torsdag 24 februari 2011

Är jag fortfarande socialdemokrat?

Nedanstående, och ett tidigare inlägg ” Så vill jag ha socialdemokratin!”,
är ett försök att formulera min egen ståndpunkt som socialdemokrat.
När ”Den nya socialdemokratin” någon gång framöver har formulerat sin grundsyn kan jag jämföra den med min egen och se om jag fortfarande är socialdemokrat.

Kapitalet och den kapitalistiska världsordningen.
Den kapitalistiska världsordning, som historiskt vuxit fram under årtusenden, dominerar världens ekonomi.
Produktionsresurserna – kapital, storföretag, energiresurser, råvarutillgångar, banker m.m. –ägs och styrs av en maktbärande elit.
Det har alltid varit nödvändigt att samla och koncentrera produktionsöverskottet för att öka tillväxten. Makthavare har i alla tider ansett sig utvalda till denna uppgift och har på olika sätt funnit på metoder för att samla överskottet från de producerande klassernas arbete.
Inom den rådande kapitalistsiska världsordningen har den uppgiften överlåtits åt kapitalister som betraktat kapitalet som sin privata egendom.
Den kapitalistiska världsordningen innebär också att en allt större del av arbetet i världen sker i form av lönearbete, även om slaveri och feodala ordningar ännu förekommer. Den ekonomiska relationen mellan den producerande klassen och de ekonomiska makthavarna sker huvudsakligen genom lönearbetet.
Löntagarnas enda egendom i produktionen är den egna arbetskraften och löntagarna saknar direkt eller enskilt ägande i produktionsresurserna och kapitalet.

Kapitalismen finns på gott och ont. Kapitalismens goda sida är att den leder till att människors ekonomiska strävanden skapar utveckling och välstånd.
Men å andra sidan sker detta genom att människor och miljö samtidigt förslits och förstörs.
Kapitalismen har också tvingat fram en långtgående centralisering och kollektivisering som utarmat landsbygder och förtätat städerna.
Samtidigt som den kapitalistiska ordningen skapar tillväxt skapar den också ekonomiska klyftor mellan rika och fattiga. Klyftorna skapar nya motsättningar.
Kapitalets makt måste därför balanseras och regleras av demokratiska och samhälleliga institutioner som hindrar eller begränsar de nedbrytande krafterna.

De försök som hittills gjorts för att införa andra ordningar än den rådande kapitalistiska har misslyckts. Experiment som t.ex. de i Sovjetunionen och öststaterna 1924 – 1990 har bara resulterat i större elände än kapitalismen självt skapat.
Socialdemokratin har dragit lärdom av dessa misstag och verkar för en demokratisk utveckling av kapitalismen till förmån för ett öppet demokratiskt samhälle som styrs av mänskliga värden och värderingar.

De dogmatiska liberala ekonomerna hävdar att samhället inte ska ingripa i den kapitalistiska ordningen. De ser kapitalismen som en självreglerande ordning som inte får störas eller styras.
Historien och erfarenheterna visar dock att alltför många människor och naturresurser förstörs om ingenting görs. Tillväxt, välfärd och välstånd kan inte ske på bekostnad av att en del människor offras.
Låtgåmentalitet och passivitet är också en aktiv handling. Att avstå från att handla innebär också att välja.
Socialdemokratin litar på människors förnuft och förmåga att styra sin tillvaro. Demokratiska kollektiv, likväl som enskilda, kan genom aktiv handling gemensamt bygga en bättre värld.

Näringslivets och marknadens motsättningar
Näringslivet, d.v.s. produktionens former, är avgörande för hela landets ekonomiska utveckling och välfärd. De som äger och styr produktionen har därför samtidigt en stor makt över samhällslivet. Folkets och hela samhället intressen är sammanlänkat med näringslivets. Praktiskt taget alla medborgare är beroende av hur näringslivet styrs och utvecklas. Näringslivet har därmed inte bara en ekonomisk utan även en social samhällsfunktion.
Näringslivets sociala funktion och roll står dock i viss motsättning till den privata ägarstrukturen och de enskilda ekonomiska incitamenten. Kapitalägarnas uppgift är inte att ta socialt ansvar utan att i första hand se till att kapitalet ger avkastning. Detta kan dock inte ske utan arbetets och samhällets insatser och medverkan.

Det är de demokratiska samhällsfunktionernas uppgift att ta det sociala ansvaret bl.a. genom att se till att produktionen, investeringarna och exploatering inte sker på bekostnad av människor eller äventyrar en hållbar utveckling.
Socialdemokratin vill, till vinstmaximeringsmålen, infoga mänskliga och samhälleliga mål i näringslivet.

Motsättningar i näringslivet måste balanseras av den nationella politiken. Detta försvåras av näringslivets internationalisering. Det nationella politiska inflytandet över näringslivet försvagas därför. Det krävs övernationella politiska och demokratiska organ för att balansera motsättningarna.

Motsättningarna finns där men kan inte lösas genom att samhället tar över ägandet av näringslivet. Sådana modeller har testats och visat sig omöjliga inom ramen för den globala världsordningen. Att avskaffa den enskilda äganderätten är varken ett önskvärt eller möjligt alternativ.

De motsättningar som råder mellan arbetsmarknadens parter ska i första han lösas i fria förhandlingar mellan parterna. Fackföreningsrörelsen har därvid en pådrivande roll.
Staten ska inte sätta löner eller dirigera relationerna mellan arbetsgivare och löntagare.

Entreprenörskap, människors uppfinningsrikedom och initiativ ska uppmuntras och stödjas.
Näringsfrihet ska råda men denna får inte inkräkta på andra friheter eller inskränka de demokratiska och mänskliga rättigheterna.
Samhället ska skapa sunda villkor för att företagen ska kunna utvecklas för att tillsammans med arbetskraften skapa ett överskott som kommer hela folket till del.
Socialdemokratin anser att en fri internationell marknadsekonomi är av godo för hela mänskligheten.
Men den fria marknaden motverkas av privata monopol och truster. Samhället måste därför motverka dessa monopol och maktkoncentrationer och stimulera den fria konkurrensen.
Näringslivet utgörs av fria enskilda företag, småföretag, kooperativ, storföretag, multinationella koncerner som konkurrerar på en nationell och global marknad. Men företag ska också kunna drivas av staten och kommuner så länge dessa företag fyller ett allmänt behov eller ett allmänintresse som inte tillgodoses av det privata näringslivet.
Konkurrensen är av godo men kan också leda till utslagning, kvalitetsförsämringar, slöseri och andra negativa konsekvenser. Samhället ska kunna gå in och korrigera uppkomna missförhållanden.

Produktionen och finansmarknaden
Den globala ekonomin grundas på människors arbetskraft, utvinnande av naturresurser, tillgången till energi och teknik. Dessa resurser samordnas i olika produktionsföretag och administreras av tjänste- och serviceföretag, handels- och transportföretag och samhällsinstitutioner och många andra mänskliga strävanden. De är basen för ekonomin.
Finansmarknadens uppgift är att förse produktionen med nödvändigt kapital och styra kapitalet till utvecklingsbara produktionsområden.
Produktionens kapitalbehov fylls genom olika metoder på kapitalmarknaderna. Krediter, i form av värdepapper, skuldpapper m.m. på valuta- och finansmarknaderna handlas på en global börs där papperen får ett eget pris, fritt ifrån de värden som skapas i produktionen. I den verksamheten deltar kapitalägare, banker, finansinstitut, fastighets-, kapital- och fondförvaltare, mäklare och andra aktörer för att genom spekulation få upp priset på de egna papperen.
Klyftan mellan den allt mer upphaussade finansmarknaden och den underliggande produktionen ökar till en växande bubbla. Allt liknar ett pyramidspel med en kamp mot tiden. Det gäller att ta hem vinsterna först. Vid ett givet tillfälle spricker bubblan och krisen är ett faktum.
Sådana kriser har uppstått regelbundet inom kapitalismen under två hundra år.
Socialdemokratin verkar för att överstatliga institutioner får möjlighet att påverka finans- och kapitalmarknaderna i syfte att dämpa de kapitalistiska kriserna och skydda oskyldiga från att betala för kapitalägarnas misstag.

Fortsättning följer….

4 kommentarer:

Anonym sa...

rätsida på kapitalets nackdelar kan aldrig uppstå så länge motsvarande värdering. Fördelningens fördelar inte uppstår med annorlunda beskrivning i diskussion.

Per sa...

Jag väntar med spänning att du ska föreslå några politiska reformer.
En sak att beskriva (önske)målen en helt annan att beskriva de politiska beslut/reformer man tror och hoppas ska leda till att en del av målen blir förverkligade.

Du vill så gärna att motsättningarna bara ska finnas mellan de "producerande klasserna" och kapitalet, men de finns i lika stor utsträckning mellan medlemmar i de "producerande klasserna".

De pengar du eventuellt vill använda för utjämning tar du inte bara eller ens huvudsakligen från kapitalet utan från dem som har arbetat ihop dem.

Jag tror återigen att du inte vill se alla de målkonflikter som finns i samhället och att du därför har väldigt svårt att förstå varför många inte röstar på S

Mario Matteoni sa...

Jag vill bara beskriva den värdegrund utifrån vilken jag personligen tar politisk ställning.
Det är alltså inget program för politiska reformer, inget partiprogram.

De politiska reformerna ska förhoppningsvis ha sin utgångspunkt i en värdegrund eller grundideologi. Med den här texten vill jag tillverka ett redskap med vilket jag kan jämföra min egen värdegrund med en ev. socialdemokratisk. Eller någon annan.
Jag anser att S borde ha börjat med en sådan diskussion innan man slår fast de politiska reformerna. Är det annars möjligt att förnya partiet i grunden?

Visst finns det andra motsättningar än mellan kapitalägare och dem som producerar. Men jag vill just i detta sammanhang bara beskriva just denna motsättning som grundläggande för samhällsförhållandena.

För att ta en liknelse: Jag vill beskriva klimatet och klimatförändringarna men inte vädret. Visserligen hänger vädret ihop med klimatet men man kan diskutera dem var för sig.
Eller som grundläggande strukturerna t.ex. kontinentalförskjutningarna eller plattektoniken men inte de geologiska förändringarna på jordytan. Typ.

Anonym sa...

Du är socialdemokrat och ditt sätt att förklara är lätt att förstå.

Vet inte hur dumt detta är men om rikedom inte faschinerar mig, fördelning vill jag tro mig ökar de gemensamma tillgångarna. Flertalets medverkan ökar chanserna för detta. Tror jag mig vilja söka att finna fler människor i samförstånd om detta med mitt sätt att kommunicera. Kan jag inte uppnå detta med att i kommunikation försöka konkurrera kapitalet att beskriva ekonomi med ekonomiska kunskaper. Jag försöker använda mig av det motsatta att beskriva. Försöker förstå att mitt sätt att förklara, beskriva, jämföra. Ger insikt att vara lika präglat som funktionen om denna kapitalism genom årtionden lärt mig se det, påverkar min tolkning även i försök av jämförande genom beskrivning.