Klan, kriminalitet och vendetta

Då min hustru och jag, 1989, kom till vår lilla by Stoupa i Mani, Grekland, förundrades vi över att så många enfamiljshus var försedda med vad som liknade medeltida försvarstorn.

Vi fick veta att det berodde på att olika klaner legat i fejd med varandra i vendettor och de därför byggde sina hem som försvarsanläggningar.
Vendettorna finns inte längre men byggstilen har överlevt dem.
Det sista vendettamordet i området skedde på tjugotalet då en son i en klan hade mördat en son från annan och sedan flytt till USA för att slippa drabbas av hämnd. Men han blev uppsökt och mördad av den förfördelade klanen.
Hedern var räddad. Efter detta, påstås det, kom klanerna överens att lägga ner vendettorna.
Klanerna finns kvar än idag men de försörjer sig på olivodling, turism, affärsverksamhet, byggnadsverksamhet och fastighetsförsäljning.

Klansamhället är uråldrigt och än idag vanligt i många afrikanska länder, i Asien och vissa europeiska regioner. Klanen är egna samhällen vid sidan om det nationella och har egen moral, rättskipning, hierarki och hedersbegrepp. Antikens och medeltidens ridderskap, renässansens furstar och en del av dagens storkapitalister bygger på släkter som ägde jord och annat kapital, utkrävde hämnd för oförrätter, kräver stenhård sammanhållning, strategiska äktenskap m.m.

Ridderskapet var en slags klaner och dagens finanshus har drag av dem. Vad är Bonniers och Wallenbergs om inte klaner som existerar inom nationens och demokratins lagstiftning.
Ett exempel är de skottska klanerna. Kennedyklanen säger man om familjen Kennedy i USA.
För att inte tala om klanen Bernadotte.

Vendettan, eller blodshämnden, förekom historiskt hos greker och romare samt generellt, i tidiga kulturstadier, hos nästan alla folkslag.
I babylonisk och i Mose lag byggde rättskipningen på principen ”öga för öga, tand för tand”.
I andra Moseboken sägs: Sker en skada skall du ge liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma (2 Mos 21:23-25).
1609 bestämde kung Karl IX att svensk lag skulle utgöras av Kristoffers landslag från 1442 och den mosaiska lagen. I sitt påbud betonar Karl att den mosaiska lagens betydelse var att den var avskräckande och vedergällande, ”sker skada, skall du ge liv för liv, öga för öga, tand för tand…” Gamla Testamentet och Nya Testamentet  som grunden för svensk lagstiftning togs bort först 1976.

Nu har den svenska polisen gått ut med att det finns fyrtio kriminella klaner i Sverige.
Biträdande rikspolischef Mats Löfving sa till och med i en Ekot, att klanerna kommit till Sverige ”enbart med syfte att organisera och systematisera kriminalitet”.

Alla familjer är inte klaner. Alla klaner är inte kriminella.

Och det är inte belagt att familjerna kommer hit i avsikt att bedriva kriminell verksamhet.
Men kriminalitet kan vara vad som återstår när de drabbas av utanförskap och isolering.
Naturligtvis kan det också vara så att en kriminell klanledare flyttar från Albanien, Turkiet, Libanon, Somalia eller annat land in i Sverige i avsikt att fortsätta sin kriminella verksamhet här.

Om detta vet vi inget men behöver veta.

Om en ung pojke från en klan mördar en annan, och straffas för detta enligt svensk lag, kanske det inte räcker med strängare lagar och hårdare straff för pojken.
Problemet är inte individuellt utan socialt.
Hela samhället måste ta itu med pojkens hela familj, släkt och nätverk. Annars fortsätter det.

SvD 

Tidskriften Advokaten Nr 9 2016

 

Vad fan får vi för pengarna?

Friskolornas verksamhet finansieras med skattemedel. 

Bara det är ett argument för att deras verksamhet borde omfattas av offentlighetsprincipen. Därtill kommer att skolorna utför en sorts myndighetsutövning.
Medborgarna borde kunna granska hur skattepengarna används och hur myndighetsutövningen utövas.

Och så har vi Coronakrisens ”enskilda” företag som får cirka 255 miljarder kronor i skattemedel för att klara krisen.
Frågan är hur pass enskilda företagen är då.

Så här fördelas statens utgifter på olika åtgärder (miljarder kronor):

Korttidspermittering 95 
Omställningsstöd 39
Sänkta arbetsgivare- och egenavgifter 33 
Generella statsbidrag 21 
Sjuklöneansvar 16 
Jobb och omställning 13 
Ersättning första sjukdag, etc. 7 
Ersättning till riskgrupper 6 
Kostnader kommunsektorn 5 
Stöd till hyror 5 
Övrigt 11 

Källa: Finansdepartementet (18/6 2020)

Visserligen lånar staten upp pengarna men de ska, förr eller senare och på ett eller annat sätt, betalas av medborgarna.

När det gäller det statliga stödet till företag som har korttidspermitterat personal är stöden belagda med sekretess. Tillväxtverket gjorde bedömningen att det annars kan skada enskilda företag. Kammarrätten gick på myndighetens linje. 

Det betyder att vi skattebetalare inte får veta vilka företag som har fått de nästan 30 miljarder kronor som hittills betalats ut. Vi vet inte heller hur mycket varje verksamhet har fått eller på vilka grunder, vilket innebär att det är omöjligt att granska om skattepengarna används på ett effektivt sätt.

 Man behöver inte vara professor i ekonomi för att se att de enskilda företagen, och det privata kapitalet, blir allt mindre enskilt.  Och att det privata näringslivet blir allt mindre privat och allt mer offentligt.

I fredags, den 4 september, meddelade finansminister Magdalena Andersson (S) att hon har inlett ett arbete med att se över möjligheterna att lätta på sekretesslagstiftningen.

Eftersom vi skattebetalare, via stat och myndigheter, pumpar in en massa pengar i företagen borde vi också ha motsvarande insyn i företagen.

Och vi borde med Leif Östling, tidigare ordförande i Svenskt Näringsliv, ställa oss frågan: Vad fan får jag för pengarna.

Regeringskansliet: För företagare med anledning av covid-19 

Ekonomistyrningsverket 

 

Sekretess i stället för offentlig insyn i skolan

I februari 2018 lämnade regeringen en remiss till Lagrådet om att den offentlighetsprincip som gäller i kommunala skolor även skulle gälla i fristående. En självklarhet kan man tycka eftersom friskolorna är skattefinansierade och att de kommunala skolorna lyder under offentlighetsprincipen. De olika skolformerna borde ha likartade konkurrensvillkor.

Men så enkelt var det förstås inte. Det bidde tvärt om.

Lagrådet fann att det finns en konflikt mellan insyn å ena sidan och regler för aktiebolag å andra sidan. Offentlighetsprincipen gäller inte företag.

Därför kom Skolverket fram till att enbart publicera statistik på riksnivå vilket innebär att statistiken inte ger besked om vilka skolor vi har eller vad de sysslar med. 

För att uppnå lika villkor beslutade Skolverket därför 2020 att all svensk skolstatistik ska sekretessbeläggas, även från kommunala skolor.
Sekretessen gäller statistik på lokal och kommunal nivå, men inte på riksnivå.

I konsekvens härmed har Statistikmyndigheten SCB beslutat om en reviderad sekretesspolicy som innebär att uppgifter om fristående skolor omfattas av sekretess. 

Beslutet kritiseras av så väl politiker som forskare.

– Barns kunskaper ska inte vara företagshemligheter, säger utbildningsminister Anna Ekström (S). 

Det är alltså inte längre möjligt att få ut information om enskilda skolors resultat, elevsammansättningar eller lärarbehörighet. Skolverket kommer inte heller att tillhandahålla register över vilka skolor som finns i Sverige.

Skolverkets beslut om sekretess även för kommunala skolor motiveras med att villkoren för kommunala och fristående skolor måste vara likvärdiga.

Alltså: Friskolor är företag och där gäller inte offentlighetsprincipen
Men för att det ska bli likvärdighet mellan friskolor och kommunala skolor inför myndigheterna sekretess även i de kommunala.
Vilket innebär att föräldrar som ska sätta sina barn i en skola inte kan jämföra skolresultaten för olika skolor.

Nu var det ju ett argument för friskolor att man ska kunna välja skola för sina barn.
Men hur ska man välja när man inte kan jämför olika skolors resultat?

 

Regeringen: Även fristående skolor ska omfattas av offentlighetsprincipen

Friskolornas riksförbund: Därför är det orimligt att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen – vårt remissyttrande

SVT: Ny dom: Uppgifter om skolresultat på friskolor sekretessbelagda

När man är en glad visionär…

 ”Politikens vardag består av två delar. Dels det demokratiska hantverket, dels opinionsbildning. Det demokratiska hantverket är att läsa in sig, kompromissa och ta beslut. Det kan vara nog så tungt. Opinionsbildning är att skapa förståelse och tilltro till den värdegrund, den vision, de idéer som ens eget hjärta och hjärna – eller parti – bär. 

Det är genom opinionsbildning som legitimitet skapas för beslut om förändringar.”

Så skriver Birger Schlaug på dagens SVD debatt.

Schlaug formulerar ett välkänt dilemma för ideologiska partier.
Problemet har i historien bland annat manifesterats inom socialdemokratin då kommunisterna lösgjorde sig från demokratiska socialister. Då Hinke Berggrens agitatoriska socialism stod mot Brantings praktiskt politiska. Vision mot pragmatism.
Sedan förra sekelskiftet har socialdemokratin ständigt beskyllts för att inte stå upp för sina idéer.

Det är politiken som ställer till det. De politiska partierna strävar efter makt för att kunna genomföra sina idéer i praktiken. Hur skulle det annars kunna vara i en demokrati?
I politiken ska motsatta intressen vägas och brytas mot varandra. De politiska partierna har sina olika mål men tvingas att kompromissa. Det är en kamp där ingen kan få allt men alla kan få en del.
Ibland måste partierna söka oheliga allianser för att uppnå en del av sina mål.

Det politiska landskapet är inte ett öppet hav där skepparen beordrar full fart framåt utan en besvärlig skärgård i vilken man tvingas gira för kobbar och skär. Det kan ibland se ut som om riktningen är förlorad. Men kursen är ändå given.

I sin slutsats i dagens artikel i SvD levererar Schlaug följande:
”Isabella Lövin brukar säga att MP ska vara visionära realister, det vill säga realister inom de ramar som andra sätter. Jag menar att vi gröna måste vara realistiska visionärer.
 Det enda realistiska i vår tid är att vara visionär.”

Att vara visionär. Vad betyder det?
Att bortse från politikens sammansatta natur av motsättningar och i stället utgå ifrån att de egna idéerna är de enda riktiga. Först då väljarna begriper sanningens idéer kommer de att välja rätt. Att det därför gäller att så klart och tydligt som möjligt, utan kompromisser och undantag, formulera visionen.
Opinionsbildning, som Schlaug säger, är viktig för alla partier. Men den kan bygga på vad partiet verkligen uppnått i politiken. Visioner är nödvändiga men de måste kunna omformas i praktisk politik för att bli trovärdiga.
Är det inte risk för att ett ensidigt visionärt parti blir sekteristiskt och kommer att splittras i frågan om vilken vision som är den enda riktiga?
Historien är full av sådana exempel.

Politikens trista verklighet är inte att kräva allt. Politiken är att kunna ge efter på somliga krav för att få igenom en del.

 

Ingen får allt, alla får en del

Kompromisser är inte Vänsterpartiets starka sida. För V gäller oftast allt eller inget. Kompromisslösheten är något av V:s affärsidé.

Därför dyker Jonas Sjöstedt upp och säger att Stefan Löfven borde fått mera i EU-förhandlingarna om återhämtningsplanen och EU:s långtidsbudget för 2021–2027.

Man kan alltid säga att förhandlarna borde fått mer. 
Men då bör man kunna förklara i förhållande till vad och hur. 
I en förhandling som slutar i kompromiss har parterna fått igenom bara en del av sina krav, ingen har fått allt.
Ska förhandlingsresultatet bedömas i förhållande till vad som var möjligt eller till utgångsbudet?
I förhandlingarna skulle de 27 olika medlemsländerna jämka ihop sina mycket stora åsiktsskillnader.
Kompromissen omfattar 153 punkter, 67 sidor och 7 700 miljarder svenska kronor.

Nå, men oppositionens roll är ju att opponera emot och ifrågasätta regeringens förehavanden.
Därför är det ingen överraskning att moderaterna är kritiska till coronastödets ”kravlösa bidrag” och ”nya försök att öppna för beskattning på EU-nivå”.
Ulf Kristersson menar att regeringen hade ”ett starkt utgångsläge, som den inte har förvaltat tillräckligt väl” och kritiserar statsminister Stefan Löfven för att ha ”accepterat urvattnade formuleringar” gällande respekten för rättsstaten.
Eller att Sverigedemokraternas Martin Kinnunen kallar bidragen i coronastödet ”fullständigt oacceptabla”.

Enligt Jonas Sjöstedt har Sveriges förhandlare inte rådgjort med EU-nämnden i riksdagen. Nämnden har inte fått ta del de slutliga villkoren i uppgörelsen, säger han. Därför KU-anmäler Vänsterpartiet regeringen.

Åsa Westlund, ordförande i EU-nämnden, säger att regeringen har samrått med nämnden i slutskedet av förhandlingarna.
– Vi fick då en redogörelse av huvuddragen i förhandlingsförslaget till överenskommelse, inklusive den delen som handlar om rättsstatens principer. Det framgick av den att det inte fanns någon text för nämnden att ta del av. Utifrån det gav EU-nämnden statsministern mandatet att säga ja till överenskommelsen.

EU-nämnden är ett organ i Sveriges riksdag där riksdag och regering samråder i EU-frågor. I EU-nämnden bestäms Sveriges förhandlingsposition inför möte i Europeiska rådet och Europeiska unionens råd.

EU-nämnden

Eskilstuna Kuriren Ledare

Expressen 

Europeiska rådets slutsatser, 17–21 juli 2020 

EU-Portalen EU:s budget 

Kränkt

Amerikas urbefolkning har i femhundra år felaktigt kallats för indianer.

Det var Columbus som trodde att han kommit till Indien när han 1492 träffade detta folk.
I Nordamerika fanns ett antal stammar av denna urbefolkning.
Européerna gjorde sitt bästa för att tränga undan och utrota urinvånarna.
Högste hövding över den nordamerikanska urfolkstammen sioux var en tid på 1800-talet Sitting Bull eller Sittande tjuren.

Nu ryktas om att Triumfglassen ”Sitting Bull” kan komma att plockas bort ur sortimentet, sedan bilderna på förpackningen kritiserats för att vara stereotypa och kränkande.

Vad är det som är kränkande? Att namnet Sitting Bull finns på förpackningen?
Figuren på paketet? Stereotypt javisst, men hur många reklambilder är inte det.
Antar att det inte är representanter för den amerikanska urbefolkningen som protesterat över att teckningen på glasspaketet avbildat deras folk på ett kränkande sätt.

Vem har blivit kränkt av en seriefigur på ett glasspaket?
Kommer vederbörande även anmäla Disneys karikatyrer för kränkning?

Om Triumfglass ”Sitting Bull” är kränkande för någon så måste även Disneys seriefigur ”Hiawatha” vara det.

”Hiawatha" är en Disneyserie i västernmiljö. Möjligen kan figuren på glasspaketet vara ett plagiat på Disneyfiguren.

I USA finns ett fotbollslag som kallat sig Washington Redskins i NFL. Eftersom några har uppfattat namnet ”Redskins” som nedsättande ska de tvingas att byta namn.

”Rödskinn” kan möjligen jämställas med ”svarting”.

Den svenska hockeyklubben Frölunda Indians utreder om klubbens klassiska logotyp ska vara kvar i framtiden.
Speedwayklubben Kumla-Indianerna har en logga med en romantisk indian på. Klubben tävlar mot Smederna, Dackarna, Masarna, Lejonen, Piraterna, Rospiggarna.

Kan dessa namn och logotyper påverka synen på Amerikas urfolk?
Att slopa dem är väl att driva utrotningen till sin spets. De ska aldrig ens ha funnits.

Jag minns min barndoms beundran för shoshoneindianen Hjorfot. Hjortfot skildrades i flera böcker av den amerikanske författaren Edward S. Ellis (1840-1916). Hjortfot beskrivs som oerhört ädel och rättskaffens.

Själv har jag italienskt påbrå och heter Mario. Bör jag bli kränkt?
Kränkt över hur den italienske rörmokaren ”Super-Mario”skildras.

Institutet för språk och folkminnen "Är ordet indian olämpligt"  

Triumfglassen ”Sitting Bull” kritiseras: ”Det är skamligt” 

SvD NFL-lag byter namn efter kritik 

GP Frölunda utreder – kan skrota indianen 

SVT Indianerna speedway vill inte byta namn – ska ändåanalysera saken 

Världen efter coronan

I mitt enkla barndomshem fick jag lära mig att man inte ska sätta sig i skuld.

Ordspråksboken 22:7 i Bibeln sa: ”Den rike är den fattiges herre, den som lånar blir långivarens slav”.
Det var den kunskap som de flesta i min omgivning fick som medskick ut i livet.
I Göran Perssons mun blev det ”Den som är satt i skuld är icke fri”
Hade man lånat skulle man, så snart som möjligt, betala tillbaka.
Pengar skulle arbetas ihop, så även skulderna.

Senare i livet har jag förstått att det är just att låna är vad man ska göra. De flesta som skaffat sig förmögenheter, och som inte ärvt pengar, har börjat med att låna. Låna, investera och kamma hem vinster var modellen.

På 80- talet startade jag och hustrun ett litet företag. Vi gick till bankerna i Farsta för att låna ett startkapital.
Vi fick nobben över allt. Jag tvingades istället att sälja en kär Picassoetsning som jag hade i min ägo och pengarna blev det första kapital vi behövde. Så fick vi en revisor som hade bankkontakter och han fixade så att vi fick låna resten. 

Sedan drev vi företaget i tjugofem år. Med vinst. Då vi pensionerades flyttade vi ut på landet och lade  ner verksamheten.

Riksgälden, statens internbank, lånar upp de 402 miljarderna som Sverige behöver i år för att täcka stödpaketen efter coronapandemin. Och det gör den huvudsakligen genom att sälja statspapper på auktion.

På samma sätt är det över hela världen. En värld som redan före krisen var hårt skuldsatt.

Enligt S&P Global Ratings, som rankar länders kreditvärdighet, ökade världens sammanlagda statsskuld med 77 procent under decenniet mellan finanskrisen och pandemins början.
Det är en ökning som motsvarar 624 000 miljarder kronor på tio år.
USA-kongressens budgetkontor räknar med att det federala underskottet i år landar på 37 000 miljarder kronor. Pengar som måste lånas upp.

På samma sätt är det med Japan som redan hade en statsskuld på 230 procent av BNP.
Den Europeiska centralbanken, ECB, utgår ifrån att underskottet i eurozonens länder ska landa på liknande nivåer.

Vilka är det som lånar ut?
Förutom det utländska ägandet rör det sig om pensionsfonder, såväl statliga AP-fonder som privata. Tillsammans äger pensionsinstituten runt en fjärdedel av den svenska statsskulden. Till det kommer andra värdepappersfonder som vill placera pengar till låg risk och som haft strax under 10 procent av skulden de senaste åren. Vi lånar med andra ord av oss själva. Eller våra barnbarn.

Alla de stora bankerna har lovat att de kommer att skapa så mycket pengar som krävs.

Utöver detta har hushållen, särskilt de svenska, stora skulder, enligt SCB.
De svenska hushållens samlade lån har i stort sett vuxit oavbrutet under hela 2000-talet. En hög skuldnivå kan bli problematisk för den enskilde vid förändringar i samhällsekonomin. Till exempel som nu vid en ekonomisk kris när arbetslösheten sannolikt kommer att stiga och det skulle kunna bli ett prisfall på bostadsmarknaden.

Vart är vi på väg?

Riksgälden ”Statsskulden växer när viruseffekter slår på budgeten”
SvD Näringsliv 

Riksgälden statsskulden 

S&P Global Ratings 

Fitch 

Andreas Cervenka om Corona-krisen 

SCB ”Svenskar har näst mest skulder”

SvD ”ECB förbereder bankakut under coronakrisen”