Den svenska hierarkin

I ett examensarbete av Emma Bergqvist och Maria Wahlborg vid högskolan i Gävle HT 2011, Sociologi Socionomprogrammet ”Ensamstående mödrars upplevelser av att leva med försörjningsstöd” möter vi fyra arbetslösa ensamstående mammor.

En av de fyra är 23 år gammal och bor i en mellanstor stad. Hon har två barn (4 och 1 år gamla). Det ena barnet har hon ensam vårdnad om och det andra barnet har hon delad vårdnad om. Hon har ingen daglig aktivitet i sitt liv förutom att hon ibland träffar en coach genom Arbetsförmedlingen. Hon har gått två år på gymnasiet och har erhållit försörjningsstöd sedan fyra år tillbaka.

Enligt socialstyrelsens statistik levde 116 000 kvinnor i liknande situation.

Å andra sidan har vi också ett antal stenrika kvinnor som har haft den goda smaken att ärva miljardföretag. Katarina Martinson och Louise Lindh, som tagit över familjeföretaget Lundbergs, en av de största privata fastighetsägarna i Sverige. Företaget, som grundades av Katarinas och Louises farfar 1944 och som i sin tur hade ärvt en fastighet och en skoaffär, har idag cirka 150 medarbetare. Pappa Fredrik Lundberg har alltså lämnat över till döttrarna som förvaltar en förmögenhet på elva miljarder kronor (vardera).

Du kan lätt se att olika människor har olika ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar och positioner i samhället.
Samhällsmedborgarna skiljer sig från varandra genom olika arv, inkomster, utbildning, socialt inflytande, boende och kulturellt status.

Från 1911 fram till 1980-talet försökte myndigheterna definiera dessa skillnader i tre socialgrupper.
Socialgrupp I: Större företagare, högre tjänstemän, fria yrken
Socialgrupp II: Lägre tjänstemän, mindre företagare
Socialgrupp III: Arbetare i privat eller offentlig tjänst
1982 ersattes socialgrupper av den svenska socioekonomiska indelningen (SEI). Men även den är numera omodern.
Dagens egendomliga vänster har valt att kalla de olika grupperna för klasser.

Hur som helst, hierarkin existerar oberoende hur myndigheterna väljer att definiera den.
Grupperna formar sig som en pyramid med en elit i toppen och en bas. I botten av hierarkin finns arbetslösa, flyktingar, bidragstagare m.fl. maktlösa. I toppen en liten grupp som på olika sätt kan utöva makt över dem i botten.
Tydligast visar sig hierarkin inom militärväsendet och inom företag men även inom demokratiska institutioner.

Sammantaget bildar alla dessa hierarkier en samhällshierarki.  Överst i hierarkin finns de med viktiga arbetsuppgifter, höga löner, exklusiv konsumtion, hög bostadsstandard, hög utbildning och förfinad kulturkonsumtion.

Här finns storföretagens verkställande direktörer och styrelser, regering, höga tjänstemän inom statsbyråkratin, eliter inom kultur och idrott, religiösa höjdare och andra.

Ledningarna för storföretag, dess verkställande direktörer, utgör toppen av hierarkin. VD utses av företagens ägare för att tillgodose ägarnas intressen.

År 2019 hade de 50 direktörerna i den ekonomiska eliten en genomsnittlig inkomst motsvarande 60,2 industriarbetarlöner.

VD-löner. Median år 2020, kronor

Jord- och skogsbruk             55 000
Byggnadsverksamhet           55 000
Transporter                         72 000
Handel, Hotell & Restaurang 80 000
Tjänster & Service               96 000
Industri                             100 000

I LOrapporten om maktelitens löner analyseras inkomstutvecklingen för tre undergrupper inom makteliten – den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska eliten. 
År 2019 hade de 50 direktörerna i den ekonomiska eliten en genomsnittlig inkomst motsvarande 60,2 industriarbetarlöner. 
Den demokratiska eliten – de folk- och förtroendevalda – hade i genomsnitt en inkomst på motsvarande 3,9 industriarbetarlöner 2019.
Den byråkratiska elitgruppen, högt uppsatta tjänstemän i bland annat offentlig sektor, hade i genomsnitt motsvarande 7,4 industriarbetarlöner i inkomst 2019.
En genomsnittlig industriarbetarlön 2019 är 385 005 kronor.

Bostaden är en markör i hierarkin. Eliten söker sig till villaområden i till exempel Danderyd, Lidingö utanför Stockholm och i skånska Vellinge. De fattiga finns i norrlandskommunerna Timrå, Haparanda och Jokkmokk.

Det verkar som om alla samhällen i historien har varit hierarkiskt ordnade.
Alla utvecklade samhällen har byggt på hierarkier i där ett fåtal mäktiga styrt över ett flertal.
Kungar, kejsare, furstar och påvar, kapitalägare har styrt över slavar, egendomslösa, fattiga och löntagare.
Så var det med Egyptens faraoner och Babyloniens kungar. Även i det antika Atens demokrati styrde de rika medborgarna över kvinnorna, utlänningar och slavar. På samma sätt var det i det antika Rom där till sist ett kejsarvälde utvecklade sig. Under medeltiden bestod Europa av ett stort antal riken som stödde sin makt på ridderskap och adel.

Man kan fundera över om hierarkier är en nödvändighet eller ett djävelskap.
Kanske beror din åsikt på i vilken nivå i hierarkin du befinner dig.

”Ensamstående mödrars upplevelser av att leva medförsörjningsstöd” 

Socialstyrelsen statistik, Ekonomiskt bistånd 

Sveriges rikaste kvinnor 

Dagens industri Sveriges 125 rikaste kvinnor 

VD-löner Svenskt Näringsliv 

Makteliten, LO 2021 

Att styra eller leda - En studie av rollfördelningen mellan styrelse och VD i strategiutvecklingen i svenska börsnoterade företag. Carl Henrik Somp, Johan Dann, 

Börsvdarnas lön: 6,3 miljoner om året, Chef , 2020

Makteliten håller ställningarna, LO, 

SCB socioekonomiska indelningar 

TV-programmet ”Tänk om” motverkar sitt eget syfte

I SVT P1:s serie "Tänk om” gör Fredrik Lindström (ständigt denne Linström) resor i ett Sverige som inte finns.

Han undersöker hur Sverige hade kunnat se ut om det som en gång hände aldrig hade hänt.
Det är ett underhållningsprogram men man anar en slags pedagogisk tanke bakom. Vi tittare ska på ett underhållande sätt lära oss förstå att historien delvis är ett resultat av slumpen och tillfälligheter.

Men tyvärr motverkar programmet detta vällovliga syfte.

I det tredje avsnittet, den 29 maj, undersökte Lindström ett Sverige som aldrig haft någon ”Du-reform”. Kan framväxten av den svenska välfärdsstaten ha något med reformen att göra? frågar han sig.

Programmet beskriver därför Sveriges väg under ett sekel - från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste. Orsakerna till denna välståndsökning sägs vara svenskarnas sinne för ordning och våra goda ingenjörer samt att vi stod utanför världskrigen.

”Du-reformen” ansågs starta 1 juli 1967 då dåvarande chefen för Medicinalstyrelsen sedermera Socialstyrelsen, Bror Rexed, i sitt välkomsttal till personalen meddelade, att han tänkte säga du till alla. Den gängse mediebilden är att han startade Du-reformen så att alla i samhället började dua varandra i stället för att titulera varandra som t.ex. ”vill fru direktörskan ha sitt te i salongen” eller ”tänker herr byrådirektören arbeta över i kväll”.

Vad som inte sägs i programmet är att folk vid den tidpunkten duat varandra sedan länge. Jag jobbade på byggen 1967 och aldrig hörde jag någon säga ”vill herr hantlangaren vara så vänlig att bibringa mig en rulle vatten?” eller att hantlangaren då svarade ”javisst herr cementgolvläggaren!”.
Redan då jag som 14-åring började jobba sa alla du till varandra på arbetsplatserna och i stockholmsförorten där jag bodde.
Då jag i början av sextiotalet var typograflärling ville visserligen en av de äldre utbildade typograferna att jag skulle titulera de utlärda med ”herr” för det hade han fått göra under sin lärlingstid. Jag minns att jag trodde att han skämtade och gick honom tillmötes genom att säga, ”hörrudu, herr Eklöv”.

Du-reformen var knappast en allmän reform utan ett språkbruk som sakta trängde upp från de lägre socialgrupperna till de högre. Och varför gjorde det så?

Lindström missar i sitt program att demokrati- och jämlikhetssträvanden i arbetslivet låg i tiden och hade pågått något decennium. Arbetsledare och direktörer hade länge fått finna sig i att bli duade på arbetsplatserna. Inom folkrörelserna sa alla du till varandra. Det antiauktoritära 1968 var i annalkande och fullt utbredd ute i Europa. Umgängesformerna var redan på väg att demokratiseras.

Rexed tog konsekvensen av detta och införde kollektiv titelbortläggning på sina myndigheter. Det var alltså inte Rexed som införde dureformen men han tog konsekvensen av den. Och att titelsjukan försvann var ingen politiskt initierad reform utan en social process.

Men sambandet mellan välstånd och dureform då? Vilket som var orsak och verkan framgår inte av programmet.
TV-programmet skildrar orsakerna till välståndsutvecklingen på femtiotalet utan att nämna den grundläggande orsaken att våra exportindustrier efter kriget 1945-1970, kunde förse de sönderbombade länderna med vad de behövde och att vår textil-, metall-, skogs-, varvs och maskinindustri därför producerade så det skrek i kugghjulen och pengarna rullade in.

Utan den informationen blir den svenska välståndsutvecklingen en gåta.
Att välståndsökningen som följde på vår expanderande industri påverkade jämlikhetsutvecklingen på arbetsplatserna och stärkte fackets och folkrörelsernas samhällsinflytande och att detta i sin tur påverkade språkbruket och relationerna i samhället är väl uppenbart.
Det var och är en dialektisk utveckling i vilka mång olika faktorer påverkar varandra ömsesidigt. Att hitta en enda orsak kan leda fel och få en att tro att historien löper på räls.

I TV-programmet beskrivs det som om att välståndet kommit till tack vare att vi inte var med i kriget och därför kunde komma i fatt, att vi (svenskar) är så ordningsamma och har haft så duktiga ingenjörer. Och om vi inte haft denna välståndsutveckling skulle vi fortfarande inte sagt du till varandra utan använt titlar.
Eller hur tänker herr redaktör Lindström?

TV-programmets sätt att angripa historien kallas för kontrafaktisk historia, eller alternativhistoria, och är en vetenskaplig benämning på uttrycket "om inte om hade varit, så…".
Visst måste vi kunna tänka oss historien som ett flöde med bifloder och tillflöden där det ena leder till det andra och tredje utan anhalter, och att det kan uppstå plötsliga oväntade hinder som ändrar historiens lopp och riktning.
I går, idag och framtiden är ju ett odelbart sammanhang.
Den ena händelsen påverkar andra som i sin tur påverkar i en ständig dynamisk process.
Men enskilda händelser är knappast enskilda och Rexed ändrade inte historiens gång; du-reformen fanns redan där.

Johan Croneman i DN

Till alla skattefinansierade äldre- och demensvårdare

Det dröjer inte länge förrän jag, efter att ha varit skattebetalare ett helt liv, blir ”kund” hos äldrevården.

Jag ser inte direkt fram emot detta men är glad över att vi idag har valfrihet och beställer härmed vård enligt följande specifikation:

• Personlig vård, om nödvändigt dygnet runt, av tre personer som jag själv valt bland befintlig personal
• Eget rum med radio. Rummet städas en gång i veckan
• Godtagbar sängstandard som tillåter varierande ligg- och sittställningar
• En vård som så långt som möjligt utgår från mina levnadsvanor och önskningar och som tar hänsyn till att jag är en levande tänkande och kännande medmänniska och individ
• En vård där behovet alltid går före ekonomin.
• En vård där vårdbehovet och vårdformerna definierats i samråd med läkare, vårdpersonal, närmast anhöriga och mig själv.
• En individuell vårdplan som utgår från ovanstående och som ses över varannan månad och revideras vid behov.
• Stimulerande sysselsättning som motsvarar mina egna krav och förmåga när jag själv orkar och vill ha aktivitet
• Närande, varierad och god mat samt dryck som passar min konstitution och mitt tillstånd. Möjlighet att ta en sup när jag vill.
• Om nödvändigt, hjälp med toalettbesök och dusch när jag behöver
• Ombyte av blöjor eller kläder inom minst en kvart om jag skiter eller pissar på mig.
• Hänsyn till min egen dygnsrytm så att jag får sova vid de tider jag behöver
• Lugnande samtal om jag är förvirrad och upprörd
• Smärtstillande mediciner om jag har värk
• Läkarundersökning minst en gång i kvartalet för att kolla om mediciner kan tas bort eller om nya behöver sättas in
• Ett ombud som jag själv utsett som har till uppgift att följa upp att dessa krav uppfylls och kontrollerar kvalité och mänsklighet i min personliga vård. Ombudet ska ha möjlighet att inspektera när som helst.
• Möjlighet att när som helst ta kontakt med anhöriga.
• Möjlighet att, om mitt tillstånd så tillåter, kunna bege mig vart jag vill, med eller utan assistans.
• Möjlighet att säga upp kontraktet med två veckors varsel för att byta till ett bättre alternativ om sådant uppenbarar sig.
• Om vårdbolaget inte uppfyller ovanstående krav har mitt vårdombud möjlighet att kräva ekonomisk ersättning av vårdbolaget.
Bästa vårdföretag!

Välkommen med ert vårderbjudande oavsett om ni driver en privat eller offentlig vårdinrättning.

SR

SvD

Socialstyrelsen