur kan man då som människa fördöma den kinesiska diktaturen, samtidigt som man utnyttjar den i vinstsyfte?
Naturligtvis kan ingen människa det med hedern i behåll.

Men det anonyma kapitalet kan.