Det finns främlingsfientliga dumbommar och det finns vänsterposörer
i politiken.
De senare är sådana som vill glänsa med att alltid vara mer vänster än andra,
mest radikala bland radikala. De är inte många men sätter prägel på debatten då
de framträder i media.
Överdriften, överbudspolitik och den revolutionära retoriken är deras främsta attribut.
Jag mötte många sådana i slutet av sextio- och början av sjuttiotalen. Men de finns även idag. Några utan att ha tagit intryck av att världen ständigt förändras.
Vi vanliga vänsterpartister eller gråsossar är nu, liksom då, korkade betonghäckar och mesar.
Överdriften, överbudspolitik och den revolutionära retoriken är deras främsta attribut.
Jag mötte många sådana i slutet av sextio- och början av sjuttiotalen. Men de finns även idag. Några utan att ha tagit intryck av att världen ständigt förändras.
Vi vanliga vänsterpartister eller gråsossar är nu, liksom då, korkade betonghäckar och mesar.
Vänsterposören kan inför sig själv framstå i all sin oförvitliga
glans genom att utse varje främlingsfientlig dumskalle till ”rasist” och ”fascist”.
Och så går hen till attack mot nassevargen som hen manat fram. Eller
väderkvarnarna.
”Vi måste stoppa nazismen och rasismen i sin linda innan den växer sig stor. Se bara hur det gick i Tyskland där man inte i tid insåg vad som komma skulle.”
Så ungefär formulerar vänsterposören sina motiv för att gå till aktion mot verkliga och påstådda nazister.
Tyvärr blir en del revolutionsromantiska ungdomar fångna i sin egen retorik så att de måste ta till våld mot dumskallarna.
”Vi måste stoppa nazismen och rasismen i sin linda innan den växer sig stor. Se bara hur det gick i Tyskland där man inte i tid insåg vad som komma skulle.”
Så ungefär formulerar vänsterposören sina motiv för att gå till aktion mot verkliga och påstådda nazister.
Tyvärr blir en del revolutionsromantiska ungdomar fångna i sin egen retorik så att de måste ta till våld mot dumskallarna.
Att nazismen måste stoppas kan de flesta vara överens om,
särskilt som vi i dag har facit till hands vilket man inte hade i Tyskland på
20-30-talen.
Historiska paralleller är dock inga säkra handledningar för
dagens politiska lösningar och bör hanteras med stor försiktighet för att inte
leda fel.
Överdrifter i retorik skjuter ofta över målen. Och större doser medicin är inte alltid den bästa ordinationen.
Överdrifter i retorik skjuter ofta över målen. Och större doser medicin är inte alltid den bästa ordinationen.
Inom alla demokratiska partier finns en majoritet av uppriktiga
motståndare till nazism liksom mot bolsjevism, extrem islamism och andra
totalitära och extrema politiska ideologier.
Den kampen bör föras.
Den kampen bör föras.
Men enligt min mening är dagens viktigaste uppgift att så
långt som möjligt begränsa främlingsfientligheten, xenofobin, vilket inte är så
heroiskt som att bekämpa nazismen.
Men svårare.
Men svårare.
Förslag till diskussionspunkter:
1. Vilka är skillnaderna och likheterna mellan 20-30-talens Tyskland och dagens Europa?
Är det möjligt att jämföra med hänsyn till den speciella ekonomiska, sociala och kulturella situationen för det tyska folket efter första världskriget, judeförföljelserna som fanns där redan före nazismen, hotet från bolsjevismen, att nazisterna först var nationella socialister, att den tyska konstitutionen var en annan än dagens svenska?
2. Finns mänskliga raser? Tror ”rasisterna” på rasläran?
3. När blir en främlingsfientlig svensk arbetare nazist eller rasist?
4. Hur sätter vi på bästa sätt stopp för nazismens utbredning? Genom förbud, slagsmål eller dialog?
5. Kan vi begränsa främlingsfientligheten? Hur?
6. Vilka är nazister i svensk politik och hur många är de?
7. Är SverigeDemokraterna ett främlingsfientligt eller ett nazistiskt parti?
8. Hur kan vi i Europa hjälpa flyktingarna till en bättre tillvaro? Så att de slipper riskera livet i flykten, så att de inte behöver anlita dyra flyktingsmugglare, så att de får skydd, bostad och jobb när de kommit i säkerhet.
9. Bör vi strunta i flyktingarna och hindra dem att komma in i Europa?
10. Hur kan de demokratiska länderna och organisationerna stoppa totalitära och fanatiska krafter som t.ex. IS?
1. Vilka är skillnaderna och likheterna mellan 20-30-talens Tyskland och dagens Europa?
Är det möjligt att jämföra med hänsyn till den speciella ekonomiska, sociala och kulturella situationen för det tyska folket efter första världskriget, judeförföljelserna som fanns där redan före nazismen, hotet från bolsjevismen, att nazisterna först var nationella socialister, att den tyska konstitutionen var en annan än dagens svenska?
2. Finns mänskliga raser? Tror ”rasisterna” på rasläran?
3. När blir en främlingsfientlig svensk arbetare nazist eller rasist?
4. Hur sätter vi på bästa sätt stopp för nazismens utbredning? Genom förbud, slagsmål eller dialog?
5. Kan vi begränsa främlingsfientligheten? Hur?
6. Vilka är nazister i svensk politik och hur många är de?
7. Är SverigeDemokraterna ett främlingsfientligt eller ett nazistiskt parti?
8. Hur kan vi i Europa hjälpa flyktingarna till en bättre tillvaro? Så att de slipper riskera livet i flykten, så att de inte behöver anlita dyra flyktingsmugglare, så att de får skydd, bostad och jobb när de kommit i säkerhet.
9. Bör vi strunta i flyktingarna och hindra dem att komma in i Europa?
10. Hur kan de demokratiska länderna och organisationerna stoppa totalitära och fanatiska krafter som t.ex. IS?
Att jag här nedan länkar till olika författare betyder inte
alltid att jag delar deras uppfattning.
American
Journal of Political Science
“Xenophobic Rhetoric and Its Political Effects on Immigrants and TheirCo-Ethnics”
“Xenophobic Rhetoric and Its Political Effects on Immigrants and TheirCo-Ethnics”
”Ethnicsegregation and xenophobic party preference: Exploring the influence of thepresence of visible minorities on local electoral support for the SwedenDemocrats”Håkan Arvidsson i Dagens samhälle ”Politisk splittringbanade väg för Hitler”
Inlägg
