Internets frihet begränsas

I och med Internets födelse 1983 kunde plötsligt vem som helst publicera sina tankar, ta del av andras och föra idéerna vidare.

Tankeutbytet och möjligheterna att hämta information ökade enormt. Diskussionsfora på nätet och e-posten blev det nya sättet att snabbt, effektivt och nästan obegränsat kommunicera.
Jag skrev två böcker med exempel på hur Internet kunde användas som kunskapskälla och Internet som demokratiskt verktyg, ”Fram med fakta”Studentlitteratur 1997 och ”Internetionalen”, Atlas förlag 2001. 

Många med mig såg i Internet en ny frihet för idéutbyte och ökade möjligheter till kreativitet.

Andra sökte begränsa. Kommersiella, politiska och byråkratiska intressen sökte av olika anledningar snäva in den nya friheten.

Nu har EU-parlamentet beslutat att de som producerat material som via länkar sprids på internet ska få ersättning från plattformarna via ett licenssystem.
Det är bra för somliga men dåligt för de flesta. En sak är klar. Det begränsar friheten på Internet.

Om du t.ex. delar en musikvideo från YouTube för att lägga ut på Facebook kommer du att hindras från detta trots att du inte avser att tjäna ett korvöre på din delning.
Ta ett exempel. Jag har en blogg som heter ”Marios Retroblogg”  som inte ger mig någon inkomst men som söker skildra min ungdoms 1950-tal. Det gör jag för att jag är intresserad av kulturhistoria och gärna vill dela med mig av mina erfarenheter. Där länkar jag till musik och filmsnuttar från tiden. Jag vet att min blogg uppskattas i bl.a. åldringsvården i rehabiliteringen av åldersdementa.
Den bloggen skulle bli helt omöjlig ifall EU-parlamentets förslag skulle genomföras.
Redan nu plockas delar av min blogg bort med hänvisning till copyrightbestämmelser. Trots att jag inte avser att tjäna pengar på dem.

Jag förstår syftet med beslutet i EU-parlamentet. Ingen ska kunna tjäna pengar på vad andra gjort. Men EU-parlamentets beslut hämmar möjligheterna att skapa och finna kunskap och information på nätet.

Copyrighten är viktig men friheten på Internet är viktigare.

Europaportalen 

AB

Internettdrevets teknik – gräv upp gammal skit

Internetdrevets teknik – gräv upp gammal skit

Så här går det till när drevet går på s.k. sociala medier.

På facebook delar en Mattias Wistrand, i dag den 28april 2016, ett klipp, där GW Persson säger att ”Den där Fridolin är en orm”.
Varifrån klippet kommer redovisas inte och siste delen av klippet är inte med.
Klippet, med ett foto av GW Persson, är daterat 2 nov. 2014.

Klippet har mest delats på Sverigedemokratiska sidor Exponerat, Nordfront, Uppdaterad m.fl.

På ”Ledarsidorna” finns i dag den 28 april 2016 en artikel ”Ormens väg på hälleberget”

Efter en del sökande kommer jag fram till att artikeln ursprungligen publicerades 2 nov 2014 i Expressen.
Det där med att Fridolin är en orm kommer i en bisats i den långa artikeln.
Och upprinnelsen till händelsen som föranleder GW:s utfall ligger då åtta år tillbaka.

Aftonbladet följer upp Expressens intervju den 2014-11-02 och till AB:s reporter säger Leif GW Persson: ”Jag ångrar de hårda orden”
AB:s reporter frågar GW Persson:
- Har du tagit i för mycket?
– Ja, för fan, svarar GW. Jag kan förlåta honom, det är väl försoningens tid nu i Allhelgonahelgen? Hälsa Gustav så gott från mig."

Uttalandet var kanske inte så allvarligt menad från GW:s sida.

Men alltså tio år senare blir denna gamla ”nyhet” åter aktuell på facebook och den delas av aningslösa motståndare till Fridolin och Miljöpartiet.

Intrycket blir att Fridolin ifrågasätts än mer och kravet på hans avgång upprepas allt oftare.

För många är GW Persson en auktoritet och en populär person och om han uttalar sig nedvärderande om Fridolin har det effekt.
Det här är en vanlig teknik på sociala medier.

Fredrik Virtanen i AB 30 april
Jan Guillou i AB 1 maj
 

Bloggen – inget diskussionsforum!

Blogginläggen är monologer som förs i enrum och som kan avlyssnas av andra och kommenteras i detta enrum. Någon debatt blir det sällan.
Enstaka blogginlägg droppar ner på bloggen men något egentligt meningsutbyta blir det inte. På bloggen tas ständigt nya frågor upp av alla deltagare. Det saknas ett forum där det finns en dagordning och där dagordningens punkter diskuteras.
Trots s-bloggen behövs därför fortfarande en debattplats på nätet där den fria diskussionen kan gälla aktuella och viktiga frågor. Ett ständigt pågående rådslag där frågeställningarna inte formuleras av partiledningen utan av debattörerna.


Ta t.ex. Palestinafrågan.
Två skånesossar – Adrian Kaba och Bo Widegren – presenterar på sina respektive bloggar förslag, i punktform, till hur en uppgörelse om fred i Palestina skulle kunna nås.

Jag anser att deras förslag ger en utmärkt grund för diskussioner om förutsättningarna för fred mellan Palestina och Israel. Kan man utifrån dessa punkter initiera en fortsatt debatt här på s-bloggen? Hur ställer du dig till Adrians och Bo.s förslag? Behövs ett debattforum på nätet?

Bloggosfärens stinkande kloak

Från sin professorsposition blickar Bo Rothstein ner i bloggosfärens stinkande kloak.

”Till skillnad från flera av mina statsvetarkolleger har jag valt att inte skaffa mig en blogg. Skälet var att jag inte tyckte jag hade så mycket intressant att säga så att det skulle räcka till. Men jag har efterhand alltmer kommit att ställa mig frågan om bloggosfären alls är en tillgång för demokratin.”

Skriver professorn i en debattartikel i GP den 12 november.

Ja så kan man naturligtvis säga om man med sin professorstitel och kändisskap som dörröppnare har tillgång till de etablerade mediernas debattfora. Inte behöver man då någon blogg.
Att populasen har något att säga och genom bloggen och Internet har fått möjlighet att uttrycka sig, stör tydligen professorn, som skriver:

”Mina egna intryck från att under denna höst försökt ta del av vad som debatteras i "bloggosfären" ger vid handen att bloggland till en stor del består av osorterade trivialiteter samt en försvarlig del förolämpningar, okvädningsord och rasistiska stämplingar.”

Han tar några exempel. Den nyliberale debattören Mattias Svensson (Se Svensson i blogglistan härintill) har uttryckt sig fult om Bo Rothsteins texter. En annan akademiker, Jenny Westerstrand, har också i en blogg angripit Rothstein på ett oöverlagt sätt. Tredje exemplet är Veronica Svärd i Feminististiskt Inititativ som påstås farit ut med rasistiska påhopp.


Jag håller med om att inläggen i de tre exemplen är fula, illasinnade och kränkande. som Bo Rothstein relaterat dem. Men vad väntar han sig när man tillämpar yttrandefriheten fullt ut? Bloggen är full av introvert självupptagenhet, snusk och otidigheter. Men också av inlägg i samhällsdebatten, filosofiska tankar, poesi och texter av intellektuell skärpa.

Bo Rothsteins slutsats av sitt besök i bloggosfären blir:
”Debatt- och insändarredaktörer har fram tills nu fungerat som en slags dörrvakter och följande etablerad pressetik förhindrat den förslumning av det offentliga samtalet som nu sker i bloggosfären. Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.”

OK, men det är folkets röst du hör professorn!