torsdag 24 november 2016

Göran Greiders vänsterpopulism




Anledningen till framgångarna, enligt Greider, är ”helt enkelt att marknad och kapitalism brett ut sig alltmer. Och de partier eller rörelser som en gång ville tämja kapitalism och marknad, eller i vart fall ”bädda in den”, har gett upp den striden.”

Greider resonerar som om ”kapitalism och marknad” vore en idé som kan bytas ut mot till exempel ”socialism” bara vi alla förstod bättre, d.v.s. förstod lika bra som Greider.
Nu råkar denna Greiders villfarelse vara orsaken till vänsterpopulistiska experiment som lett till lika ödesdigra resultat som högerpopulismen.
Detta har hänt:
Marknadsekonomin, eller marknaden som Greider kallar den, började växa fram redan då folk började byta stenyxor mot krukor med varandra. Den utvecklades då pengar blev bytesvara, tog ytterligare fart under antiken med handeln runt Medelhavets kuster, blev världshandel under medeltiden och gav upphov till kolonialismen. Därmed var grunden lagd för den kapitalism som utvecklade, och utvecklades av, tekniska innovationer, industrialism och kapitaltillväxt. Kapitalismen skapade den ekonomiska, sociala och kulturella värld som vi människor lever i. Att den blivit global hör till dess utveckling.

Kapitalismen förde med sig både framsteg och elände, något som bland andra Marx påpekade.
Industrialismen i förening med marknadsekonomi gav bland annat upphov till exploatering av arbetskraft och natur. Men exploatering, orättvisor, fattigdom, ekonomiska och sociala klyftor, främlingsfientlighet hade funnits tidigare i historien.

Kapitalismen skapade också, i människornas huvuden, de politiska ideologierna som var strategier för hur samhället skulle förhålla sig till den existerande verkligheten - marknaden och kapitalismen. Liberalismen, socialismen, konservatismen växte fram.
Liberalpopulister förordar att låta kapitalismen och marknadsekonomin vara fria från politiska  ingrepp, vänsterpopulister vill ”störta kapitalismen” och ersätta den med ”socialism”, högerpopulister förnekar kapitalismen och yrar i stället om "nationen" och "folket".
Greider sammanfattar problemet så här: ”Samtidigt som världskapitalismen under täcknamnet globalisering expanderat och marknaden trängt in allt djupare i livsvärlden har kritiken av detta mer eller mindre tystnat i toppen på de rörelser som under några efterkrigsdecennier reformerade sina samhällen."

"Det som inträffat är att de ledande, en gång progressiva rörelserna inte har tagit ”människornas oro på allvar” säger han.
Vad jag förstår tror han att vänstern var på väg att förminska kapitalismen ”under några efterkrigsdecennier”. Så är det inte. De länder som på grund av goda konjunkturer efter kriget hade råd, främst Sverige under socialdemokratisk ledning, kunde införa politiska reformer som kom bland andra löntagarna tillgodo medan andra, främst Sovjetunionen, körde de socialistiska idéerna i botten.

Vänsterpopulisterna i Venezuela upprepar samma misstag och kommunisterna i Kina utnyttjar kapitalismens och marknadens krafter för att öka medborgarnas välstånd.
Allt är inte enkelt.
Att ”tämja kapitalism och marknad” är dock ett av de svåraste problem politikerna står inför, även om den kanske inte är omöjlig.
Men Greiders förenklade idealistiska världsbild kan nog kallas vänsterpopulism.

1 kommentar:

Lars sa...


I ditt svar på min kommentar till inläggetom socialdemokratin som missnöjesparti begärde du att jag skulle föreslå en egen definition av begreppet "populism". Men det hade jag då redan gjort, nämligen i min kommentar till inlägget om populismen och Europas framtid, där jag skrev:

"Varför inte i stället basera definitionen på ordets betydelse, d.v.s "folklig", ofta med bibetydelsen falsk eller tillgjord folklighet? Högerpopulistiska partier brukar ju framställa sig som just folkliga, samtidigt som de (i maktställning) för en i det närmaste klassisk högerpolitik."

Populistparter kan nog göra ärligt menade försök att fånga upp och föra fram olika folkliga krav - eller sådant som de tror eller uppfattar som folkliga krav. Detta kan vara både i syfte att genomföra kraven, om de kommer i maktställning - eller i syfte att vinna val genom att förespegla väljarna att de kommer att genomföra kraven ifråga.

Vad menar du med att alla fascister är populister, men alla populister är inte fascister? Vilka populister är inte fascister - enbart vänsterpopulisterna? Och vilka populister är fascister - alla högerpopulister? Detta är i så fall en definition, som jag vänder mig mot.

Fredrik Reinfeldt var väl helt klart en högerpopulist, med sitt prat om Moderaterna som det nya arbetarpartiet? Men n+gon fascist var / är han väl ändå?

Även om populister ofta förespråkar enkla lösningar på till synes (och ibland i verkligheten) komplicerade problem, så är det en mycket dålig definition på populism. En sådan definition strider mot något som kallas "Ockhams rakkniv", och som fick sitt genombrott i den s.k. heliocentriska världsbilden (att jorden snurrar runt solen i stället för tvärtom). Ockhams princip säger att av två eller flera möjliga förklaringar till ett fenomen, ska man välja den enklaste.

Detta gäller (dock inte undantagslös) inom vetenskapen. Och bör på samma sätt gälla även inom politiken. De, som krånglar till det i onödan har antingen dolda syften eller är själva förblindade av ideologi eller annat.