Yttrandefrihet kräver yttrandeansvar

Vilka föreningsmöten, bolagsstämmor eller offentliga politiska debatter skulle tillåta att vilt främmande personer håller anföranden iklädda rånarluvor?
Skulle någon hävda att de anonyma talarna har rätt att uppträda maskerade med hänvisning till integriteten och yttrandefriheten i det öppna samhället?
Det öppna samhället kräver öppenhet. Öppen redovisning av åsikter och ståndpunkter kräver att de som hävdar sina ståndpunkter kan stå för dem och att ståndpunkterna kan bemötas och dialog uppstå.
I det öppna samhället bör yttrandefriheten vara fullständig men friheten måste också förenas med ett yttrandeansvar. All frihet är förenast med ansvar.

Genom Internet har yttrandefriheten breddats och fördjupats och det öppna samhället har blivit öppnare. Ordet är inte längre förbehållet en kulturell elit. Vem som helst kan göra sin stämma hörd.

Men varför ska de som uppträder på nätet inte behöva iaktta det öppna samhällets krav?
Det finns ett anonymitetsskydd i den svenska yttrandefrihetspraxisen genom meddelarfriheten och meddelarskyddet. Varje människa kan vända sig till media och lämna uppgifter samtidigt som hon får sin anonymitet garanterad.
Det är en bra ordning som kan förbättras och anpassas till internet.

Yttrandefrihet måste kräva att varje människa kan stå för sina åsikter och ta ansvar för sina yttranden.
De fega och skumma typer som uppträder anonymt på nätet hör inte hemma i ett öppet samhälle.

AB
Expressen
Expressen

Är världen mogen för sanningen?

I går belönades Peter Magnusson och Karin Törnqvist som tipsat allmänheten om oegentligheter som förekommit på Södertälje sjukhus respektive Göteborgs Energi.

Det fina är att dessa wistleblowers, liksom många andra, kan stödja sig på meddelarfrihet och på den svenska offentlighetsprincipen. Den sistnämnda innebär bl.a. att varje medborgare, i princip, ska ha samma rätt till insyn i myndigheten som myndigheten själv. Meddelarfriheten ger alla anställda rätt att föra fram sådant som är skumt eller strider mot rättsordningen.
Det gäller all statlig och kommunal verksamhet. Inom sjukvården finns dessutom, t.ex. Lex Maria, som stöd för öppenheten genom att den anställde har skyldighet att avslöja fel.
Å andra sidan har vi sekretesslagens bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet. Lagen bestämmer hur myndigheter ska handha sekretessbelagda uppgifter.
Inom den privatfinansierade näringslivet, t.ex. aktiebolag, gäller inte offentlighetsprincipen, och meddelarfriheten är betydligt svagare inom den privata näringslivssektorn.
I företagen gäller i stället lagen om företagshemligheter.
Privatiseringar av allmän verksamhet, t.ex. av skolan, innebär därför att allmänhetens insyn minskar eller försvinner trots att verksamheterna är skattefinansierad.
Genom privatiseringarna går vi alltså från öppenhet till slutenhet.
Kampen mot ”terriorismen” leder också till ett mer slutet samhälle.

Maffians verksamhet vilar på ”omertá”. Man skvallrar inte utan man är ”obrottsligt” lojal gentemot organisationen och all kriminalitet behöver tystnad och sekretess för att kunna existera. Tjallare får ofta sätta livet till för sin öppenhet.
Men även det lagliga samhället behöver ”omertá”. Den personliga integriteten ska skyddas, försvarshemligheter får inte läcka ut till ev. angripare, polisens uppgifter måste vara hemliga så länge som utredning pågår o.s.v.
Och varje människa, du och jag, har hemligheter som vi inte avslöjar för någon, eftersom ett avslöjande på ett eller annat sätt skulle försämra för oss själva eller ställa oss i dålig dager inför andra.
Tystnad är alltså nödvändig i vissa fall, även om den är av ondo i andra. Det är omöjligt att ha en generell inställning till i vilka fall sekretess ska gälla eller när öppenhet är viktig.

Det är därför det känns kluvet när Wikileaks har tagit sig före att avslöja så mycket som möjligt av vad makthavarna har för sig.
Jag kan sympatisera med principen att all information ska tillhöra alla.
Men eftersom vår värld i mycket är byggd på lögner, och vilar på vissa gruppers tystnad, så är fullständig öppenhet omstörtande. Finansmarknaden skulle t.ex. braka ihop med fullständig öppenhet.
Världen är knappast mogen för sanningen.
SvD

Sydsvenskan
AB
AB

AB
SvD

SvD

Moderaterna ett hot mot det öppna samhället

Yttrandefriheten är en del av det öppna samhällets medborgarfriheter och innebär att vem som helst ska kunna säga eller skriva vad som helst som inte är direkt olagligt.
En förutsättning för yttrandefriheten är att du som medborgare också har rätt att ta reda på vad makthavare har för sig.
Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är exempel på dessa kompletterande medborgarfriheter.
Du ska t.ex. kunna ta reda på om en person har skumma eller orimliga inkomster eller om en makthavare verklige betalar sina avgifter till det gemensamma. Den rätten gäller alla medborgare inte enbart journalister.

Men nu ska alliansregeringen strypa dina möjligheter att ta reda på vad en makthavare har för ekonomi. Det ska bli svårare att på nätet få ut ekonomisk information om personer och företag om man inte står i en affärsmässig förbindelse med personen.
Konstitutionsutskottet godkänner justitieminister Beatrice Asks förslag till ändringar i lagen. Förslaget går nu vidare till finansutskottet som också har en borgerlig majoritet. Riksdagen med borgerlig majoritet debatterar och röstar om frågan i juni.

Moderaterna vill ju, som enda parti, inte heller redovisa bidrag till partier. Med det här förslaget börjar partiet bli det öppna samhällets fiende.
För när tekniken, genom Internet, har ökar medborgarnas möjlighet till insyn, stryper den moderatledda regeringen dessa möjligheter genom lagstiftning.
De borgerliga ledarskribenterna, även ob.lib, är ännu tysta i frågan.

DN Ekonomi
Expressen
SvD
GP