Alla ska känna trygghet i Sverige

”Sverige ska vara tryggt för judar!” är rubriken över Expressens ledare idag.

Självklart! Judar är inget undantag. Alla ska känna sig trygga i vårt land.

Men ska inte vårt land vara tryggt även för troende muslimer?

Kan de känna trygghet då deras tro grovt kränks genom fula teckningar av profeten Muhammed. Enligt muslimsk tro får profeten inte avbildas därför anser muslimerna att teckningarna är kränkande.

I yttrandefrihetens namn anses det dock vara beundransvärt att reta troende muslimer.
Vad vinner man med det?  Med de kränkande teckningarna ökar man motsättningarna mellan olika trossamfund. Terrorister har därmed ansett sig få anledning att mörda hela redaktioner.
Ett tjugotal moskéer i vårt land har saboterats av islamofober. 

Att klumpa ihop alla muslimer med terrorister är inte bättre än att klumpa ihop alla judar med terroriststaten Israel.

Det senare är dock svårt att undvika eftersom Israel säger sig vara en judisk stat och dess premiärminister Benjamin Netanyahu uppmanar judar som ikänner sig otrygga i vårt land att flytta till Israel. Angrepp på Israel brukar också ofta resultera i anklagelser för antisemitism.

Och på vilket sätt har Lars Wilks´ teckningar ökat eller förvarat yttrandefriheten?
Yttrandefriheten har istället begränsats genom att terroristbekämpning har lett till ökad kontroll av samhällsmedborgarna.

AB

Rapport inför FN om svensk rasdiskriminering 2013  

SR P1 ” Kritikstorm efter antisemitisk fråga”
Thedor Kallifatides

Tryckfrihetens motsägelser och glidande gränser

Jag har problem med satirteckningarna av profeten Muhammed och tryckfriheten.

Å ena sidan anser jag att tryckfriheten måste vara total så länge den håller sig inom lagens gränser.

Å andra sidan anser jag inte att varje frihet måste tillämpas till sin yttersta konsekvens utan hänsyn till vilka följder min frihet har för andra. Alla friheter bör vara förenade med skyldigheter och hänsynstagande gentemot andras. Hänsyn och tolerans kräver aktning och förståelse för andra.
Är det till exempel självcensur om jag inte talar om för en medmänniska att jag tycker att hen är en djävla sopa som snabbast möjligt borde lämna detta jordelivet?
Risken är ju att jag får en smäll på käften om jag uttrycker mig så.
Hövlighet är en tillgång i relationer mellan människor.

Å tredje sidan är min mening att makten alltid ska kunna utmanas och ifrågasättas.
Men är det så att det är makten som utmanas när Muhammed skymfas?
Slår satiren inte mest mot fromma fredliga troende muhammedaner som saknar varje uns av världslig makt?
Respekt mot andras människors religionsutövning innebär även respekt för deras tro. Även om man inte delar den.
Att reta upp troende verkar inte vara någon konst.

Å fjärde sidan, dessa religiösa fundamentalister, som verkligen har makt, som har som mål att avskaffa tryckfriheten, som inte tolererar andra sanningar sina egna, som är beredda att slå ihjäl folk för att de har en annan tro.
Vilka intryck tar de av satirteckningar?
Ger inte satirteckningarna dessa religiösa makthavare bara möjlighet att hetsa sina trosfränder mot yttrandefriheten.

Kamp för yttrandefrihet måste föras mot makthavare som försöker inskränka den, inte mot religiösa lättretade minoriteter.

Kampen för tryckfrihet bör helst föras i religiösa diktaturer för att klassas som kamp för yttrandefrihet. Och jag är tveksam om den kampen ska föras på det sätt som den görs hos oss i demokratierna.
Bombardemanget träffar bara oskyldiga civila men lämnar makthavarna oskadda.

Yttrandefriheten är en frihet i ett öppet demokratiskt samhälle och en del av detta, ett verktyg för att utveckla den redan existerande demokratin.
Demokratin måste först förankras i samhället för att tryckfriheten ska bli ett sådant viktigt verktyg.

Medievärlden 

DN Ledare 

SvD Ledare 

AB Ledare 

Göran Rosenberg i Expressen

Svinaktigheter, vanlig plumphet och yttrandefrihet

Lars Vilks har ännu en gång lyckats reta upp troende muhammedaner.
Det verkar inte vara någon konst.
Vilks teckningarna har heller ingenting med kamp för yttrandefrihet att göra. Kamp för yttrandefrihet förs mot makthavare som försöker inskränka den, inte mot religiösa lättretade minoriteter.
Vilks ”kamp” bör alltså föras i Iran eller någon annan religiös diktatur för att klassas som kamp för yttrandefrihet.

Kommer Lars Vilks, eller någon annan yttrandefrihetskämpande konstnär, mitt under bröllopsyran i sommar, att testa frihetens gränser genom att t.ex. göra en teckning av två kopulerande grisar med tydliga drag av – ja ni förstår vilka?
Kommer tidningarna att trycka en sådan svinaktig plumphet?
Om inte, är då tryckfriheten i fara?
I så fall, återigen upp till kamp, SvD.s ledarredaktion och andra, som så tappert kämpade för yttrandefriheten då Vilks ritade – ja ni vet vem – som rondellhund!

DN
SvD
Sydsvenskan

Smålandsposten
MyNewsdesk
Nationell Idag, Sverigedeomokraternas tidning,
Svenska YLE
Uppsala Nya Tidning
AB
Expressen