Linders rosenröda dröm om borgerligheten

Ibland undrar man om PJ Anders Linder är född och uppvuxen i ett elfenbenstorn på SvD och aldrig varit utanför detsamma
Där sitter han och spinner rosenröda drömmar om borgerligheten
Som enda sällskap tycks han ha gamle Adam Smith som levde på Gustav III tid.

Så här drömmer han bl.a. i söndagens SvD:
”Enligt ett borgerligt sätt att se på saken är det bättre att makten finns fördelad på individer, familjer, frivilligorganisationer, kulturinstitutioner, universitet, bolag och stiftelser än att den samlas i några få mötesrum där votering begärs och klubbslagen dånar.”
Det håller vi med om. Men hur ser världen ut?

Vilken individuell makt har den enskilde löntagaren i det multinationella företaget med hundratusentals anställda?
Vilken individuell makt har de fattiga människor som underbetalda arbetar hela sin vakna tid för att producera varor åt de stora koncernerna?
Dånar inte klubbslagen i dessa företags mötesrum?
I dag, när mängder av företag är större än enskilda stater, är det svårt att se idyllen.

Linder beskriver världen som han anser att den borde vara, inte som den är.
Där finns inga storföretag som föser samman individer i jättekollektiva arbetsenheter.
Där finns ingen fattigdom, ingen exploatering av arbetskraft, inga hierarkier, inga motsättningar mellan ekonomiska, sociala och kulturella intressen.
Det är så vackert!
Hans värld påminner om den som Elsa Beskow så käckt illustrerade i skolböckerna för sjuttio år sedan. De var omoderna redan då.

Borgerligheten söker skydd för de enskilda människornas frihet och är misstänksam mot maktkoncentration, slår Linder fast.
Här är borgerligheten rent antikapitalistisk.
Är alltså Linder beredd att kämpa för den enskilda människans frihet från exploatering och en kamp mot storföretagens maktkoncentration?
Vi har inte sett så mycket av det hittills.

Somligt av vad Linder säger är vackert formulerat och jag kan bara instämma. Men har borgerligheten monopol på dessa tankar? T.ex. denna:
”Enskilda människor har stor inneboende potential, som kan förverkligas genom självdisciplin, skolning, näringsfrihet och politiska fri- och rättigheter. När friheten och dygden får samverka kan stora saker ske.”
Det är ju en beskrivning av socialdemokratins idéer sedan 40-talet.

”Vilka de borgerliga dygderna är? frågar sig Linder, och svarar:
”Ekonomihistorikern Deirdre N. McCloskey listar i sin bok Bourgeois virtues (2006) framtidstro, entreprenörskap, kärlek, rättvisa, mod, måttfullhet och klokhet. Själv menar jag, lite mindre storslaget, att kärnan ligger i långsiktighet, ömsesidighet och vilja till personlig utveckling. Genom förkovran, företagsamhet och hjälpsamhet kan människor förbättra sin egen situation och förstärka samhällets fundament. Numera ifrågasätts detta inte i första hand av idén om en naturgiven överhet utan av åsikten att individerna ska stå tillbaka för kollektivet och att människor sitter fast i strukturer som bara kollektiva insatser kan frälsa henne från.”

De stora löntagarkollektiven i multinationella storföretag är inte resultat av socialistiska idéer utan av den kapitalistiska utvecklingen. Ideologiskt motiverade av liberaler och konservativa.
Det är storföretagen som centraliserat, kollektiviserat och nivellerat världen och tvingat individerna samman i löntagarkollektiv. Den utvecklingen är inte bruten.

Linder beskriver en borgerlig utopisk värld, bortom den som vi andra lever i.