Varför är partiets valstrateger efterblivna?

Arbetslinjen blev poppis i valstrategin först sedan Moderaterna hade vunnit riksdagsvalet på den och en s.k. EU-kritiker placeras som förstanamn på EU-valslistan sedan EU-kritiken klingat av. I förra EU-valet hade det varit smart. I årets val var det dumt eftersom V driver den EU-negativa linjen.

Nu är det också mycket fokus på Mona Sahlin och partiloggan i valpropagandan.
Men det är inte så stor vits med det när logotyperna inte står för ett innehåll som väljarna kan identifiera dem med.
Partiet måste fylla namn och logotype med innehåll och skapa en positiv bild av partiet.
Ett politiskt framåtsyftande innehåll. ”Återtåg” och ”återställare” är usla kampanjbilder i det syftet.
Konstigt att detta ska vara en så hopplös uppgift i ett parti med så många dugliga medlemmar.

Politikerbloggen

Konflikten mellan kollektivets intressen och individens

Det finns alltid en konflikt mellan kollektivets intressen och individens.
Konflikten blottas med FRA-historien och fildelningsfrågan.
Samhällets behov av att övervaka hot mot samhället inkräktar på medborgarnas personliga integritet. Fildelningen sägs hota upphovsrätten.
Det handlar alltså om en grundläggande konflikt som blivit akut genom informationsteknikens utveckling. Internet har förändrat förutsättningarna för vem som ska ha rätt att hämta och lämna information, eftersom möjligheten till nästan obegränsad information, genom Internet, plötsligt blivit allas egendom.
Liberaler har ensidigt försvarat den personliga integriteten och informationsfriheten medan konservativa och statssocialister lika reflexmässigt satt samhällskollektivets intressen före individens.
Men enligt min mening handlar det inte om att välja det ena före det andra, utan att det är nödvändigt att förena de bägge intressena. Den internationella brottsligheten kräver att samhället måste skydda sig genom bevakning av viss trafik på nätet men det måste ske utan att inskränka på Internets frihet. Det handlar om medborgarnas grundläggande rättigheter i IT-samhället.
Här måste socialdemokratin kunna formulera en syntes mellan individens och kollektivets intressen, d.v.s. om ett förhållningssätt till grundkonflikten.
Det kan bara ske efter en fri och öppen debatt. Varför inte på nätet?

Läs mer:
NorrbottensKuriren
AB
Newsmill
SvD

Internets frihet

Piratpartiet är ett borgerligt enfrågeparti utan sammanhängande samhällssyn.
Men en effekt av att Piratpartiet gick framåt i valet till EU-parlament var att det tydligen räddade oss från att Sverigedemokraterna fick mandat i EU-parlamentet.
En annan blir förhoppningsvis att frågan om Internets frihet får högre tyngd och aktualitet i politiken. Det behövs.

Friheten på Internet är en del av den moderna demokratin och bör försvaras mot angrepp både från staten, politiker, kommersiella intressen och kapitalet.
Frågan är om Piratpartiet förmår att hålla stånd mot de bägge senare.
Om inte, eller oavsett, bör arbetarrörelsen utforma en linje för Internets frihet och hur Internets demokratiska potential bör förvaltas, användas och utvecklas.

Börja gärna genom att öppna till debatt med medlemmarna på nätet.
Valrörelsen visar att det i parti- och valledningen är litet si och så med intresset för detta.
Envägskommunikationen har utgjort huvudmönstret i valet. Uppmaningar, käcka tillrop, och information har ensidigt kommit oss medlemmar till del uppifrån och från centralt håll.
Här finns mycket att utveckla!


DN
AB
Expressen

Centern överger landsbygden

Att det skulle bli centerpartistiska statsråd som skulle stoppa bredbandutbyggnaden på landsbygden kunde man inte tro före valet. Men så blev det. Åsa Torstensson har visat noll intresse för att stödja en fiberutbyggnad på landet.
Vad det beror på kan man undra.
En förklaring kan vara att partiet övergivit landsbygdens intressen för Stureplancentralistiska. Maud Olofsson har ju lyckats vrida partiets linje ordentligt åt höger och format de nya Mauderaterna.
En annan förklaring kan vara att Åsa Torstensson i regeringen inte kan, eller vill, hävda sig gentemot finansministern och därför släppt landsortens krav på riktigt bredband.
I dag samlas Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, till stämma.
Förbundsordförande Lars-Göran Pettersson har skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet där han går igenom regeringens vallöften och hur de infriats.
Han konstaterar att regeringen, drygt ett år före nästa val, inte infriat hälften av löftena.
Min egen käpphäst, bredband på landsbygden, finns med bland de löften som återstår att uppfylla.
Så här skriver LRF-ordföranden om detta:
”Bygg ut bredbandsnätet på landsbygden. Fortfarande saknar omkring 75 procent av landsbygden bredband. Det behövs en nationell bredbandsvision från Sveriges regering. Ta hem de medel som finns avsatta i EU:s budget.”

Korkad rapportering om EU-valet

I ett ovanligt långt inslag i TV:s Rapport visades, den 17 maj, ett reportage hur Sverige är ”en av de största förlorarna inom EU”. Vi betalar nämligen ”dubbelt så mycket i medlemsavgift som vi får tillbaka i bidrag”, sa reportern.
Hon hade rest ända till Säffle där hon räknat ut hur många äldreboenden vi kunnat få för medlemsavgiften.
Bättre än så kan man knappast missuppfatta begreppet solidaritet.
Enligt samma resonemang skulle friska skattebetalare förlora till förmån för sjuka. Försäkrade som klarat sig från att behöva ta ut ersättning förlorar till de olycksdrabbade.
Kort sagt: Rapportredaktionen visar sig, med reportaget, vara riktigt korkade.
Och vadå, konsekvensneutralt? Valet av vinkel har en enda konsekvens, nämligen uppfattningen att var och en är sig själv närmast.
För övrigt kan SverigeDemokraterna med fördel använda inslaget i sin anti-EU-propaganda.

Brev från en kapitalist

Tetra Pak-miljardären Hans Rausing tillhör de relativt hedervärda kapitalister som skapat sin ekonomiska makt genom innovationer och som entreprenör.

Enligt Dagens Industri uppmanar han nu, från sin bostad i London, finansminister Anders Borg att avskaffa bolagsskatten för att locka företag till Sverige.
England har nämligen givit Sverige en unik möjlighet, menar Rausing, genom att höja skatten för dem som tjänar mer än 1,8 miljoner kronor till 50 procent. Dessutom har den brittiska regeringen infört en skatt på drygt 300.000 kronor för förmögna.
Enligt Hans Rausing kan Sverige dra nytta av de engelska skattepålagorna genom att avskaffa bolagsskatten. Det skulle enligt Rausing locka företagare som nu överväger att lämna Storbritannien som en följd av skattechocken.
Som han själv t.ex?

Rausing får naturligtvis föreslå vad han vill till vem han vill men förslaget visar att Rausing vill spela ut den engelska regeringens skattepolitik mot de svenska. Ett typiskt uttryck för kapitalintressenas motsättning till politikens.


Dagens PS

Vänstern och EU-valet

Alla val står inte mellan ont och gott.
Ibland finns bara dåliga alternativ att välja mellan och då gäller det att välja det minst onda.
Det vet de flesta.

Mediernas och politikens dramaturgi kräver dock att du ska välja mellan vitt och svart, antingen eller, ont och gott. Att det oftast endast finns ett antal grå nyanser att ta ställning till låtsas ingen om.

Den 7 juni, är det val till EU-parlamentet.
EU, i sin nuvarande form, är långt ifrån den perfekta organisationen.
Men alternativet, ett splittrat Europa, vore sämre. Mycket återstår att göra för att demokratisera EU. Men utan EU:s möjligheter till politiska lösningar på ekonomiska och sociala problem skulle det utomparlamentariska kapitalets intressen kunna härja fritt och spela ut löntagarnas intressen mot varandra. EU är, trots allt, ett värn mot social dumping, nationalism och protektionism.

EU är viktig eftersom den kapitalistiska världsordningen allt mer begränsar de enskilda nationalstaternas möjligheter att hävda sig mot det globala kapitalintressena. Och därför är det viktigt att rösta i valet till EU-parlamentet som är ett relativt demokratiskt organ inom organisationen.
Om du struntar i att välja ger du mer makt till kommissionen och andra högre organ samt ökat utrymme för kapitalintressena.
Vänsterrösterna i EU behövs för att bilda värn mot extremhögerpartier som t.ex. italienska ”Nationella allians” och ”Lega Nord”.

Här i Sverige är vänstern tvehågsen, för att inte säga trehågsen, gentemot EU.

Det finns en förhoppningsvis stor grupp som vill reformera EU men som ändå stöder organisationens idé. Alternativet, inget EU alls, skulle vara sämre. Därför röstar de i EU-valet.

Där finns en annan grupp, ”radikala”, som tar avstånd från EU eftersom unionen redan från början inte är den perfekta folkliga organisationen. Därför skiter de i valet eller motarbetar EU. Allt eller intet! Radikalt men kontraproduktivt om man kämpar mot kapitalintressena.

Så har vi den tredje gruppen som mera direkt önskar Sverige åt svenskarna och EU åt helvete. De som tillhör denna grupp anser sig tala för svenska folket men är mest reaktionära isolationister och nationalister.

De två sistnämnda grupperna brukar kallas EU-kritiska fastän de är EU-fientliga. De vill ha folkomröstning om EU:s stadgar i förvissningen om att folkomröstningar, i 90 procent av fallen, går i nationell riktning och för bevarande av status quo.
Rimligen borde dessa EU-negativa, i konsekvensens namn, även begära folkomröstning om den svenska grundlagen och om republik men det gör de inte.

Den borgerliga alliansen har en mer sammanhållen och målmedveten inställning till EU och kommer därför att ha större chanser att ta hem valet.
Strunta i att rösta till EU-parlamentet, och du får ett mer borgerligt EU!

SvD