Gör de extremt välbetalda aktieanalytikerna på banker och mäklarhus kring Stureplan någon nytta?
Är deras råd till kapitalplacerare värdefulla?
Ja, om man inte följer analytikernas råd utan gör tvärt emot vad de rekommenderar.
Det skriver Per Olof Lindsten på Veckans Affärer.
Att göra tvärtom mot vad analytikerna säger visar sig vara den bästa placeringsstrategin.
Vi som inte har pengar över att placera, behöver vi bekymra oss om det?
Ja, för något lurt är det i själva systemet.
En aktieanalytiker tjänar si sådär 90 000 kronor i månaden för att ge felaktiga råd.
En sjuksköterska cirka 20 000:- för att ge människor viktiga hälsoråd.
Om sjuksköterskan ger felaktiga råd kan hon straffas för det.
Aktieanalytikern kan bara fortsätta att glida runt i sin lyxbil.
lördag 29 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Den nuderska paradoxen
lördag 22 januari 2011
Alla är vi goda liberaler
Folkpartiet framhåller sig gärna som frihetens ensamme riddare och företrädare i svensk politik. I dagens DN-debatt ger Nina Larsson och Johan Pehrson uttryck för denna folkpartistiska självbild.
Det är naturligtvis att förhäva sig på andras bekostnad. Dessutom är det fel.
Som Herbert Tingsten redan på 40-talet konstaterade, så är samtliga demokratiska partier i Sverige liberala. Någon speciell socialdemokratisk politik fanns inte, menade han bl.a.
Liberalismen genomsyrar all politik i vårt land. Det är i själva verket den viktigaste orsaken till att Folkpartiet idag är ett litet 5-procentsparti. Liberaler kan nämligen lägga sina röster på socialdemokrater, moderater, kristdemokrater och centerpartister utan att ge upp sin liberala uppfattning. Då Moderaterna lyckas framställa sig som goda socialliberaler vinner de också socialdemokratiska socialliberala väljare.
Liberalismen har alltid bestått av olika riktningar, alltifrån dagens gammeltroende och dogmatiska ”nyliberalism” till pragmatisk socialliberalism. Dagens politik, från vänster till höger formar sig inom den liberala idésfären.
Nina Larsson och Johan Pehrson anger att en sann liberal hävdar:
• ”Marknadsekonomin och den fria företagsamheten som grunden för välstånd.”
Gäller även socialdemokratin, men socialdemokratin framhäver dessutom arbetet som grunden.
• ”Den som kan försörja sig själv genom arbete ska inte leva på bidrag.” Gäller även socialdemokratin.
Socialliberaler hävdar dessutom att det ska finnas ett skyddsnät för den som blir sjuk, arbetslös eller på annat sätt inta kan försörja sig. Även dessa ska kunna känna ekonomisk och social frihet. Gäller även socialdemokratin.
• ”Internationalism. För frihandel och ökat politiskt samarbete.” Gäller även socialdemokratin.
• ”Tydliga gränser för statens makt.” Gäller även socialdemokratin.
Dagens alliansregering gör dock stora avsteg från den principen genom att pumpa in skattepengar i näringsgrenar och branscher genom Rut- och Rotavdrag, kommunal skolpeng, vårdnadsbidrag, bankstöd m.m.
Nina Larsson och Johan Pehrson bör vara glada över att de liberala principerna har en så allmän ställning i det svenska samhället.
Men deras problem är att Folkpartiet därmed förlorar sitt påstådda monopol på liberala idéer.
Det är naturligtvis att förhäva sig på andras bekostnad. Dessutom är det fel.
Som Herbert Tingsten redan på 40-talet konstaterade, så är samtliga demokratiska partier i Sverige liberala. Någon speciell socialdemokratisk politik fanns inte, menade han bl.a.
Liberalismen genomsyrar all politik i vårt land. Det är i själva verket den viktigaste orsaken till att Folkpartiet idag är ett litet 5-procentsparti. Liberaler kan nämligen lägga sina röster på socialdemokrater, moderater, kristdemokrater och centerpartister utan att ge upp sin liberala uppfattning. Då Moderaterna lyckas framställa sig som goda socialliberaler vinner de också socialdemokratiska socialliberala väljare.
Liberalismen har alltid bestått av olika riktningar, alltifrån dagens gammeltroende och dogmatiska ”nyliberalism” till pragmatisk socialliberalism. Dagens politik, från vänster till höger formar sig inom den liberala idésfären.
Nina Larsson och Johan Pehrson anger att en sann liberal hävdar:
• ”Marknadsekonomin och den fria företagsamheten som grunden för välstånd.”
Gäller även socialdemokratin, men socialdemokratin framhäver dessutom arbetet som grunden.
• ”Den som kan försörja sig själv genom arbete ska inte leva på bidrag.” Gäller även socialdemokratin.
Socialliberaler hävdar dessutom att det ska finnas ett skyddsnät för den som blir sjuk, arbetslös eller på annat sätt inta kan försörja sig. Även dessa ska kunna känna ekonomisk och social frihet. Gäller även socialdemokratin.
• ”Internationalism. För frihandel och ökat politiskt samarbete.” Gäller även socialdemokratin.
• ”Tydliga gränser för statens makt.” Gäller även socialdemokratin.
Dagens alliansregering gör dock stora avsteg från den principen genom att pumpa in skattepengar i näringsgrenar och branscher genom Rut- och Rotavdrag, kommunal skolpeng, vårdnadsbidrag, bankstöd m.m.
Nina Larsson och Johan Pehrson bör vara glada över att de liberala principerna har en så allmän ställning i det svenska samhället.
Men deras problem är att Folkpartiet därmed förlorar sitt påstådda monopol på liberala idéer.
fredag 21 januari 2011
Pippistark ekonomi – en saga?
OECD:s generalsekreterare José Angel Gurria visste väl att ”Pippi Långstrump” är en svensk sagofigur, att hon inte finns på riktigt, när han jämförde Sveriges ekonomi med Pippis uppdiktade styrka.
Verkligheten ser inte så stark ut. Arbetslösheten är hög, hushållens skulder ökar allt mer, inflationen ökar, råvarupriserna stiger vilket påverkar räntan uppåt och en enskild stats ekonomi kan snabbt raseras beroende på vad som händer i omvärlden.
Men visst är det, ibland, skönt att förlora sig i sagornas värld.
Låt oss glädjas den korta tid som ges.
E24
SvD
GP
Verkligheten ser inte så stark ut. Arbetslösheten är hög, hushållens skulder ökar allt mer, inflationen ökar, råvarupriserna stiger vilket påverkar räntan uppåt och en enskild stats ekonomi kan snabbt raseras beroende på vad som händer i omvärlden.
Men visst är det, ibland, skönt att förlora sig i sagornas värld.
Låt oss glädjas den korta tid som ges.
E24
SvD
GP
tisdag 18 januari 2011
Löntagare väljer mellan pest och kolera
Löntagarna på Fiats fabrik i Mirafiori utanför Turin har, med 54 procent av rösterna, röstat för försämring av arbetsvillkoren. De hade inget annat val.
Alternativet, enligt Fiatchefen Sergio Marchionne, var att fabriken måste stängas och produktionen flytta till Serbien.
Fiatchefens bud till löntagrna var: Jobba för sämre villkor eller bli arbetslösa!
Av de drygt 200 som varslades från Saab Automobile AB före jul får endast 55 personer stanna i fabriken.
Bilindustrin i Europa och USA konkurreras ut av industrin i Asien, främst Japan, Kina och Korea.
En kinesisk bilarbetare kostar kapitalägarna bara tiondelen av en europeisk.
Samtidigt pågår en global skattedumping. Länderna tävlar om att erbjuda kapitalet så låga skatter som möjligt.
Teorin som politiskt ska försvara skattesänkningspolitiken går ut på att sänkta skatter leder till högre skatteinkomster. Eller som Carl B Hamilton skriver i dagens SvD:
”Det viktigaste sättet att trygga välfärden är att trygga skattebaserna. Med lägre skattesatser blir det fler i jobb och då ökar skatteintäkterna samtidigt som kraven på bidragssystemen minskar. Jobbskatteavdraget är bara ett exempel på hur lägre skattesatser kunnat bidra till ökade skatteintäkter.”
Vilket borde bevisas. Erfarenheterna talar mot teorin. Ta USA som exempel.
Någonstans upphör inkomsteffekten av sänkta skatter.
Var går skärningspunkten mellan skattesänkning och den påstådda ökningen av skatteintäkter?
Någon?
Oavsett hur man teoretiskt försöker motivera skattesänkningarna så är det ett faktum att de på sikt leder till social nedrustning och en urgröpning av välfärden. Allt medan välfärden kräver allt större resurser.
Vad är alternativet till skattesänkningar?
Skattehöjning eller välfärdsminskning.
Men frågan är om löntagare med sämre arbetsvillkor och lägre reallöner kan förmås att betala högre skatt. Och högre beskattning av det rörliga kapitalet gör att kapitalet söker sig mer lönsamma marknader.
Man har arslet bak hur man än vänder sig.
Det bästa vore om våra politiker kan se pragmatiskt och realistiskt på utvecklingen och inte sköta ekonomin utifrån ekonomiska dogmer och teorier. Men har vi sådana?
Alternativet, enligt Fiatchefen Sergio Marchionne, var att fabriken måste stängas och produktionen flytta till Serbien.
Fiatchefens bud till löntagrna var: Jobba för sämre villkor eller bli arbetslösa!
Av de drygt 200 som varslades från Saab Automobile AB före jul får endast 55 personer stanna i fabriken.
Bilindustrin i Europa och USA konkurreras ut av industrin i Asien, främst Japan, Kina och Korea.
En kinesisk bilarbetare kostar kapitalägarna bara tiondelen av en europeisk.
Samtidigt pågår en global skattedumping. Länderna tävlar om att erbjuda kapitalet så låga skatter som möjligt.
Teorin som politiskt ska försvara skattesänkningspolitiken går ut på att sänkta skatter leder till högre skatteinkomster. Eller som Carl B Hamilton skriver i dagens SvD:
”Det viktigaste sättet att trygga välfärden är att trygga skattebaserna. Med lägre skattesatser blir det fler i jobb och då ökar skatteintäkterna samtidigt som kraven på bidragssystemen minskar. Jobbskatteavdraget är bara ett exempel på hur lägre skattesatser kunnat bidra till ökade skatteintäkter.”
Vilket borde bevisas. Erfarenheterna talar mot teorin. Ta USA som exempel.
Någonstans upphör inkomsteffekten av sänkta skatter.
Var går skärningspunkten mellan skattesänkning och den påstådda ökningen av skatteintäkter?
Någon?
Oavsett hur man teoretiskt försöker motivera skattesänkningarna så är det ett faktum att de på sikt leder till social nedrustning och en urgröpning av välfärden. Allt medan välfärden kräver allt större resurser.
Vad är alternativet till skattesänkningar?
Skattehöjning eller välfärdsminskning.
Men frågan är om löntagare med sämre arbetsvillkor och lägre reallöner kan förmås att betala högre skatt. Och högre beskattning av det rörliga kapitalet gör att kapitalet söker sig mer lönsamma marknader.
Man har arslet bak hur man än vänder sig.
Det bästa vore om våra politiker kan se pragmatiskt och realistiskt på utvecklingen och inte sköta ekonomin utifrån ekonomiska dogmer och teorier. Men har vi sådana?
söndag 16 januari 2011
De rika får mest skattebidrag
Den borgerliga regeringen förbjöd för några år sedan Statistiska centralbyrån att föra statistik över förmögenhet.
Men vi vet ju sedan tidigare att Sverige är segregerat och att de rikaste medborgarna bor i Danderyd, Lidingö, Höganäs, Lomma och Vellinge.
I skatteverkets rapport över vilka som utnyttjat skattereduktionen i Rot och Rut under 2010 visas att det är 3,3 procent av svenskarna som fått skattepengar för att bygga om och för att få städhjälp hemma.
De allra flesta av dem bor i just Danderyd, Lidingö, Höganäs, Lomma och Vellinge.
96,7 procent av svenska folket har alltså betalar in skatt till de 3,3 rikaste medborgarna.
De medborgare som minst har utnyttjat Rut är de som bor i Gällivare, Malå, Färgelanda, Kiruna, Arjeplog, Dorotea, Jokkmokk och Pajala.
Rotavdraget har minst utnyttjats i Kiruna, Haparanda, Sundbyberg, Södertälje, Botkyrka, Malmö och Bjurholm.
De som mest behöver skattepengar för städhjälp bor i Danderyd, Täby, Emmaboda, Höganäs, Tingsryd och Nåstad.
Mer om detta i LO-tidningens senaste nummer.
Marios blogg har tidigare skrivit om rut och rot
Om rika och fattiga
Men vi vet ju sedan tidigare att Sverige är segregerat och att de rikaste medborgarna bor i Danderyd, Lidingö, Höganäs, Lomma och Vellinge.
I skatteverkets rapport över vilka som utnyttjat skattereduktionen i Rot och Rut under 2010 visas att det är 3,3 procent av svenskarna som fått skattepengar för att bygga om och för att få städhjälp hemma.
De allra flesta av dem bor i just Danderyd, Lidingö, Höganäs, Lomma och Vellinge.
96,7 procent av svenska folket har alltså betalar in skatt till de 3,3 rikaste medborgarna.
De medborgare som minst har utnyttjat Rut är de som bor i Gällivare, Malå, Färgelanda, Kiruna, Arjeplog, Dorotea, Jokkmokk och Pajala.
Rotavdraget har minst utnyttjats i Kiruna, Haparanda, Sundbyberg, Södertälje, Botkyrka, Malmö och Bjurholm.
De som mest behöver skattepengar för städhjälp bor i Danderyd, Täby, Emmaboda, Höganäs, Tingsryd och Nåstad.
Mer om detta i LO-tidningens senaste nummer.
Marios blogg har tidigare skrivit om rut och rot
Om rika och fattiga
lördag 15 januari 2011
Sossarna är socialliberaler och bör vara stolta över det
Det är i år sjuttio år sedan som ”Den svenska socialdemokratins idéutveckling” kom ut på Tidens förlag 1941. Författaren, Herbert Tingsten, (1886-1973) var då socialdemokrat.
Boken är en av de mest gedigna genomgångar av partiets utveckling fram till efterkrigstiden som skrivits. Tingsten påvisade då att socialdemokratin fjärmat sig från sitt marxistiska ursprung, och beskrev partiets idégrund i bokens sammanfattning:
“Kvar stå framstegs- och upplysningstron och tron på att det politiska arbetet gäller individens lycka och frihet, viljan att verka för en utjämning, som skall begränsa de samhälleligt bestämda olikheterna emellan människor, tron på att en vidare ram för den mänskliga friheten kan skapas genom högre välstånd och kultur, viljan till fred och närmande mellan folken. Men dessa idéer, som bruka betecknas som liberala, uppbäras i det moderna Sverige av alla större politiska partier. Någon särpräglad socialdemokratisk ideologi finnes sålunda icke.”
Beskrivningen var antagligen riktig då, och är det säkert nu. Socialdemokratin är ett socialliberalt parti, (vilket även gäller vänsterpartiet om man skalar bort en del populistisk retorik).
Alliansen är ”ultraliberala” av olika dogmatisk grad, kristdemokraterna med konservativa inslag.
Bland alliansens sympatisörer och väljare, särskilt inom centern och folkpartiet, finns dock en stor grupp människor som är mer socialliberala än ultraliberala.
Dem kan socialdemokratin vinna, bara partiet blir klar över sin identitet.
Men socialismen, då?
Socialismen är inte död men tämligen illa misshandlad.
Ursprungligen var socialismen en vidareutveckling av liberalismen. Socialismen skulle leda till individens frihet, inte bara som liberalerna förkunnade som ”samhällskontrakt” på papperet, utan på riktigt. Löntagarna skulle befrias från det kapitalistiska oket som tvingade den enskilde in i stora produktionskollektiv under hierarkiskt och auktoritärt styre, utsugning och exploatering.
Vi vet hur det gick med socialismen sedan. Bolsjevismens stats”socialism” och stalinismens diktatur och ofrihet förvandlade socialismen till dess motsats. Socialism = ofrihet, liberalism = frihet.
I det korta perspektivet gäller det därför för socialdemokratin att förvalta det socialliberala arvet och på längre sikt återge socialismen dess frihetliga innehåll. Det kallar jag en vänsterlinje.
Boken är en av de mest gedigna genomgångar av partiets utveckling fram till efterkrigstiden som skrivits. Tingsten påvisade då att socialdemokratin fjärmat sig från sitt marxistiska ursprung, och beskrev partiets idégrund i bokens sammanfattning:
“Kvar stå framstegs- och upplysningstron och tron på att det politiska arbetet gäller individens lycka och frihet, viljan att verka för en utjämning, som skall begränsa de samhälleligt bestämda olikheterna emellan människor, tron på att en vidare ram för den mänskliga friheten kan skapas genom högre välstånd och kultur, viljan till fred och närmande mellan folken. Men dessa idéer, som bruka betecknas som liberala, uppbäras i det moderna Sverige av alla större politiska partier. Någon särpräglad socialdemokratisk ideologi finnes sålunda icke.”
Beskrivningen var antagligen riktig då, och är det säkert nu. Socialdemokratin är ett socialliberalt parti, (vilket även gäller vänsterpartiet om man skalar bort en del populistisk retorik).
Alliansen är ”ultraliberala” av olika dogmatisk grad, kristdemokraterna med konservativa inslag.
Bland alliansens sympatisörer och väljare, särskilt inom centern och folkpartiet, finns dock en stor grupp människor som är mer socialliberala än ultraliberala.
Dem kan socialdemokratin vinna, bara partiet blir klar över sin identitet.
Men socialismen, då?
Socialismen är inte död men tämligen illa misshandlad.
Ursprungligen var socialismen en vidareutveckling av liberalismen. Socialismen skulle leda till individens frihet, inte bara som liberalerna förkunnade som ”samhällskontrakt” på papperet, utan på riktigt. Löntagarna skulle befrias från det kapitalistiska oket som tvingade den enskilde in i stora produktionskollektiv under hierarkiskt och auktoritärt styre, utsugning och exploatering.
Vi vet hur det gick med socialismen sedan. Bolsjevismens stats”socialism” och stalinismens diktatur och ofrihet förvandlade socialismen till dess motsats. Socialism = ofrihet, liberalism = frihet.
I det korta perspektivet gäller det därför för socialdemokratin att förvalta det socialliberala arvet och på längre sikt återge socialismen dess frihetliga innehåll. Det kallar jag en vänsterlinje.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
