måndag 12 januari 2009

Linder vilse på savannen

PJ Anders Linder kan utifrån sin tribun på SVD:s ledarsida uppträda som självutnämnd ekonomisk expert. Så här skrev han t.ex. den 2007-05-12:
”Jag är just hemkommen från några mycket intressanta dagar på Island: ett nordiskt land som valt en annan modell än den nordiska. Arbetsrätten är helt fri, skattetrycket är drygt 40 procent och individer betalar 36 procents plattskatt på sina inkomster - med ett stort grundavdrag.
Resultatet är hög tillväxt och snabbt stigande levnadsstandard. Island är numera rikare än både Danmark och Sverige.”

Bara ett år senare gick Island mot konkurs och i dag är landet ekonomiskt bankrutt.

Nu i söndags, 11 januari 2009, bjuder PJ Anders Linder läsarna på ännu en skarpsinnig ekonomisk analys: ”Lägg ner leopardindustrin”.

Han har nämligen, i en kommande avhandling från ”Institutet för näringslivsforskning” och ”Ratio”, läst om ”gaseller” i näringslivet, d.v.s. företag som växer snabbt under en period av flera år och som visar sig vara utomordentligt viktiga för skapande av jobb.
Linder anser att staten ska underlätta för ”gasellerna” genom att göra kapitalismen mer dynamisk.
”Kollektiviserat sparande, straffskatt på avkastning och sist-in-först-ut är typiska leoparder. De äter gaseller.” skriver SvD-oraklet med en vacker bild från savannen.

Nu råkar det vara så att även leoparden gör nytta, inte minst för att de käkar gaseller. Miljoner år av gaselljakt har utvecklat gasellens förmågor. Det är de mindre livskraftiga gasellerna som stryker med först och de dugligaste som klarar sig till nytta för gasellens utveckling. Darwin, som fyller 200 år i år, är kanske bekant?

Men bortsett från den dåliga bilden så visar Linder att han inte har någon kontakt med verkligheten. Under krisen har knappast något företag som avskedat folk tvingats tillämpa sist-in-först-ut. Det mesta har lösts förhandlingsvägen.
De övriga kraven som Linder pekar på är krav som högern fört fram i ett sekel. De blir inte fräscha även om de upprepas på SvD:s ledarsida.

Arbetsrätten ska ”uppmuntra dugliga människor att byta jobb och pröva nytt i stället för att svartsjukt bevaka sin plats i kön” skriver Linder.
Det gäller naturligtvis inte Linder själv.

2 kommentarer:

S mamman sa...

Fast Island blev ju inte bankrutt pga vår fria arbetsrätt, inkomstskatt eller den snabbt stigande levnadsstandarden. Om man tittar på bankernas utlån innan kraschen så var det inte för att vanligt folk köpte bilar, bostäder eller plasma TV på kredit som Island blev bankrutt.
Vi har en (1) ekonomisk expert här som förutsåg bankkraschen i islänsk TV. De andra 300.000 som förlorade sina pensions- och sparpengar blev lika tagna på sängen som Anders Lidner.
Visst har isländska staten fått låna fantasisummor nu men om man jämför oss med Sverige och Danmark så har vi ju dels obegränsade möjligheter till billig miljövänlig el och dessutom har de gjort undersökningar och hittat ett 40 000 kvadratkilometer stort område med olja som företag nu slåss om att få provborra i. Islänningarna själva ser nog därför inte på Island som ekonomiskt bankrutt ;-)

Mario Matteonis blogg sa...

Naturligtvis var det inte den sk ”fria arbetsrätten” (eller brist på arbetsrätt om man ser det så), de låga inkomstskatterna eller den snabbt stigande levnadsstandarden på Island som vållade världskrisen.
Men Anders Linder och andra liberalfundamentalister tror att avsaknad av arbetsrätt och skattebefrielse för företagen är lösningen på såväl tillväxt- som arbetslöshetsproblemen. Samhällsekonomin är mer invecklad än så.
Självklart bör staten, så långt som möjligt, underlätta för företagen att verka och expandera. Men företagen existerar ju inte i första hand för att ha anställda utan för att producera nyttigheter och investeringskapital. Nya företag kan utöver anställda också behöva främst kapital och kreditmöjligheter.
Å andra sidan behöver de som arbetar i företagen en viss trygghet och andel av produktionsresultatet.

Jättebra att Island har reella tillgångar när den oreglerade finansmarknaden pajar! Det är de reella tillgångarna som är en förutsättning för tillväxt och arbete.

F.ö. påpekade jag redan den 15 maj 2007 på denna blogg att Linder borde vara försiktigare med att hylla den ekonomiska politiken i det ena landet efter det andra (då gällde det just Island) och förorda deras politik som mall för vår. Det har nämligen alltid visat sig att sådana jämförelser alltid kommer på skam.

Se
http://matteoni.blogspot.com/2007/05/stackars-ledarskribenter.html