Orsaker till börsrasen – reella och inbillade

Jag är ingen spågubbe, särskilt inte när det gäller i fråga om framtiden, men söndagen den 22 december 2019 skrev jag på min blogg ”Vadå, blir det oväder?”

”---skattekvoten är hög, lånekvoten ökar och finansmarknaden är övervärderad. Samtidigt sjunker BNP d.v.s. värdet av arbetet, produktionen och investeringar. (Se tidigare blogginlägg).
Det är en global utveckling.
Svarta moln tornar upp sig vid horisonten och närmar sig snabbt.
Inget nationellt politiskt parti har makt över detta.”

Jag avsåg aktiemarknaden.

Ungefär samtidigt, i november 2019, intervjuade The University of British, UBC, 3 400 av världens investerare med minst 1 miljon dollar i investerbara tillgångar. Enkäten visade att majoriteten av dem förberedde sig för en kraftig börsnedgång under 2020.

55 procent av de rikaste svarade att de väntade sig en markant nedgång i marknaderna vid någon tidpunkt under 2020 och de hade plockat ut kontanter för i snitt 25 procent av sina tillgångar ur börsen.

En orsak sades vara geopolitiska spänningarna i form av handelskrig och presidentval i USA.
”Två av tre globala investerare tror att marknaderna nu drivs mer av geopolitiska händelser än av affärsfundamenta såsom lönsamhet, intäkter och tillväxtpotential, skriver UBS i ett kundbrev” enligt CNBC.

Corona fick uppmärksamhet i världens medier i början januari 2020.
Men coronaviruset kan ha börjat spridas redan i maj i 2019, meddelade bl.a. SR.

Visste världens rikaste investerare om detta och därför sålde av 25 procent av sina aktier av den anledningen?
Var det de som satte börslavinen i rörelse för att de kände till pandemihotet?

Jag vill inte vara konspiratorisk.
Storinvesterarna sålde naturligtvis av sina aktier eftersom de såg börsnedgången komma. Det är så aktiemarknaden fungerar.

Naturligtvis finns det verkliga orsaker till att priserna på aktiemarknaden plötsligt går ner. Orsakerna kan vara olika.

Så här har världens aktiebörser förändrats de senaste decennierna.

År, procent nedgång. Orsaker.

1987 -9,1
I oktober 1987 dök börsen i New York plötsligt 23 procent på en dag. Botten hade gått ur. Det var något helt nytt. Några skyllde på räntan, andra på Iran och några på datorhandel. 1987 fanns en oro kring den försvagade amerikanska dollarn, det ökande handelsunderskottet och stigande inflationen.
När den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, höjde räntan för första gången på tre år utlöstes fallet. Värst blev det i USA.

1989 -7,5
Inflationsrädsla och en efterföljande risk för att världens centralbanker börja strama åt med högre räntor.

1991-6,3
Bostadskraschen 1990–91 följdes av en bank- och kreditkrasch.

1998 -6,7
Finanskrisen i Ryssland sprider sig runtom på världens börser, i såväl New York som i Stockholm faller kurserna.

2001-7,8
Terrorattackerna i USA.

2008 -7,1
Oljerelaterade aktier inledde börsåret starkt när oljepriset nådde hisnande nivåer. Mot årets slut föll oljepriset från skyarna och handlas kring fyraårslägsta nivåer.

2011 -6,2
Bland annat att Standard & Poors nedgraderar USA:s kreditbetyg till AA+

2016 -7,8
Beskedet om att England vill lämna EU. Brexit.
Källa: Nasdaq

Varför håller jag på och tjafsar om detta?
Jo för att om man inte kan ange de verkliga orsakerna till ekonomiska händelser kanske man får svårt att analysera händelseförloppet.
Börsnedgångar beror vanligen på att investerare vill ta hem vinster.

DI 

Smittor och aktiemarknad

Hösten 2005 varnade Världshälsoorganisationen WHO för en pandemi av fågelinfluensan som skulle komma att drabba mellan 2 och 7,4 miljoner människor.

Den gången höjde världens börser inte på ögonbrynen.

Svininfluensan, 2009 – 2010, med 18 500 läkarbekräftade dödsfall totalt i världen, och det totala antalet dödsfall har senare uppskattats till 201 000. Den 11 juni 2009 uppgraderades influensan (A/H1N1) till pandemi av Världshälsoorganisationen.

Influensan utlöste inget börsras.

Kring senaste sekelskiftet 2000 dog årligen omkring 2 miljoner människor i AIDS-relaterade sjukdomar, vilket 2015 minskat till omkring 1 miljon människor om året.

Börserna föll men ingen kom på idén att skylla på AIDS-epidemin.

Då fanns nämligen IT-kraschen och terrorattackerna i New York 11 september 2001 att skylla på.

Även om en pandemi som den pågående hämmar den ekonomiska tillväxten, särskilt som hela länder sätts i karantän, så finns det inget som bevisar något samband mellan smittan och utlösandet av börsfall.

Möjligen kan coronasmittan bidragit till att börsraset utvecklades som det gjorde. Men det finns inget som talar för att smittan orsakade raset.

Orsakssambandet är långtifrån bevisat.

Börsnedgången kunde ha kommit ändå, förutan pandemin, eftersom den var väntad.
Efter en lång och brant uppgång, med en övervärderad marknad, ökar risken för fall.
Stockholmsbörsen till exempel hade gått upp cirka 30 procent under 2019 och blev det bästa börsåret sedan 2009. På liknande sätt var det för världens övriga börser.

Bubblan växte.

Marknadsaktörerna vet att bubblan närsomhelst ska brista men inte när. Nervositetet ökar. Ingen vill sitta med Svarte Petter. Men när bubblan väl sprack blev det tacksamt att ta till pandemin att skylla på. Pandemin fritog aktieaktörerna och marknadsmekanismerna från skuld.

Så praktiskt att aktiemarknaden och smittan inträffade ungefär samtidigt!

 Börsras inträffar då stora börsaktörer tror att aktiepriserna ska sjunka och att de därför börjar sälja. 

Många följer i panik efter och så rasar det.

Aktiemarknadens aktörer tycks inte vilja acceptera detta faktum utan letar alltid efter andra yttre faktorer att skylla på.

Se min blogg "Börsanalytikerna är vidskepliga"

Börsras 

Pandemier                   SvD Bästa börsen på tio år                                 

Myten om coronavirusets orsak till börsfallet

Fondanalytikerna brukar ibland titta upp från sina datorskärmar och upptäcka omvärlden.
Nu fick de höra talas om coronaviruset och tolkade genast en nedgång på börsen som en följd av virusets framfart. De hände ju samtidigt!
Media vidarebefordrar snällt det obevisade påståendet om orsakssambandet.
Så blir det till en total och oomkullrunkelig sanning.

Börskurser går upp och ned. Ibland sammanfaller nedgångarna med problem i den verkliga världen.
Utan att ett samband egentligen finns bevisat.

Visserligen påverkar åtgärderna mot spridningen av viruset vissa delar av samhällsekonomin men det finns andra större problem som finansmarknaden inte reagerat på:

Krigsrisken mellan Nordkorera och USA, rivaliteten mellan USA-Saudi-Iran, flyktingströmmarna från kriget mellan Bangladesh & Burma, kriget i Jemen, situationen i Afghanistan, Syrien, interna konflikter i Sahel-regionen, den humanitära krisen i Kongo-Kinshasa, konflikten i östra Ukraina, hotet mot demokratin i Venezuela m.fl. med vidhängande flyktingproblem.
Världens börser har inte reagerat nämnvärt.

Börsen har struntat i smittor som resistenta sjukhusbakterier, HIV, smittkoppor, tuberkulos, chikungunyavirus, West Nile virus, Sars, superinfluensa, Hepatit B, alla med fler sjuka och dödade än coronan.

Globalt insjuknar varje år omkring en halv miljard människor i vinterkräksjuka varav 200 000 personer dör, men inte skyller man nedgångar på finansmarknaden på det.

Men nedgångar måste förklaras och så fanns coronaviruset där just in time.

Faktum är att de största finansaktörerna på börsen, redan före coronans utbrott, väntadesig en nedgång på börsen under inledningen till 2020.

Carl Ekbergsblogg  Hur har börsen historiskt reagerat på epidemier? 

Affärsvärlden Coronadramatiken splittrar fondspararna
SvD Börsen åker jojo till följd av coronaviruset
Realtid.se ”Sitt inte still i båten”
WHO Coronavirus sjukdom (COVID-19) utbrott
Anders Nordberg: Viruset kan bli en våt filt över världensbörser

Till regeringens försvar

Det parlamentariska läget för socialdemokraterna grundar sig på att partiet endast fick 28,3 procent i riksdagsvalet 2018. 

Socialdemokratin har utan tvekan problem. Och det gäller alla socialdemokratiska partier i världen.

I Sveriges riksdag har socialdemokraterna 100 mandat av 349.

Eftersom regeringens förslag måste passera riksdagen och där få 175 mandat för att gå igenom räcker inte de 100, som var och en förstår, för att genomföra ett helt och hållet socialdemokratiskt program.
Det sitter ju en majoritet av borgare i riksdagen.

Partisympatiundersökningarna visar idag ett stöd för S på 23,6 procent

Det blir alltså nödvändigt att samarbeta över partigränserna.

Socialdemokraterna har därför, i regeringen, tvingats samarbeta med andra partier.

Ett samarbete med de rödgröna skulle ge: S 100, Mp 16, V 28 = 144 mandat.
Det räcker inte för att få igenom förslag eftersom högeroppositionen har: M 70, Kd 22, Sd 62 =281

Alliansen hade: M 70, C 31, L 20, Kd 22 =143.
Tillsammans med Sd:s 62 mandat skulle hela det borgerliga blocket få 205.

Men nu lyckades Löfven splittra alliansen så att nuvarande regeringsunderlaget bygger på: S 100, C 31, L 20, Mp 16 = 167 mandat.
Mot en reducerad opposition: M 70, Kd 22 och SD 62 = 154.

Samarbetet ned L och C krävde naturligtvis kompromisser. Kompromissen blev januariöverenskommelsen. Att denna överenskommelse inte är ett renodlat socialdemokratiskt program är självklart.
 
Men vad skulle alternativet ha varit? Med all säkerhet en helt borgerlig alliansregering med Ulf Kristersson i spetsen och SD som stöd.

Löfven har gjort det bästa möjliga av situationen. Dessutom har han samlat en socialliberal regering mot en konservativ opposition.

Problemen med politikerföraktet hos väljarna beror bland annat på att den nationella politiken inte rår på den globala ekonomin.
Men den är direkt beroende av den.
Politikerna blir alltmer maktlösa gentemot finansmarknader och de globala finansaktörerna.

En följd av detta blir att väljarna tappar förtroendet för det politiska etablissemanget vilket ger populistiska partier utrymme. Detta skapar i sin tur uppsplittring av parlamentet vilket i sin tur ytterligare försvagar de nationella politikernas förmåga att leverera.
Samma problem har uppstått i hela Europa.
Det är inte bara ett socialdemokratiskt problem utan demokratins.

Vissa kräver en tydligare vänsterpolitik från S-regeringen, vilket de menar skulle rädda partiet.
Men väljarna vill tydligen inte ha vänsterpolitik, hur fin den än är. De som kallar sig demokratiska socialister har felbedömt det politiska läget.

Enligt svd/sifo säger sig idag 23,6 av väljarna vilja rösta på SD och bland LO:s medlemmar uppgår stödet för Sverigedemokraterna nu till 31 procent. 
Det är alltså ingen vänstervåg som väller fram.

Därför backar socialdemokratin

Socialdemokraterna i fritt fall 

Januariavtalet 

Kalle Sundin 

Mötet är slut, vardagen går vidare

Årets toppmöte i Davos är över.

Alla de stora delegaterna har rest hem med privatplan och i stora lyxbilar.
Nu rycker städare, hotellpersonal, diskare och andra löntagare ut för att städa upp efter deltagarna.
Väktare och poliser, kökspersonal och servitörer kan återgå till sina vardagliga ordinarie sysslor.

I år var den stora diskussionsfrågan på Världsekonomiskt forum den globala miljön.

För tio år sedan var det de stigande statsskulderna som listades som den största risken i världsekonomin. Den frågan är som bortblåst, trots att problemet i verkligheten ökat.

Ska bli intressant hur det går med miljön. Och statsskulderna.

Jag har försökt  ta reda på om företrädare för världens tio största företag, de som lever på att exploatera världens oljeresurser, var med på mötet men inte lyckats hitta dem.

Ett antal nationalekonomer var med på mötet. Jag undrar varför. Vad som krävs är inte nationalekonomer utan globalekonomer. Om sådana finns.
Hittar inga på Google. Inte heller några utbildningar på svenska universitet och högskolor. Men de borde finnas.

Med på mötet var också ett antal utvalda journalister. Men de ger inga svar på mina frågor.

Det enda positiva jag kunnat läsa i Sveriges rikstidningar är att superkapitalisten George Soros kallat Donald Trump för ”Sjuklig narcissist” och att han, Soros alltså, donerar en miljard dollar till ett internationellt universitet: Open Society University Network. Det ska fungera som ”ett nätverk av högskoleutbildningar för mindre privilegierade grupper i samhället. Syftet är att satsa på utbildningar som bekämpar auktoritära regeringar och klimatförändringarna – ”tvillingutmaningar som hotar vår civilisations överlevnad”.


Open Society UniversityNetwork 

Se min blogg
Världens tio största företag direkt inblandade i miljöförstörelsen

Den som är satt i skuld…

Vart är vi på väg. Skuldekonomin

Superklassen möts

Ingen gör något för att hindra världsekonomins kollaps

Dagens motsägelsefulla värld

Dygden finns den?

I dagens understreckare i SvD uppehåller sig översättaren Ervin Rosenberg, vid begreppet Dygd.

Han frågar sig om begreppet fortfarande finns och kommer fram till att det existerar.

Om man, som jag under 1940-talet gått i katolsk skola, har man fått lära sig om dygderna.

Först var det antikens fyra dygder: Visheten, Tapperheten, Måttfullheten och Rättvisan.

Sedan hade dessa kompletterats av kristendomen: Tron, Hoppet, Kärleken (De tre dygderna men störst av dem är Kärleken)

Så småningom hade kyrkan lagt till ytterligare: Kyskheten, Tålamodet, Fromheten samt Respekten och Kärleken till föräldrarna.

Men dygder finns de idag? Är dygd ett begrepp som används idag?

Ervin Rosenberg citerar ur den senaste i den långa raden av skrifter som behandlar de stora och små dygderna en tunn volym med titeln ”Trattato delle piccole virtù” (Marsilio) av Carlo Ossola. Ossola är en grundlärd professor i europeisk litteratur som sedan 2000 undervisar på Collège de France i Paris.
Enligt Ossola är den en första dygden, ”grunden för alla de andra dygderna”, älskvärdheten (affabilità). En älskvärd och alltigenom förekommande person uttrycker sig så att alla kan förstå, vardagligt och utan att höja rösten, ens tal är försonligt och tillmötesgående..

Den andra i raden av vardagsdygder, discrezione, kan uppfattas på två sätt, dels som grannlagenhet, dels som omdöme.

Den tredje smådygden hos Ossola är godmodighet (bonarietà). För att illustrera den väljer Ossola läkaren och trappistmunken Luc Dochier, en av de munkar som mördades 1996, som ägnat sitt långa klosterliv i Algeriet åt att bota.

Därefter kommer uppriktighet (schiettezza), lojalitet (lealtà), respekten för ett givet löfte, till sig själv eller till andra, trofasthet och redlighet även när det inte längre står i ens intresse att hålla det, tacksamhet (gratitudine), omtänksamhet (premura), belevenhet (urbanità), sans (pacatezza), fasthet (costanza) och storsinthet (generosità).

Den centrala dygden (som står på plats nio i Ossolas lista bland vardagsdygderna) är dock måtta (misura).

Frågan som ställdes i början om huruvida ordet dygd uppfattas och brukas i dagens Sverige tycks kunna besvaras med ja, menar Ervin Rosenberg.
”Ett övertygande bevis på det är Johan Wennströms lilla bok ”Dygdens glädje” från 2012. Wennström tycks själv osäker och ställer frågan: ”Hur kan utdöende begrepp som dygder och föråldrade adjektiv som ’vis’ och ’tapper’ ha någon bäring på hur vi mår psykiskt och hur väl vi lyckas i livet?” Han ger dock ganska omgående följande lugnande svar: ”Tittar man närmare på de positiva psykologernas beskrivning framtonar tankeväckande argument för att dygder faktiskt är hörnstenar i ett liv värt att leva.”

Min egen lista över dygderna utgår från att dygd är något som vi önskar möta hos våra medmänniskor:

 Bildning, Tålamod, Mod, Empati, Återhållsamhet, Tolerans, Anspråkslöshet.

Hur ser din lista ut?

Ervin Rosenberg 

Kvinnors obetalda arbete

Idag publicerades Oxfams nya ojämlikhetsrapport, ‘Time toCare’, inför Världsekonomiskt forum i Davos.

Det ekonomiska värdet av kvinnors obetalda hushålls- och omsorgsarbete uppgår till cirka 100 000 miljarder kronor per år. Det är tre gånger mer än den globala tech-industrin. Detta visar en rapport som Oxfam släpper idag inför Världsekonomiskt forum i Davos. Kvinnors obetalda arbete subventionerar den övriga ekonomin och koncentrationen av rikedom.

Kvinnor arbetar dagligen 12,5 miljarder timmar i obetalt hushålls- och omsorgsarbete. Detta gör att regeringar och företag kommer undan att investera mer i offentliga tjänster som vård och utbildning. För att ojämlikheten och ojämställdheten ska minska behöver regeringar satsa på att ta ut rättvis skatt och satsa mer på offentlig sektor och infrastruktur”, säger Johan Pettersson, generalsekreterare för Oxfam Sverige.

Oxfams rapport visar hur de globala ekonomiska systemen förhindrar ekonomisk jämlikhet och jämställdhet mellan könen- ett system som tillåter en välbärgad elit att samla på sig stora förmögenheter på bekostnad av vanliga människor och särskilt fattiga kvinnor och flickor. Rapporten visar att:

Om den rikaste procenten av världens befolkning betalade en halv procent mer i skatt på sina förmögenheter de kommande tio åren hade det kunnat bekosta 117 miljoner jobb inom välfärdssektorn.

De 22 rikaste männen i världen äger mer än alla kvinnor i Afrika tillsammans.

Världens 2153 dollarmiljardärer äger mer än de 4,6 miljarder människor som utgör 60 procent av jordens befolkning.

Oxfams rapport