Arbetsgivare eller arbetsköpare

I början av 1970-talet var jag redaktör för fackföreningen Byggettans tidskrift, ”Stockholms Byggarbetare”. Jag var dessutom tidskriftens ansvarige utgivare.

I nummer 7, 1974 av tidskriften, hade jag samlat material till ett temanummer om löntagarinflytande på arbetsplatsen. Jag redogjorde för avtalet om anställningstrygghet, om AP-fonderna, styrelserepresentation för anställda m.m.
I en artikel ”Sådan är kapitalismen” pekade jag på kapitalets makt, citerade Byggnadsarbetareförbundets stadgar som i sin första paragraf sade att förbundet skulle ”medverka till en samhällsutveckling grundat på politisk, social och ekonomisk demokrati, att verka för ett utvidgat inflytande inom industrin samt att stödja kravet på produktionens socialisering”. Jag citerade socialdemokraternas grundsatser som sa att socialdemokratin ville omdana samhället så att ”bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer”, jag citerade den statliga utredning som kommit fram till att man borde inskränka paragraf 32 i SAF:s stadgar som säger att arbetsgivarna har full rätt att ensamt leda och fördela arbetet. Jag redovisade lagen som gav skyddsombuden ökad makt och den nya lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen samt om lagen som gav löntagare rätt att ta ledigt för studier.

Men det värsta var att jag, i samma nummer, skrev en liten betraktelse i vilken jag deklarerade att jag, i- och med detta nummer av tidskriften - skulle införa ett nytt språkbruk. Jag deklarerade att jag i fortsättningen skulle använda ordet ”arbetsköpare” i stället för ”arbetsgivare” och ”arbetare” i stället för ”löntagare”.
Jag ansåg nämligen, i min dumhet, att språket har makt över tanken och att ordet arbetsköpare bättre speglar den verklighet som innebär att kapitalet köper arbetskraften. Visserligen är det saligare att giva än att taga, skrev jag, men arbetsköparen giver inte arbetskraft, han köper den, och arbetaren tager inte arbete, han säljer sin arbetskraft.

Som om detta inte var nog redovisade jag två verkliga fall där arbetsköpare snuvat sina arbetare på ersättning för deras arbetskraft. Dels var det två timmermän som inte fått lön på två veckor trots att de arbetat för veckolön. När arbetsgivaren kom till bygget efter fjorton dagar sa han: – Tyvärr grabbar, jag har inga pengar åt er idag heller – men jag kan sjunga och steppa för er!
Den andra artikeln hade rubriken ”Sparken i stället för lön”. Den handlade om två rörarbetare som arbetade med att dra tryckluftsledningar hos Saab-Scania i Solna för sin arbetsköpares räkning. Då de skulle hämta lönen på dennes kontor gav han dem sparken och ringde på polisen och påstod att de bägge arbetarna försökt göra intrång.

Arbetsgivaren stämde mig och ”Stockholms Byggarbetare”.

I artikeln hade jag varken nämnt företagets eller arbetsgivarens namn och tingsrätten friade därför tidskriften. Arbetsgivaren överklagade domen. Genom dom den 20 december 1976 fastställde Svea hovrätt tingsrättens dom, men det var på håret. Två av domstolens ledamöter var skiljaktiga och ville fälla tidningen för förtal. (Fallet finns refererat i ”Pressen inför rätta” Thorsten Cars/Peter Danowsky, Norstedts 1982, sid. 120.)

I det sammanhanget fick jag propåer från min arbetsgivare, Byggettans styrelse, för att jag med mina skriverier medverkat till att försämra förhandlingsklimatet med motparten på arbetsmarknaden, Stockholms Byggmästareförening.
Styrelsen ansåg att jag försvårat fackets förhandlare möjligheter att komma överens med motparten. Styrelsen för Byggettan ansåg därför att jag borde avgå och jag fick mer eller mindre sparken.

Efter detta har jag blivit litet klokare och insett att en organisationstidskrift inte kan vara fristående från organisationens styrelse och att det heter ”arbetsgivare” och ”löntagare” och ingenting annat.

Men fortfarande anser jag att jag har rätt i den semantiska frågan.

Wikipedia om arbetsgivare

Den arbetande människan

De första människorna, Adam och Eva, levde arbetsbefriade i Paradiset.
Men sedan de hade smakat på kunskapens förbjudna frukt blev de straffade med utvisning av sin Skapare.

Enligt första Mosebokens 3: e kapitel och 17:e vers säger Skaparen: ”I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd. Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, törne och tistel skall den ge dig. ”
Skaparen gör klart för Adam och Eva deras, och hela mänsklighetens, livsvillkor.
Vi människor måste helt enkelt arbeta för vår överlevnad.

Människan tycks annars vara som skapt för arbete.
Vår kropp med nerver, lemmar, muskler, handens känsliga fingrar, synen, hörseln och vår förmåga att samordna alla dessa fysiska förutsättningar är i sig en fantastisk arbetsmaskin.

Våra hjärnors förmåga att minnas, planera, ordna, fantisera, kombinera, dra slutsatser tillsammans med vår förmåga till samarbete med andra människor gör oss till något helt unikt i vårt kända universum.

Människan har utvecklat arbetet och utvecklats genom arbetet.

Genom sin konstitution har människan, på gott och ont, utvecklat och förändrat världen och påverkat naturen.

Arbetet och produktionen är grunden för människans ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.

Arbetet skiljer människan från andra levande varelser.

I arbetet kan människan:

• formulera en avsikt, en idé, ett mål för sina handlingar och att rätta handlingarna för att nå målet

• ständigt välja mellan många olika handlingsalternativ för att nå målen

• tänka abstrakt. Hon kan t.ex. fantisera, använda symboler och tänka i form av modeller

• minnas och att lära av framgångar och misstag. Hon kan dra slutsatser.

• kommunicera med andra individer av arten genom talförmågan och tankeförmedling. Lärandet.

• samverka med andra individer. Social förmåga.

• kunna föreställa sig andra individers känslor, tankar och reaktioner, och reagera på dem. Empatisk förmåga.

• organisera och ordna. Definiera, utesluta, sortera, prioritera.

• kombinera och lägga samman information och dra nya slutsatser av den samlade informationen

Människan har alltid arbetat för att skaffa sig föda, kläder, boende, trygghet och övriga livsvillkor.

I sitt arbete utvecklar människan sina färdigheter vilket ger upphov till uppfinningar, upptäckter, nytänkande, kunskapsutveckling och övrigt framåtskridande.

Ända sedan den arbetande människan uppträde på vårt klot har hon strävat efter att

– bättre utnyttja energi och kraftöverföring.
Exempel: hävstången, stenslungan, elden, djur som dragare, hjulet, vindkraften, vattenkraften, kugghjulet, ångkraften, elektriciteten, atomkraft.

– underlätta och göra transporterna mer effektiva.
(hjulet, flytetyg, segelfartyg, kanaler, ångfartyg, valvbyggnad, järnväg, bilen, infrastrukturen, flyget)

– förfina och utveckla verktyg för bearbetning, framställning och produktion
(stenyxan, nålen, spjutet, metallyxan, drillborren, vävstolen, drejskivan, svarven, maskiner, automatisering, robotisering)

– finna nya material och ämnen
(metaller, keramik, papper, glas, petroleum, plaster, grundämnen)

– komma på bättre och effektivare metoder i arbetet
(plogen, skäran, kvarnen, drejskivan, bevattning, växelbruk, metallbearbetning, gruvdrift, fabriken,  löpande bandet, automationen, robotisering, arbetsorganisation)

– skapa ett bättre och effektivare varuutbyte, handel, organisation och ekonomi
(marknadsplatser, pengar, alfabete, bokföring, värdepapper, bolagsbildning, kreditinstitut, kapitaliseringsinstitutioner)

– kunna orientera sig i tid och rum, mäta, väga och ordna
(tidmätning, matematiken, mått-, vikt och volymsystem, termometern, kartor, standardisering, räknemaskinen, sensorer, satellitnavigering)

– förstärka sina sinnen och sin fysiska förmåga
(pilbågen, utväxlingen, skruven, kugghjulet, optiken, sprängämnen, glödlampan, maskiner)

– förbättra medel och metoder för information, kommunikation och dokumentation
(skrivkonsten, boktryckarkonsten, fotografering, telegrafen, telefonen, radion, film, ljudupptagning, televisionen, datorer, Internet, satellitöverföring)

– förbättra möjligheterna till vård och hälsa
(läkemedel, operationsmetoder, medicin, hälsovårdsorganisation)

– öka möjligheterna för näringsavkastning och näringstillförsel
(odla, växtförädling, skördemetoder, växelbruk, genmanipulation)

– öka slagkraften för erövring av andra människors resurser och försvar av de egna
(befästningsverk, krigsfartyg, bomber, skjutvapen, arméorganisation, skyddskläder, atombomben)

– öka gränserna för sin förmåga att uppfatta och förutsäga tillvaron och dess förutsättningar
(astronomi, psykologi, filosofi, vetenskaper, konstskapande)

 - öka det organiserade samarbetet och informationsutbytet mellan människor skapa förutsättningar för kulturell utveckling.

(samhällsorganisation, juridik, politik, demokrati, nationer, allianser, internationalism)

- expandera sitt livsutrymme
(upptäcksresor, expeditioner, kolonisation, rymdresor)

Kort sagt: människan har alltid strävat efter att göra det mesta möjliga av det minsta möjliga.
Och under de senaste trehundra åren så snabbt som möjligt.

Denna strävan har drivits fram av människans kamp för överlevnad men också stimulerats av nyfikenhet, upptäckarglädje och skapande förmåga samt av makt- och vinningslystnad.

Samtidigt med vinsterna har dessa utvecklingssträvanden förändrat världen, inneburit överexploatering och miljöförstörelse. Arbetet skapar värden men orsakar samtidigt förstörelse.

I dag är detta en ny utmaning för mänskligheten, att skapa utan att samtidigt förstöra och att ersätta eller återställa det som redan förstörts.

 

Bibeln 
Människans utveckling 
Lista över fossil ur människans evolution  

 

 

Underklassen

 80 miljoner människor i världen har tvingats fly från sina hem. Det är lika många som sju gånger Sveriges befolkning.

Över hälften av alla flyktingar är barn. Många flyktingar har ingenstans att ta vägen och därför uppstår det enorma flyktingläger i de flyendes grannländer.
De flyende har tvingats lämna sina hem i Syren, Afghanistan, Sydsudan, Myanmar och Somalia.
De har hamnat i Turkiet (3,8 miljoner), Jordanien (2,9 miljoner), Palestina (2,2 miljoner), Libanon (1,5 miljoner), Tyskland, (1,4 miljoner), Pakistan (1,4 miljoner) och Uganda (1,4).
De flesta saknar ägodelar.

Bara en liten en del av världens flyktingar kommer till Europa.
85 procent av alla flyktingar bor i enkla eländiga tält eller flyktingläger i fattiga utvecklingsländer.
Dessa nästan åttio miljoner flyktingar tillhör utan tvivel den fattiga underklassen.

Till underklassen hör också alla de många människor som bor i världens slumområden och kåkstäder. Ingen vet hur många det är.
Men vi vet att slummens enkla kojor av papp, plåt och begagnade bräder vanligen saknar avlopp, elförsörjning och rent vatten.
Kåkstäderna finns överallt i världen och kallas för favelor, rancho, bidonville, bustee, kampong, gecekondu eller shanty-towns beroende på var i världen de finns.
Här bor miljontals av den fattiga underklassen.

Gästarbete och migrantarbetare är en annan grupp fattiga som tillfälligt jobbar på främmande ort. 214 miljoner människor bor i ett annat land än där de föddes. 37 procent flyttar från ett utvecklingsland till industriland. Ungefär 16,3 miljoner flyttar av andra skäl, framför allt arbete.
I Saudiarabien, ett av världens rikaste länder, lever över 8 miljoner migrantarbetare från framför allt Filippinerna, Indonesien, Nepal och Bangladesh. Många av migrantarbetarna exploateras och utsätts för våld och förnedrande behandling. Det är också vanligt att migrantarbetarna inte får ut den betalning som de har blivit utlovade. Men migrantarbetarna är i princip rättslösa och det är mycket svårt för en migrantarbetare att få rätt mot en arbetsgivare.

Omkring 70 procent av de 1,4 miljarder fattiga människorna i utvecklingsländerna bor på landsbygden.
Enligt IFAD:s rapport Rural Poverty Report 2019 har andelen människor som lever i extrem fattigdom på landsbygden (människor som lever på mindre än 1,25 dollar per dag) minskat från 48 procent till 34 procent. Det är främst utvecklingen i Kina som bidragit till förbättringen.
Nästan en tredjedel av världens extremt fattiga landsbygdsbor lever i Afrika söder om Sahara. Antalet ökade från 268 miljoner till 306 miljoner under det senaste årtiondet.

Utöver alla dessa fattiga bor miljoner människor i vad som i Sverige sedan 2015 kallas för ”utsatta områden”, förortsområden och stadsdelar med över tid låg socioekonomisk status och med kriminell påverkan på lokalsamhället. De bor i enkla lägenheter i flerfamiljshus i miljonprogrammens förorter runt om världens storstäder.

Till underklassen hör också, du och jag, de miljarder människor som har jobb, inkomst, mat för dagen, viss trygghet och rent vatten.. Kanske har vi dessutom bil, sommarstuga, fritidsbåt och några tusenlappar i sparkapital. Somliga äger aktier eller sparar i fonder. De flesta är lönearbetare eller småföretagare.
Men vi tillhör ändå underklassen eftersom vi inte äger produktionskapital.

Underklassen utgör med andra ord 98 procent av jordens befolkning.

Skillnaderna mellan rika och fattiga är ungefär lika i alla länder. De rika är ungefär 2 procent av befolkningen.
Den ekonomiska ojämlikheten ökar globalt. 2019 ägde den rikaste procenten av världens befolkning 45 procent av det samlade privatkapitalet, medan den fattigare halvan ägde 1 procent, enligt affärsbanken Credit Suisse.

Under- och överklass har inga nationsgränser. De är klasser i det rådande ekonomiska, sociala och kulturella globala system som kallas för kapitalism.

Detta klassystem ger upphov till ekonomiska, sociala och kulturella skikt i form av hierarkier.
Hierarkierna kan se olika ut i olika länder i form av socialgrupper.

Forskning.se, De rikaste blir allt rikare 

Union to Union om Saudiarbien 

Dharavi

UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees)  Förenta Nationernas flyktingkommissarie

United Nations Children's Fund (UNICEF) FN:s barnfond Barn på flykt 

Utsatta områden 

Den nya fattigdomen, av Carina Mood och Jan Jonsson 

International Fundfor Agricultural Development, IFAD, årsredovisning 2019 

Credit Suisse 

 

 

 

Medelklassen finns inte! Men det finns hierarkier.

 Grunden för människans utveckling är arbetet och produktionen.

Det är arbetet och produktionen som skapar mänsklighetens ekonomiska, sociala och kulturella bas.
Människans levnadsbetingelser utgår från vilka som har makten över produktionsmedlen.  
Därför finns det bara två klasser, å ena sidan överklassen som äger makten över produktinsmedlen och å andra sidan underklassen som inte äger produktionsmedlen utan enbart sin egen arbetskraft.
Över- och underklass är två poler. Mellan dem finns inga mellanpoler. Men det finns hierarkier.

”Medelklassen” är ett påhitt av sociologer eftersom att de har blandat samman begreppen klass och hierarki. De definierar ”klasser” efter ekonomiska, sociala och kulturella nivåer. De har tappat begreppet hierarkier och ersatt det med ”klass”.

Hierarkierna är mångfacetterade och rörliga. När man börjar kalla den hierarkiska ordningen för klass blir klassbegreppet diffust och svärgripbart. Det blir ”klasser” litet var som helst.
Sammanblandningen är fatal, särskilt som dagens egendomliga vänster har anammat den.
Varje vettig analys av kapitalismen blir omöjlig.

På så sätt har det blivit svårt att se ett fast och stabilt klassbegrepp som håller för att göra nödvändiga bestämmelser och positioner i tid och rum.
För att ta ett exempel: Indiens kastsystem är en hierarki och inte en klassordning.
Militärledningen från överbefälhavaren ner till den nyinryckta värnpliktiga är en typisk hierarki. Inte olika klasser.

Ingenjören på företaget Volvo är inte av en annan klass än städerskan på samma företag. De har däremot olika positioner i hierarkin.

Skillnader i ekonomiska, sociala och kulturella grupper av människor, är hur många som helst. För den som söker begrepp att studera tillvaron med och som ersätter hierarkier med ”klass” blir tillvaron förvirrande.

Den amerikanske sociologen Charles Wright Mills, (1916-1962) har visserligen infört begreppet social stratifiering, som är detsamma som hierarkier, men han kunde inte frigöra sig från medelklassbegreppet.
Erik Olin Wright (1947-2019) är en annan amerikansk sociolog. Även han använder medelklassbegreppet vilket en stor del av vänstern anammat och därmed förlorat sig i dimman.
Begreppet ”arbetarklass” har därför fått något diffust och mystiskt över sig. Somliga har därför velat kalla det för ”löntagarklass” men problemen kvarstår.

Tramsigheter som att beskriva en ”arbetare” som blir professor som att arbetaren gjort en ”klassresa” är rena dimbildningen. Ungefär lika mycket ”sanning” som lögnen om att solen går upp i öster varje morgon. Det är ju inte solen som går upp utan jorden som vrider sig kring sin axel.
Att arbetaren som blivit professor gjort en bildningsresa, och därmed förändrat sin position i samhällshierarkin, är däremot odiskutabelt.
En person som gift sig med en storkapitalist har däremot faktiskt gjort en personlig klassresa och samtidigt förändrat sin position i hierarkin.

Om man vill studera verkligheten är det viktigt att använda begrepp som hjälper en att ordna den verklighet man vill studera.
Som då Carl von Linné (1707-1778) ordnade växternas klassifikation och gjorde biologin en stor tjänst.

C. Wright Mills 
Erik Olin Wright  
Social stratifiering  
Samhällsklass 
Klassamhälle 
Indiens kastsystem 
Vetenskapsrådet, God forskningssed 

 

Den svenska hierarkin

I ett examensarbete av Emma Bergqvist och Maria Wahlborg vid högskolan i Gävle HT 2011, Sociologi Socionomprogrammet ”Ensamstående mödrars upplevelser av att leva med försörjningsstöd” möter vi fyra arbetslösa ensamstående mammor.

En av de fyra är 23 år gammal och bor i en mellanstor stad. Hon har två barn (4 och 1 år gamla). Det ena barnet har hon ensam vårdnad om och det andra barnet har hon delad vårdnad om. Hon har ingen daglig aktivitet i sitt liv förutom att hon ibland träffar en coach genom Arbetsförmedlingen. Hon har gått två år på gymnasiet och har erhållit försörjningsstöd sedan fyra år tillbaka.

Enligt socialstyrelsens statistik levde 116 000 kvinnor i liknande situation.

Å andra sidan har vi också ett antal stenrika kvinnor som har haft den goda smaken att ärva miljardföretag. Katarina Martinson och Louise Lindh, som tagit över familjeföretaget Lundbergs, en av de största privata fastighetsägarna i Sverige. Företaget, som grundades av Katarinas och Louises farfar 1944 och som i sin tur hade ärvt en fastighet och en skoaffär, har idag cirka 150 medarbetare. Pappa Fredrik Lundberg har alltså lämnat över till döttrarna som förvaltar en förmögenhet på elva miljarder kronor (vardera).

Du kan lätt se att olika människor har olika ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar och positioner i samhället.
Samhällsmedborgarna skiljer sig från varandra genom olika arv, inkomster, utbildning, socialt inflytande, boende och kulturellt status.

Från 1911 fram till 1980-talet försökte myndigheterna definiera dessa skillnader i tre socialgrupper.
Socialgrupp I: Större företagare, högre tjänstemän, fria yrken
Socialgrupp II: Lägre tjänstemän, mindre företagare
Socialgrupp III: Arbetare i privat eller offentlig tjänst
1982 ersattes socialgrupper av den svenska socioekonomiska indelningen (SEI). Men även den är numera omodern.
Dagens egendomliga vänster har valt att kalla de olika grupperna för klasser.

Hur som helst, hierarkin existerar oberoende hur myndigheterna väljer att definiera den.
Grupperna formar sig som en pyramid med en elit i toppen och en bas. I botten av hierarkin finns arbetslösa, flyktingar, bidragstagare m.fl. maktlösa. I toppen en liten grupp som på olika sätt kan utöva makt över dem i botten.
Tydligast visar sig hierarkin inom militärväsendet och inom företag men även inom demokratiska institutioner.

Sammantaget bildar alla dessa hierarkier en samhällshierarki.  Överst i hierarkin finns de med viktiga arbetsuppgifter, höga löner, exklusiv konsumtion, hög bostadsstandard, hög utbildning och förfinad kulturkonsumtion.

Här finns storföretagens verkställande direktörer och styrelser, regering, höga tjänstemän inom statsbyråkratin, eliter inom kultur och idrott, religiösa höjdare och andra.

Ledningarna för storföretag, dess verkställande direktörer, utgör toppen av hierarkin. VD utses av företagens ägare för att tillgodose ägarnas intressen.

År 2019 hade de 50 direktörerna i den ekonomiska eliten en genomsnittlig inkomst motsvarande 60,2 industriarbetarlöner.

VD-löner. Median år 2020, kronor

Jord- och skogsbruk             55 000
Byggnadsverksamhet           55 000
Transporter                         72 000
Handel, Hotell & Restaurang 80 000
Tjänster & Service               96 000
Industri                             100 000

I LOrapporten om maktelitens löner analyseras inkomstutvecklingen för tre undergrupper inom makteliten – den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska eliten. 
År 2019 hade de 50 direktörerna i den ekonomiska eliten en genomsnittlig inkomst motsvarande 60,2 industriarbetarlöner. 
Den demokratiska eliten – de folk- och förtroendevalda – hade i genomsnitt en inkomst på motsvarande 3,9 industriarbetarlöner 2019.
Den byråkratiska elitgruppen, högt uppsatta tjänstemän i bland annat offentlig sektor, hade i genomsnitt motsvarande 7,4 industriarbetarlöner i inkomst 2019.
En genomsnittlig industriarbetarlön 2019 är 385 005 kronor.

Bostaden är en markör i hierarkin. Eliten söker sig till villaområden i till exempel Danderyd, Lidingö utanför Stockholm och i skånska Vellinge. De fattiga finns i norrlandskommunerna Timrå, Haparanda och Jokkmokk.

Det verkar som om alla samhällen i historien har varit hierarkiskt ordnade.
Alla utvecklade samhällen har byggt på hierarkier i där ett fåtal mäktiga styrt över ett flertal.
Kungar, kejsare, furstar och påvar, kapitalägare har styrt över slavar, egendomslösa, fattiga och löntagare.
Så var det med Egyptens faraoner och Babyloniens kungar. Även i det antika Atens demokrati styrde de rika medborgarna över kvinnorna, utlänningar och slavar. På samma sätt var det i det antika Rom där till sist ett kejsarvälde utvecklade sig. Under medeltiden bestod Europa av ett stort antal riken som stödde sin makt på ridderskap och adel.

Man kan fundera över om hierarkier är en nödvändighet eller ett djävelskap.
Kanske beror din åsikt på i vilken nivå i hierarkin du befinner dig.

”Ensamstående mödrars upplevelser av att leva medförsörjningsstöd” 

Socialstyrelsen statistik, Ekonomiskt bistånd 

Sveriges rikaste kvinnor 

Dagens industri Sveriges 125 rikaste kvinnor 

VD-löner Svenskt Näringsliv 

Makteliten, LO 2021 

Att styra eller leda - En studie av rollfördelningen mellan styrelse och VD i strategiutvecklingen i svenska börsnoterade företag. Carl Henrik Somp, Johan Dann, 

Börsvdarnas lön: 6,3 miljoner om året, Chef , 2020

Makteliten håller ställningarna, LO, 

SCB socioekonomiska indelningar 

Historiens dolda sanning

I Riddarholmskyrkan kan man, i en inskription, läsa om den svenske kungen Gustav II Adolf (1594-1632):  ”In angustiis intravit” (I trångmål begynte han sin bana). ”Pietatem amavit” (Fromheten älskade han), ”Hostes prostravit” (Fienderna nedslog han), ”Regnum dilatavit” (Riket utvidgade han), ”Suecos exaltavit” (Svenskarna upphöjde han), ”Oppressos liberavit” (De förtryckta befriade han), ”Moriens triumphavit” (I döden triumferade han).

Om det nu var bra gjort, så inte gjorde han det utan sina medarbetare,  arméer och tusentals soldater väl? Inte utan alla de tusentals människor som offrat sina liv eller som skadats för resten av livet.

”Sveriges historia är dess konungars”, skrev Erik Gustaf Geijer (1783-1847) en gång.
Och i historielitteraturen kan vi ideligen läsa om kungar, kejsare, filosofer, konstnärer, diktare, krigshjältar, uppfinnare, upptäckare, statsmän och andra märkvärdiga män och en och annan kvinna.
Vi får lära oss hur de, genom sina enastående insatser, har påverkat historiens förlopp.
Att de ägde ovanliga förmågor och påverkat historien må vara sant. Men de sanningarna brukar ändå konsekvent dölja ett annat viktigt faktum.

För att ta några exempel.
Sokrates, Leonardo da Vinci, Shakespeare, Beethoven och Alfred Nobel var utan tvekan begåvade män. De framstår i historieböckerna som viktigare än de flesta andra samtida.

Men de, liksom alla andra ”vanliga” människor, var tvungna att äta och dricka, sova och skita, städa och tvätta, sköta sina barn och, kort sagt, de måste kunna livnära sig och sköta sin vardag för att få möjlighet att uträtta sina storverk.
Eller var det så att det var andra människor omkring dem som bidrog till att de kunde bli vad de blev?
Stora män är ofta mycket koncentrerade på sin uppgift, många skulle nog i sin egocentricitet diagnosticeras som något autistiska.

Hur klarar de att utveckla sina speciella förmågor om deras dagar skulle vara uppfyllda av att tvingas göra allt det som vi ”vanliga” alltid måste göra, nämligen sådant som tar det mesta av vår tid: att varje morgon, året runt, gå till jobbet för att tjäna ihop en lön så att vi kan föda oss själva?
Vem gick till marknaden och handlade geniernas livsmedel, vem lagade deras mat, vem byggde, inredde och städade deras bostäder, vem sydde och ordnade de kläder de bar?
Vem bäddade deras sängar, vem diskade deras disk, vem städade åt dem, kort sagt, vem befriade dem från allt det tidsödande vardagsarbetet så att de kunde få tid och ork att tänka och filosofera, dikta, komponera, experimentera och uppfinna?

Vilka var alla de som befriade Sokrates, Leonardo da Vinci, Shakespeare, Beethoven och Alfred Nobel från vardagens tidsödande sysslor? Vem skötte deras vardag och lekamliga försörjning? Vilka höll liv i genierna?

Sokrates hade fru och slavar
Sokrates (469-399 f.Kr) hade en hustru och flera slavar. Hustrun hette Xantippa som ansågs grälsjuk och argsint. Att hon verkligen var sådan vet vi inte, det kan vara en skröna. Men om det vore så är det kanske inte så konstigt att hon blev grinig med en gubbe som alltid gick och tänkte stora tankar men aldrig gjorde ett ordentligt handtag hemma. Sokrates var arbetsbefriad eftersom han var medborgare i Athén och tillhörde aristokratin, den högre samhällsklassen. Som sådan hade han inkomster från det arbete som utfördes av ofria slavar, kvinnor och metoiker (invandrare). De senare hade till skillnad från slavarna, en begränsad frihet men de saknade medborgarskap och rösträtt.

På den tiden i Grekland var det just slavarna, kvinnorna och utlänningarna som fixade maten, som byggde Sokrates´ hem, städade det, bar bort hans bajs, skötte hans egendomar medan han själv tänkte stora tankar.  Vilka var hans tjänare?
I dag är det bara namnet på hans hustru Xantippa som eftervärlden känner till och som alltså blivit synonymt med grinig kärring.
Detsamma gällde de flesta av Greklands och Roms berömda antika författare och filosofer. Alla hade de sin försörjning ordnad och sin vardagsservice fixad.

 Så tack, Xantippa och alla andra fruar! Tack slavar! Tack invandrarna under antiken och senare!
Utan er hade vi inte haft Sokrates och andra filosofers tankar om tillvaron.

Leonardo da Vinci
Under den så kallade medeltiden var det kyrkan och furstehusen som framträder i historien.
Leonardo da Vinci (1452-1519) hade aldrig någon hustru hans talanger uppmärksammades tidigt och han sattes, vid ca 14 års ålder, i lära hos Andrea del Verrocchio, en ledande florentinsk skulptör, guldsmed och målare.
Leonardo sattes inte bara som lärling under Andrea del Verrocchio utan bodde i samma hus som han och fick del av vad husets tjänare uträttade. Från 1482, var han i tjänst hos hertigen av Milano, Ludovico Sforza, och verkade där som hovmålare, skulptör, arkitekt och arméingenjör fram till familjen Sforzas fall 1499.  Leonardo arbetade därefter åt fursten Cesare Borgia och efter det för Milanos franske guvernör Charles d'Amboise och sedan för franske kungen Frans I.
Furstarnas, guvernörens och kungens ekonomiska bidrag, och deras tjänstefolk, gjorde att Leonardo fick möjlighet att utveckla sina idéer och sin konstnärlighet utan att störas alltför mycket av vardagsbekymren.

Men varifrån hade furstarna och kyrkan fått sina pengar?

Shakespeare (1564-1616) hade från början en gynnare i tredje earlen av Southampton, Henry Wriothesley, som såg till att Shakespeare kunde utbilda sig.
Shakespeare hade från 1582 fram till sin död dessutom en hustru, Anne Hathaway (1555-1623). Hon bidrog till familjens ekonomi genom att komma från en förmögen familj.
Tack vare earlen och hustruns bidrag kunde Shakespeare skapa sina odödliga verk utan att behöva hindras av de vardagliga livsuppehållande sysslorna.
Bakom earlens och hustruns pengar låg många idag okända människors arbete.

Beethoven (1770-1827) hade aldrig, efter sin mamma, någon självuppoffrande kvinna i sitt hushåll men fick understöd av mecenater, mest från europeiska furstehus.  En av de främsta var furst Lichnowsky som gav Beethoven ett årligt understöd på 600 floriner, och av furst Lobkowitz och furst Kinsky som betalade Beethoven 4.000 floriner årligen, för att behålla honom i Wien.
Han kunde alltså betala för den vardagsservice han behövde för att kunna komponera.
Furstarna hade fått sina rikedomar genom hårt vardagsarbete i jordbruk, fabriker eller på slagfält.
Nå ja, nu var det ju inte furstarna själva som arbetat hårt och därmed skapat överflödet utan alla de drängar, pigor, tjänstefolk, lantbrukare, hantverkare, daglönare och andra som arbetat åt dem och deras förfäder.
Inte en ringa del av furstarnas inkomster kom från krigiska erövringar som deras förfäders soldater gjort.

Alfred Nobel (1833 -1896) kunde utveckla sin forskning genom inkomsterna från sin pappas tillverkning av minor och ångmaskiner åt den ryska flottan under Krimkriget 1853-1856.  Krimkriget kostade 47 000 soldater livet som alltså därmed indirekt bidrog till att Alfred Nobel kunde göra sin banbrytande upptäckt. Dessutom skaffade sig Alfred, tillsammans med sina bröder Ludvig och Robert, inkomster från oljefälten i Baku.
Bröderna Nobel pumpade inte själva upp oljan. Det gjorde oljearbetarna. Men fabrikörerna Nobel kunde lägga beslag på överskottet från den uppumpade oljan.

Och så har vi alla dessa härförare som vunnit sina slag, fått medalj och ärats som hjältar. 
Men inte utan sina arméer och tusentals soldater väl? Inte utan alla de tusentals människor som offrat sina liv eller som skadats för resten av livet.

Bakom varje framstående mans stordåd står oftast kvinnor och en mängd andra arbetande människor.

Alla tiders kapitalister

I alla tider har överklassen varit sin samtids kapitalister. Ofantligt rika i förhållande till underklassen.

Egyptens faraoner (3000 f.kr- 400 f.kr.) hade makt att driva samman slavar och befolkning till pyramidbyggen och andra stora projekt. De var statskapitalister.
Jordbrukare, hantverkare, småhandlare och övrig befolkning var underklassen.

Avkastningen från underklassens arbete var under direkt kontroll av staten, farao och tempelkulter och/eller den elit som ägde jorden.
Jordbrukarna var också skyldiga att betala en skatt på arbete och att bidra med dagsverken för att underhålla konstbevattningssystem och att tjänstgöra som arbetskraft i större byggnadsprojekt. Hantverkare var även de under statlig kontroll och arbetade i verkstäder som var knutna till templen och avlönades direkt från statskassan.

På samma sätt var det i det gamla Babylon (1800-talet f.kr- 300 f.kr). Det var kungar och andra härskare som utnyttjade slavar och medborgare för tempelbyggen, försvarsverk, stadsbyggen, jordbruk och hantverk.
De drev in skatter och arrenderade ut jord för att få ihop kapital.
För att göra erövringar krävdes arméer, d.v.s. fotfolk.

Det antika Grekland (700-talet f.Kr. till 300-talet f.Kr) vilade på att stadsstaten och en ekonomisk elit hade slavar och utlänningar för att genomföra tempelbyggen, jordbruksarbete, skeppsbyggen och erövringsarméer.
I silvergruvorna i Laurion, på 400-talet f.Kr. arbetade mellan 10 000 och 20 000 ofria för att ta fram det silver som staten behövde för att bland annat bygga upp en stark flotta.

Och i romarriket (c:a 800 f.kr - 500 e.Kr.) fanns en mäktig aristokrati som från sitt stora rike, genom militär dominans, såg till att rikedomarna hamnade i Rom.
Slavarbetet var grunden för samhällsbygget och kapitalkoncentrationen sköttes av den statsbärande eliten. Krigsbyten och skatteindrivning i provinserna skapade kapital för imperiebygget.
Statskapitalismen har funnits i vår tid, ibland annat Sovjetunionen (1922-1991), sedan privatkapitalismen ”avskaffats”. Kommunistpartiets ledning, tillsammans med statsbyråkratin, blev den nya överklassen.

Under medeltiden (ca 400-talet till 1400-talet), hade kungar, kejsare, furstar och kyrkan makt att dra samman folk för att skapa arméer, bygga kyrkor och katedraler, befästningar, handelsskepp, handelsvägar m.m.
Skatter och tullavgifter drevs in för att samla och koncentrera nödvändigt kapital.
Handelskapitalister fanns utpräglat i Europa under medeltiden. Där fanns Hansan (cirka, 1100-1650), Giovanni di Bicci de' Medici, (1360 -1429), Jacob Fugger (1459–1525) med flera. Dessa ägde stora handelshus, kommersiella nätverk, banker och pengar som ökade kapitalet.
Europeiska privata och statliga överklassintressen samarbetade i kolonialprojekt under 1500-1800-talen.
I vår tid har vi IKEAs Ingvar Kamprad (1926 -2018) som ett modernt exempel på en handelskapitalist.

Industrikapitalister som Louis de Geer (1587–1652), John D Rockefeller (1839-1937), Mayer Amshel Rothschild (1743–1812) och André Oscar Wallenberg (1816-1886) skaffade sig makt genom att de ägde maskiner, industrier, företag, patent och banker. Genom fabriksproduktion och industrialisering kunde de utnyttja löntagarnas arbete för att koncentrera kapital på nya produktiva verksamheter.
De kunde dela sitt ägande i kompanier och aktiebolag men såg till att äga majoriteten av andelarna.

Dagens finanskapitalister äger kapital genom ägande av värdepapper. De har ökat sitt kapital genom att äga fondbolag och utnyttja prisfluktuationer på finansmarknader och genom spekulation på valuta- och värdepappersmarknaderna 
Warren Buffet (1930-), George Soros (1930-) är exempel på den sortens kapitalister.

Institutionskapitalister som till exempel AFA, Alecta och AMF uppräder som ansiktslöst kapital som förvaltar pensions- och bankfonder och försäkringsbolag. Värdena styrs av de starkaste marknadsaktörerna.
 
Entreprenörskapitalister bygger kapital på att ekonomiskt utnyttja egna uppfinningar och patent: Alfred Nobel (1833-1896), Henry Ford (1863 -1947) Ruben Rausing (1895–1983), Bill Gates (1955-), Daniel Ek (1983-).
De har lyckats organisera produktionsnätverk kring sina uppfinningar och därigenom skapa sig ansenliga förmögenheter.

De olika ”kapitalismerna” existerar jämsides med varandra.

Relationerna mellan över och underklass visar samma mönster under historiens gång.
Överklassen har varit stora jordägare, statsöverhuvuden, handelskapitalister, industrikapitalister, finanskapitalister, institutionskapitalister och/eller entreprenörskapitalister.
Genom sitt ägande och sin makt över produktionsvillkoren har de kunnat utnyttja underklassens arbete.
Överklassen har också, i alla tider, knutit militärledningar, aristokratier och religiösa ledare till sig.

 

Wikipedia, Kapitalism 

 

 

 

 

Äras dem som äras bör

En parad med 22 mumier färdades från ett museum till ett annat i Kairo på påskafton.

Den egyptiska huvudstaden upplevde en påkostad fest här om dagen när de 18 kungarna och fyra drottningarna i mumieform fick ett nytt hem.
Kungarna och drottningarna levde i Egypten för cirka 4000 år sedan.

I dag beundrar vi Cheops pyramid i Egypten från 2550 f.Kr. Vi häpnar inför Colosseum i Rom, uppförd mellan 70 och 80 e.Kr. Och vi beundrar Notre Dame i Paris, byggd 1163–1345.
Var det, som det brukar heta i historieböckerna, faraonerna som byggde pyramiderna, kejsarna som byggde palatsen och biskoparna som byggde katedralerna?

Du vet redan svaret. Du vet att det i böckerna heter att Cheopspyramiden ”var byggd av och för den egyptiske faraon Khufu (2620–2580 f. Kr.)”, att ”Kejsar Vespasianus ( 9 -79  e. Kr) började bygget av Collosseum som slutfördes av hans son Titus (39-81) ” och att det var ”biskopen Maurice de Sully (1120-1196) som ansåg att den dåvarande Pariskatedralen var ovärdig sitt uppdrag och rev den till grunden kort efter sitt tillträde som biskop i Paris.” Och så byggde han Notre Dame.

Du känner kanske till att det var Ferdinand de Lesseps  (1805-1894)  ”som skapade Suezkanalen”. Bygget av Suezkanalen påbörjades år 1858.
Det var den före detta franske konsuln i Kairo, Ferdinand de Lesseps, som tog initiativet till kanalbygget. Han brukar därför nämnas som Suezkanalens skapare.
Som sådan blev han 1870 hedersborgare i London, 1873 ledamot av Franska vetenskapsakademien och ledamot av Franska akademien 1885. Hans staty restes i Port Said 1900.

Men de som egentligen skapade kanalen var de egyptiska tvångsrekryterade lantarbetare, fellahs, som med enkla spadar och primitiva skottkärror forslade undan ökensanden.

Under de tio år som det tog att bygga kanalen deltog en miljon man. De arbetade i tolvtimmarsskift där dagstemperaturen kan nå 50 grader.  Kolera, smittkoppor och dysenteri härjade bland arbetarna. Det beräknas att omkring 100 000 av arbetarna dog under kanalbygget.
Stora kanaler var populära byggprojekt under 1800-talet.
Under bygget av Panamakanalen som öppnades 1914 dog 27 500 arbetare.

Sedan Suez- och Panamakanalerna blev klara kunde de euroepiska kolonialmakterna och amerikanska överklassen ta hem betydligt större vinster genom kortare sjöfrakter.

Världens i dag högsta byggnad, den 828 meter höga Burj Khalifa i Dubai, har fått sitt namn till ära av Förenade Arabemiratens president Khalifa bin Zayed Al Nahyan (1938-).
Men det var inte han som byggde utan enligt uppgift Samsung C&T Corporation.

Att det egentligen var totalt över 12 000 människor, varav tusentals asiatiska gästarbetare, som ofta under slavliknade arbetsförhållanden, uppfört tornet sägs inte så ofta i officiella sammanhang. Totalt krävdes 22 000 000 arbetstimmar för att bygga det.

Majoriteten av de kläder vi köper billigt i dag är sydda i länder som Kina, Kambodja och Bangladesh där skyddet för arbetarnas rättigheter är svagt. Kvinnorna som är anställda i fabrikerna jobbar upp till tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan, men kan i de allra flesta fall ändå inte klara sig på sin lön.

För att inte tala om alla dessa krig.
Som då ”Gustav II Adolf drog ut i krig mot Ryssland”.

Kungar, generaler och nationer vinner och förlorar krig. I historien blir de hjältar, misslyckade losers eller djävlar.
Men alla miljoner stupade och lemlästade okända soldater och civila är alltid krigets stumma offer.

Och dras namn är glömda.

Bara under andra världskriget dog omkring 55 till 60 miljoner människor. Fem gånger Sveriges hela nuvarande befolkning.

Och du vet redan att det är historikerna som skriver som om det vore enskilda personer eller företag som byggde, men att det i själva verket var det tusentals slavar, kvinnor, invandrare, tjänare och tjänarinnor, drängar och pigor, arbetare, hantverkare, lantbrukare, daglönare, ingenjörer, arbetsledare och skattebetalare som, genom sitt vardagliga arbete, alla bidrog till byggandet av pyramiderna och palatsen.

Till bygget av Notre Dame i Paris gick det åt flera hundra arbetare vart tionde år under de drygt 180 åren som bygget pågick.

Bakom varje storverk finns tusentals arbetare som genom sitt arbete förverkligat dem.

Det var alla dessa som, utan stora ord och åthävor, bara skötte sina dagliga sysslor. Om dem och deras villkor berättar inte historien så mycket för oss.

Generation efter generation av arbetare och slavar har genom sitt arbete skapat grunden för dagens ekonomiska, sociala och kulturella värld.

Ingen fäste deras tankar och arbetsinsatser på pergament och papper, deras namn flög aldrig över jorden utan försvann med dem i graven.

 

SvT Flytt av faraoner 

Cheopspyramiden 

Colosseum 

Notre Dame i Paris 

Suezkanalen 

Burj Khalifa i Dubai 

Fellāh 

Samsung C&T Corporation

Kläder SvT 

 

 

 

 

 

Samhällsklass IV (av IV)

Kapitalismen, och därmed dagens över- och underklass, är global.

Det finns ingen särskilt svensk, chilensk, libanesisk, japansk eller annan nationell kapitalism.
Precis som Jordklotet existerar mellan nord och sydpolen formas människans historia mellan polerna under- och överklass.
Kapitalismen är en historiskt betingad världsordning.
Kapitalet har inga nationsgränser. Marknaderna är globala. Företagen är multinationella.
Så är även klasserna.

Studier av inkomst- och förmögenhetsskillnaderna i Sverige är alltså en sak.
Om kapitalismen säger sådana studier ingenting.
Att undersöka över- och underklass i världen ger däremot en bild av kapitalismen.

Några exempel på att klassindelningen och kapitalismen är globala:

Tidskriften Forbes brukar lista världens tvåtusen dollarmiljardärer och ger därmed en liten bild av dagens internationella överklass.

En annan lista ur Forbes är världens största företag som säger något ytterligare om kapitalismen.

Oxfam är en global hjälporganisation som arbetar mot fattigdom över hela världen.
Enligt Oxfam tjänade de 26 rikaste människorna (överklassen) 23 miljarder kronor om dagen. De äger nu lika mycket som de 3,8 miljarder människor utgör världens fattigaste hälft, (underklassen)

ILO, FN:s arbetslivsorgan, gör årliga summeringar av trender på den globala arbetsmarknaden. Här är några av deras resultat:
- Den globala arbetslösheten ligger på 5,6 procent under 2017. Skillnaderna mellan världsdelarna är dock stora. I Nordafrika var 11,7 procent arbetslösa medan både Nordamerika och södra Asien låg mellan fyra och fem procent. I Västeuropa var arbetslösheten 8,5 procent. I Sydamerika har arbetslösheten ökat tydligt under senare år. Arbetslösheten gäller lönearbete.
- I stora delar av världen arbetar många i hemmet eller med eget jordbruk eller står utanför arbetsmarknaden. Globalt har 48,5 procent av världens kvinnor ett lönearbete. Bland männen ligger andelen kring 75 procent.

- Antalet jobb inom jordbruk och industri minskar, servicejobben ökar. ILO ser dock inte att det skiftet i sig påverkar de generella arbetsvillkoren särskilt mycket.

- Generellt är det en åldrande arbetskraft i världen. I dag ligger snittåldern för dem som arbetar på 40 år. 2030 förväntas den vara 41 år.

- Tre av fyra personer i utvecklingsländer har det som ILO kallar utsatta eller sårbara jobb. Tidigare har andelen sjunkit, men den utvecklingen har bromsats upp sedan 2012.

- 2,3 miljoner dör varje år i jobbolyckor eller sjukdomar som orsakats av arbetet.

- 152 miljoner barn arbetar ofrivilligt. Ungefär hälften av dem i farliga miljöer. Vanligast är det i Afrika.

Nästa sommar ska fotbolls-VM spelas i Qatar. Den första arenan har byggts av gästarbetare som tjänar sex euro per dag. 6 500 människor från Indien, Bangladesh, Nepal, Sri Lanka och Pakistan som jobbat på bygget har mist livet enligt uppgifter i den brittiska tidningen The Guardian för ett år sedan.

UNICEF skriver i en rapport från oktober 2020 att av de 152 miljoner barn som tvingas arbeta är nästan hälften i åldrarna 5-11 år. Inom det som definieras som farligt arbete utnyttjas uppskattningsvis 73 miljoner barn. Majoriteten av dem är i åldrarna 15-17 år, men så många som 19 miljoner är under 12 år. Som farligt arbete räknas det arbete som direkt hotar barns säkerhet och hälsa, och som riskerar att allvarligt skada barnets utveckling.

Spridning mellan höga och låga löner varierar starkt mellan världens länder. Extremerna är å ena sidan Sverige med spridningen 2,14 och å andra sidan USA med 4,95.

Vår tids ekonomiska världsordning exploaterar inte bara människor utan även naturen.  Oxfam granskar även denna utarmning.

Klimatet och biologisk mångfald hänger samman. 1 miljon arter riskerar att försvinna. Om 30 år kan haven innehålla mer plast än fisk. En tredjedel av alla korallrev har redan försvunnit. Dör de, dör vi varnar Världsnaturfonden, WWF.

Det är inte ”vi” som exploaterar människor och natur.
Det är överklassen med stöd av egendomsrätten, konkurrensen och strävan efter att öka kapitalet.
Överklassen gör det inte av girighet eller elakhet även om sådana mänskliga drifter får stort utrymme inom kapitalismen.

Läs mer

Forbes: Världens tvåtusen dollarmiljardärer 

Forbes: Världens största företag

Forbes: Listor 

Oxfam 

Oxfam:  Världens fattigdom 

Oxfam:  Miljöförstörelsen 

The Guardian: Migrantarbetare dog för Fifa World Cup iQatar

ILO 

Ekonomifakta: Internationellt lönespridning 

OECD

IMF 

Världsbanken 
Världsbanken :“Reversalsof fortune povertry and shared 

Världsnaturfonden “WWs Living Planet Report 2020. Svensk sammanfattning “  

SCB Internationell statistik

UNICEF Barnarbete