Så stod han där i talarstolen som en frälsare. Karismatisk och energisk och talade väl till en hänförd församling.
Han blir mediernas gunstling ty han är megamedial.
Men, för att återgå till vardagen, vad blir konsekvenserna av Sjöstedts partipolitiska strategi?
Vilka möjligheter har den samlade vänstern - d.v.s. v, mp och s - att vinna väljarnas stöd i valet 2014 så att vänstern tillsammans kan få majoritet och kan ersätta alliansen i regeringen?
Hur stor är viljan hos väljarna att gå från höger till vänster och vad får dem att göra det?
Sjöstedt ska nu ta väljare från både miljöpartiet och socialdemokraterna. Det är fullt logiskt ur partitaktisk synpunkt och så fungerar vårt demokratiska parlamentariska system.
Men stärker detta vänsterns – v, mp och s – möjligheter att avsätta alliansregeringen?
Problemet är ju att få dem som tidigare röstat på något av vänsterpartierna men senaste valet röstat borgerligt att återgå till vänstern.
Är det troligt att vänsterpartiet med sin nu mer radikala (men enligt min mening tomma) retorik bidrar till det?
Jag tror att chansen är liten. Det är mest socialdemokratiska och miljöpartistiska väljare som lockas av Sjöstedts honungstoner och därför decimerar s och mp på väljare.
Som jag ser det blir det sossarnas svåra uppgift att samtidigt knipa de socialliberala väljare som röstat på alliansen och slåss för att behålla väljare på den s.k. vänsterkanten.
Mp kan ta de väljare som senast röstat på alliansen och nu vill ha en skarpare miljöpolitik.
Vänsterpartiet bidrar alltså inte till att störta alliansregeringen, men det kanske inte är så viktigt.
DN
GP
SvD
AB
Flamman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Bra analys.
Trots att valet av Sjöstedt kommer att medföra att V får uppleva ”Westerbergeffekten” så räcker inte det för att skapa en rödgrön majoritet.
På S-kongressen i mars 2011 så talade många socialdemokrater om ”Juholteffekten” vilket skulle vara den socialdemokratiska motsvarigheten. Nu vet vi att den ”Juholteffekten” kom av sig och aldrig riktigt fick fäste utanför kongresshallens väggar och idag så har begreppet ”Juholteffekten” fått en annan innebörd än det hade i mars förra året.
Det som avgör valet blir om huruvida (s) och Mp kan locka väljare från alliansen., Men Mp har redan gjort det genom att dom upplevs som ett trovärdigare miljöparti än C som ju var det borgerliga partiet med högst miljöambitioner. Nu är dock C så litet att de som är kvar är den hårda kärnan och den blir inte så lätt att locka över. Den sk ”Stureplanscentern” är rätt så mycket höger så dom går nog inte till de rödgröna och för Centerns kvarvarande landsbygdsväljare så är nog inte det bilfientliga Mp ett alternativ.
Avgörande blir då om (s) kan vinna väljare från Alliansen. Just nu ser det dock inte ut så. För att man ska lyckas med det så får man inte orientera sig vänsterut utan då måste man orientera sig mot mitten.
Lars Johansson
Vänsterpartiet har alltid varit ett narcissitiskt parti. Ingenting att lita på eller hålla i handen. Jag kan tänka mig ett scenario där MP ligger på 10 %, V på 8 % och S på 27 %. Frågan är om det räcker till? MP:s styrka är att de attraherar mittenväljare och apolitiska väljare (en växande kategori). Romson verkar dock vara ett svagt kort och Fridolin har fel kön och är något för radikal för den tilltänkte väljaren (kvinna i storstad med medelklassbakgrund). Det stora frågetecknet är nu Juholt: Fortsätter det fria fallet eller kan han hejda det?
// Jan
Skicka en kommentar