Vänster/höger om marsch!

”Varför går det egentligen så pass dåligt för de samlade rödgröna partierna?

Och varför är den samlade högern så pass stark?”

Det undrar Göran Greider den 16 juni 2021 i en ledare i tidningen ETC.
Greider förstår sig inte på väljarna.

Greider trevar efter ett svar i sin ETC-ledare.
”Att så pass många arbetarväljare lagt sin röst på allt från Donald Trump till Jimmie Åkesson och därmed röstat mot sina egna långsiktiga intressen vittnar om en ny logik, som är en svår utmaning för vänstern och arbetarrörelsen.”
”Dilemmat är reellt. I takt med att samhället har nyliberaliserats har det helt enkelt blivit svårare att nå fram med generella argument för fördelningspolitik. Den som för fram sådana argument stöter allt oftare på en mur av egenintresse.”

Väljarnas uppfattning om hur det borde vara verkar inte stämma med Greiders.
Greider anser att han har rätt och väljarna fel.
En litet konstig idé ur demokratisk synpunkt.

Dagen efter Greiders ledare tycks Daniel Suhonen, chef Katalys, ha svaren på Greiders frågor:

”Jag har samlat mina tankar i ett tiopunktsprogram för socialdemokratisk förnyelse.
Jag har försökt skriva mig fram till nya tankar om vart vi borde försöka vara på väg tillsammans. En positiv samhällsvision från vänster. En som kan besegra högern på riktigt.”
Daniel Suhonen i ett utskick från Katalys den 17 juni 2021.

Änligen! får man väl utbrista. Så bra för vänstern!

Allt medan partiet som bär Vänsterns namn, tillsammans med de ultrakonservativa Sverigedemokraterna, arbetar för att avsätta den socialdemokratiska regeringen.
Förvirringen är total.

Men, som sagt, vi får väl läsa om ifall Suhonens tankar kan lösa problemet.
Boken kommer ut den 28 juni på Verbal förlag.

Göran Greider i ETC 

Suhonen Vad hade Erlander gjort? 

Greider saknar två ord.

I sin ledare i dagens ETC skriver Göran Greider att han saknar två ord i den politiska debatten.
”Låt mig gå rakt på sak. De två ord jag saknar allra mest i svensk och internationell politisk debatt är dessa två: antikapitalism och socialism.”

Typiskt Greider. Orden är viktigare än verkligheten. Möjligen anser han att orden kan förändra världen.

Det har funnits tider då orden förekom ymnigt i vänsterdebatten.
Sedan har vänstern nyktrat till en smula.
Kanske beror det på att vänstern har upptäckt att kapitalismen är ett historiskt faktum. Att
anti-kapitalism är lika med att vara emot historien.

Kapitalismen växte fram ur människors penninghushållning, varuutbyte och kommersialism som adderades med kolonialism, industrialism och kapitalkoncentration.
Ingen ideologi låg bakom. Kapitalismen växte fram runt människan arbete och produktion.
Det går inte att tänka bort den rådande samhällsordningen.
Som att riva statyer eller bränna böcker.

Säg gärna kapitalism. Men anti-kapitalism är verklighetsfrånvänt.

Samma sak är det med socialism.
Socialism är ett drömt samhällstillstånd som, där det uttalats på allvar, aldrig lett till det drömda tillståndet utan till raka motsatsen.
Det hjälper inte att uttala ordet socialism miljoner gånger eller drömma om ett socialistiskt samhälle. Den rådande kapitalismen finns kvar.
Socialismen är en ideologi. Kapitalismen är verklighet.

Mord, övergrepp, krig, hierarkier, maktmissbruk har funnits sedan människan började bilda stadsstater i Babylon och Mesopotamien.
Inte bara med kapitalismen. Tyvärr har de även existerat i socialismens namn.

Och vad är det för fel på uttala orden fred, frihet, jämlikhet, demokrati och rättvisa?

Visst kan man drömma om att vända den historiska utvecklingen och önska ett socialistiskt samhälle. Det är det som Greider så gärna gör.
Men ska kapitalismen förändras krävs ett djävla slit, inte drömmar.

Vänsterns kamp mot väderkvarnar

I en ledare i ETC 2017-03-13 hävdar Kajsa Ekis Ekman att ”Kapitalismen bygger fler murar än någonsin”

Det vore intressant om det var sant. Men är det så?

Några bevis får man inte av Ekman.
Hon skriver: ”Vid tiden för Berlinmurens fall fanns bara ett tiotal murar. I dag finns 70 stycken. De flesta av dem har byggts på 2000-talet och ännu fler håller just nu på att byggas.”
Varifrån kommer den uppgiften?
Ekman hänvisar till författaren Claude Quétel som skrivit om syfilisens historia att ”forna tiders murar kunde handla om att hålla pesten borta eller om att stänga in människor, är dagens murar av en helt annan karaktär”.

Ekmans huvudtes är ”Dagens murar är monument över ojämlikhet”. Och jag håller med om det men undrar om det inte alltid varit så?

Visst byggs både synliga och osynliga murar under kapitalismen, om man räknar kapitalismen som en historiskt betingad världsordning som vuxit fram under de senaste femhundra åren. Men vad skiljer dem från andra i historien?
Det verkar som Ekman vill skylla på globaliseringen. Men globaliseringen är lika mycket ett resultat av marknadsekonomin som av kapitalismen.
Det vore intressant om Ekman kunde hänvisa till någon studie som visade på hur kapitalismen hindrar den fria marknaden.
Sådana finns men inte är det murarna.

Och vad skiljer den kapitalistiska muren från den feodala eller antika muren? Vilka murar är typiska för kapitalismen?
Det är den intressanta frågan som Ekis Ekman inte berör.
Enorma murar byggdes för tusentals år sedan i Jeriko, Babylon, Kina, i de romerska och bysantiska rikena.
Visbys ringmur står kvar som ett tecken på murens historiska roll.
Försvarsmurar, fängelsemurar, befästningsmurar, murar som skydd mot sand, folk, sjukdomar, utomstående, fattigdom och annat.

Fysiska murar byggs i i dag i USA, Israel/Palestina, Europa och Nordkorea oftast för att hålla främlingar borta eller att hindra de egna invånarna från att ta sig ut. Men alla är byggda utifrån politiska beslut.
Det finns tullmurar och handelshinder som ska skydda den inhemska produktionen. Under medeltiden och framåt hade varenda stad en tullmur som skulle skydda skrånas intressen.
Då byggdes handelshinder för att skydda producenterna från konkurrens.
En mur är till för att skilja det ena från det andra.
Vanligen är murarna ett skydd för att bevara rådande hierarkiska ekonomiska, sociala och kulturella ordning. Och alltid har de varit monument över ojämlikheten.

En vanlig torpare kom inte genom slottsmuren utan vidare. Vårt kungliga slott är fortfarande välbevakat.  I dag kan du inte passera receptionen till bankpalatsen vid Kungsträdgården i Stockholm utan att bli stoppad.
På vissa bankkontor är du tvungen att passera en sluss för att komma in och uträtta dina bankärenden. Flygplatser är hårt bevakade.
Du kan inte passera ett vändkors på galor och rockkonserter utan att visa upp en biljett. De stora idrottsarenorna släpper in dig bara om du kan bevisa att du har betalat. Murar och hinder, överallt och alltid dessa murar. Krig och konflikter skapar murar
Men vad skiljer kapitalismens murar från murarna tidigare i historien?
Man kan inte slappt skylla allt djävulskap på ”kapitalismen” utan att ha riktiga belägg för sambandet.
Tyvärr är det vänsterns dilemma att ständigt vilja vara bålda riddare i kampen mot kapitalismen men ständigt gå till strid mot väderkvarnar.

Globala ekonomiska klyftor http://wid.world/

Göran Greiders vänsterpopulism

Göran Greider försöker i sin ledare i ETC förklara högerpopulismens framgångar.

Anledningen till framgångarna, enligt Greider, är ”helt enkelt att marknad och kapitalism brett ut sig alltmer. Och de partier eller rörelser som en gång ville tämja kapitalism och marknad, eller i vart fall ”bädda in den”, har gett upp den striden.”

Greider resonerar som om ”kapitalism och marknad” vore en idé som kan bytas ut mot till exempel ”socialism” bara vi alla förstod bättre, d.v.s. förstod lika bra som Greider.

Nu råkar denna Greiders villfarelse vara orsaken till vänsterpopulistiska experiment som lett till lika ödesdigra resultat som högerpopulismen.

Detta har hänt:
Marknadsekonomin, eller marknaden som Greider kallar den, började växa fram redan då folk började byta stenyxor mot krukor med varandra. Den utvecklades då pengar blev bytesvara, tog ytterligare fart under antiken med handeln runt Medelhavets kuster, blev världshandel under medeltiden och gav upphov till kolonialismen. Därmed var grunden lagd för den kapitalism som utvecklade, och utvecklades av, tekniska innovationer, industrialism och kapitaltillväxt. Kapitalismen skapade den ekonomiska, sociala och kulturella värld som vi människor lever i. Att den blivit global hör till dess utveckling.
Kapitalismen förde med sig både framsteg och elände, något som bland andra Marx påpekade.
Industrialismen i förening med marknadsekonomi gav bland annat upphov till exploatering av arbetskraft och natur. Men exploatering, orättvisor, fattigdom, ekonomiska och sociala klyftor, främlingsfientlighet hade funnits tidigare i historien.
Kapitalismen skapade också, i människornas huvuden, de politiska ideologierna som var strategier för hur samhället skulle förhålla sig till den existerande verkligheten - marknaden och kapitalismen. Liberalismen, socialismen, konservatismen växte fram.

Liberalpopulister förordar att låta kapitalismen och marknadsekonomin vara fria från politiska  ingrepp, vänsterpopulister vill ”störta kapitalismen” och ersätta den med ”socialism”, högerpopulister förnekar kapitalismen och yrar i stället om "nationen" och "folket".

Greider sammanfattar problemet så här: ”Samtidigt som världskapitalismen under täcknamnet globalisering expanderat och marknaden trängt in allt djupare i livsvärlden har kritiken av detta mer eller mindre tystnat i toppen på de rörelser som under några efterkrigsdecennier reformerade sina samhällen."

"Det som inträffat är att de ledande, en gång progressiva rörelserna inte har tagit ”människornas oro på allvar” säger han.

Vad jag förstår tror han att vänstern var på väg att förminska kapitalismen ”under några efterkrigsdecennier”. Så är det inte. De länder som på grund av goda konjunkturer efter kriget hade råd, främst Sverige under socialdemokratisk ledning, kunde införa politiska reformer som kom bland andra löntagarna tillgodo medan andra, främst Sovjetunionen, körde de socialistiska idéerna i botten.

Vänsterpopulisterna i Venezuela upprepar samma misstag och kommunisterna i Kina utnyttjar kapitalismens och marknadens krafter för att öka medborgarnas välstånd.
Allt är inte enkelt.

Att ”tämja kapitalism och marknad” är dock ett av de svåraste problem politikerna står inför, även om den kanske inte är omöjlig.
Men Greiders förenklade idealistiska världsbild kan nog kallas vänsterpopulism.

Sammanställ fakta om kapitalismen!

Två vänsterdebattörer - Per Sundgren, ordförande Jämlikhetsfonden, och Daniel Suhonen, chef fackliga idéinstitutet Katalys - får i dag plats i Aftonbladet för att kommentera Panamadokumenten.

 

Panamaokumenten har visat att över två hundra tusen personer, företag och fonder har gömt skattepengar i ett tjugotal olika skatteparadis. Skattesmitarna kommer från fler än 200 länder.
Bland de fuskande personerna finns tolv nuvarande eller före detta stats- och regeringschefer, och ännu fler av deras anhöriga. En av de nuvarande är Islands liberale statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson.

Av de bägge vänsterdebattörernas artikel i Aftonbladet får man uppfattning om att det är Nordea som är den stora boven. Nordea har nämligen hjälpt rika svenskar att gömma undan skattepengar.

Nordea är en av alla inblandade bankerna som liksom alla andra verkar i en kapitalistisk ekonomi. Bankens ordförande är Björn Wahlroos, extrem nyliberal och storkapitalist.
Varför skulle inte Nordea hjälpa kapitalägare att undandra staten kapitalägarnas surt förvärvade pengar?
Och är det Nordea som är problemet? Hade saken varit OK utan Nordeas inblandning?
Naturligtvis inte.

Orsaken är den kapitalistiska ekonomiska strukturen som inte bara gör sådana här affärer möjliga utan även nödvändiga. Nordea är bara ett litet kugghjul i det stora maskineriet.

Vad skriver då vänsterdebattörerna i sin artikel?
”Nordea behöver en ny ledning. Och Magdalena Andersson behöver ta initiativ och se över hela kapitalbeskattningen” föreslår de.
Alltså, återförstatliga Nordea och samla riksdagen kring en ny antikapitalistisk kapitalbeskattning, eller…?
Hur lätt är det i dagens politiska röra?
Eller ska regeringen tillsätta en ny bankutredning med nya direktiv?
Eller, som de bägge debattörerna också säger: ”De som äger måste ta ett samhällsansvar”.
DN:s ledarsida i dag kom till samma slutsats.


Det är väl OK.

Men det vore bättre att de bägge, som förfogar över resurser och inflytande inom arbetarrörelsen, byggde upp en kunskapsdatabas och inte snöade in på enskildheter och politiska detaljfrågor. Vad som saknas fakta och beskrivningar av vad som sker och vad som ligger bakom det som sker.
Vi bör ha ett underlag för en diskussion om vad det är som hindrar en sund ekonomisk, social och kulturell utveckling för världens folk.

Nu finns ökade möjligheter att göra en beräkning av vad skatteflyktingarna kostar de svenska skattebetalarna.

Genom att världens stater efter finanskrisen redan har tagit upp kampen mot skatteflykten finns idag bättre fakta. OECD fick för några år sedan i uppdrag att se till att bankerna skulle öppna stängda dörrar. Genom informationsutbytesavtal med Schweiz, Jersey, Caymanöarna och andra centra i det globala finansiella skattesmusslarsystemet tvingas bankerna i dag att redovisa sina kunder och deras transaktioner.

LuxLeaks 2015 blottade nya tjuvgömmor och öppnade för fakta.

En som redan undersökt skattesmitningen är Gabriel Zucman, en trettioårig fransk ekonom som varit Thomas Pikettys doktorand. Efter att ha grävt i offentlig statistik kring globala värdepappersinnehav och banktillgångar fick han fram en uppskattning av omfattningen av skattesmitningen.
Zucman har skrivit en bok i ämnet Gömda rikedomar – en undersökning av skatteparadisen.
– De privata finansiella tillgångarna i världens skatteparadis har vuxit med 25 procent sedan 2009, så skatteflykten har ökat, säger Zucman till journalisten KentWerne i en intervju publicerad i ETC.

Enligt Zucmans försiktiga skattning finns cirka 8 procent av världens privata finansiella tillgångar, 5 800 miljarder euro, i skatteparadis. 54 000 miljarder kronor, eller 18 grekiska statsskulder. För EU är andelen högre, nära 12 procent.
Världens länder går miste om minst 130 miljarder euro (1 200 miljarder kronor) i skatteintäkter om året, enligt Zucmans uppskattning.
Zucman föreslår också ett globalt finansregister, en databas med uppgifter om vem som äger alla värdepapper, och en global förmögenhetsskatt.

I november 2013 försökte jag i all enkelhet jämföra kostnaderna för flyktingar och jämföra dem med vad skatteflyktingar kostar. Det gick så där.

Nu finns bättre underlag.

Kent Wernes blogg

Politiker som jobbskapare

”Är det då så enkelt att det är vinsterna och överskottet från den privata sektorn som utgör grunden för samhällets rikedomar? Jag misstänker att åtskilliga, även på vänsterkanten, ibland faktiskt tror att det är så. Men det stämmer inte. Tankefiguren bygger på att först sparar man ihop pengar i det privata – och sedan kan litet av det användas i det offentliga. Men exempelvis Ikea skulle aldrig blivit ett stort företag om inte politikerna först beslutat sig för ett omfattande bostadsbyggande som skapade efterfrågan på billiga möbler.”

”Politiker kan skapa jobb. De kan göra det i en mycket bokstavlig mening, genom att driva statliga företag, anställa fler i en offentlig sektor som ropar efter folk eller investera i byggande av bostäder och infrastruktur. Och de kan göra det mer indirekt genom en mycket mer aktiv ekonomisk politik.”

Så skrev Göran Greider i tidningen ETCs ledare i går.

Enligt min mening förenklar Greider resonemanget så att det blir vilseledande och så att det blir lätt för nyliberaler och s.k. ekonomer att vederlägga.

En sak tror jag vi är överens om:

Grunden för all ekonomisk utveckling är människors arbete. Utan arbete ingen tillväxt, ingen välfärd, ingen kapitalbildning och ingen mänsklig utveckling alls. Detta var både Adam Smith och Karl Marx överens om.
Även den svenska regeringen, näringslivet, flertalet partier och fackföreningsrörelsen tycks omfatta den ståndpunkten. I varje fall talar de alla samma språk om tillväxt, d.v.s. överskott av arbete och produktion.

Arbetet och produktionen skapar överskott som kan användas för konsumtion och för investeringar.
Även om gränserna mellan konsumtion och investeringar flyter in i varandra konsumerar vi mat, bostad, fritid, vård, utbildning, trygghet, kultur.
De överskott som används för investeringar finns bland annat i näringslivet, hos staten, i det allmänna sparandet.
Det handlar alltså inte om närande och tärande verksamheter.
Det handlar om överskottets fördelning mellan konsumtion och investering. Statens och näringslivets kapital växelverkar med varandra i ett modernt samhälle.

Ett annat problem med Greiders resonemang är att ”Att skapa jobb” inte är så entydigt som det låter.

”Att skapa jobb” kan betyda flera saker. Bland andra att skapa

1. arbetstillfällen, även meningslöst arbete.

2. meningsfulla arbeten som skapar överskott och som ökar samhällets välstånd

3. Fler avlönade tjänster inom redan etablerade områden som t.ex. välfärden.

Att skapa arbetstillfällen enligt 1. är enkelt. Låt arbetslösa gräva en grop och därefter fylla igen den. Ett evighetsjobb. Det skapar onekligen sysselsättning.
Staten betalar lönerna i stället för a-kassebidrag.
Bankrånare och andra brottslingar skapar sysselsättning genom att engagera polis, glasmästare, försäkringstjänstemän, jurister, kriminalvårdare med flera.
Men sådana jobb kan vi, om vi kunde välja, vara utan.

Att skapa jobb som ökar samhällets välstånd enligt punkt 2 är svårare.
För att skapa sådana jobb, i dagens läge, krävs vanligen investeringskapital (pengar, maskiner, lokaler, idéer, administrativa resurser, energiförsörjning m.m.), driftiga företagsledare, en bärande idé om vilka samhällsbehov som behöver tillfredsställas, en marknad som efterfrågar företagets produkter, marknadsföringsåtgärder, distributionsresurser, konkurrenskraft (även internationellt), en politisk majoritet för att investera, och en hel del annat.
Naturligtvis kan staten och politikerna (eller ”samhället”) skapa den typen av jobb men det kräver ju att skattebetalarna är med på det och vill betala för investeringarna och eventuella risker.

Vi behöver onekligen fler människor som arbetar inom sjukvård, skola och omsorg. Vi behöver resurser för att bygga ut vägar och för att rusta upp järnvägarna. Det krävs nya och fler arbetande för att skapa ett mer hållbart samhälle genom att bygga ut förnyelsebar energi, utveckla forskning, bygga ut bredbandsnätet och annan kommunikation. Vi behöver bygga samhällen som inte skapar bankrånare och andra brottslingar. Välfärden kräver allt mer och större resurser.
Allt detta är sådant som politiker kan besluta om.

Men om vi (enligt punkt 3) ska satsa på fler avlönade tjänster inom t.ex. välfärden måste lönepengarna tas någonstans ifrån, t.ex. skatterna. D.v.s .det överskott som staten förfogar över.

Med obegränsade resurser kan man naturligtvis bara ösa ut pengar på olika offentliga verksamheter, både konsumtion och investeringar, men vi har inte obegränsade resurser.

Då statens överskott minskar i förhållande till behoven kan staten visserligen låna men helst inte till konsumtion utan till investeringar som skapar överskott.

Oavsett om den jobbskapande verksamheten är ordnad i privat eller offentlig regi krävs att verksamheten är sådan att den ger ett överskott som kan täcka kommande utgifter, ge skattebetalarna (investerarna) återbäring på satsade pengar, betala löpande utgifter, skapa nya innovationer som utvecklar företaget.


Visst kan politiker skapa jobb. Men hur skaffar de fram investeringskapital?


Se även min bloggkommentar "Tolv orsaker till arbetslöshet"

Nej, Maria Ludvigsson på SvD är inte dum.

Det vore ju bra om ledarskribenter hade någon kunskap om vad de skriver sina ledare om.

Så är dock inte alltid fallet med Maria Ludvigsson på SvD.

Inte för att hon är dum eller obildad men hennes nyliberala dogmatism skapar blinda fläckar i hennes världsbild.
Ett gott prov på det visar hon i dagens ledare Kapitalism till stöd förbehövande socialister där hon skriver:

”Sedan nyår har rödgröna tidningen ETC:s chefredaktör Johan Ehrenberg tytt sig till kapitalismens trygga hägn för att bärga sin idé om en ny dagstidning. Med tydlig socialistisk agenda vill Ehrenberg vinkla nyheter på ett sätt som ifrågasätter marknadsekonomi och liberalism. För att lyckas med detta har ETC använt sig av så kallad crowdfunding, det vill säga nätbaserad insamling av privata slantar för specifikt ändamål. Tack vare ett antal pålitliga privata förhandsprenumeranter utkom ETC nyligen med sin första dagstidning.”
”Crowd-funding är folkkapitalism i en form som inte varit möjlig tidigare. Och det fungerar. Till och med för dem som vill använda det insamlade kapitalet till att motverka samma kapitalism som möjliggjort det.”
”Det är med särskild tillfredsställelse vi kan se att vänstern, i form av ETC och Ehrenberg, bidrar till att hålla civilsamhället och den spontana kapitalismen levande.”

Att samla in pengar för att starta olika projekt har ingenting med vare sig kapitalism eller marknadsekonomi att göra. Sådant har förekommit i alla tider, långt före och efter kapitalismen. Och egentligen skapades arbetarrörelsen inom civilsamhället i kamp mot storkapitalets makt.

I arbetarrörelsens barndom för hundrafemtio år sedan samlade medlemmarna in lönepengar till sina sjuk- och begravningskassor samt skapade fackföreningar och socialdemokratiskt parti på det sättet. Den röda kooperationen kom till genom att konsumenterna gick samman i civilsamhället, bekämpade av den tidens kapitalister.

Den demokratiska och frihetliga arbetarrörelsen har alltid hävdat civilsamhället mot staten och kapitalet.