Ideologier med och utan uppsåt att mörda

För att en människa ska kunna fällas för mord måste denne ha haft ett uppsåt att mörda. I annat fall kan personen fällas för dråp eller för vållande till annans död.

När det gäller eftervärldens domar över politisk teori och praktik bör samma sak gälla.
I den tyska nazismens ideologi och praktik fanns uppsåtet att eliminera judar och andra mindrevärdiga människor. Uppsåtet fanns i den elitistiska rasläran som var en del av den nazistiska ideologin.
Men hur är det med kommunismen som den praktiserats?
Det finns inget uppsåt att mörda i den kommunistiska ideologin, men trots det har miljontals människor mördats i kommunismens namn, enligt måttot ”ändamålet helgar medlen, och ”för att alla i framtiden ska få det bra, måste några offras i dag”.

Vad nazismen, kommunismen och den italienska fascismen hade gemensamt är att de alla är totalitära politiska ideologier och avfärdar demokratin som samhällsform. De totalitära politikerna trodde sig ha funnit den enda sanningen om hur människan ska forma sin framtid. Om sedan dumskallar, förvirrade hjärnor, snikna kapitalister, förrädare och andra oliktänkande stod i vägen för denna lyckliga framtid måste de elimineras.

Kommunismens politiska praktik, i t.ex. Sovjetunionen, stod alltså i uppenbar motsats till den kommunistiska ideologin. Mördandet blir därmed inte mindre brottsligt. För den nomenklatura som fick den politiska makten i Sovjetunionen var mördandet ett medel att nå den politiska totalitet som de ansåg behövdes för att uppnå det klasslösa och harmoniska samhället. Ondskan, som stod i vägen för detta, var kapitalismen som ledde till att folk ständigt dog i fattigdom, som skapade många människors ofrihet och ledde till kapitalägarnas förtryck av massorna.
Till skillnad från kommunism, nazism och fascism och andra ismer är kapitalismen ingen ideologi.
Kapitalismen är en världsordning som vuxit fram historiskt ur människans arbete och strävan för överlevnad. De politiska ideologier som uppstått under de senaste trehundra åren - liberalismen, socialdemokratin, de nämnda totalitära, de gröna rörelserna och islamsk fundamentalism förhåller sig, mer eller mindre uttalat och på ett eller annat sätt till kapitalismen.
Kommunisterna gick till kamp mot kapitalismen, d.v.s. mot historien, vilket är en omöjlig uppgift.

Men kapitalismen har inte utvecklats utan folkmord. Den europeiska kolonialismen som var en förutsättning för dess uppkomst krävde att hela folk eleminerades. De lidanden som judar och gulagfångar tvingats leva under drabbar också kapitalismens oskyldiga offer – negerslavar, underbetalda, ursprungsfolken på alla kontinenter, exploaterade.
Men bakom dessa folkmord i kapitalismens utveckling finns ingen sammanhängande ideologi, ingen idé eller vision. Det finns ingen hjärna eller hand bakom morden, utan mijoner hjärnor och händer.
Där finns bara den ohämmade mänskliga egoismen, maktbegäret, profitjakten och förtryckarmentaliteten.
Och hur ställer man dessa mänskliga drifter till svars?
Kapitalismen har förvisso samtidigt bidragit till en enorm ekonomisk, social och kulturell utveckling för delar av världens folk. Men ska det betraktas som en förmildrande omständighet?

SR P1


SvD

Expressen

Förfädrens missgärningar

Enligt FN:s definition av folkmord ska det finnas ett uppsåt från förövarna att helt eller delvis fysiskt utplåna en grupp människor för deras nationalitet, etniska tillhörighet eller religion.
Men enligt min ringa mening är alla massmord folkmord, oavsett uppsåt. Och varje tvångsförflyttning av folk med etniska förtecken är etnisk rensning.
Tur då att jag inte är riksdagsman. För jag skulle ha svårt att peka ut ett speciellt folk för att de mördat ett annat.
Jag vill t.ex. beteckna alla moderna krig som folkmord och folkutrotning.
Uppemot 17 miljoner civila sovjetmedborgare dog under andra världskriget och de allra flesta föll offer för tysk krigsapparat och följderna av dem (till exempel svält).
I de krig som genomförts 1900 – 1985 har nära 80 miljoner människor dödats om man enbart räknar de krig som fått mer än 1 miljon dödade. (Enl. R. Sigvard Lerger ”World Military and Social Expenditures” 1985)
Mellan 1500-1930 utrotade de europeiska kolonisterna fler människor i kolonialländerna än vad några andra bödlar gjort i historien. Hela folk utplånades.
Forskare hävdar att det brittiska styret av Indien under perioden 1765-1947 innebar ´det största folkmordet av alla, åtminstone vad gäller antalet döda offer. Här kan uppemot 1,5 miljarder människor ha offrats för en europeiskt styrd politik som passade indierna illa - och som förstörde deras ursprungliga samhällen.
Den europeiska slavhandeln tvångsförflyttade nära 20 miljoner slavar från Afrika till främst Amerika. Snacka om etnisk rensning.
Stalins Sovjetunionen, Hiroshimabomben, bombningarna över Vietnam, Rwanda, Pol Pot… Listan över folkmord är förskräckande lång.

Förintelsen var en grymhet, inte bara mot judarna, utan mot hela mänskligheten. Nazisternas grymheter var omänskliga men nazisterna var ju människor.

Det påstås att nationer måste göra upp med sitt förflutna. Men hur lång tid efter ett folkmord ska frågan om historisk skuld och offer stigmatisera etniska och nationella grupper?
En eller två generationer? Ett sekel? Fem sekler? Tusen år?

Och vilka är de skyldiga i historien?
Du kan inte lagföras för dina föräldrars missgärningar och lika litet kan dagens generation lastas för tidigare generationers brott.
Judarna kan inte vara offren för evigt lika litet som tyskarna alltid måste förbli deras bödlar.
Historien ger dessutom alltför många exempel på att gårdagens offer blivit dagens bödlar då maktförhållandena skiftat. Är hämnden ett sätt att göra upp med sitt förflutna?

Man kan bara instämma i kristenhetens huvuddokument:
”Straffa oss inte för förfädernas missgärningar utan låt din barmhärtighet komma oss till mötes, ty vi är i stort elände.” (Bibeln Ps. 79:8)

Riksdagen

DN

GP

Expressen