Samhällsklass IV (av IV)

Kapitalismen, och därmed dagens över- och underklass, är global.

Det finns ingen särskilt svensk, chilensk, libanesisk, japansk eller annan nationell kapitalism.
Precis som Jordklotet existerar mellan nord och sydpolen formas människans historia mellan polerna under- och överklass.
Kapitalismen är en historiskt betingad världsordning.
Kapitalet har inga nationsgränser. Marknaderna är globala. Företagen är multinationella.
Så är även klasserna.

Studier av inkomst- och förmögenhetsskillnaderna i Sverige är alltså en sak.
Om kapitalismen säger sådana studier ingenting.
Att undersöka över- och underklass i världen ger däremot en bild av kapitalismen.

Några exempel på att klassindelningen och kapitalismen är globala:

Tidskriften Forbes brukar lista världens tvåtusen dollarmiljardärer och ger därmed en liten bild av dagens internationella överklass.

En annan lista ur Forbes är världens största företag som säger något ytterligare om kapitalismen.

Oxfam är en global hjälporganisation som arbetar mot fattigdom över hela världen.
Enligt Oxfam tjänade de 26 rikaste människorna (överklassen) 23 miljarder kronor om dagen. De äger nu lika mycket som de 3,8 miljarder människor utgör världens fattigaste hälft, (underklassen)

ILO, FN:s arbetslivsorgan, gör årliga summeringar av trender på den globala arbetsmarknaden. Här är några av deras resultat:
- Den globala arbetslösheten ligger på 5,6 procent under 2017. Skillnaderna mellan världsdelarna är dock stora. I Nordafrika var 11,7 procent arbetslösa medan både Nordamerika och södra Asien låg mellan fyra och fem procent. I Västeuropa var arbetslösheten 8,5 procent. I Sydamerika har arbetslösheten ökat tydligt under senare år. Arbetslösheten gäller lönearbete.
- I stora delar av världen arbetar många i hemmet eller med eget jordbruk eller står utanför arbetsmarknaden. Globalt har 48,5 procent av världens kvinnor ett lönearbete. Bland männen ligger andelen kring 75 procent.

- Antalet jobb inom jordbruk och industri minskar, servicejobben ökar. ILO ser dock inte att det skiftet i sig påverkar de generella arbetsvillkoren särskilt mycket.

- Generellt är det en åldrande arbetskraft i världen. I dag ligger snittåldern för dem som arbetar på 40 år. 2030 förväntas den vara 41 år.

- Tre av fyra personer i utvecklingsländer har det som ILO kallar utsatta eller sårbara jobb. Tidigare har andelen sjunkit, men den utvecklingen har bromsats upp sedan 2012.

- 2,3 miljoner dör varje år i jobbolyckor eller sjukdomar som orsakats av arbetet.

- 152 miljoner barn arbetar ofrivilligt. Ungefär hälften av dem i farliga miljöer. Vanligast är det i Afrika.

Nästa sommar ska fotbolls-VM spelas i Qatar. Den första arenan har byggts av gästarbetare som tjänar sex euro per dag. 6 500 människor från Indien, Bangladesh, Nepal, Sri Lanka och Pakistan som jobbat på bygget har mist livet enligt uppgifter i den brittiska tidningen The Guardian för ett år sedan.

UNICEF skriver i en rapport från oktober 2020 att av de 152 miljoner barn som tvingas arbeta är nästan hälften i åldrarna 5-11 år. Inom det som definieras som farligt arbete utnyttjas uppskattningsvis 73 miljoner barn. Majoriteten av dem är i åldrarna 15-17 år, men så många som 19 miljoner är under 12 år. Som farligt arbete räknas det arbete som direkt hotar barns säkerhet och hälsa, och som riskerar att allvarligt skada barnets utveckling.

Spridning mellan höga och låga löner varierar starkt mellan världens länder. Extremerna är å ena sidan Sverige med spridningen 2,14 och å andra sidan USA med 4,95.

Vår tids ekonomiska världsordning exploaterar inte bara människor utan även naturen.  Oxfam granskar även denna utarmning.

Klimatet och biologisk mångfald hänger samman. 1 miljon arter riskerar att försvinna. Om 30 år kan haven innehålla mer plast än fisk. En tredjedel av alla korallrev har redan försvunnit. Dör de, dör vi varnar Världsnaturfonden, WWF.

Det är inte ”vi” som exploaterar människor och natur.
Det är överklassen med stöd av egendomsrätten, konkurrensen och strävan efter att öka kapitalet.
Överklassen gör det inte av girighet eller elakhet även om sådana mänskliga drifter får stort utrymme inom kapitalismen.

Läs mer

Forbes: Världens tvåtusen dollarmiljardärer 

Forbes: Världens största företag

Forbes: Listor 

Oxfam 

Oxfam:  Världens fattigdom 

Oxfam:  Miljöförstörelsen 

The Guardian: Migrantarbetare dog för Fifa World Cup iQatar

ILO 

Ekonomifakta: Internationellt lönespridning 

OECD

IMF 

Världsbanken 
Världsbanken :“Reversalsof fortune povertry and shared 

Världsnaturfonden “WWs Living Planet Report 2020. Svensk sammanfattning “  

SCB Internationell statistik

UNICEF Barnarbete 

 

 

Kvinnors obetalda arbete

Idag publicerades Oxfams nya ojämlikhetsrapport, ‘Time toCare’, inför Världsekonomiskt forum i Davos.

Det ekonomiska värdet av kvinnors obetalda hushålls- och omsorgsarbete uppgår till cirka 100 000 miljarder kronor per år. Det är tre gånger mer än den globala tech-industrin. Detta visar en rapport som Oxfam släpper idag inför Världsekonomiskt forum i Davos. Kvinnors obetalda arbete subventionerar den övriga ekonomin och koncentrationen av rikedom.

Kvinnor arbetar dagligen 12,5 miljarder timmar i obetalt hushålls- och omsorgsarbete. Detta gör att regeringar och företag kommer undan att investera mer i offentliga tjänster som vård och utbildning. För att ojämlikheten och ojämställdheten ska minska behöver regeringar satsa på att ta ut rättvis skatt och satsa mer på offentlig sektor och infrastruktur”, säger Johan Pettersson, generalsekreterare för Oxfam Sverige.

Oxfams rapport visar hur de globala ekonomiska systemen förhindrar ekonomisk jämlikhet och jämställdhet mellan könen- ett system som tillåter en välbärgad elit att samla på sig stora förmögenheter på bekostnad av vanliga människor och särskilt fattiga kvinnor och flickor. Rapporten visar att:

Om den rikaste procenten av världens befolkning betalade en halv procent mer i skatt på sina förmögenheter de kommande tio åren hade det kunnat bekosta 117 miljoner jobb inom välfärdssektorn.

De 22 rikaste männen i världen äger mer än alla kvinnor i Afrika tillsammans.

Världens 2153 dollarmiljardärer äger mer än de 4,6 miljarder människor som utgör 60 procent av jordens befolkning.

Oxfams rapport 

Rika och fattiga

I en ledare i dagens GP skriver Aleksandra Boscanin om ”En falsk motsättning mellan rika och fattiga”

Hon anser att det inte är någon bra fattigdomsbekämpning att ta från de rika för att ge till de fattiga

”Välgörenhet och bistånd spelar en viktig roll men det långsiktiga målet uppnås först när fattiga länder kan skapa eget välstånd. Detta förutsätter fungerande institutioner, vilket ofta saknas.”

Hon har säkert rätt i det.

Anledningen till Boscanins fundering är att Oxfam kommit med en ny rapport, ”Reward work, not wealth” som visar att den fattigaste halvan av världens befolkning inte fick någon förmögenhetstillväxt alls under förra året. Samtidigt gick 82 procent av ökningen till den allra rikaste procenten i världen.
Vi måste i högre grad belöna arbete, inte rikedom, skriver Robert Höglund, Oxfam, i en debattartikel i DN.

Aldrig förr har världen sett en större ökning av dollarmiljardärer som förra året med en ny miljardär varannan dag. De blir dessutom allt rikare. Oxfams rapport visar att de 762 miljarder dollar som världens miljardärers förmögenheter ökade med mellan mars 2016 och mars 2017 (då Forbes miljardärslista publiceras) hade kunnat utrota den extrema fattigdomen sju gånger om.

Problemet är hur överföringen av resurser mellan rika och fattiga ska kunna ske. Att ta från de rika för att dela ut till de fattiga kanske skulle hjälpa kortsiktigt men skapa stora problem på längre sikt.

Några andra tänkbara medel:

Därest de rikas förmögenheter fortsätter att växa på bekostnad av de fattigaste:

Företag borde prioritera rättvisa löner så att välståndsökningen blir mer rättvist fördelad.
Förutsättningarna för detta är fria oberoende fackföreningar, organisationsrätt, förhandlingsrätt.
Stopp för överexploatering av människor och miljö.
En effektiv bekämpning av skatteflykt och skatteparadis.
Mer pengar till välfärdssatsningar för de allra fattigaste.
Skatt på internationella valutatransaktioner.

Satsning på ekonomisk forskning om hur produktionens överskott fördelas, om inkomstklyftornas uppkomst och konsekvenser och om hur fattigdom långsiktigt kan bekämpas.

Oxfam

Dogmatiker tvingas förenkla verkligheten

SvD:s vikarierande ledarskribent, Lydia Wålsten, är kommunikationschef på Timbro och ingår i dess ledningsgrupp.

I dagens ledare i SvD skriver hon om ”Den förföriska jämlikheten”.
”Den svenska borgerligheten håller på att förföras av näcken och glömma en viktig ideologisk princip: ekonomisk jämlikhet är inte politikens primära projekt. Det finns flera anledningar till förförelseakten.”
Wålsten anser att borgerligheten alltför lätt accepterat den socialliberala synen på politiken och inte står upp för de nyliberala åsikterna.
Som exempel tar Wålsten hur borgerligheten alltför slappt, eller rent av positivt, tagit emot en ny rapport från biståndsorganisationen Oxfam och Development Finance International.

Rapporten jämför vad 152 länders regeringar gör för att minska klyftan mellan fattiga och rika. Jämförelsen görs utifrån 18 parametrar så som utbildning, skatter och arbetsrätt, hur progressivt skattesystemet är, hur mycket skattepengar som läggs på utbildning och andra sociala utgifter, hur väl man tillgodoser arbetstagares rättigheter.
Slutstasen i rapporten är att Sverige är bäst i världen på att motverka ekonomisk ojämlikhet.

Det är helt åt helsike enligt Wålsten eftersom rapportens parametrar är fel. De stämmer nämligen inte med det nyliberala sättet att mäta utveckling.

Men som alla dogmatiker läser Wålsten rapporten utifrån en förenklad bild av verkligheten.
Alla dogmatiker, både till höger och vänster, måste ta till förenklingar för att få verkligheten att stämma med den förutfattade meningen.

Wålsten manar resten av borgerligheten om att minnas hur:
”Kapitalism, frihandel och fri rörlighet minskade den globala fattigdomen i en oanad takt. Det blev alldeles för frestande för högern att slå vänstern i deras egen gren genom att säga att man är bättre på jämlikhet i praktiken. Integrationsdiskussionen lockade anden ur flaskan. Nu dök jämlikheten upp både som argument för öppna gränser, men också som ett argument för minskad invandring.”

Men verkligheten för politik och ekonomi är mer komplicerad och sammansatt än hon och andra nyliberaler förutsätter.

För det första finns det flera olika sätt att mäta ekonomisk utveckling på.
Vad, hur och när man mäter är ett ideologiskt val. Några rent objektiva vetenskapliga mått finns inte.

För det andra är sambandet mellan demokrati, marknadsekonomi och ekonomiska framsteg inte så okomplicerat som det hittills har uppfattats.
När det gäller till exempel minskningen av den globala fattigdomen så stod kommunistdiktaturen Kina för tre fjärdedelar av världens fattigdomsminskning mellan åren 1990 och 2005. Totalt har 800 miljoner kineser lyfts ur fattigdom under de senaste decennierna.
Kina har också det senaste decenniet börjat framstå som världsledande på miljöområdet när det gäller åtgärder, särskilt sedan USA har hoppat av Parisavtalet.

Visst har den ekonomiska utvecklingen i Kina skett med hjälp av marknadsekonomi.
Men det som komplicerar bilden är att det är en partidiktatur som med hjälp av kapitalism och politisk diktatur står för välståndsutvecklingen.

Kanske måste man ompröva de traditionella nyliberala mätmetoderna?

SR Ekot Sverige världsbäst på att minska klyftornaOxfam Launch theCommitment to Reducing Inequality Index, 

Rapporten som pdf 

Rikedom och fattigdom - makt och vanmakt

I veckan har hjälporganisationen Oxfam, i en artikel på DN Debatt, presenterat en utredning som visar att ”Världens åtta rikaste äger likamycket som den fattigaste hälften”.

Under de senaste 25 åren har den rikaste en procenten i världen haft större inkomstökningar än de fattigaste 50 procenten tillsammans. Allt mer pengar ackumuleras hos de rikaste samtidigt som 700 miljoner människor fortfarande lever i extrem fattigdom.
Klyftorna ökar mellan de rikaste och de fattigaste.

Även i Sverige har klyftan mellan de mest välbeställda och övriga ökat. Ny forskning visar att de rikaste tio procenten av svenskarna såg sin nettoförmögenhet växa mer än alla andras mellan 2007 och 2012. Nyligen genomförda granskning av näringslivstopparnas löner visar att också de har ökat mycket snabbare än övriga befolkningens de senaste decennierna.
Robert Höglund, hjälporganisationen Oxfam, anser att ökande klyftor riskerar att skapa instabilitet och slita isär samhällen.
Han presenterar organisationens manifest för hur världen ska bli bättre, bland annat föreslår han omfördelning av rikedom genom beskattning, globala regler för skattenivåer och internationella överenskommelser om insyn.

Per Gudmundsson på SvD:s ledarredaktion konstaterar i dag att det inte skulle bli mycket per person om man fördelade de åttas förmögenhet på de fattiga. En konfiskering av de rikastes förmögenheter skulle dessutom vara kontraproduktiv eftersom de rika redan nu donerar massor av pengar till välgörenhet.
Gudmundsson framhåller Bill Gates i sammanhanget och påpekar att ”Microsofts betydelse för världens utveckling sedan bolaget grundades 1975, knappast går att bedöma. Skulle vi vilja vara utan den tekniska revolution och de produktionsframsteg som användarvänliga hemdatorer medförde?”

Vad nu detta har med de 85 miljarder dollar som Gates förfogar över?

”Den som leker med tanken på att avskaffa de superrika, ifrågasätter också det ekonomiska system (Gudmundsson avser här kapitalismen) som på kort tid har lyft miljoner – nej, miljarder – ur svält och extrem fattigdom. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig.”

Gudmundsson behöver inte vara rädd att kapitalismen hotas eller ens ifrågasätts.
Sedan bolsjevismen och stalinismen byråkratier försatt socialismen och kommunismen i konkurs har vänstern ledsnat på att fundera över kapitalismen.
Det finns helt enkelt inga trovärdiga alternativ till kapitalismen.
Ett faktum som komplicerar debatten är också att extrem rikedom samtidigt med djupaste fattigdom fanns redan före kapitalismen. Ta till exempel Bo Jonsson Grip (1335- 1386) som var den störste jordinnehavaren någonsin i Sverige, utom kungen. Hans godsmassa omfattade över 1/3 av Sverige samt hela Finland.
Och ekonomiska hierarkier med en liten elit och en djup omfattande fattigdom fanns redan under antiken.

Det ständiga problemet är att rikedom ger makt medan fattigdom skapar vanmakt.
Och makt och vanmakt lever alltid i symbios med varandra och är oftast ett symptom på att något är fel.
Kan det vara kapitalismen?

Oxfams pressmeddelande om de åtta rikaste

DN Ledare 2015: Erik Helmerson: Orättvis tolkning av rikedom i Oxfam-rapport

Är nettoförmögenhet rikedom? Ekonomistas, debatt 2015

LO Rapport Den ekonomiska ojämlikheten i Sverige, 2016

Världens fattigdom - vad rör den oss?

Den rumänska tiggerskan som sitter i kylan utanför Willys i Eskilstuna visar sin stora tacksamhet när jag lägger en tjuga i hennes plastmugg.

Min fyllda varukorg ger kanske Willys ägare, Antonia Ax:son Johnsons, lika mycket som tiggerskan fick. Men Antonia Ax:son Johnsons stora tacksamhet får jag aldrig uppleva. Hon är ändå Sveriges rikaste kvinna.

Vi har i vårt land tvingats att se fattigdomen i vår vardag och många förfäras över vad de ser.
Tiggarna. Flyktingarna. De arbetslösa. Pundarna. Hororna.

Fattigdomen i världen kommer närmare. Tiggeri är inte längre en exotisk turistupplevelse. Den finns hos oss, hos människor omkring oss. Fattigdomen är inte bara statistik, fattigdom är människor.

Många av oss vill inte se. Andra vill jaga iväg de fattiga eller förbjuda dem.
Men fattigdomen finns kvar.

De mycket rika finns också fast de inte är så många som de fattiga och inte så synliga.
Vi ser dem ibland på TV. Direktörerna på sina bolagsstämmor, kändisfolket på sina galor, kapitalägarna i tidningarnas näringslivsreportage.
De rika är osynliga i sina privatplan på väg till exklusiva jakter eller sammanträden, i sina lyxvillor i rikemansgetton, i sina flotta bilar, på sina partyn, på sina fina kontor.
De sitter inte utanför varuhusen, de äger dem.
Men även de rika är människor.

Världens fattiga har kommit närmare. Men den globala fattigdomen syns inte. Vi ser inte de fattiga i Sudan, Bangladesh, Afghanistan, Quatar, Eritrea, Etiopien, Gambia, Mauretanien och många andra länder.
Ändå är det 1,2 miljarder människor som lever i extrem fattigdom.
842 miljoner människor är kroniskt hungriga idag. De flesta av dessa – 827 miljoner – bor i utvecklingsländerna.
Därför ser vi dem inte.

Jo jag vet, fattigdomen har minskat i Kina, Indien, Indonesien och Brasilien men det hjälper inte dem som fortfarande är fattiga och fattigdomen har ökat i den ”rika” delen av världen.
I USA saknade över två miljoner amerikanska barn tak över huvudet någon gång under förra året.

Vi kan inte heller se den rikaste tio procenten av världens människor. Fast de äger 87 procent av världens tillgångar.
I Sverige är det 147 miljardärer som har en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder kronor.
(En miljard är tusen miljoner).
Den svenska statsbudgetens inkomster 2011 var 872 417 miljoner kronor.

Varför är skillnader mellan fattiga och rika ett problem? Vad rör världens fattigdom oss i den rika världen?

Demokratiproblemet. De rika får allt större makt. De fattiga blir alltmer maktlösa. De rika utövar sin makt med ett minimum av demokratiskt inflytande.
Det moraliska problemet. Fattigdomen blir ett normaltillstånd. Vi blir avtrubbade och accepterar att människor dör av svält utan att vi gör något åt det.
Ekonomin. Tillväxten, särskilt i de rika länderna, kräver ökad produktion och ökad avsättning för varor och tjänster. De fattiga kan inte betala, därmed hämmas tillväxten och påverkar även vår del av världen.
Befolkningsproblemet. De fattiga emigrerar till de rikare länderna som måste ta emot dem. Det kan skapa motsättningar i samhället och mellan samhällen.
Kulturellt. De fattigaste kan inte gå i skola utan förblir analfabeter. De får aldrig en möjlighet att utveckla sina förmågor.
Socialt. Fattigdomen leder till sjukdom. De fattiga kan inte betala för läkare och mediciner. Sjukdomar kan sprida sig även till oss.

Vad behöver göras för att minska fattigdomen i världen, för att minska skillnaderna mellan fattiga och rika?

AB Ledare 

SvD De rikaste  

The MillenniumDevelopment Goals Report 2014 

VA Sveriges 147 miljardärer 

Fattigdom hotar 2,2 miljarder människor 

SvD De är offren för vår tids slavkultur 

SvD Miljontals barn hemlösa i USA 

Oxfam rapport