VD är varken arbetare eller löntagare

”Vem får det bättre om Zlatan slutar spela?” undrar Per Gudmundson på SvD:s ledarsida apropå LO i rapporten ”Makteliten – alltid mer, aldrig nog”, som jämför industriarbetarlöner med de allra bäst betalda i Sverige.

Gudmundson ställer avsiktligt frågan fel (för inte är han väl dum?) för att undvika att diskutera grundproblemet att klyftan mellan eliten och löntagarna växer.
Tyvärr är frågan felformulerad även från LO:s sida.

Direktörernas ersättningar är nämligen inte lön, även om delar av ersättningen kallas så. Direktörerna är inte löntagare utan förvaltare av kapital, bl.a. lönekapital.
Precis på samma sätt som den ekonomiska makteliten i alla tider – sultaner, emirer, furstar, hertigar, kungar, adel och aristokrati ¬– ser direktörerna som sin uppgift att leva på vad folket producerar eftersom de förvaltar överskottet. Förr var ordningen av gud given, idag är den given av den kapitalistiska världsordningen.
På samma sätt som förr omger sig denna elit med vapendragare och vasaller, prästerskap och indrivare. Finansexperter, mäklare, ledarskribenter och ekonomer predikar den rådande ordningens ofelbarhet och okränkbarhet.
Som då Per Gudmundsson predikar från sin predikstol på SvD.

LO-rapporten visar att klyftan mellan elitens privilegier och lönerna till dem som producerar kapitalet ökar.
Genom att jämföra industriarbetarlöner med elitens privilegier blir diskussionen fel.
En orsak är helt enkelt att eliten förfogar över löntagarnas lönepengar medan löntagarna saknar makt över elitens privilegier.
Sedan är det klart att den ökade klyftan mellan elit och löntagare har psykologiska konsekvenser som bl.a. påverkar avtalsrörelsen.
Har tidigare bloggat om detta här

Aftonbladet

Expressen

E24
SvD