Mötet är slut, vardagen går vidare

Årets toppmöte i Davos är över.

Alla de stora delegaterna har rest hem med privatplan och i stora lyxbilar.
Nu rycker städare, hotellpersonal, diskare och andra löntagare ut för att städa upp efter deltagarna.
Väktare och poliser, kökspersonal och servitörer kan återgå till sina vardagliga ordinarie sysslor.

I år var den stora diskussionsfrågan på Världsekonomiskt forum den globala miljön.

För tio år sedan var det de stigande statsskulderna som listades som den största risken i världsekonomin. Den frågan är som bortblåst, trots att problemet i verkligheten ökat.

Ska bli intressant hur det går med miljön. Och statsskulderna.

Jag har försökt  ta reda på om företrädare för världens tio största företag, de som lever på att exploatera världens oljeresurser, var med på mötet men inte lyckats hitta dem.

Ett antal nationalekonomer var med på mötet. Jag undrar varför. Vad som krävs är inte nationalekonomer utan globalekonomer. Om sådana finns.
Hittar inga på Google. Inte heller några utbildningar på svenska universitet och högskolor. Men de borde finnas.

Med på mötet var också ett antal utvalda journalister. Men de ger inga svar på mina frågor.

Det enda positiva jag kunnat läsa i Sveriges rikstidningar är att superkapitalisten George Soros kallat Donald Trump för ”Sjuklig narcissist” och att han, Soros alltså, donerar en miljard dollar till ett internationellt universitet: Open Society University Network. Det ska fungera som ”ett nätverk av högskoleutbildningar för mindre privilegierade grupper i samhället. Syftet är att satsa på utbildningar som bekämpar auktoritära regeringar och klimatförändringarna – ”tvillingutmaningar som hotar vår civilisations överlevnad”.


Open Society UniversityNetwork 

Se min blogg
Världens tio största företag direkt inblandade i miljöförstörelsen

Den som är satt i skuld…

Vart är vi på väg. Skuldekonomin

Superklassen möts

Ingen gör något för att hindra världsekonomins kollaps

Dagens motsägelsefulla värld

Dygden finns den?

I dagens understreckare i SvD uppehåller sig översättaren Ervin Rosenberg, vid begreppet Dygd.

Han frågar sig om begreppet fortfarande finns och kommer fram till att det existerar.

Om man, som jag under 1940-talet gått i katolsk skola, har man fått lära sig om dygderna.

Först var det antikens fyra dygder: Visheten, Tapperheten, Måttfullheten och Rättvisan.

Sedan hade dessa kompletterats av kristendomen: Tron, Hoppet, Kärleken (De tre dygderna men störst av dem är Kärleken)

Så småningom hade kyrkan lagt till ytterligare: Kyskheten, Tålamodet, Fromheten samt Respekten och Kärleken till föräldrarna.

Men dygder finns de idag? Är dygd ett begrepp som används idag?

Ervin Rosenberg citerar ur den senaste i den långa raden av skrifter som behandlar de stora och små dygderna en tunn volym med titeln ”Trattato delle piccole virtù” (Marsilio) av Carlo Ossola. Ossola är en grundlärd professor i europeisk litteratur som sedan 2000 undervisar på Collège de France i Paris.
Enligt Ossola är den en första dygden, ”grunden för alla de andra dygderna”, älskvärdheten (affabilità). En älskvärd och alltigenom förekommande person uttrycker sig så att alla kan förstå, vardagligt och utan att höja rösten, ens tal är försonligt och tillmötesgående..

Den andra i raden av vardagsdygder, discrezione, kan uppfattas på två sätt, dels som grannlagenhet, dels som omdöme.

Den tredje smådygden hos Ossola är godmodighet (bonarietà). För att illustrera den väljer Ossola läkaren och trappistmunken Luc Dochier, en av de munkar som mördades 1996, som ägnat sitt långa klosterliv i Algeriet åt att bota.

Därefter kommer uppriktighet (schiettezza), lojalitet (lealtà), respekten för ett givet löfte, till sig själv eller till andra, trofasthet och redlighet även när det inte längre står i ens intresse att hålla det, tacksamhet (gratitudine), omtänksamhet (premura), belevenhet (urbanità), sans (pacatezza), fasthet (costanza) och storsinthet (generosità).

Den centrala dygden (som står på plats nio i Ossolas lista bland vardagsdygderna) är dock måtta (misura).

Frågan som ställdes i början om huruvida ordet dygd uppfattas och brukas i dagens Sverige tycks kunna besvaras med ja, menar Ervin Rosenberg.
”Ett övertygande bevis på det är Johan Wennströms lilla bok ”Dygdens glädje” från 2012. Wennström tycks själv osäker och ställer frågan: ”Hur kan utdöende begrepp som dygder och föråldrade adjektiv som ’vis’ och ’tapper’ ha någon bäring på hur vi mår psykiskt och hur väl vi lyckas i livet?” Han ger dock ganska omgående följande lugnande svar: ”Tittar man närmare på de positiva psykologernas beskrivning framtonar tankeväckande argument för att dygder faktiskt är hörnstenar i ett liv värt att leva.”

Min egen lista över dygderna utgår från att dygd är något som vi önskar möta hos våra medmänniskor:

 Bildning, Tålamod, Mod, Empati, Återhållsamhet, Tolerans, Anspråkslöshet.

Hur ser din lista ut?

Ervin Rosenberg 

Kvinnors obetalda arbete

Idag publicerades Oxfams nya ojämlikhetsrapport, ‘Time toCare’, inför Världsekonomiskt forum i Davos.

Det ekonomiska värdet av kvinnors obetalda hushålls- och omsorgsarbete uppgår till cirka 100 000 miljarder kronor per år. Det är tre gånger mer än den globala tech-industrin. Detta visar en rapport som Oxfam släpper idag inför Världsekonomiskt forum i Davos. Kvinnors obetalda arbete subventionerar den övriga ekonomin och koncentrationen av rikedom.

Kvinnor arbetar dagligen 12,5 miljarder timmar i obetalt hushålls- och omsorgsarbete. Detta gör att regeringar och företag kommer undan att investera mer i offentliga tjänster som vård och utbildning. För att ojämlikheten och ojämställdheten ska minska behöver regeringar satsa på att ta ut rättvis skatt och satsa mer på offentlig sektor och infrastruktur”, säger Johan Pettersson, generalsekreterare för Oxfam Sverige.

Oxfams rapport visar hur de globala ekonomiska systemen förhindrar ekonomisk jämlikhet och jämställdhet mellan könen- ett system som tillåter en välbärgad elit att samla på sig stora förmögenheter på bekostnad av vanliga människor och särskilt fattiga kvinnor och flickor. Rapporten visar att:

Om den rikaste procenten av världens befolkning betalade en halv procent mer i skatt på sina förmögenheter de kommande tio åren hade det kunnat bekosta 117 miljoner jobb inom välfärdssektorn.

De 22 rikaste männen i världen äger mer än alla kvinnor i Afrika tillsammans.

Världens 2153 dollarmiljardärer äger mer än de 4,6 miljarder människor som utgör 60 procent av jordens befolkning.

Oxfams rapport 

Den som är satt i skuld…

Enligt SCB uppgick, vid utgången av december, den totala svenska räntebärande värdepappersskulden till 7 671 miljarder kronor.

Det är en ofattbar summa eftersom en miljard är tusen miljoner.

(För att göra summan något begriplig:

Om du skulle börja räkna 1,2,3,4,5… och så vidare från ett (1) till en miljard (1 000 000 0000) skulle det ta dig 63 år för att komma fram till en miljard.

Avståndet mellan Jorden och Solen är ”bara” cirka 150 miljoner km.)

Statsskuld är inte detsamma som värdepappersskuld.

Statsskulden är de samlade underskotten och överskotten i statens budget över tiden. Staten kan låna från såväl inhemska som utländska långivare. Att stater har skulder är mycket vanligt, eftersom det är lättare att kortsiktigt reglera hur mycket staten lånar än hur mycket den får in i skatt. Skulderna används dels till investeringar, som att bygga ny infrastruktur, men även till löpande utgifter. För att kunna föra krig är statsskulder nästan alltid nödvändiga.

Den svenska statsskulden är 1 113 miljarder kronor bland den lägsta i den s.k. Västvärlden.

USA:s statsskuld är nu 22 biljoner dollar - det vill säga 22 000 miljarder dollar.

Värdepapper är ett samlingsbegrepp för aktier, fondandelar, obligationer, optioner med mera. Ett värdepapper kan beskrivas som en ägarandel i ett företag eller en fordran, som du kan handla med.

Den som köper värdepapper gör det för att tjäna pengar d.v.s. för att göra en vinst.

Där finns våra pensioner, försäkringspengar, aktieinnehav m.m.

Du ska teoretiskt ha möjlighet att lösa in ett värdepapper mot pengar till skuldbrevets marknadsvärde. Värdepapper är alltså både en tillgång och en skuld på värdepappersmarknaden.

Om alla ägare till värdepapper samtidigt skulle vilja lösa in sina papper mot pengar skulle det leda till en fruktansvärd ekonomisk kris. Nu händer det knappast.

Men ”värdet” på värdepapperen (priset) är imaginära värden.

Dessa värden har nämligen tappat kontakten med de reella värden som skapas i arbetet och i produktionen.

De svävar i en cyberrymd på en alldeles egen marknad där varje transaktion påverkar upp och nedgång utan att människor kan styra och utan än att andra än finansmarknadsaktörerna kan påverka.

Men då bubblan brister måste skulderna betalas av den reella ekonomin. Av dig och mig.

Till världens skulder ska väl också räknas miljöskulden. Den skuld som gårdagens och dagens mänsklighet orsakat genom att exploatera miljö och natur.

Den har orsakats av exploatörerna som tjänat på den. Nu måste vi alla betala den.

På tisdag samlas världens ekonomiska och politiska makthavare i Davos i Schweiz.

Donald Trump, Bill Gates, Angela Merkel, Greta Thunberg, George Soros, finansmarknadsaktörer och andra som lever av finansmarknaden.

De kommer enligt uppgift diskutera miljön.

WorldEconomic Forum 21–24 januari 2020 

 SvD Näringsliv 

Om Davos tidigare på denna blogg

Superklassen möts 

Dagens motsägelsefulla värld 

Ingen gör något för att hindra världsekonomins kris 

År 2020

Nu skriver vi år 2020 efter Kristi födelse.

Den kristna och övriga mänskligheten har färdats med vår arma Jord 2020 gånger runt solen sedan en kille som kallades Kristus föddes.

Olika folk och religioner firar årsskiftet på olika tider och på skilda vis.

Men varför fira just då vi gör det eftersom jorden oupphörligen snurrat kring solen cirka 4,6 miljarder år då solsystemet bildades ur ett jättelikt molekylmoln.

Det har bara funnits människor på jorden i cirka 2 miljoner år som har kunnat uppfatta årets förändringar och som kunnat fundera över nyåret.

Behovet av att fastställa tiden för ett jordevarv runt solen är inte så gammalt utan sammanfaller med mänsklighetens behov av att bokföra tid för handelsförbindelser, administration  och byråkrati.

Under antiken benämnde man åren utifrån olika makthavares styresår.

I det gamla Athen där den ledande ämbetsmannen, som innehade sin post under ett år, fick denne ge namn till det året. De olympiska spelen, som hölls för första gången år 776 före Kristus och sedan i stort sett oavbrutet vart fjärde år under tusen år, hjälpte också grekerna att peka ut ett specifikt år.

Romarna använde de ledande konsulernas regeringsår som datering, till exempel ”under Probus Juniors konsulperiod”.

”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. ” (Luk 2:1-7)

Har men läst den antika historien vet man vilket år som avses.

Det dröjde för övrigt till 1632 då Galileo Galilei upptäckte att det var jorden som kretsade runt solen och inte tvärt om.

I norden under vikingatiden (700-tal till cirka 1100 e.Kr,) firade man midvinterblotet eller, som det också kallades, julblotet. Exakt när på året detta hölls är forskarna i våra dagar oense om.

De nordiska hedningarna firade att den mörka årstiden gick över till den ljusa. När de kristnades började även de räkna Kristi födelse som år noll.

Fast det var nåt krångel med den julianska och gregorianska och kalendern. Den julianska kalendern användes fram till 1753 då den ersattes med den gregorianska.

Någonstans måste man börja räkna för att hålla ordning på tidens gång.

Jag tror att det idag är den ljusa årstidens ankomst som firas med dunder och brak och med skålar.
Vi lovar varandra att bli bättre och hoppas att allt ska ordna sig under det kommande året.

Men egentligen går historien sin gilla gång.