Något om näringslivets samhällsansvar

”Företagens uppgift är att erbjuda produkter och tjänster som människor vill ha, och god avkastning åt sina ägare. ”

Så vackert formulerat om näringslivet!

Samma företeelse kan uttryckas så här, mycket fulare:
”Kapitalister satsar kapital i företag som producerar för marknaden. Motivet är att kapitalägaren därmed vill få vinst på satsat kapital.”

Ingen av satserna är direkt lögn. Och det finns en sanning i bägge. Men den vackra är något idylliskt förskönande och den andra beskriver något av en krass verklighet.
Formuleringarna uttrycker helt olika syn på näringslivets funktion i samhället.

Den första meningen är formulerad av SvD ledarskribent Peter Wennblad i dagens ledare
”Nu får näringslivet helvetet det bett om”

Innan Wennblad blev ledarskribent i SvD var han lobbyist på kommunikationsbyrån Paues Åberg, redaktionschef på Gotlands Allehanda, chefredaktör på tidskriften Moderna Tider och redaktör på Magasinet Neo, samt lokalpolitiker (M) på Gotland. Så här skriver han bland annat i dagens ledare:

”Under 2000-talet har stora delar av näringslivet skaffat sig en ny överideologi. Företagens uppgift är numera, enligt dem själva, inte i första hand att erbjuda produkter och tjänster människor vill ha, och god avkastning åt sina ägare. Nu ska de åstadkomma samhällsnytta. Ha högre syften. En modern entreprenör identifierar sig snarare som aktivist i palestinasjal än som direktör i slips.”
Det är för djävligt och kommer att leda till kommunism, anser Wennblad.

En något annan infallsvinkel på näringslivet har Max Koch som är professor i socialt arbete och forskar om hållbar välfärd och ekonomisk nerväxt, som på engelska kallas för degrowth. Han menar att vi måste växla ner på konsumtionstakten för att kunna leva socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart.
Tillsammans med andra forskare har han ställt frågor till 1500 svenskar om vad de anser om olika policyåtgärder som skulle kunna leda till minskad konsumtion, samt social utjämning.

Fem olika ekosociala policys föreslås:
1. ett övre inkomsttak på knappt 1,5 miljoner kronor/år
2. Förmögenhetsbeskattning
3. Basinkomst
4. förkortad arbetstid
5. samt skatt på köttkonsumtion

Mest positivt inställda var de som svarade till minskad arbetstid (52 procent) och förmögenhetsbeskattning (42 procent). Minst stöd fanns för basinkomst (18 procent) och inkomsttak (25 procent). Cirka 30 procent av deltagarna tyckte att hårdare beskattning på köttkonsumtion skulle vara bra.

Nu får näringslivet helvetet det bett om

Hållbar välfärd för nya generationens socialpolitik