När man är en glad visionär…

 ”Politikens vardag består av två delar. Dels det demokratiska hantverket, dels opinionsbildning. Det demokratiska hantverket är att läsa in sig, kompromissa och ta beslut. Det kan vara nog så tungt. Opinionsbildning är att skapa förståelse och tilltro till den värdegrund, den vision, de idéer som ens eget hjärta och hjärna – eller parti – bär. 

Det är genom opinionsbildning som legitimitet skapas för beslut om förändringar.”

Så skriver Birger Schlaug på dagens SVD debatt.

Schlaug formulerar ett välkänt dilemma för ideologiska partier.
Problemet har i historien bland annat manifesterats inom socialdemokratin då kommunisterna lösgjorde sig från demokratiska socialister. Då Hinke Berggrens agitatoriska socialism stod mot Brantings praktiskt politiska. Vision mot pragmatism.
Sedan förra sekelskiftet har socialdemokratin ständigt beskyllts för att inte stå upp för sina idéer.

Det är politiken som ställer till det. De politiska partierna strävar efter makt för att kunna genomföra sina idéer i praktiken. Hur skulle det annars kunna vara i en demokrati?
I politiken ska motsatta intressen vägas och brytas mot varandra. De politiska partierna har sina olika mål men tvingas att kompromissa. Det är en kamp där ingen kan få allt men alla kan få en del.
Ibland måste partierna söka oheliga allianser för att uppnå en del av sina mål.

Det politiska landskapet är inte ett öppet hav där skepparen beordrar full fart framåt utan en besvärlig skärgård i vilken man tvingas gira för kobbar och skär. Det kan ibland se ut som om riktningen är förlorad. Men kursen är ändå given.

I sin slutsats i dagens artikel i SvD levererar Schlaug följande:
”Isabella Lövin brukar säga att MP ska vara visionära realister, det vill säga realister inom de ramar som andra sätter. Jag menar att vi gröna måste vara realistiska visionärer.
 Det enda realistiska i vår tid är att vara visionär.”

Att vara visionär. Vad betyder det?
Att bortse från politikens sammansatta natur av motsättningar och i stället utgå ifrån att de egna idéerna är de enda riktiga. Först då väljarna begriper sanningens idéer kommer de att välja rätt. Att det därför gäller att så klart och tydligt som möjligt, utan kompromisser och undantag, formulera visionen.
Opinionsbildning, som Schlaug säger, är viktig för alla partier. Men den kan bygga på vad partiet verkligen uppnått i politiken. Visioner är nödvändiga men de måste kunna omformas i praktisk politik för att bli trovärdiga.
Är det inte risk för att ett ensidigt visionärt parti blir sekteristiskt och kommer att splittras i frågan om vilken vision som är den enda riktiga?
Historien är full av sådana exempel.

Politikens trista verklighet är inte att kräva allt. Politiken är att kunna ge efter på somliga krav för att få igenom en del.

 

”Ekonomismen” – ett idealistiskt spöke

Birger Schlaug, f.d. språkrör för miljöpartiet, skriver en gästledare i tidningen ETC den 14 augusti 2016.

 ”Vi lever i ekonomismens tidsålder” påstår han och hävdar att ”Vi människor har reducerat oss själva till slavar under ett ekonomiskt system. Vi har i realiteten tappat kontroll. Systemet styr våra beslut, våra liv och vår möjlighet att överleva som art”.

Med ”ekonomism” tycks han mena att ekonomin blivit en överideologi som styr det mesta av mänskligt handlande här i världen.
Han talar samtidigt om ”kapitalism” som om den vore en ideologi och går till angrepp mot den nyliberala ideologin (utan att nämna den vid namn) som vore den en konspiration. Det påminner mycket om Göran Greiders kritik av nyliberalismen som om den vore upphov till kapitalismen och inte tvärt om.

Kapitalismen är inte en ideologi utan ett resultat av en historisk utveckling, ungefär så här:
Dagens värld är resultatet av en ekonomisk, social och kulturell utveckling som började då människan levde av att samla föda direkt ur naturen och försörja sig genom jakt och fiske. Den förändrades ytterligare då hon lärt sig att odla, idka jordbruk och hålla boskap. Människan utvecklade redskap, verktyg och maskiner för att göra arbetet lättare och mer effektivt och förändrade därmed arbetets förutsättningar som ändrade därmed sättet att leva. I arbetet skapas allt vi behöver för att överleva. Arbetet och produktionen ger oss föda, bostad, kläder, verktyg, teknik, energi, varor, tjänster, överskott och allt vi konsumerar. Vad är detta om inte ekonomi?
I dag har vi industrialismen, finans- och kreditinstituten, multinationella företag, satelliter, datorer och atombomber.

Människans sociala liv, sättet att organisera tillvaron genom samverkan och samarbete mellan människor samt hur arbetsresultatet – arbetets och produktionens överskott- ska fördelas mellan individer och grupper förändrades.  Genom att byta arbetsresultat med varandra kunde vi dra nytta av allas arbete. Handeln utvecklades då pengar började användes som bytesvara samt då kommunikationerna utvecklades. Lönearbetet, det enskilda ägandet och kreditsystem kom till.
I dag har vi megastäder, internet, globalisering. Vad är vårt sociala liv om inte grundat på ekonomi?

De materiella och sociala förändringarna förändrade också kulturen. Tänkandet och människors gemensamma och samlade kunskap skapade nya erfarenheter som kunde överföras till kommande generationer. Idéer, tankar, språk, vetenskap, självinsikt, lagar och regler anpassades till den materiella utvecklingen. Politiska ideologier uppstår allt efter som vi förstår kapitalismen eller missförstår den.  Det juridiska nätet är mer komplicerat än någonsin.
Men människans arbete och produktion – ekonomin – var, och är, grunden för utvecklingen.

Alla dessa tre faktorer – arbete, sociala faktorer och kultur - samverkar i människans livsprocess, påverkar vartannat och växelverkar mellan varandra i en ständig utveckling.
Kapitalismen, dagens ekonomiska, sociala och kulturella värld, har alltså uppstått ur mänsklighetens hela historia.
Den finns på både gott och ont. Kapitalismen har bland annat resulterat i exploatering av människor och natur, förstörelse av miljö och mänskliga relationer och kulturell likriktning. Men samtidigt gett upphov till motverkande rörelser. Allt handlar om ekonomi.
Människans värld blev alltså som den blev och är som den är.
Det innebär inte att den blev som vi – Schlaug, Greider och jag - vill att den ska vara eller som vi vill ha den.
Den kan förändras även om vi tvistar om hur, vad och när.

Förutsättningen för att kunna förändra kapitalismen är att vi utgår från det som den är och inte från abstrakta spöken som begreppet ”ekonomism” eller utopiska idéer om ett socialistiskt paradis.
Vi måste kunna analysera kapitalismen för att kunna göra den mer human. Och om vi vill ersätta den måste vi ha fungerande alternativ att sätta in.

Läs mer på min blogg:

”Romantiska socialister undviker de viktiga frågorna” 

”Det går inte att jämföra socialism med kapitalism”