”I årets val har en av de
kraftigaste vänstervindarna de senaste 25 åren blåst genom Sverige om man
tittar på väljarnas placering på den ideologiska vänster-högerskalan. Men redan
i valet 2010 började väljarna svänga vänster när det kom till sakfrågor som
välfärd, privatiseringar och skatter.”
De presenterar också ett diagram
som ska visa hur vänster och höger, kompletterad med
en axel som visar polariseringen mellan frihetliga och auktoritära värderingar,
formerar sig i svensk politik.
Tyvärr resonerar de som om ”vänster” och ”höger” vore klart definierade begrepp
som alla läsare begriper på samma sätt.
Betyder det exempelvis att den som är ”vänster” är socialist? Betyder ”höger”
att man nyliberal eller konservativ?
Är vänster en som vill att staten
ska äga de viktiga samhällsfunktionerna och sträva efter höga skatter medan
höger är en som vill att allt ska privatiseras och sänka skatterna? Vill
vänstern förbjuda vinster i välfärden och högern maximera vinstuttaget?
Hur som helst verkar det på
debattörerna som om att vänster och höger kan fastställas i
opinionsundersökningar och att de politiska partierna är antingen vänster eller
höger.
Det märkliga är att väljarna inte reagerat efter detta mönster.
Det blir därför obegripligt
för Suhonen och Gerin att ”90 procent av
svenska folket vill ha samhällsvinst” men inte begriper att de därför måste rösta ”vänster”.
Suhonen och Enna Gerin förklarar saken så här:
”Vänstervinden och välfärdsvalet flög de rödgröna förbi och rakt i händerna på
ett högerparti – Sverigedemokraterna.”
Nå, ”vänstervindarna” kan ha blåst
över väljarna utan att de märkte något.
Suhonen och Gerin förklarar att om socialdemokraterna bara följt en
konsekvent vänsterlinje så hade partiet vunnit valet. Nu gäller det att satsa
åt vänster, samarbeta med V och komma igen vid valet 2018.
Som vanlig resonerar de utifrån förenklingar som bortser från politikens
krassa logik som bl.a. kräver att om partiet ska kunna genomföra sin politik
måste partiet vinna val och för att vinna val måste partiet tyvärr söka stöd av
en majoritet av väljare. Socialdemokraterna tvingas ta röster från de
borgerliga och få stöd av väljare som inte har samma syn på tillvaron som Suhonen
och Gerin.
Men låt oss diskutera det politiskt ideologiska landskapet.
Jag kan skissa en annan modell än Suhonens och Gerins. Den kan vara lika
bra eller lika dålig, men den ger helt andra slutsatser i tolkningar av
valutgången och om vad som bör göras.
Suhonen och Gerin resonerar som om politiken kan styra samhället utan
hänsyn till exempelvis de förutsättningar som kapitalismen ger. Tyvärr är de
inte ensamma om det inom den s.k. vänstern.
Kapitalismen och marknadsekonomin är
ingen ideologi, som många inom vänstern tycks tro, utan en ekonomisk, social
och kulturell verklighet, en världsordning som uppstått ur mänsklighetens
historia.
De politiska ideologierna uttrycker
bara olika förhållningssätt till den ekonomiska, sociala och kulturella
världsordningen, d.v.s. till hur vi bäst ska förhålla oss till kapitalismen.
I grunden, och i huvudsak, finns då
fyra aktuella politiska ideologier i Sverige.
Nyliberalism = anser att politiken
ska ha så liten makt som möjligt, den enskilde ska ta ansvar för sitt eget liv,
ensam är fri, meningslöst att sträva efter jämlikhet eftersom olikheter
stimulerar utveckling och tillväxt. Mål: Individens fullständiga frihet.
Kapitalismen ordnar tillvaron till det bästa utan politiska ingrepp.
Socialliberalism = anser att människan
är en social varelse, samhället behöver gemensamma lösningar på problemen,
samarbete mellan människor skapar frihet och trygghet för flertalet.
Mål: Frihet och trygghet för så många som möjligt.
Konservatism = anser att allt inte
var sämre förr, bevara traditionerna, utveckla samhället utan snabba lösningar
och experiment. Mål: Att utveckla samhället i långsam takt och bevara sådant
som fungerar.
Nationalism = Vi svenskar behöver
inte resten av världen, vi klarar oss själva.
Mål: Att göra Sverige oberoende av andra länder.
Det finns också ideologier som idag
mer eller mindre har spelat ut sin roll, vilket inte innebär att de kan poppa
upp i framtiden. Ingenting är oföränderligt.
Socialism = anser att alla sociala,
kulturella och ekonomiska klyftor på sikt kan ersättas av ett samhälle som
befriats från konkurrens och i stället bygger på samverkan mellan människor.
En vacker utopi som hittills aldrig kunnat genomföras i praktiken utan att det
gått åt helvete.
Mål: Att klassamhället upphör sedan kapitalismen vittrat sönder.
Kommunism = som ovan, men socialismen
kan bara uppnås genom att arbetarklassen tar makten över staten och tvingar
fram det socialistiska samhället.
Mål: Att krossa kapitalismen och ersätta den med ett kommunistiskt samhälle.
Alla försök i den vägen har misslyckats.
Nazism, fascism = tror på den
starkes och upplystes rätt att styra över flertalet. Nationen går före
individen. Demokratin leder aldrig till annat än käbbel och de dummas makt över
de kloka.
Mål: Att skapa en nation eller en stat som styrs av en elit. Mål: Att avskaffa
demokratin.
Min slutsats utifrån min
beskrivning av det ideologiska landskapet är
-
att någon vänstervind aldrig kunnat uppfattas av
andra än av Suhonen och Gerin eftersom vinden aldrig definierats,
-
att valresultatet kan förklaras av helt andra
orsaker än de som Suhonen och Gerin kommit fram till
-
att socialdemokraterna bör söka vinna anhängare i
alla socialliberala läger för att kunna föra en socialliberal politik
Inlägg
