Superklassen möts

I dag –¬ den 27 januari 2009 – inleds det årliga mötet med The World Economic Forum, Världsekonomiskt Forum, i Davos.
Huvudtemat är ”Global Risks 2009”.

Allt började i Davos 1970 då Klaus Schwab, som fortfarande är ordförande, samlade 400 europeiska företagsledare och akademiker för att diskutera vad man kunde lära av amerikansk managementteknik.
I dag är WEF är ett globalt nätverk som också arrangerar regionalt Forum i olika världsdelar, bedriver egen forskning och lanserar olika “initiativ” i stora, globala frågor som klimat, vatten- och livsmedelstörsörjning och korruption. Verksamheten finansieras av medlemsavgifter från 1000 storföretag med en årsomsättning på minst 1 miljard dollar.
I panelen för debatten ”Europeisk ekonomisk politik” sitter, enligt programmet, statsminister Fredrik Reinfeldt tillsammans med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barosso, ECB-chefen Jean-Claude Trichet och italienske finansministern Giulio Tremonti.
Den svenska regeringen är representerade vid årets Forum av Fredrik Reinfeldt, finansminister Anders Borg och utrikesminister Carl Bildt.
Den svenska deltagarlistan är i övrigt sig lik. Där finns: Investors Jacob och SEB:s Marcus Wallenberg, Vattenfalls Lars G. Josefsson, Scanias Leif Östling och Stenas Dan Sten Olsson, Annika Falkengren, SEB, Pär Boman, Handelsbanken, Christan Clausen, Nordea, Claes Dahlbäck, Stora Enso, Börje Ekholm, Investor, Conni Jonsson, EQT Partners, Johan Kariström, Skanska, Michael Rosenlew, IK lnvestment Partners, Daniel Sachs, Proventus och Åke Svensson, Saab.
Bland de övriga från andra länder finner man: Bill och Melinda Gates för Gates Foundation, Robert Zoellick, chef för Världsbanken, Laura Tyson, professor vid Berkelyuniversitet och nära rådgivare till president Barack Obama, Ariana Huffington, USA-debattör. Jag hittar bara en indier och ingen kines bland näringslivstopparna. Här finns annars representanter från Amnesty International, Greenpeace, World Wide Fund for Nature, Human Rights Watch, fackliga internationaler — alla är de samlade i schweiziska Davos t.o.m. på söndag 1 februari.
Det är den verkliga makteliten, superklassen, som träffas vid formella och informella möten. Vad kommer ut av detta?

Storfinansens väl går före folkets

Samhället är idag globalt. Liksom vårt moraliska samhällsansvar.
Eller borde vara?

Men ännu fungerar de politiska institutionerna utifrån trånga nationella avgränsningar och intressen. Världssamhället är uppdelat i rika och fattiga länder.
De rika länderna har under de senaste månaderna gått in med 20 000 miljarder kronor för att rädda det internationella finanssystemet.
Men bara 1000 miljarder kronor per år satsas för att bekämpa extrem fattigdom och rädda liv i världens fattigaste länder.

Skillnaden i insatser kan bero på att den verkliga makten inte finns i de politiska organen – nationella regeringar, EU och FN – utan finns i helt andra informella strukturer och eliter utanför demokratisk kontroll.
Amerikanen David Rothkopf har i sin bok ”Superclass”, (Leopard 2008) pekat på att viktiga besluten i världen styrs av cirka 6000 personer som tillsammans utgör en internationell "superklass". Där finns politiker, företagsledare, militärer, dollarmiljardärer, hedgefondförvaltare, mediemoguler, vetenskapsmän och artister. Men här finns också terroristledare, bombtillverkare och vapensmugglare. Och eliten bland denna elit är ledarna för de affärs- och finansområden som äger vapenindustrin.
Den 6000-hövdade överklassens makt går utanför alla nationsgränser och tar inte hänsyn till några begränsande formaliteter. Informella nätverk växer fram där personliga kontakter knyts och samma personer finns med i många olika sammanslutningar och sammanhang.
De möts bakom stängda dörrar i Davos, ombord på flygplan eller på hemlig ort. Deras överenskommelser och beslut är utanför demokratisk kontroll.
Det är kanske därför som storfinansens väl går före folkets.