Utan att redovisa några vetenskapliga bevis dödförklarade näringslivsforskaren Magnus Henrekson lagen om anställningsskydd (DN jan. i år)och Centerpartiet anser att turordningsreglerna för småföretag ska skrotas helt.
Efter en konfrontation med verkligheten har visserligen Moderaterna svängt i frågan och anser inte längre att LAS är något problem men Moderata ungdomsförbundet, MUF, anser att LAS dispositiva regel om sist in först ut från jobbet är en avgörande orsak till den rekordhöga ungdomsarbetslösheten. .
SvD:s ledarredaktion går på MUF:s linje. (Se mina bloggar 6 och 11 september.)
Nu, i dagens SvD, redovisas en undersökning med SEB:s Företagarpanel där 1400 företagare svarat på frågor. Panelen säger att bara 3 procent av företag med upp till nio anställda tvingats göra sig av med nödvändig kompetens på grund av turordningsreglerna i LAS.
Undersökningen, som SvD Näringsliv refererar till, visar att ju mindre företagen är, desto färre är det som ser problem med turordningen.
På frågan ”Har ni under det senaste årets kris upplevt att Las turordningsregler vid uppsägning lett till att ni tvingats göra er av med kompetens som ni hade behövt ha kvar?” svarar bara 8 procent av företagen ja, medan 81 procent säger nej.
Hur kan skrönan om LAS, som ett stort problem, vara så starkt förankrad hos s.k. nyliberaler och så spridd även utanför dessa borgerliga kretsar? Okunskap är säkert en anledning men varför har högerpropagandan haft sån effekt?
En uppgift för forskningen att ta reda på.
måndag 26 oktober 2009
tisdag 20 oktober 2009
Etablissemanget gynnar SD
Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet är främlingsfientlig på gränsen till olaglig.
Och hela etablissemanget går självklart reflexmässigt emot.
Vilket kan gynna SverigeDemokraterna. SD vänder sig nämligen till den icke-etablerade, ”opolitiska”, opinion som snarare stärks av det massiva motståndet från etablissemanget. Det hela påminner – utan jämförelser i övrigt – om hur kommunisterna motades av de demokratiska partierna på 50-60-talen.
Denna dagens” opolitiska” allmänhet sammanfaller i långa stycken med de marginalväljare som de politiska blocken så ivrigt försöker fånga in. SD spelar på populistiska strängar som de etablerade partierna, av renlighetsskäl, försöker undvika.
Den starka reaktionen mot SD har alltså flera orsaker.
Effekten blir paradoxalt nog att SP vinner terräng.
Det demokariska spörsmålet i sammanhanget är huruvida Aftonbladet gjorde rätt att publicera artikeln.
Enligt min mening kräver yttrandefriheten att även obehagliga åsikter bör publiceras. Ogrundade och ologiska påståenden och falska fakta borde därmed kunna bemötas och vederläggas i sann demokratisk anda. Att tiga ihjäl dumheten är inte demokratiskt. Möjligen någon gång effektivt.
Problemet för många är att tillvaron är dialektisk och sammansatt, inte enkel och rätlinjig. Rörelse skapar motrörelse som i sin tur ger upphov till ny rörelse o.s.v.
SvD
DN
Och hela etablissemanget går självklart reflexmässigt emot.
Vilket kan gynna SverigeDemokraterna. SD vänder sig nämligen till den icke-etablerade, ”opolitiska”, opinion som snarare stärks av det massiva motståndet från etablissemanget. Det hela påminner – utan jämförelser i övrigt – om hur kommunisterna motades av de demokratiska partierna på 50-60-talen.
Denna dagens” opolitiska” allmänhet sammanfaller i långa stycken med de marginalväljare som de politiska blocken så ivrigt försöker fånga in. SD spelar på populistiska strängar som de etablerade partierna, av renlighetsskäl, försöker undvika.
Den starka reaktionen mot SD har alltså flera orsaker.
Effekten blir paradoxalt nog att SP vinner terräng.
Det demokariska spörsmålet i sammanhanget är huruvida Aftonbladet gjorde rätt att publicera artikeln.
Enligt min mening kräver yttrandefriheten att även obehagliga åsikter bör publiceras. Ogrundade och ologiska påståenden och falska fakta borde därmed kunna bemötas och vederläggas i sann demokratisk anda. Att tiga ihjäl dumheten är inte demokratiskt. Möjligen någon gång effektivt.
Problemet för många är att tillvaron är dialektisk och sammansatt, inte enkel och rätlinjig. Rörelse skapar motrörelse som i sin tur ger upphov till ny rörelse o.s.v.
SvD
DN
onsdag 7 oktober 2009
Krisen fortsätter
I affärs- och ekonomitidningarnas spalter förmedlas åter igen investeringsråd, placeringstips och spekulationsanvisningar i en omfattning som före krisen.
Krismedvetandet och det långa perspektivet i ekonomin, i den mån sådan funnits, tonar sakta bort och ersätts åter av uppskruvade kortsiktiga klipp- och profitförhoppningar.
Nu ska den illa reparerade finansbubblan ännu en gång pumpas upp till sprickfärdighet. För det är ju så det fungerar. Det kallas cykler eller konjunkturer.
En av orsakerna är att alla pengar, som i krisen östs ur över finansinstitut och banker, måste sättas i omlopp i förhoppningen om att de ska genera nytt kapital. Men det gör de inte. Det kan de inte göra för de pengarna saknar substans i reella värden. De är bara lån av framtida förhoppningar om värden.
Världsekonomin och kapitalbildningen, regleringar till trots, blåses åter igen upp av tomma illusioner och av förväntade värden i stället för verkliga. ”Uppgången” i ekonomin bäddar för nästa kris.
Men kapitalbildningen måste bygga på de reella överskott och värden som genererats av verkligt arbete, produktion och sund handel. Inte på spekulationshysteri, fantasier och ägarbyten av fantasivärden.
Själva värdebegreppet bidrar till eländet då ”pris” uppfattas som ”värde”.
Samtidigt pågår konsumtionen som förut. Konsumtionen får hjulen att snurra men ju mer värdelösa pengar som pumpas in i systemet dess farligare blir situationen. Värdelösa pengar är sådana som inte motsvaras av reellt arbete och produktion. Investeringskapital används till konsumtion.
Kapitalisterna i privatkapitalismen har en viktig funktion, nämligen att samla kapital för investeringar i arbete och produktion. Den kärnuppgiften verkar alltmer gå förlorad i västvärlden. Dagens institutionskapitalister tycks sakna förmåga att investera i reella värden.
Kortsiktiga profiter i handel med finanspapper ger större och snabbare ”vinster” än långsiktiga investeringar i arbete och produktion.
Krisen fortsätter.
DagensPS
SvD
E24
SvD
Krismedvetandet och det långa perspektivet i ekonomin, i den mån sådan funnits, tonar sakta bort och ersätts åter av uppskruvade kortsiktiga klipp- och profitförhoppningar.
Nu ska den illa reparerade finansbubblan ännu en gång pumpas upp till sprickfärdighet. För det är ju så det fungerar. Det kallas cykler eller konjunkturer.
En av orsakerna är att alla pengar, som i krisen östs ur över finansinstitut och banker, måste sättas i omlopp i förhoppningen om att de ska genera nytt kapital. Men det gör de inte. Det kan de inte göra för de pengarna saknar substans i reella värden. De är bara lån av framtida förhoppningar om värden.
Världsekonomin och kapitalbildningen, regleringar till trots, blåses åter igen upp av tomma illusioner och av förväntade värden i stället för verkliga. ”Uppgången” i ekonomin bäddar för nästa kris.
Men kapitalbildningen måste bygga på de reella överskott och värden som genererats av verkligt arbete, produktion och sund handel. Inte på spekulationshysteri, fantasier och ägarbyten av fantasivärden.
Själva värdebegreppet bidrar till eländet då ”pris” uppfattas som ”värde”.
Samtidigt pågår konsumtionen som förut. Konsumtionen får hjulen att snurra men ju mer värdelösa pengar som pumpas in i systemet dess farligare blir situationen. Värdelösa pengar är sådana som inte motsvaras av reellt arbete och produktion. Investeringskapital används till konsumtion.
Kapitalisterna i privatkapitalismen har en viktig funktion, nämligen att samla kapital för investeringar i arbete och produktion. Den kärnuppgiften verkar alltmer gå förlorad i västvärlden. Dagens institutionskapitalister tycks sakna förmåga att investera i reella värden.
Kortsiktiga profiter i handel med finanspapper ger större och snabbare ”vinster” än långsiktiga investeringar i arbete och produktion.
Krisen fortsätter.
DagensPS
SvD
E24
SvD
torsdag 1 oktober 2009
Förutsade finanskrisen, blev utskrattad
Jag hade inte hört talas om Sony Kapoor innan Maria Sjöqvist P1 Morgon, i morse, 1 oktober 2009, hade ett reportage om honom.
I de affärs- och ekonomitidningar jag läser är han inte omnämnd.
Flera år innan finanskrisen föreläste Sony Kapoor för det Brittiska finansdepartementet. Han hade valt ämnet ”Hur bostadsmarknaden i USA och Storbritannien kommer att leda till finanskris” och blev utskrattad. Sony Kapoor har en bakgrund inom den finansiella sektorn där han har arbetat både som bankman och ett derivathandlare i Indien, Storbritannien och USA, bl.a. vid Lehman Brothers.
Men han tröttnade på livet som extremt välbetald investerare på Wall Street och i Londons finansvärld. Istället valde han att ändra fokus och startade en tankesmedja som avslöjar finansmarknadernas innersta väsen och som arbetar för att ändra på världsekonomin för att skapa större rättvisa i världen.
Tankesmedjan Re-Define,”Omdefiniera”, är en internationell tankesmedja som arbetar med reformen av finansiella systemet för effektiv utveckling, en hållbar miljö och god samhällsstyrning.
Tyvärr missade jag den föreläsning som Sony Kapoor höll i går på Postmuseum i Stockholm. Arrangörer var bl.a. Forum Syd och Diakonia.
Se Sony Kapoor på YouTube “Dangers of an Unregulated Financial System”
I de affärs- och ekonomitidningar jag läser är han inte omnämnd.
Flera år innan finanskrisen föreläste Sony Kapoor för det Brittiska finansdepartementet. Han hade valt ämnet ”Hur bostadsmarknaden i USA och Storbritannien kommer att leda till finanskris” och blev utskrattad. Sony Kapoor har en bakgrund inom den finansiella sektorn där han har arbetat både som bankman och ett derivathandlare i Indien, Storbritannien och USA, bl.a. vid Lehman Brothers.
Men han tröttnade på livet som extremt välbetald investerare på Wall Street och i Londons finansvärld. Istället valde han att ändra fokus och startade en tankesmedja som avslöjar finansmarknadernas innersta väsen och som arbetar för att ändra på världsekonomin för att skapa större rättvisa i världen.
Tankesmedjan Re-Define,”Omdefiniera”, är en internationell tankesmedja som arbetar med reformen av finansiella systemet för effektiv utveckling, en hållbar miljö och god samhällsstyrning.
Tyvärr missade jag den föreläsning som Sony Kapoor höll i går på Postmuseum i Stockholm. Arrangörer var bl.a. Forum Syd och Diakonia.
Se Sony Kapoor på YouTube “Dangers of an Unregulated Financial System”
fredag 11 september 2009
LAS i verkligheten
Veckans Affärer har undersökt om det är så att de unga talangerna i företagen måste lämna företaget p.gr.a. turordningsreglerna i LAS.
Personalchefen på verkstadsjätten Atlas Copco, som dragit ned antalet anställda med över 5 000 på ett år, varav 1 000 arbetade i Sverige, säger så här: ”Vi brukar ha samma syn som facket kring de här frågorna. För oss är det viktigt att behålla våra talanger och det brukar nästan alltid gå att lösa med förhandlingar”.
Personalchefen på Teliasonera, som just nu är i slutfasen av ett omstruktureringsprogram som ska minska personalen med 2 900 personer i Finland och Sverige, säger ungefär likadant: ”Tillsammans med facket har vi helt utgått från vår affär och sedan identifierat vilka som har de kompetenser som behövs”.
En rad personalchefer och rekryteringskonsulter som Veckans Affärer varit i kontakt med säger samma sak: ”De lokala facken har en pragmatisk syn när det gäller neddragningar och förstår värdet av att behålla unga, lovande personer. Går det ändå inte pekar flera på olika ”kreativa” lösningar som gör det möjligt att komma runt arbetsmarknadens turordningsregler.”
Personalchefen på verkstadsjätten Atlas Copco, som dragit ned antalet anställda med över 5 000 på ett år, varav 1 000 arbetade i Sverige, säger så här: ”Vi brukar ha samma syn som facket kring de här frågorna. För oss är det viktigt att behålla våra talanger och det brukar nästan alltid gå att lösa med förhandlingar”.
Personalchefen på Teliasonera, som just nu är i slutfasen av ett omstruktureringsprogram som ska minska personalen med 2 900 personer i Finland och Sverige, säger ungefär likadant: ”Tillsammans med facket har vi helt utgått från vår affär och sedan identifierat vilka som har de kompetenser som behövs”.
En rad personalchefer och rekryteringskonsulter som Veckans Affärer varit i kontakt med säger samma sak: ”De lokala facken har en pragmatisk syn när det gäller neddragningar och förstår värdet av att behålla unga, lovande personer. Går det ändå inte pekar flera på olika ”kreativa” lösningar som gör det möjligt att komma runt arbetsmarknadens turordningsregler.”
torsdag 10 september 2009
Staten och SAAB
söndag 6 september 2009
DN:s och SvD:s skrönor
I DN:s osignerade ledare i dag, och i en krönika i SvD, om turordningsreglerna på arbetsmarknaden, presenteras en katalog över missuppfattningar och okunskap. Följande fyra skrönor redovisas:
1. turordningen leder till ungdomsarbetslöshet.
2. turordningsreglerna hindrar folk att byta jobb som de är missnöjda med.
3. företagarna fråntas rätten att fatta de mest vettiga ekonomiska besluten
4. lagstiftning på arbetsrättsområdet är emot den svenska modellen att parterna och inte lagstiftning ska gälla på arbetsmarknaden.
DN:s slutsats: Slopa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.
Verkligheten:
1. Det finns inte ett enda bevis eller forskningsresultat som stöder det påståendet.
2. Att så många som en fjärdedel av alla anställda är missnöjda med sitt jobb anses vetenskapligt bevisat. Jag tror att det är fler. Däremot finns det inget som säger att turodningsregeln skulle vara orsak till detta. Ligger det inte närmare till hands att tro att det är förhållandena i arbetslivet som kan vara orsaken? Ingenting säger heller att fler skulle byta ett tråkigt jobb till ett trevligare om turordningsreglerna slopades.
3. Företagarna fråntas inga beslut genom turordningsregeln. Lagen är dispositiv och ger stort utrymme för att förhandlas bort på arbetsplatsen. Det sker också i allra flesta fall. Om arbetsgivaren godtyckligt skulle avgöra vem som skulle avgå är det inte säkert att detta skulle leda till ekonomiskt vettigare lösningar.
4. Genom att lagen är dispositiv är den förhandlingsbar och det är alltså parterna på arbetsplatsen som avgör vilken turordning som ska gälla. Det är endast om parterna på arbetsplatsen inte kommer överens som turodningsregeln inträder.
P J Linder i SvD jämför med hur det var innan turordningsregeln kom till på 60-talet. Och påstår att det inte var några problem med uppsägningarna då.
Förutom att det inte är sant, så undrar man varför P J Linder inte gå tillbaka till andra idylliska tider och jämför t.ex. med 30-talet? Har han inte förstått att ekonomin och näringslivet genomgått, och alltjämt genomgår, genomgripande strukturella förändringar? De stora förändringarna på 70-talet skapade bohov av nya regler. Det är så samhällsutveckling fungerar.
Ett tips till DN:s redaktion och P J Linder: Lämna den bekväma redaktionen och gå ut på vilken industri som helst och kolla hur LAS fungerar i verkligheten!
Besök hundra industrier och få svar på varför en fjärdedel av alla anställda är missnöjda med sitt jobb.
1. turordningen leder till ungdomsarbetslöshet.
2. turordningsreglerna hindrar folk att byta jobb som de är missnöjda med.
3. företagarna fråntas rätten att fatta de mest vettiga ekonomiska besluten
4. lagstiftning på arbetsrättsområdet är emot den svenska modellen att parterna och inte lagstiftning ska gälla på arbetsmarknaden.
DN:s slutsats: Slopa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.
Verkligheten:
1. Det finns inte ett enda bevis eller forskningsresultat som stöder det påståendet.
2. Att så många som en fjärdedel av alla anställda är missnöjda med sitt jobb anses vetenskapligt bevisat. Jag tror att det är fler. Däremot finns det inget som säger att turodningsregeln skulle vara orsak till detta. Ligger det inte närmare till hands att tro att det är förhållandena i arbetslivet som kan vara orsaken? Ingenting säger heller att fler skulle byta ett tråkigt jobb till ett trevligare om turordningsreglerna slopades.
3. Företagarna fråntas inga beslut genom turordningsregeln. Lagen är dispositiv och ger stort utrymme för att förhandlas bort på arbetsplatsen. Det sker också i allra flesta fall. Om arbetsgivaren godtyckligt skulle avgöra vem som skulle avgå är det inte säkert att detta skulle leda till ekonomiskt vettigare lösningar.
4. Genom att lagen är dispositiv är den förhandlingsbar och det är alltså parterna på arbetsplatsen som avgör vilken turordning som ska gälla. Det är endast om parterna på arbetsplatsen inte kommer överens som turodningsregeln inträder.
P J Linder i SvD jämför med hur det var innan turordningsregeln kom till på 60-talet. Och påstår att det inte var några problem med uppsägningarna då.
Förutom att det inte är sant, så undrar man varför P J Linder inte gå tillbaka till andra idylliska tider och jämför t.ex. med 30-talet? Har han inte förstått att ekonomin och näringslivet genomgått, och alltjämt genomgår, genomgripande strukturella förändringar? De stora förändringarna på 70-talet skapade bohov av nya regler. Det är så samhällsutveckling fungerar.
Ett tips till DN:s redaktion och P J Linder: Lämna den bekväma redaktionen och gå ut på vilken industri som helst och kolla hur LAS fungerar i verkligheten!
Besök hundra industrier och få svar på varför en fjärdedel av alla anställda är missnöjda med sitt jobb.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
