Finns dygderna?

I en understräckare i SvD, publicerad 2020-01-21, skriver översättaren Ervin Rosenberg om att ”Ryktet om dygdernas död betydligt överdrivet”.

Dygder har jag inte hört talas om sedan jag, som tolvåring, lämnade Katolska skolan på Söder i Stockholm. De sju dygderna var då: Ödmjukhet, Generositet, Kyskhet, Medmänsklighet, Måttfullhet, Tålamod och Flit.

Har dygderna någon funktion i dagens samhälle?
Handlar de om viktiga mänskliga karaktärsdrag som bör uppmuntras eller är de religiöst gammalt svammel?

Låt oss utgå ifrån att vi med dygder menar mänskliga personlighetsdrag, medfödda eller förvärvade, som vi gärna möter hos våra medmänniskor och därför själva bör ha. Egenskaper som gör att umgänget mellan människor fungerar utifrån den gyllene regeln ”vad du vill att människor gör för dig ska du göra för dem.” (Sentensen är en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner samt filosofiska och etiska läror. Den äldsta nedtecknade varianten härstammar från Konfucius, ca 500 år f.kr. I Bibeln finns den hos Matt 7:12.)

Dygder kan vara mänskliga egenskaper eller karaktärsdrag som gör att samhället fungerar bättre.

I dag finns det ingen dygdekanon men här är min lista:

1. Bildning, är ju något man förvärvar genom nyfikenhet och intresse för omvärlden. Förmåga att se sammanhang, helheter och samband i tillvaron. Fantasi. Skaparförmåga.
Skiljer sig från utbildning som alltid syftar till en specialisering.
Här finns ett problem genom att vi tvingas skilja på bildade och obildade alltså en sortering av medmänniskor.
Men är man bildad värderar man inte människor utifrån det. (Se tolerans nedan)
Motsats: Obildning, dumhet. Ointresse för omvärlden. Enkelspårighet. Enögdhet. Ensidighet. Enfald.

2. Tålamod. Eftertänksamhet. Inte detsamma som senfärdighet. Förmågan att avvakta rätt tillfälle, att fullfölja ett projekt som blivit krångligare än tänkt.
Motsatsen: Otålighet, kan leda till oöverlagda och förhastade beslut och handlingar.

3. Mod. Inte detsamma som dumdristighet. Mod är att stå upp för de egna principerna. Att våga säga sin mening. Att våga satsa. Att våga ta chansen. Att våga ta ansvar. Att våga ifrågasätta makten. Att våga handla.
Motsats: Feghet, undfallenhet, underdånighet.

4. Empati. Inkännande. Att förstå andra människor och kunna sätta sig in i deras situation.
Motsats: Okänslighet för andras lidande och situation,

5. Återhållsamhet. Självbehärskning. Avstå från överdrifter. Lågmäldhet. Enkelhet.
Motsats: Överdrifter som leder till inflation i uttryck. Svulstighet. Gapighet.

6. Tolerans. Att tolerera andra åsikter än de egna. Att kunna förlåta. Att överse med andras fel.
Motsats: Intolerans. Fördömmande.

7. Anspråkslöshet. Att inte förhäva sig. Att inte inbilla sig att man är förmer än andra.
Inte att förväxla med Jantelagen som innebär att gruppen förtrycker en enskild. Sparsamhet.
Motsats: Självhävdelse. Utagerande. Resursslöseri.

8. Generositet. Oavsett ekonomisk och social ställning. Den rike och den fattige är generösa utifrån sina olika förutsättningar.
Motsats: Snålhet, snikenhet, missunnsamhet.

9. Ärlighet. Öppenhet. Sanningslidelse. Pålitlighet. Förtroendeskapande.
Motsats: Slutenhet. Lögnaktighet. Svekfullhet.

10. Humanitet.. Medmänsklighet.
”Älska din nästa som dig själv.'” (Matt. 22:34–39).
Motsats: Hatisk,

11. Anpassningsförmåga. Flexibilitet, intelligens.
Motsats: Rigiditet, stelbenthet,
12. Arbetssamhet. Flit. Pliktkänsla. Målmedvetenhet.
Motsats: Lättja, slöhet.

Dygderna kan vara medfödda eller förvärvade personlighetsdrag eller både-och.
Dygderna gör att man inte behöver använda de diffusa och metafysiska begreppen ond och god om människor.
En god människa är bildad har tålamod, är modig, är återhållsam och tolerant och anspråkslös.
En ond människa är obildad, otålig, feg, bombastisk, intolerant och anspråksfull.

Om vi nu anser att dygderna är viktiga för den mänskliga samvaron, hur gör vi då dessa egenskaper till allmänna rättesnören?
Är det överhuvudtaget möjligt i vår individualistiska tid?

I tusentals år var det kyrkan som bestämde dygderna som att komna från gud.
I dag är dygderna kanske en förutsättning för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter?

Är inte dygderna mer angelägna i en tid då vi människor på ett litet krympande klot, utan hjälp av högre makter, måste ta konsekvenserna av våra egna handlingar?

Varför är det då så tyst om dygderna?

Dygden finns den?

I dagens understreckare i SvD uppehåller sig översättaren Ervin Rosenberg, vid begreppet Dygd.

Han frågar sig om begreppet fortfarande finns och kommer fram till att det existerar.

Om man, som jag under 1940-talet gått i katolsk skola, har man fått lära sig om dygderna.

Först var det antikens fyra dygder: Visheten, Tapperheten, Måttfullheten och Rättvisan.

Sedan hade dessa kompletterats av kristendomen: Tron, Hoppet, Kärleken (De tre dygderna men störst av dem är Kärleken)

Så småningom hade kyrkan lagt till ytterligare: Kyskheten, Tålamodet, Fromheten samt Respekten och Kärleken till föräldrarna.

Men dygder finns de idag? Är dygd ett begrepp som används idag?

Ervin Rosenberg citerar ur den senaste i den långa raden av skrifter som behandlar de stora och små dygderna en tunn volym med titeln ”Trattato delle piccole virtù” (Marsilio) av Carlo Ossola. Ossola är en grundlärd professor i europeisk litteratur som sedan 2000 undervisar på Collège de France i Paris.
Enligt Ossola är den en första dygden, ”grunden för alla de andra dygderna”, älskvärdheten (affabilità). En älskvärd och alltigenom förekommande person uttrycker sig så att alla kan förstå, vardagligt och utan att höja rösten, ens tal är försonligt och tillmötesgående..

Den andra i raden av vardagsdygder, discrezione, kan uppfattas på två sätt, dels som grannlagenhet, dels som omdöme.

Den tredje smådygden hos Ossola är godmodighet (bonarietà). För att illustrera den väljer Ossola läkaren och trappistmunken Luc Dochier, en av de munkar som mördades 1996, som ägnat sitt långa klosterliv i Algeriet åt att bota.

Därefter kommer uppriktighet (schiettezza), lojalitet (lealtà), respekten för ett givet löfte, till sig själv eller till andra, trofasthet och redlighet även när det inte längre står i ens intresse att hålla det, tacksamhet (gratitudine), omtänksamhet (premura), belevenhet (urbanità), sans (pacatezza), fasthet (costanza) och storsinthet (generosità).

Den centrala dygden (som står på plats nio i Ossolas lista bland vardagsdygderna) är dock måtta (misura).

Frågan som ställdes i början om huruvida ordet dygd uppfattas och brukas i dagens Sverige tycks kunna besvaras med ja, menar Ervin Rosenberg.
”Ett övertygande bevis på det är Johan Wennströms lilla bok ”Dygdens glädje” från 2012. Wennström tycks själv osäker och ställer frågan: ”Hur kan utdöende begrepp som dygder och föråldrade adjektiv som ’vis’ och ’tapper’ ha någon bäring på hur vi mår psykiskt och hur väl vi lyckas i livet?” Han ger dock ganska omgående följande lugnande svar: ”Tittar man närmare på de positiva psykologernas beskrivning framtonar tankeväckande argument för att dygder faktiskt är hörnstenar i ett liv värt att leva.”

Min egen lista över dygderna utgår från att dygd är något som vi önskar möta hos våra medmänniskor:

 Bildning, Tålamod, Mod, Empati, Återhållsamhet, Tolerans, Anspråkslöshet.

Hur ser din lista ut?

Ervin Rosenberg 

Talet om artificiell intelligens är ointelligent

Varför talas det om artificiell intelligens som om den vore möjlig?

Hur kan intelligenta människor tro att intelligens kan skapas ur elektronik och mekanik?
Snacket om konstgjord intelligens devalverar den mänskliga intelligensen, nedvärderar de mänskliga sinnesintryckens, minnets, intuitionens, bildningens och känslornas betydelse för tänkandet.
En intelligens har en livshistoria, en social och kulturell identitet, en personlighet.
En intelligens agerar socialt tillsammans med andra intelligenser och svarar mot dessa andras reaktioner och dessa andra kan avläsa och svara på omgivningens reaktioner. Intelligenserna integrerar med varandra.
En intelligens kan filosofera över tillvaron, se saker från olika håll, dra självständiga slutsatser av fakta, göra moraliska överväganden, uppfinna, upptäcka nya samband och sammanhang.
En intelligens kan reagera, tänka och handla utifrån helt nya och oförutsedda situationer och förutsättningar.
En intelligens kan skapa lagar och regler, instruktioner, musik, litteratur, konst, teater. Intelligensen är en kulturvarelse.
En intelligens kan väga olika intryck mot varandra, göra prioriteringar, fatta oväntade beslut, välja, vilja och väga, kritiskt granska olika fakta och dra slutsatser utifrån det.
En intelligens kan uttrycka sig så att andra förstår och förstå vad andra intelligenser vill.
En intelligens kan förstå helheter, samband och sammanhang ur en till synes kaotisk tillvaro.

Intelligenser kan också göra fel, ledas av illvilja och egoism, dra felaktiga slutsatser men också lära av misstagen.
Intelligenser kan kritisera andras påståenden och handlingar, motivera sin kritik, ändra eller justera sina egna ståndpunkter.
En intelligens kan skapa robotar som utför komplicerade processer.

Robotar kan utföra en mängd komplicerade handlingar: Räkna, läsa, ordinera medicin, recensera böcker, skriva deckare, utföra komplicerade mekaniska processer men måste ha detaljerade anvisningar av riktiga intelligenser om hur detta ska ske.
Intelligensen skiljer människan från djuren även om djuren kan utföra vissa kortare sekvenser av handlingar som tyder på en begränsad intelligens.

Men sluta snacka om konstgjord intelligens! Det är obegåvat.
Använd i stället den biologiska intelligensen för att utveckla den intelligens som människan fått av naturen.

Forskning & framsteg om artificiell intelligens 

SR P1 ”Så kan artificiell intelligens ta över världen” 

Ny Teknik ”Hawking: Ta artificiell intelligens på allvar”

SvD Artiklar om AI

Svenska folket finns inte

”Svenska folket” är begreppet som används om de cirka tio miljoner individer som bor inom nationen Sveriges gränser och/eller som har sin härkomst från det land- och rättskipningsområde som kallas Sverige.
Annars finns det inte så mycket gemensamt mellan individerna.

Den svenska befolkningen kan delas in i många olika kategorier:
- barn, ungdomar, vuxna, pensionärer
- kvinnor och män
- födda i landet och utlandsfödda,
- stads- och lantbor
- friska och sjuka
- hög- och låginkomsttagare
- sysselsatta och arbetslösa
- norrlänningar och skåningar
- långbenta och kortbenta
- cyklister och bilister
- AIK:are och Djurgårdare

Svenska språket talas även i Finland så språket kan inte ge en nationell bestämning.

Inom den stora gruppen ”svenska folket” finns dessutom avsevärda skillnader i ekonomiska, sociala och kulturella levnadsförutsättningar. Här finns
- rika och fattiga,
- mäktiga och vanmäktiga, inflytelserika och beroende av andra
- bildade och obildade, utbildade och outbildade.

Skillnaderna kan vara stora. Inom till exempel gruppen ”svenska kvinnor” finns dels medborgaren Antonia Ax:son Jonson med en förmögenhet på 59 miljarder kronor och dels den ensamstående arbetslösa kvinnan med två skolbarn i stockholmsförorten Husby som inte äger något.
Det finns stenrika och utfattiga svenskar.

Men sådana skillnader låtsas inte begrepp som ”folket”, ”medborgarna”, ”invånarna”, ”svenskarna” om. Alla klumpas ihop till en enda sammanfattande grupp.
Nationaliteten är därför en falsk gemenskap.

Politiker och debattörer som säger sig företräda ”svenska folket” är därför rätt skumma eller talar mot bättre vetande.
”Vi i Sverige” är ett ord som döljer våra olika förutsättningar, livsförutsättningar och framtidsutsikter.

Väl medveten om skillnaderna kan politiker söka verka för en politik som minskar de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna. Vilket förutsätter att dessa skillnader är synliga.

Men mycket i språket döljer olikheterna. Ord som ”folket”, ”medborgarna”, ”invånarna”, ”svenskarna” är sådana som får oss att tro att det finns en gemenskap där det i stället finns stora ekonomiska, sociala och kulturella skillnader.
En miljardär i Sverige har mer gemensamt med en miljardär i Australien än med en löntagare i Sverige. Löntagarens verklighet är sig tämligen lik i Brasilien och Sverige, i varje fall mer lika än löntagarens och miljardärens.

Uttryck som ”vi svenskar” försöker inbilla oss att vi alla har gemensamma intressen och samma förutsättningar.
Folkbildare framför andra – medierna, reklamen, kulturskribenterna – har här en skyldighet att inte dölja skillnaderna utan bör i stället beskriva verkligheten.
När vi exempelvis talar om rika och fattiga länder döljer vi att de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna kan vara enorma inom de olika länderna.

SCB skulle kunna tydliggöra skillnaderna men gör det inte längre.
Varför finns ingen statistik över de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna inom det som kallas ”den svenska befolkningen”?

Wikipedia, FN-konventionenom ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 

OHCHR

Fokus om SCB

Om svenska värderingar

SvD Debatt 6 juni Anna Kinberg Batra och Andreas Norlén
SvD Ledare 5 juli 

SvD Ledare 11 juli 

Expressen 11 juli Jonas Gardell
GP Ledare 12 juli

Om svenskheten
Tove Lifvendahl SvD 11 juli "Nu är de alla Sverigevänner"

Dana Pourkomeylian SvD Debatt 11 juli ”Nu pågår slaget om svenskheten”

GP 13 juli Håkan Boström om behovet av nationalism