onsdag 6 maj 2020

Vad är en kapitalist? Förslag till kapitalistforskning.


I vissa vänsterkretsar framställs kapitalisterna som stenrika knösar vilka stulit sitt kapital från folket, giriga och konspirerande mot resten av mänskligheten.

Nyliberaler anser att kapitalisterna är duktiga, hårt arbetande, klokt kapitalförvaltande entreprenörer som väl förtjänar sina rikedomar.

Kan det vara så att bägge har rätt, beroende på vilka kapitalister de talar om?

Jag utgår ifrån att kapitalistens uppgift är att samla och koncentrera kapital som kan investeras i nya vinstgivande projekt.
Kapital är arbetskraft, produktionsmedel (produktionsfaktorer som råvaror, energi, naturresurser) samt pengar.
Arbetet och produktionen är det som i grunden skapar överskott och får kapital att växa.

Och även om inte kapitalisterna började kallas för ”kapitalister” förrän i början av 1800-talet, har de funnits i alla tider.

Det finns alltså olika sorters kapitalister.

Statskapitalister
Egyptens faraoner (3000 f.kr- 400 f.kr.), som drev samman slavar och befolkning till pyramidbyggen, och andra stora projekt var kapitalister - statskapitalister.
Befolkningen var jordbrukare, men avkastningen från deras arbete var under direkt kontroll av staten, tempelkulter eller den elit som ägde jorden. Jordbrukarna var också skyldiga att betala en skatt på arbete och att bidra med dagsverken för att underhålla konstbevattningssystem och tjänstgöra som arbetskraft i större byggnadsprojekt. Hantverkare var även de under statlig kontroll och arbetade i verkstäder som var knutna till templen och avlönades direkt från statskassan.

I det gamla Babylon (1800-talet f.kr- 300 f.kr) var det kungar och andra härskare som utnyttjade slavar och medborgare för tempelbyggen, försvarsverk, stadsbyggen, jordbruk och hantverk.
De drev in skatter och arrenderade ut jord för att få ihop kapital.
För att göra erövringar krävdes arméer, d.v.s. fotfolk.

Det antika Grekland (
700-talet f.Kr. till 300-talet f.Kr) vilade på en sorts statskapitalism genom att staten och en ekonomisk elit samlade slavar och utlänningar för att genomföra tempelbyggen, jordbruksarbete, skeppsbyggen och erövringsarméer.
I silvergruvorna i Laurion, på 400-talet f.Kr.,arbetade mellan 10 000 och 20 000 ofria i gruvorna för att ta fram det silver som staten behövde för att bland annat bygga upp en stark flotta.

Och i romarriket (c:a 800 f.kr - 500 e.Kr.) fanns en mäktig aristokrati som från sitt stora rike genom militär dominans koncentrerade kapital till Rom.
Slavarbetet var grunden för samhällsbygget men kapitalkoncentrationen sköttes av den statsbärande eliten. Krigsbyten och skatteindrivning i provinserna skapade kapital för imperiebygget.
Under medeltiden (ca 400-talet till 1400-talet), var det kungar, kejsare, furstar och kyrkan som hade uppgiften att dra samman folk för att skapa arméer, bygga kyrkor och katedraler, befästningar, handelsskepp, handelsvägar m.m.
Skatter och tullavgifter drevs in för att samla och koncentrera nödvändigt kapital.

I Sovjetunionen (1922-1991) praktiserades statskapitalism, sedan privatkapitalismen ”avskaffats”, av kommunistpartiet tillsammans med statsbyråkratin. Ett klart statskapitalistiskt system.

Handelskapitalister
fanns utpräglat i Europa under medeltiden med Jacob Fugger (1459–1525), Hansan (cirka, 1100-1650) Giovanni di Bicci de' Medici, (1360 -1429) med flera. Dessa ägde stora handelshus, kommersiella nätverk, banker och pengar som ökade kapitalet.
Europeiska privata och statliga intressen samarbetade i kolonialprojekt under 1500-1800-talen.
IKEAs Ingvar Kamprad (1926 -2018) var en handelskapitalist i vår tid.

Industrikapitalister
som Louis de Geer (1587–1652), John D Rockefeller (1839-1937),
Mayer Amshel Rothschild (17431812) och André Oscar Wallenberg (1816-1886) skaffade sig makt genom ägande av maskiner, industrier, företag, patent och banker. Genom fabriksproduktion kunde de utnyttja löntagarnas arbete för att koncentrera kapital på nya produktiva verksamheter.
De kunde dela sitt ägande i aktiebolag men kapitalisten hade majoriteten av andelarna.

Finanskapitalister
som bygger kapital på ägande eller förvaltande av värdepapper och genom utnyttjande av prisfluktuationer på finansmarknader så att ”värdet” av tillgångarna ökar. 
De har ökat sitt kapital genom spekulation på valuta- och värdepappersmarknaderna.
Institutioner som banker och fondbolag samt enskilda som Warren Buffet (1930-), George Soros (1930-) är exempel på den sortens kapitalister.
Institutionskapitalister.
AFA, Alceta, AMF, ansiktslöst kapital som pensionsfonder, bankfonder och försäkringsbolag.

 
Entreprenörskapitalister
som byggt ett kapital på att ekonomiskt utnyttja egna uppfinningar och patent: Alfred Nobel (1833-1896), Henry Ford (1863 -1947) Ruben Rausing (1895–1983), Bill Gates (1955-), Daniel Ek (1983-).
De har lyckats organisera produktionsnätverk kring dem och därigenom skapa sig ansenliga förmögenheter.

Flera av dagens kapitalister ägnar sig, liksom Nobel, åt filantropisk verksamhet: Bill Gates, Warren Buffet, George Soros m.fl.


När kapitalister ska bedömas bör man ställa sig några frågor.
Hur och på vilket sätt…
… fullgör kapitalisten sin uppgift att samla och koncentrera kapital som kan investeras i nya vinstgivande projekt?
…har kapitalisten samlat ihop sitt kapital?
…har kapitalisten investerat i nya produktiva verksamheter?
…har kapitalisten skapat nya arbetsplatser och jobb?
…har kapitalisten utnyttjat sin ekonomiska maktställning?
…är kapitalisten som företagsledare?
…är kapitalisten som arbetsgivare?
…har kapitalisten bidragit till en produktion som skyddar människor och miljö?

Finns det någon forskning på området?




Inga kommentarer: