lördag 8 december 2018

Beskatta det globala kapitalet!


En kapitalist som satsar kapital i ett projekt räknar med att få vinst på det satsade kapitalet men tar ofta en viss ekonomisk risk.
Kapitalisten kan vara en kapitalägare, en enskild företagare, en stat eller kommun, aktieägare, fondsparare, penningmäklare eller förvaltare. Det satsade kapitalet kommer från överskott av tidigare produktion av varor och tjänster.

Om projektet så småningom visar sig ha drabbat människor genom att till exempel anställda blir sjuka av arbetet eller om exploateringen drabbar miljön brukar samhället efteråt tvingas träda in i form av vård eller reparation.
Detta brukar vanligen visa sig först sedan kapitalinvesterarna redan fått utdelning på sitt kapital.

Ett välkänt exempel är företaget Lomma Eternit i sydvästra Skåne en fabrik som skadat eller dödat ett par hundra arbetare. Asbesten gjorde att de fick svårt att andas. Många fick cancer. Fabriken var igång i 70 år och lades ned 1977.
Euroc, företaget som ägde fabriken, ville inte betala skadestånd,
Efter klagomål från facket, medias uppmärksamhet och juridiska processer betalade företaget ut blygsamma ersättningar till de drabbade arbetarna.
Men under de 70 åren hade aktieägarna kammat hem goda vinster på produktionen.

Vi kan hålla oss kvar i Skåne och bege oss till Klippan. I Klippan handlar det om en gammal läderfabrik som låg nära det som idag är Klippans centrum. Läderfabriken startades 1906 och produktionen upphörde 1988. Så sent som i början av 80-talet arbetade cirka 200 personer i företaget.
Kring den nedlagda fabriken fanns stora mängder tungmetaller och gifter och diskussionen hur saneringen skulle finansieras pågick i flera år. Saneringsarbetet har sedan pågått i decennier och kostat 100-tals miljoner kronor. På minussidan finns också mänskligt lidande och förlorade miljövärden till följd av de gifter som släppts ut eller grävts ner av företaget.
Naturvårdsverket - d.v.s. skattebetalarna - har i efterhand betalt ut 107 miljoner.

Miljöskandaler skapas ständigt över kela världen, med betydligt mer omfattande konsekvenser än i mina två lokala exempel. Gifter dumpas för att det är för dyrt att ta hand om dem för sanering. Men när bubblan brister blir samhällskostnaderna stora. I ett annat känt fall, BT Kemi, fick till exempel väldiga jordmassor skeppas ut med båt från Landskrona till destruktion i Tyskland. Saneringen av en del av området påbörjades sommaren 2010, och har kostat skattebetalarna cirka 183 miljoner kronor.

Problemen gäller således inte bara Skåne eller Sverige. De är globala. Skövling av regnskog, koldioxidutsläpp, förgiftning, exploatering av ändliga resurser överallt i världen skapar sammantaget en obeboelig värld om ingenting görs.
Det är inte främst enskilda människors ondska, illvilja, dårskap eller girighet som driver mänskligheten till denna utveckling utan rationella ställningstaganden och möjligheterna att skapa tillväxt inom den kapitalistiska ekonomiska, sociala och kulturella historiskt givna kapitalistiska strukturen.
Bakom denna utveckling ligger således den kapitalistiska världsordningen. Samtidigt som kapitalismen skapar utveckling och framsteg ger den upphov till exploatering av människor och miljö och övervältrar en stor del av kostnaderna på individer och samhälle.

Produktionen kan förhindra en del skador och samhällskostnader om all produktion över en viss omfattning tvingas att konsekvensredovisa förväntade arbetsmiljö och miljöskador vid planeringen.
Konsekvensberäkningarna bör vara offentliga och tas med i alla företags kalkyler och budgetar.
Exploateringens reella konsekvenser redovisas i årsredovisningarna.
Kapitalinvesterare och företag måste fondera eller avsätta en del av sina vinster för att i efterhand kunna betala eventuella negativa konsekvenser.

Men vad krävs för att genomdriva dessa åtgärder?
Antagligen en överstatlig auktoritär makt som inte finns. Och som vi antagligen inte vill att den ska finnas.
Men kanske är det enda utvägen.



Inga kommentarer: