Visar inlägg med etikett Soros. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Soros. Visa alla inlägg

söndag 26 januari 2020

Mötet är slut, vardagen går vidare


Årets toppmöte i Davos är över.
Alla de stora delegaterna har rest hem med privatplan och i stora lyxbilar.
Nu rycker städare, hotellpersonal, diskare och andra löntagare ut för att städa upp efter deltagarna.
Väktare och poliser, kökspersonal och servitörer kan återgå till sina vardagliga ordinarie sysslor.

I år var den stora diskussionsfrågan på Världsekonomiskt forum den globala miljön.
För tio år sedan var det de stigande statsskulderna som listades som den största risken i världsekonomin. Den frågan är som bortblåst, trots att problemet i verkligheten ökat.

Ska bli intressant hur det går med miljön. Och statsskulderna.
Jag har försökt  ta reda på om företrädare för världens tio största företag, de som lever på att exploatera världens oljeresurser, var med på mötet men inte lyckats hitta dem.

Ett antal nationalekonomer var med på mötet. Jag undrar varför. Vad som krävs är inte nationalekonomer utan globalekonomer. Om sådana finns.
Hittar inga på Google. Inte heller några utbildningar på svenska universitet och högskolor. Men de borde finnas.

Med på mötet var också ett antal utvalda journalister. Men de ger inga svar på mina frågor.
Det enda positiva jag kunnat läsa i Sveriges rikstidningar är att superkapitalisten George Soros kallat Donald Trump för ”Sjuklig narcissist” och att han, Soros alltså, donerar en miljard dollar till ett internationellt universitet: Open Society University Network. Det ska fungera som ”ett nätverk av högskoleutbildningar för mindre privilegierade grupper i samhället. Syftet är att satsa på utbildningar som bekämpar auktoritära regeringar och klimatförändringarna – ”tvillingutmaningar som hotar vår civilisations överlevnad”.


Open Society UniversityNetwork 





lördag 30 januari 2016

Ingen gör något för att hindra världsekonomisk kollaps

Enligt SCB-statistik har hushållens skulder i förhållande till den disponibla inkomsten ökat under de senaste två åren. 2015 låg den på 171 procent.
Hela svenska folket lever i skuld.

Men även världens finansmarknader, som har till uppgift att förse produktionen med kapital, består till allt större del av skulder. Skulderna räknas som tillgångar och vinster på marknaden. En stor del av de resurser som skulle kunna satsas på investeringar för produktion och arbete existerar inte i verkligheten utan finns bara som fordringar.
Hela kapitalmarknaden är ur led.

Medan borgerliga ekonomer och politiker vill sänka lönerna som ett medel för ökad produktion är problemet att en kapitalistisk världsordning inte längre levererar.
Aktiemarknaden, till exempel, drivs av kortsiktiga omplaceringar av kapital utifrån dagsnoteringar som inte har någon kontakt med den verkliga produktionen. Aktienoterade företag som satsar på investeringar straffas av aktiespekulanterna eftersom företagen tillfälligt visar röda siffror. Marknaden prioriterar i stället höga utdelningar till ägarna framför investeringar.

Risken för snar kollaps av det finansiella systemet påpekas dock av en del ekonomer, bland andra George Soros, som säger att ”Marknader närmar dig en härdsmälta som liknar den globala finanskrisen under 2008”

I samband med toppmötet i Davos summerade Wiliam ”Bill” White läget i världsekonomin för brittiska tidningen The Telegrap.  Han talar om en finansiell apokalyps och varnar för en episk skuldtsunami värre än den 2007.

Skulderna som bara fortsatt att öka har nu nått sådana nivåer runtom i världen att de riskerar att utlösa en kris.
I OECD-området summerar privata och offentliga skulder till 265 procent av BNP, upp 35 procentenheter sedan 2007. På tillväxtmarknaderna är motsvarande siffra 185 procent av BNP också 35 procent högre än före krisen.
Från sin position Bank for ­International Settlement,BIS, har White varnat i flera år liksom hans forna kollegor på BIS med chefsekonomen Claudio Borio i spetsen.

– Centralbanker har låga räntor och växande balansräkningar, samtidigt som många länder har stora statsskulder. Om vi får ytterligare en recession, förr eller senare får vi det, då är manöverutrymmet begränsat. Vår oro är, om vi tittar två till tre år framåt i tiden, att problem kan uppstå i de länder som påverkades minst av finanskrisen.
Claudio Borio målar upp tre faror med nuläget.
1. Efter finanskrisen har skuldnivån som andel av BNP ökat. I de länder som drabbades värst av krisen har statsskulderna ökat. Men länder som klarade krisen bra har sett en kraftig ökning av privat skuldsättning, hos företag eller hushåll.
2. Produktiviteten har fallit under lång tid, mest i de länder som drabbades hårt av finans­krisen. Det speglar troligen en oförmåga att vända teknologisk innovation till ekonomisk innovation. Vi har också sett ett tydligt samband mellan hur finansiella obalanser byggs upp och därefter kollapsar och produktivitetstillväxt.
3. Inom penningpolitiken är manöverutrymmet nästan uttömt. Centralbanker har stora balansräkningar och några har till och med negativa räntor. Det är näst intill uttömt för finanspolitiken då många länder har stora statsskulder.

Vad gör finansvärlden, politikerna och kapitlisterna för att hindra att krisen blir våldsam?
Ingen vet och ingen tar reda på det.
Vad skriver vänstertidskrifterna om detta och vilka slutsatser drar vänstern?
Den enda tidning som skriver om detta är SvD Näringsliv.




                                 



söndag 16 oktober 2011

Vilken Swartzsyn om EU och EMU!

Richard Swartz ger i några kolumner i DN en märklig 1800-talsmässig beskrivning av Europa efter andra världskriget.
Stormakterna Tyskland och Frankrike är i kamp mot varandra och strävar efter att binda varandra i pakter och avtal för att hindra varandras maktsträvanden.
Det handlar också om de språkliga och kulturella skillnaderna mellan Erupas länder och hur de gör det omöjligt att samarbeta inom EU.
Han bygger sin teori på ett antal påståenden.

I kolumnen ”I väntan på kometen”
inleder Swartz raljerande att ”EMU har skapats mot bättre vetande.”
Regeringar och parlament i de ursprungliga elva medlemsstaterna: Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike, var alltså korkade och visste inte vad de gjorde.
De skulle naturligtvis ha frågat Swartz innan de satte igång.

För att gardera sig mot invändningen att USA:s stater har dollarn gemensamt skriver han att det är skillnad. Swartz, påstår att USAs stater först hade en Union innan de samlades kring Dollarn.
Det är fel. Det var tretton engelska kolonier (som senare blev amerikanska stater) som den 4 juli 1776 skrev under USA:s självständighetsförklaring, utropade den nya staten USA och som instiftade dollarn. Den unionen var lösare än EU.
Swartz påstår att skillnaderna mellan länderna gör Euron omöjlig. Som exempel påstår han att skillnaderna i t.ex. arbetslöshet inte är så stor i USA som i Europa eftersom rörligheten på arbetsmarknaden är störrre i USA än i EU.
Men det är fel. Skillnaderna i arbetslöshet mellan USA:s olika stater är stor. North Dakota har en arbetslöshet som ligger på 3,5 procent medan Nevadas ligger på 13,4 (SvD 8 okt. i år)
Staten Kalifornien, världens sjätte största ekonomi, är konkursmässig på samma sätt som Grekland. Budgetunderskottet var senast 28 miljarder dollar.
New Jersey är rikast. Under räkenskapsåret 2005 gav New Jersey den federala regeringen $ 77 000 000 000, men tog emot bara $ 55 miljarder.
Likheterna med Europa är i det fallet fler än skillnaderna.
Även i länder som Ecuador, El Salvador, Marshallöarna, Mikronesien, Palau, Panama och Östtimor är anslutna till den amerikanska valutan dollarn
Ett annat exempel är Kina. I Kina har man yuanen över hela riket oavsett de enorma skillnaderna i ekonomi mellan olika regioner och stater. Skillnaderna mellan dem är större än de i Europa.
Kina är som bekant världens snabbast ökande ekonomi.

I kolumnen ”Sjunga högt i skogen”
påstår Swartz att Grekland använt EU-bidragen till konumtion. Det är fel. Han har inte sett de enorma infrastrukturprojekt som satsats både i vägar och IT.
Swartz skriver att euron har orsakat kriserna i Portugal och Irland, Han glömmer att t.ex. Island, Storbritannien och USA drabbats av kriser och statsfinansiella problen fast de inte har euron.
Beskrivningen av Greklands ekonomi är i huvudsak riktig.
Grekland har en relativt liten industrisektor och ett småskaligt jordbruk.
De har varven och turismen.
De får inte in tillräckligt med skatter
De har lånat pengar till konsumtion.
Swartz slutsats är att Grekerna får skylla sig själva pch bör sparkas ut ur EU.
Han ser inte EU och EMU som ett solidaritetsprojekt vilket jag gör.

”Under esperantons bedrägliga yta”
Om Euron ska fungera krävs att alla går i samma riktning och i samma takt, säger Swartz .
Den nuvarande processen är en process för att åstadkomma just det. Det är just syftet med EMU. En utjämning.
Det tar tid, det är svårt men alternativet är värre.

Men min viktigaste invändning mot Swartz svartsyn är
att Swartz inte med ett ord nämner om att Europa, med eller utan euro, påverkas av mäktiga ekonomiska makter i omvärlden. Han glömmer att det inte bara finns politiska stormakter utan också ekonomiska globala kapitalintressen som inte sällan är större än enskilda länder. Det är inte bara de enorma multinationella företagen som är större än många länder utan också lika stora finansiella institutioner
Valutaspekulanterna är inga småskitar
Veckans affärer och The Wall Street journal hade den 4 mars 2010 en artikel om hur amerikanska hedgefonder kan ha spekulerat ned euron. Justitiedepartementet i USA inledde en undersökning av fem stora hedgefonder som misstänks ha gått ihop för att driva ned värdet på valutan. Utredningen pågår.
Samtliga är stora ekonomier där Soros Fund är mest känd i Sverige efter George Soros kronspekulationern 1992.
I början av 1990-talet, hade vi en ekonomisk kris i Sverige och kronan började attackeras av valutaspekulanter särskilt av Soros. Riksbanken sökte i panik försvara kronan genom att höja räntan upp till 500 procent. Attacken mot kronan förvärrade krisen.
Den typ av kris som drabbade Sverige, med attacker mot valutor, drabbade också Finland och Storbritannien på hösten 1992 och de flera europeiska länder sommaren 1993, Mexiko 1995, Asien 1997, Ryssland 1998, Brasilien 1999 och Turkiet 2001.
Under en enda vecka 1992 som kulminerade i den "svarta onsdagen", tjänade Soros Quantum Fonder 1 800 000 000 $ genom att sälja ut brittiska pund och köpa tyska mark. Denna transaktion gav Soros namnet "Mannen som krossade Bank of England" .
Världsexportens värde låg för fem år sedan på 4,8 biljoner dollar medan värdet av valutahandeln var uppe i 325,0 biljoner dollar.
Det var bl.a. med dessa erfarenheter, att spekulanterna kunde spela ut olika valutor mot varandra, som EMU bildades 1999.
EMU har en hel mängd brister och nackdelar men jag anser att den monetära unionen ändå är nödvändig som en politisk motvikt mot det globala finans- och valutakapitalet.

Vad är alternativet?

torsdag 6 maj 2010

Dystopi med utopisk lösning

De västliga ekonomierna USA, Storbritannien, Grekland, Portugal, Spanien, Irland, Japan m.fl. har hamnat i hopplösa låneberoenden. Budgetunderskotten och utlandsskulderna är enorma. Än så länge är det bara Grekland som hamnat i akut kris men det lär snart bli fler länder, spår många.

Vem vet att det finns täckning för lånen?
Är det möjligen så att EU ”räddar” Grekland med lånade pengar? Risken är stor att även dessa ”pengar” i sin tur baseras på lån. Den internationella ekonomin tycks vara en enorm global lånepyramid á la Madoff. Samtidigt går världens sedelpressar varma.
Finns det reella tillgångar bakom lånen? Det vet ingen.

Ingen kan överblicka det virtuella nätverk av privata och offentliga lån som så småningom ska täckas genom lån på krediter som baseras på finansspekulationer.
Finanskrisen är kanske bara en föraning om den verkliga krisen.

För jag antar att lånen, förr eller senare, måste betalas eller så måste de skrivas av nu.
Om inte, blir sanningens ögonblick ytterst smärtsam. Och då antagligen för sent att göra något åt.
Och även om vi, i vår generation, skulle klara oss från den stora kraschen kommer våra barn och barnbarn att råka illa ut. Då lånen ska betalas.

Den globala ekonomin måste åter baseras på reellt värdeskapande resurser som arbetet och produktionen. Länder som Kina, Indien och Brasilien måste få ökat inflytande på världens ekonomi.
Men för att åstadkomma det krävs en internationell bindande överenskommelse om världsekonomin mellan världens ekonomier.
Ett nytt Bretton Woods med sikte på en ny ekonomisk världsordning.

Andreas Cervenka om skuldkriser

SvD

tisdag 21 oktober 2008

Regler behövs på kapitalmarknaden

Citat VI

”Olyckligtvis riskerar vi åter att dra fel slutsatser av historiens lärdomar. Den här gången kommer faran inte från kommunism utan från marknadsfundamentalism. Kommunismen avskaffade marknadsmekanismen och införde kollektiv kontroll över alla ekonomiska aktiviteter. Marknadsfundamentalismen försöker avskaffa kollektivt beslutsfattande och införa marknadsvärdenas överhöghet över alla politiska och samhälleliga värden. Båda ytterligheterna är fel. Vad vi behöver är en riktig avvägning mellan politik och marknad, mellan att göra regler och att följa spelreglerna.

Finansmannen George Soros i ”Den globala kapitalismens kris” Norstedts 1998