Det finns flera argument för att en ny socialdemokratisk partiordförande ska väljas genom en s.k. öppen process där flera kandidater tävlar om posten och i vilken en större grupp medlemmar får nominera och rösta:
1. En sådan process klargör de ideologiska skillnaderna mellan olika fraktioner inom partiet. Varje gruppering nominerar sin kandidat som får föra fram gruppens talan.
Det är nödvändigt att synliggöra motsättningarna för att kunna överbrygga dem. Processen bidrar till att rensa upp de osynliga grupperingarna inom partiet.
2. Partiet kan aldrig uppnå full enighet kring en kandidat. Efter en öppen valprocess får man emellertid fram den minst kontroversielle kandidaten.
Inom föreningslivet har jag många gånger sett hur den öppna valprocessen leder fram till att en tredje kompromisskandidat som visat sig bättre för organisationen än någon av de två ytterlighetskandidaterna.
3. En ordförande som nominerats och valts av en bredare grupp medlemmar kan också känna en säkrare förankring i partiet.
4. En bredare grupp medlemmar känner större ansvar för den nye ordföranden eftersom de varit med att nominera och välja denne eller denna.
Låt nomineringsprocessen ta den tid som behövs för att kongressen 2013 ska kunna välja mellan flera kandidater.
Under tiden kan en tillförordnad ordförande leda partiet t.ex. Leif Pagrotsky.
Och varför nämns inte Åsa Westlund i dessa nomineringssammanhang?
Dessutom måste partiet omedelbart skapa ett brett öppet debattforum på nätet där partiets politik kan diskuteras inför kongressen.
SvD Ledare
SvD Brännpunkt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
En öppen process à la MP och V låter bra - vem kan egentligen ha något emot mer demokrati och ökad öppenhet?
Vad Juholt-året lärt oss är, precis som Greider påpekat, att S fortfarande betraktas som ett exceptionellt parti. Detta innebär att intresset för vems som väljs till ny partiordförande kommer att vara så oerhört mycket större än vad det varit för valet i de två andra partierna. Hela valprocessen kommer därför att på ett mycket brutalt sätt filtreras genom media och smutskastningen mellan representanter för de olika falangerna inom partiet kommer att vara än grövre än vad vi bevittnat under Juholt-året. Antalet "högt uppsatta källor inom partiet" som uttalar sig i media om de olika kandidaterna kommer att växa lavinartat. Och i slutändan kan vi vara helt säkra på att den kandidat som vinner är den kandidat borgerlig media känner minst oro inför. Och givetvis kommer väldigt många efter hela det här spektaklet i sann fair play-anda (där S ofta är bäst i klassen) säga att media inte alls har någon viktig betydelse utan faktiskt bara rapporterar om verkligheten.
Jag tror att media och borgerligheten skulle älska att få chansen att säga sitt i det val som nu stundar.
Eller vad tror du?
Medierna kommer att bevaka ett ordförandeval och kritik blir det
hur valet än kommer att gå till.
Den som blir vald kommer att fingranskas i detalj.
Konstigt om ingenting skulle komma fram vid en sådan bevakning.
Gamla parkeringsböter, fylla, anklagelser för sextrakasserier, trassel i äktenskapet, otrohet, skatteplanering, förmögenhet, utnyttjande av RUT eller ROT, gamla betalningsanmärkningar och allt annat kommes att bli offentliga.
Det viktiga är att den nye ordföranden har ett brett stöd inifrån.
Ett sådant stöd får bara en ordförande som valts i en bred öppen debatt.
Den slutna processen liknar ett tvångsältenskap, det kan gå bra men vanligen gör det det inte.
Skicka en kommentar